Första Krönikeboken, 1 Kapitlet

                Adams, Noas, Sems, Abrahams och Esaus
                        söner.  Edoms konungar.

  1.  Adam, Set, Enos,
      >1 Mos 5,3 f.
  2.  Kenan, Mahalalel, Jered,
  3.  Hanok, Metusela, Lemek,
  4.  Noa, Sem, Ham och Jafet.
      >1 Mos. 9,18.

  5.  Jafets söner voro Gomer, Magog, Madai, Javan, Tubal, Mesek och
      Tiras.
      >1 Mos. 10,2 f.
  6.  Gomers söner voro Askenas, Difat och Togarma.
  7.  Javans söner voro Elisa och Tarsisa, kittéerna och rodanéerna.
  8.  Hams söner voro Kus, Misraim, Put och Kanaan.
  9.  Kus' söner voro Seba, Havila, Sabta, Raema och Sabteka.  Raemas
      söner voro Saba och Dedan.

 10.  Men Kus födde Nimrod; han var den förste som upprättade ett
      välde på jorden.
 11.  Och Misraim födde ludéerna, anaméerna, lehabéerna, naftuhéerna,
 12.  patroséerna, kasluhéerna, från vilka filistéerna hava utgått,
      och kaftoréerna.
 13.  Och Kanaan födde Sidon, som var hans förstfödde, och Het,
 14.  så ock jebuséerna, amoréerna och girgaséerna,
 15.  hivéerna, arkéerna, sinéerna,
 16.  arvadéerna, semaréerna och hamatéerna.

 17.  Sems söner voro Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram, så ock Us,
      Hul, Geter och Mesek.
 18.  Arpaksad födde Sela, och Sela födde Eber.
 19.  Men åt Eber föddes två söner; den ene hette Peleg[1], ty i hans
      tid blev jorden fördelad; och hans broder hette Joktan.
 20.  Och Joktan födde Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera,
 21.  Hadoram, Usal, Dikla,
 22.  Ebal, Abimael, Saba,
 23.  Ofir, Havila och Jobab; alla dessa voro Joktans söner.

 24.  Sem, Arpaksad, Sela,
      >1 Mos. 11,10 f.
 25.  Eber, Peleg, Regu,
 26.  Serug, Nahor, Tera,
 27.  Abram, det är Abraham
      >1 Mos. 17,11.
 28.  Abrahams söner voro Isak och Ismael.
      >1 Mos. 16,15. 21,2 f.
 29.  Detta är deras släkttavla: Nebajot, Ismaels förstfödde, vidare
      Kedar, Adbeel och Mibsam,
      >1 Mos. 25,13 f.
 30.  Misma och Duma, Massa, Hadad och Tema,
 31.  Jetur, Nafis och Kedma.  Dessa voro Ismaels söner.
 32.  Och de söner som Ketura, Abrahams bihustru, födde voro Simran,
      Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua.  Joksans söner voro Saba
      och Dedan.
      >1 Mos. 25,2 f.
 33.  Och Midjans söner voro Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa.  Alla
      dessa voro Keturas söner.
 34.  Och Abraham födde Isak.  Isaks söner voro Esau och Israel.
      >1 Mos. 25,19 f.

 35.  Esaus söner voro Elifas, Reguel, Jeus, Jaelam och Kora.
      >1 Mos. 36,1 f.
 36.  Elifas' söner voro Teman och Omar, Sefi och Gaetam, Kenas, Timna
      och Amalek
 37.  Reguels söner voro Nahat, Sera, Samma och Missa.

 38.  Men Seirs söner voro Lotan, Sobal, Sibeon, Ana, Dison, Eser och
      Disan.
 39.  Lotans söner voro Hori och Homam; och Lotans syster var Timna.
 40.  Sobals söner voro Aljan, Manahat och Ebal, Sefi och Onam.  Och
      Sibeons söner voro Aja och Ana.
 41.  Anas söner voro Dison.  Och Disons söner voro Hamran, Esban,
      Jitran och Keran.
 42.  Esers söner voro Bilhan, Saavan, Jaakan.  Disans söner voro Us
      och Aran.

 43.  Och dessa voro de konungar som regerade i Edoms land, innan ännu
      någon israelitisk konung var konung där: Bela, Beors son, och
      hans stad hette Dinhaba.
 44.  När Bela dog, blev Jobab, Seras son, från Bosra, konung efter
      honom.
 45.  När Jobab dog, blev Husam från temanéernas land konung efter
      honom.
 46.  När Husam dog, blev Hadad, Bedads son, konung efter honom, han
      som slog midjaniterna på Moabs mark; och hans stad hette Avit.
 47.  När Hadad dog, blev Samla från Masreka konung efter honom.
 48.  När Samla dog, blev Saul, från Rehobot vid floden, konung efter
      honom.
 49.  När Saul dog, blev Baal-Hanan, Akbors son, konung efter honom
 50.  När Baal-Hanan dog, blev Hadad konung efter honom; och hans stad
      hette Pagi, och hans hustru hette Mehetabel, dotter till Matred,
      var dotter till Me-Sahab.
 51.  Men när Hadad hade dött, voro dessa Edoms stamfurstar: fursten
      Timna, fursten Alja, fursten Jetet,
 52.  fursten Oholibama, fursten Ela, fursten Pinon,
 53.  fursten Kenas, fursten Teman, fursten Mibsar,
 54.  fursten Magdiel, fursten Iram.  Dessa voro Edoms stamfurstar.

[1]  D. ä. delning.



                   Första Krönikeboken, 2 Kapitlet

               Jakobs, Judas, Hesrons och Kalebs söner.

  1.  Dessa voro Israels söner: Ruben Simeon, Levi och Juda, Isaskar
      och Sebulon,
      >1 Mos. 29,32 f. 30,3 f. 35,22 f. 46,8 f.
  2.  Dan, Josef och Benjamin, Naftali, Gad och Aser.

  3.  Judas söner voro Er, Onan och Sela; dessa tre föddes åt honom av
      Suas dotter, kananeiskan.  Men Er, Judas förstfödde, misshagade
      HERREN; därför dödade han honom.
      >1 Mos. 38,2 f.
  4.  Och Tamar, hans sonhustru, födde åt honom Peres och Sera, så att
      Judas söner voro tillsammans fem.
      >1 Mos. 38,27 f.

  5.  Peres' söner voro Hesron och Hamul.
      >Rut. 4,18 f. Matt. 1,3 f.
  6.  Seras söner voro Simri, Etan, Heman, Kalkol och Dara,
      tillsammans fem.
  7.  Men Karmis söner voro Akar, som drog olycka över Israel, när han
      trolöst förgrep sig på det tillspillogivna.
      >Jos. 7,1 f.
  8.  Och Etans söner voro Asarja.

  9.  Och de söner som föddes åt Hesron voro Jerameel, Ram och
      Kelubai.
 10.  Och Ram födde Amminadab, och Amminadab födde Naheson, hövding
      för Juda barn.
      >4 Mos. 1,7.
 11.  Naheson födde Salma, och Salma födde Boas.
 12.  Boas födde Obed, och Obed födde Isai.
 13.  Isai födde Eliab, som var hans förstfödde, Abinadab, den andre,
      och Simea, den tredje,
      >1 Sam. 16,6 f. 17,12 f. 2 Sam. 13,3.
 14.  Netanel, den fjärde, Raddai, den femte,
 15.  Osem, den sjätte, David, den sjunde.
 16.  Och deras systrar voro Seruja och Abigail Och Serujas söner voro
      Absai, Joab och Asael, tillsammans tre.
      >1 Sam. 26,6. 2 Sam. 2,18.
 17.  Och Abigail födde Amasa, och Amasas fader var ismaeliten Jeter.
      >2 Sam. 17,26.

 18.  Och Kaleb, Hesrons son, födde ett barn av kvinnkön, Asuba,
      därtill ock Jeriot; och dessa voro henne söner: Jeser, Sobab och
      Ardon.
 19.  Och när Asuba dog, tog Kaleb Efrat till hustru åt sig, och hon
      födde åt honom Hur.
      >1 Krön. 4,4.
 20.  Och Hur födde Uri, och Uri födde Besalel.
      >2 Mos. 31,2.
 21.  Därefter gick Hesron in till Makirs, Gileads faders, dotter;
      henne tog han till hustru, när han var sextio år gammal.  Och hon
      födde åt honom Segub.
 22.  Och Segub födde Jair; denne hade tjugutre städer i Gileads land.
      >Dom. 10,3 f.
 23.  Men gesuréerna och araméerna togo ifrån dem Jairs byar jämte
      Kenat med underlydande orter, sextio städer.  Alla dessa voro
      söner till Makir, Gileads fader.
      >4 Mos. 32,41 f.
 24.  Och sedan Hesron hade dött i Kaleb-Efrata, födde Hesrons hustru
      Abia åt honom Ashur, Tekoas fader.

 25.  Och Jerameels, Hesrons förstföddes, söner voro Ram, den
      förstfödde, vidare Buna, Oren och Osem samt Ahia.
 26.  Men Jerameel hade en annan hustru som hette Atara; hon var moder
      till Onam.
 27.  Och Rams, Jerameels förstföddes, söner voro Maas, Jamin och
      Eker.
 28.  Onams söner voro Sammai och Jada; och Sammais söner voro Nadab
      och Abisur.
 29.  Och Abisurs hustru hette Abihail; hon födde åt honom Aban och
      Molid.
 30.  Nadabs söner voro Seled och Appaim.  Seled dog barnlös.
 31.  Men Appaims söner voro Jisei; Jiseis söner voro Sesan; Sesans
      söner voro Alai.
 32.  Jadas, Sammais broders, söner voro Jeter och Jonatan.  Jeter dog
      barnlös.
 33.  Men Jonatans söner voro Pelet och Sasa.  Dessa voro Jerameels
      söner.
 34.  Men Sesan hade inga söner, utan allenast döttrar.  Nu hade Sesan
      en egyptisk tjänare som hette Jarha.
 35.  Och Sesan gav sin dotter till hustru åt sin tjänare Jarha, och
      hon födde åt honom Attai.
 36.  Attai födde Natan, och Natan födde Sabad.
 37.  Sabad födde Eflal, och Eflal födde Obed.
 38.  Obed födde Jehu, och Jehu födde Asarja.
 39.  Asarja födde Heles, och Heles födde Eleasa.
 40.  Eleasa födde Sisamai, och Sisamai födde Sallum.
 41.  Sallum födde Jekamja, och Jekamja födde Elisama.

 42.  Och Kalebs, Jerameels broders, söner voro Mesa, hans förstfödde,
      som var Sifs fader, och Maresas, Hebrons faders, söner.
 43.  Men Hebrons söner voro Kora, Tappua, Rekem och Sema.
 44.  Sema födde Raham, Jorkeams fader.  Men Rekem födde Sammai.
 45.  Sammais son var Maon, och Maon var Bet-Surs fader.

 46.  Och Efa, Kalebs bihustru, födde Haran, Mosa och Gases; och Haran
      födde Gases.
 47.  Och Jadais söner voro Regem, Jotam, Gesan, Pelet, Efa och Saaf.
 48.  Kalebs bihustru Maaka födde Seber och Tirhana.
 49.  Hon födde ock Saaf, Madmannas fader, Seva, Makbenas fader och
      Gibeas fader.  Och Kalebs dotter var Aksa.
      >Jos. 15,16.

 50.  Dessa voro Kalebs söner: Hurs, Efratas förstföddes, son var
      Sobal Kirjat-Jearims fader,
 51.  vidare Salma, Bet-Lehems fader, och Haref, Bet-Gaders fader.
 52.  Söner till Sobal, Kirjat-Jearims fader, voro Haroe och hälften
      av Hammenuhot-släkten.
      >1 Krön. 4,2.
 53.  Men Kirjat-Jearims släkter voro jeteriterna, putiterna,
      sumatiterna och misraiterna.  Från dem utgingo sorgatiterna och
      estaoliterna.
 54.  Salmas söner voro Bet-Lehem och netofatiterna, Atrot-Bet-Joab,
      så ock hälften av manahatiterna, sorgiterna.
 55.  Och de skriftlärdes släkter, deras som bodde i Jaebes, voro
      tireatiterna, simeatiterna, sukatiterna.  Dessa voro de kainéer
      som härstammade från Hammat, fader till Rekabs släkt.
      >Dom. 1,16. Jer. 35,2 f.



                   Första Krönikeboken, 3 Kapitlet

                 Davids barn.  Juda konungar.  Jekonjas
                                söner.

  1.  Dessa voro de söner som föddes åt David i Hebron: Amnon, den
      förstfödde, av Ahinoam från Jisreel; Daniel, den andre, av
      Abigail från Karmel;
      >2 Sam. 3,2 f.
  2.  Absalom, den tredje, son till Maaka, som var dotter till Talmai,
      konungen i Gesur; Adonia, den fjärde, Haggits son;
  3.  Sefatja, den femte, av Abital; Jitream, den sjätte, av hans
      hustru Egla.
  4.  Dessa sex föddes åt honom i Hebron, där han regerade i sju år
      och sex månader.  I Jerusalem åter regerade han i trettiotre år.
      >2 Sam. 5,4 f. 1 Kon. 2,11. 1 Krön. 29,27.

  5.  Och dessa söner föddes åt honom i Jerusalem: Simea, Sobab, Natan
      och Salomo, tillsammans fyra, av Bat-Sua, Ammiels dotter;
      >2 Sam. 5,14 f.
  6.  vidare Jibhar, Elisama, Elifelet,
  7.  Noga, Nefeg, Jafia,
  8.  Elisama, Eljada och Elifelet, tillsammans nio.

  9.  Detta var alla Davids söner, förutom sönerna med bihustrurna;
      och Tamar var deras syster.
      >2 Sam. 13,1.
 10.  Salomos son var Rehabeam.  Hans son var Abia; hans son var Asa;
      hans son var Josafat.
      >1 Kon. 11,43. 14,31. Matt. 1,7 f.
 11.  Hans son var Joram; hans son var Ahasja; hans son var Joas.
      >2 Kon. 8,16, 24. 11,2.
 12.  Hans son var Amasja; hans son var Asarja; hans son var Jotam.
      >2 Kon. 12,21. 15,1, 7.
 13.  Hans son var Ahas; hans son var Hiskia; hans son var Manasse.
      >2 Kon. 15,38. 16,20. 20,21.
 14.  Hans son var Amon; hans son var Josia.
      >2 Kon. 21,18, 26.
 15.  Josias söner voro Johanan den förstfödde, Jojakim, den andre,
      Sidkia, den tredje, Sallum, den fjärde.
      >2 Kon. 23,30, 34. 24,17.
 16.  Jojakims söner voro hans son Jekonja och dennes son Sidkia.
 17.  Jekonjas söner voro Assir och dennes son Sealtiel,
 18.  vidare Malkiram, Pedaja, Senassar, Jekamja, Hosama och Nedabja.
 19.  Pedajas söner voro Serubbabel och Simei.  Serubbabels söner voro
      Mesullam och Hananja, och deras syster var Selomit,
 20.  vidare Hasuba, Ohel, Berekja, Hasadja och Jusab-Hesed,
      tillsammans fem.
 21.  Hananjas söner voro Pelatja och Jesaja, vidare Refajas söner,
      Arnans söner, Obadjas söner och Sekanjas söner.
 22.  Sekanjas söner voro Semaja, Semajas söner voro Hattus, Jigeal,
      Baria, Nearja och Safat, tillsammans sex.
 23.  Nearjas söner voro Eljoenai, Hiskia och Asrikam, tillsammans
      tre.
 24.  Eljoenais söner voro Hodauja, Eljasib, Pelaja, Ackub, Johanan,
      Delaja och Anani, tillsammans sju.



                   Första Krönikeboken, 4 Kapitlet

                Tillägg till Judas släkttavla.  Simeons
                                söner.

  1.  Judas söner voro Peres, Hesron, Karmi, Hur och Sobal.
      >1 Mos. 38,29. 46,12. 1 Krön. 2,4.
  2.  Och Reaja, Sobals son, födde Jahat, och Jahat födde Ahumai och
      Lahad.  Dessa voro sorgatiternas släkter.
      >1 Krön. 2,52 f.
  3.  Och dessa voro Abi-Etams söner: Jisreel, Jisma och Jidbas, och
      deras syster hette Hasselelponi,
  4.  vidare Penuel, Gedors fader, och Eser, Husas fader.  Dessa voro
      söner till Hur, Efratas förstfödde, Bet-Lehems fader.
      >1 Krön. 2,19

  5.  Och Ashur, Tekoas fader, hade två hustrur, Helea och Naara.
      >1 Krön. 2,24
  6.  Naara födde åt honom Ahussam, Hefer, Timeni och ahastariterna.
      Dessa voro Naaras söner.
  7.  Och Heleas söner voro Seret, Jishar och Etnan.
  8.  Och Kos födde Anub och Hassobeba, så ock Aharhels, Harums sons,
      släkter.

  9.  Men Jaebes var mer ansedd än sina bröder; hans moder hade givit
      honom namnet Jaebes, i det hon sade: "Jag har fött honom
      med smärta[1]."
 10.  Och Jaebes åkallade Israels Gud och sade: "O att du ville
      välsigna mig och utvidga mitt område och låta din hand vara med
      mig!  O att du ville avvända vad ont är, så att jag sluppe att
      känna någon smärta!"  Och Gud lät det ske, som han begärde.

 11.  Och Kelub, Suhas broder, födde Mehir; han var Estons fader.
 12.  Och Eston födde Bet-Rafa, Pasea och Tehinna, Ir-Nahas'
      fader.  Dessa voro männen från Reka.

 13.  Och Kenas söner voro Otniel och Seraja.  Otniels söner voro
      Hatat.
      >Jos. 15,17. Dom. 3,9.
 14.  Och Meonotai födde Ofra.  Och Seraja födde Joab, fader till
      Timmermansdalens släkt, ty dessa voro timmermän.
      >Neh. 11,35.
 15.  Och Kalebs, Jefunnes sons, söner voro Iru, Ela och Naam, så ock
      Elas söner och Kenas.
      >4 Mos. 32,12.

 16.  Och Jehallelels söner voro Sif och Sifa, Tirja och Asarel.

 17.  och Esras son var Jeter, vidare Mered, Efer och Jalon.  Och
      kvinnan blev havande och födde Mirjam Sammai och Jisba, Estemoas
      fader.
 18.  Och hans judiska hustru födde Jered, Gedors fader, och Heber,
      Sokos fader, och Jekutiel, Sanoas fader Men de andra voro söner
      till Bitja, Faraos dotter, som Mered hade tagit till hustru.

 19.  Och söner till Hodias hustru, Nahams syster, voro Kegilas fader,
      garmiten, och maakatiten Estemoa.
 20.  Och Simons söner voro Amnon och Rinna, Ben-Hanan och Tilon.

      Och Jiseis söner voro Sohet och Sohets son.

 21.  Söner till Sela, Judas son, voro Er, Lekas fader, och Laeda,
      Maresas fader, och de släkter som tillhörde linnearbetarnas hus,
      av Asbeas hus,
      >1 Mos. 38,5.
 22.  vidare Jokim och männen i Koseba samt Joas och Saraf, som blevo
      herrar över Moab, så ock Jasubi-Lehem.  Men detta tillhör en
      avlägsen tid.
 23.  Dessa voro krukmakarna och invånarna i Netaim och Gedera; de
      bodde där hos konungen och voro i hans arbete.

 24.  Simeons söner voro Nemuel och Jamin, Jarib, Sera och Saul.
      >1 Mos. 46,10.
 25.  Hans son var Sallum; hans son var Mibsam; hans son var Misma.
 26.  Mismas söner voro hans son Hammuel, dennes son Sackur och
      dennes son Simei.
 27.  Och Simei hade sexton söner och sex döttrar; men hans bröder
      hade icke många barn.  Och deras släkt i sin helhet förökade sig
      icke så så mycket som Juda barn.
 28.  Och de bodde i Beer-Seba, Molada och Hasar-Sual,
      >Jos. 19,1 f.
 29.  i Bilha, i Esem och i Tolad,
 30.  i Betuel, i Horma och i Siklag,
 31.  i Bet-Markabot, i Hasar-Susim, i Bet-Birei och i Saaraim.  Dessa
      voro deras städer, till dess att David blev konung.
 32.  Och deras byar voro Etam och Ain, Rimmon, Token och Asan -- fem
      städer;
 33.  därtill alla deras byar, som lågo runt omkring dessa städer,
      ända till Baal.  Dessa voro deras boningsorter; och de hade sitt
      särskilda släktregister.

 34.  Vidare: Mesobab, Jamlek och Josa, Amasjas son,
 35.  och Joel och Jehu, son till Josibja, son till Seraja, son till
      Asiel,
 36.  och Eljoenai, Jaakoba, Jesohaja, Asaja, Adiel, Jesimiel och
      Benaja,
 37.  så ock Sisa, son till Sifei, son till Allon, son till Jedaja, son
      till Simri son till Semaja.
 38.  Dessa nu nämnda voro hövdingar i sina släkter, och deras
      familjer utbredde sig och blevo talrika.
 39.  Och de drogo fram mot Gedor, ända till östra sidan av dalen, för
      att söka bete för sin boskap.
 40.  Och de funno fett och gott bete, och landet hade utrymme nog,
      och där var stilla och lugnt, ty de som förut bodde där voro
      hamiter.
 41.  Men dessa som här hava blivit upptecknade vid namn kommo i
      Hiskias, Juda konungs, tid och förstörde deras tält och slogo de
      meiniter som funnos där och gåvo dem till spillo, så att de nu
      icke mer äro till, och bosatte sig i deras land; ty där fanns
      bete för deras boskap.
 42.  Och av dem, av Simeons barn, drogo fem hundra man till Seirs
      bergsbygd; och Pelatja, Nearja, Refaja och Ussiel, Jiseis söner,
      stodo i spetsen för dem.
 43.  Och de slogo den sista kvarlevan av amalekiterna; sedan bosatte
      de sig där och bo där ännu i dag.

[1]  Hebr beóseb.



                   Första Krönikeboken, 5 Kapitlet

               Rubens och Gads stammar och ena hälften
                 av Manasse stam.  Deras bortförande i
                            fångenskapen.

  1.  Och Rubens söner, Israels förstföddes -- han var nämligen den
      förstfödde, men därför att han oskärade sin faders bädd, blev
      hans förstfödslorätt given åt Josefs, Israels sons, söner, dock
      icke så, att denne skulle upptagas i släktregistret såsom den
      förstfödde;
      >1 Mos. 29,32. 35,22. 48,5 f. 49,4.
  2.  ty väl var Juda den mäktigaste bland sina bröder, och furste
      blev en av hans avkomlingar, men förstfödslorätten blev dock
      Josefs --
      >1 Mos. 49,8 f.
  3.  Rubens, Israels förstföddes, söner voro Hanok och Pallu, Hesron
      och Karmi.
      >1 Mos. 46,9. 2 Mos. 6,14. 4 Mos. 26,5 f.
  4.  Joels söner voro hans son Semaja, dennes son Gog, dennes son
      Simei,
  5.  dennes son Mika, dennes son Reaja, dennes son Baal,
  6.  så ock dennes son Beera, som Tillegat-Pilneeser, konungen i
      Assyrien, förde bort i fångenskap; han var hövding för
      rubeniterna.
      >2 Kon. 15,29.
  7.  Och hans bröder voro, efter sina släkter, när de upptecknades i
      släktregistret efter sin ättföljd: Jegiel, huvudmannen, Sakarja
  8.  och Bela, Bon till Asas, son till Sema, son till Joel; han bodde
      i Aroer, och hans boningsplatser nådde ända till Nebo och
      Baal-Meon.
      >4 Mos. 32,38.
  9.  Och österut nådde hans boningsplatser ända fram till öknen som
      sträcker sig ifrån floden Frat; ty de hade stora boskapshjordar
      i Gileads land.
 10.  Men i Sauls tid förde de krig mot hagariterna, och dessa föllo
      för deras hand; då bosatte de sig i deras hyddor utefter hela
      östra sidan av Gilead.

 11.  Och Gads barn hade sina boningsplatser gent emot dem i landet
      Basan ända till Salka:
      >Jos. 13,24 f.
 12.  Joel, huvudmannen, och Safam därnäst, och vidare Jaanai och
      Safat i Basan.
 13.  Och deras bröder voro, efter sina familjer, Mikael, Mesullam,
      Seba, Jorai, Jaekan, Sia och Eber, tillsammans sju.
 14.  Dessa voro söner till Abihail, son till Huri, son till Jaroa,
      son till Gilead, son till Mikael, son till Jesisai, son till
      Jado, son till Bus.
 15.  Men Ahi, son till Abdiel, son till Guni, var huvudman för deras
      familjer.
 16.  Och de bodde i Gilead i Basan och underlydande orter, så ock på
      alla Sarons utmarker, så långt de sträckte sig.
 17.  Alla dessa blevo upptecknade i släktregistret i Jotams, Juda
      konungs, och i Jerobeams, Israels konungs, tid.
      >2 Kon. 14,23. 15,7.

 18.  Rubens barn och gaditerna och ena hälften av Manasse stam, de av
      dem, som voro krigsdugliga och buro sköld och svärd och spände
      båge och voro stridskunniga, utgjorde fyrtiofyra tusen sju
      hundra sextio stridbara män.
 19.  Och de förde krig mot hagariterna och mot Jetur, Nafis och
      Nodab.
      >1 Mos. 25,15. 1 Krön. 1,31.
 20.  Och seger beskärdes dem i striden mot dessa, så att hagariterna
      och alla som voro med dem blevo givna i deras hand; ty de ropade
      till Gud under striden, och han bönhörde dem, därför att de
      förtröstade på honom.
 21.  Och såsom byte förde de bort deras boskapshjordar, femtio tusen
      kameler, två hundra femtio tusen får och två tusen åsnor, så ock
      ett hundra tusen människor.
 22.  Ty många hade fallit slagna, eftersom striden var av Gud.  Sedan
      bosatte de sig i deras land och bodde där ända till
      fångenskapen.
      >2 Kon. 17.6.

 23.  Halva Manasse stams barn bodde ock där i landet, från Basan ända
      till Baal-Hermon och Senir och Hermons berg, och de voro
      talrika.
 24.  Och dessa voro huvudmän för sina familjer: Efer, Jisei, Eliel,
      Asriel, Jeremia, Hodauja och Jadiel, tappra stridsmän,
      namnkunniga män, huvudmän för sina familjer.

 25.  Men de blevo otrogna mot sina fäders Gud, i det att de i trolös
      avfällighet lupo efter de gudar som dyrkades av de folk där i
      landet, som Gud hade förgjort för dem.
      >2 Mos. 34,15 f.
 26.  Då uppväckte Israels Gud den assyriske konungen Puls ande och
      den assyriske konungen Tillegat Pilnesers ande och lät folket
      föras bort i fångenskap, såväl rubeniterna och gaditerna som ena
      hälften av Manasse stam, och lät dem komma till Hala, Habor,
      Hara och Gosan ström, där de äro ännu i dag.
      >2 Kon. 15,19, 29. 17,6.



                   Första Krönikeboken, 6 Kapitlet

                     Levi stam och dess bostäder.

  1.  Levis söner voro Gerson, Kehat och Merari.
      >1 Mos. 46,11. 2 Mos. 6,16 f. 4 Mos. 26,57 f. 1 Krön. 23,6 f
  2.  Kehats söner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel.
  3.  Amrams barn voro Aron, Mose och Mirjam.  Arons söner voro Nadab
      och Abihu, Eleasar och Itamar.
      >2 Mos. 2,1 f. 4 Mos. 3,2.
  4.  Eleasar födde Pinehas, Pinehas födde Abisua.
  5.  Abisua födde Bucki, och Bucki födde Ussi.
  6.  Ussi födde Seraja, och Seraja födde Merajot.
  7.  Merajot födde Amarja, och Amarja födde Ahitub.
  8.  Ahitub födde Sadok, och Sadok födde Ahimaas.
      >2 Sam. 8,17. 15,27
  9.  Ahimaas födde Asarja, och Asarja födde Johanan.
 10.  Johanan födde Asarja; det var han som var präst i det tempel som
      Salomo byggde i Jerusalem.
 11.  Asarja födde Amarja, och Amarja födde Ahitub.
 12.  Ahitub födde Sadok, och Sadok födde Sallum.
 13.  Sallum födde Hilkia, och Hilkia födde Asarja.
      >2 Kon. 22,4.
 14.  Asarja födde Seraja, och Seraja födde Josadak
 15.  Men Josadak måste gå med i fångenskap, när HERREN lät Juda och
      Jerusalem föras bort genom Nebukadnessar.
      >2 Kon. 25,1 f.

 16.  Levis söner voro Gersom, Kehat och Merari.
      >4 Mos. 3,16 f.
 17.  Och dessa voro namnen på Gersoms söner: Libni och Simei.
 18.  Och Kehats söner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel.
 19.  Meraris söner voro Maheli och Musi.  Dessa voro leviternas
      släkter, efter deras fäder.
 20.  Från Gersom härstammade hans son Libni, dennes son Jahat, dennes
      son Simma,
 21.  dennes son Joa, dennes son Iddo, dennes son Sera, dennes son
      Jeaterai.
 22.  Kehats söner voro hans son Amminadab, dennes son Kora, dennes
      son Assir,
 23.  dennes son Elkana, dennes son Ebjasaf, dennes son Assir,
 24.  dennes son Tahat, dennes son Uriel dennes son Ussia och dennes
      son Saul.
 25.  Elkanas söner voro Amasai och Ahimot.
 26.  Hans son var Elkana; hans son var.  Elkana-Sofai; hans son var
      Nahat.
 27.  Hans son var Eliab; hans son var Jeroham; hans son var Elkana.
      >1 Sam. 1,1.
 28.  Och Samuels söner voro Vasni, den förstfödde, och Abia.
      >1 Sam. 8,2.
 29.  Meraris söner voro Maheli, dennes son Libni, dennes son Simei,
      dennes son Ussa,
 30.  dennes son Simea, dennes son Haggia, dennes son Asaja.

 31.  Och dessa voro de som David anställde för att ombesörja sången i
      HERRENS hus, sedan arken hade fått en vilostad.
 32.  De gjorde tjänst inför uppenbarelsetältets tabernakel såsom
      sångare, till dess att Salomo byggde HERRENS hus i Jerusalem; de
      stodo där och förrättade sin tjänst, såsom det var föreskrivet
      för dem.
 33.  Dessa voro de som så tjänstgjorde, och dessa voro deras söner:

      Av kehatiternas barn: Heman, sångaren, son till Joel, son till
      Samuel,
 34.  son till Elkana, son till Jeroham, son till Eliel, son till Toa,
 35.  son till Sif, son till Elkana, son till Mahat, son till Amasai,
 36.  son till Elkana, son till Joel, son till Asarja, son till
      Sefanja,
 37.  son till Tahat, son till Assir, son till Ebjasaf, son till Kora,
 38.  son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, son till Israel;
 39.  vidare hans broder Asaf, som hade sin plats på hans högra sida,
      Asaf, son till Berekja, son till Simea,
 40.  son till Mikael, son till Baaseja, son till Malkia,
 41.  son till Etni, son till Sera, son till Adaja,
 42.  son till Etan, son till Simma, son till Simei,
 43.  son till Jahat, son till Gersom, son till Levi.
 44.  Och deras bröder, Meraris barn stodo på den vänstra sidan: Etan
      son till Kisi, son till Abdi, son till Malluk,
 45.  son till Hasabja, son till Amasja, son till Hilkia,
 46.  son till Amsi, son till Bani, son till Semer,
 47.  son till Maheli, son till Musi, son till Merari, son till Levi.

 48.  Och deras bröder, de övriga leviterna, hade blivit givna till
      allt slags tjänstgöring vid tabernaklet, Guds hus.
 49.  Men Aron och hans söner ombesörjde offren på brännoffersaltaret
      och på rökelsealtaret, och skulle utföra all förrättning i det
      allra heligaste och bringa försoning för Israel, alldeles såsom
      Mose, Guds tjänare, hade bjudit.
      >2 Mos. 30,7 f. 4 Mos. 4,16.
 50.  Och dessa voro Arons söner: hans son Eleasar, dennes son
      Pinehas, dennes son Abisua,
 51.  dennes son Bucki, dennes son Ussi, dennes son Seraja,
 52.  dennes son Merajot, dennes son Amarja, dennes son Ahitub,
 53.  dennes son Sadok, dennes son Ahimaas.

 54.  Och dessa voro deras boningsorter, efter deras tältläger inom
      deras område: Åt Arons söner av kehatiternas släkt -- ty dem
      träffade nu lotten --
      >Jos. 21,9 f.
 55.  åt dem gav man Hebron i Juda land med dess utmarker runt
      omkring.
 56.  Men åkerjorden och byarna som hörde till staden gav man åt
      Kaleb, Jefunnes son.
 57.  Åt Arons söner gav man alltså fristäderna Hebron och Libna med
      dess utmarker, vidare Jattir och Estemoa med dess utmarker.
      >5 Mos. 19,1 f.
 58.  Hilen med dess utmarker, Debir med dess utmarker,
 59.  Asan med dess utmarker och Bet-Semes med dess utmarker;
 60.  och ur Benjamins stam Geba med dess utmarker, Alemet med dess
      utmarker och Anatot med dess utmarker, så att deras städer
      tillsammans utgjorde tretton städer, efter deras släkter.

 61.  Och Kehats övriga barn fingo ur en stamsläkt, nämligen den
      stamhalva som utgjorde ena hälften av Manasse stam, genom
      lottkastning tio städer.
 62.  Gersoms barn åter fingo, efter sina släkter, ur Isaskars stam,
      ur Asers stam, ur Naftali stam och ur Manasse stam i Basan
      tretton städer.
 63.  Meraris barn fingo, efter sina släkter, ur Rubens stam, ur Gads
      stam och ur Sebulons stam genom lottkastning tolv städer.

 64.  Så gåvo Israels barn åt leviterna dessa städer med deras
      utmarker.
 65.  Genom lottkastning gåvo de åt dem ur Juda barns stam, ur Simeons
      barns stam och ur Benjamins barns stam dessa städer, som de
      namngåvo.
 66.  Och bland Kehats barns släkter fingo några följande städer ur
      Efraims stam såsom sitt område:
      >Jos. 21,20 f.
 67.  Man gav dem fristäderna Sikem med dess utmarker i Efraims
      bergsbygd, Geser med dess utmarker,
 68.  Jokmeam med dess utmarker, Bet-Horon med dess utmarker;
 69.  vidare Ajalon med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess
      utmarker;
 70.  och ur ena hälften av Manasse stam Aner med dess utmarker och
      Bileam med dess utmarker.  Detta tillföll Kehats övriga barns
      släkt.

 71.  Gersoms barn fingo ur den släkt som utgjorde ena hälften av
      Manasse stam Golan i Basan med dess utmarker och Astarot med
      dess utmarker;
      >Jos. 21,27 f.
 72.  och ur Isaskars stam Kedes med dess utmarker, Dobrat med dess
      utmarker,
 73.  Ramot med dess utmarker och Anem med dess utmarker;
 74.  och ur Asers stam Masal med dess utmarker, Abdon med dess
      utmarker,
 75.  Hukok med dess utmarker och Rehob med dess utmarker;
 76.  och ur Naftali stam Kedes i Galileen med dess utmarker, Hammon
      med dess utmarker och Kirjataim med dess utmarker.

 77.  Meraris övriga barn fingo ur Sebulons stam Rimmono med dess
      utmarker och Tabor med dess utmarker,
      >Jos. 21,34 f.
 78.  och på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, öster om Jordan, ur
      Rubens stam Beser i öknen med dess utmarker, Jahas med dess
      utmarker,
 79.  Kedemot med dess utmarker och Mefaat med dess utmarker;
 80.  och ur Gads stam Ramot i Gilead med dess utmarker, Mahanaim med
      dess utmarker,
 81.  Hesbon med dess utmarker och Jaeser med dess utmarker.



                   Första Krönikeboken, 7 Kapitlet

                Isaskars, Benjamins, (Dans,) Naftalis,
                 Manasses, Efraims och Asers stammar.

  1.  Och Isaskars söner voro Tola och Pua, Jasib och Simron,
      tillsammans fyra.
      >1 Mos. 46,13. 4 Mos. 26,23 f.
  2.  Tolas söner voro Ussi, Refaja, Jeriel, Jamai, Jibsam och Samuel,
      huvudmän för sina familjer, ättlingar av Tola, tappra stridsmän,
      upptecknade efter sin ättföljd.  I Davids tid var deras antal
      tjugutvå tusen sex hundra.
  3.  Ussis söner voro Jisraja, och Jisrajas söner voro Mikael, Obadja
      och Joel samt Jissia, tillhopa fem, allasammans huvudmän.
  4.  Och med dem följde stridbara härskaror, trettiosex tusen man,
      efter sin ättföljd och sina familjer; ty de hade många hustrur
      och barn.
  5.  Och deras bröder i alla Isaskars släkter voro tappra stridsmän;
      åttiosju tusen utgjorde tillsammans de som voro upptecknade i
      deras släktregister.

  6.  Benjamins söner voro Bela, Beker och Jediael, tillsammans tre.
      >1 Mos. 46,21. 4 Mos. 26,38 f. 1 Krön. 8,1 f.
  7.  Belas söner voro Esbon, Ussi, Ussiel, Jerimot och Iri,
      tillsammans fem, huvudmän för sina familjer, tappra stridsmän;
      de som voro upptecknade i deras släktregister utgjorde tjugutvå
      tusen trettiofyra.
  8.  Bekers söner voro Semira, Joas, Elieser, Eljoenai, Omri,
      Jeremot, Abia, Anatot och Alemet.  Alla dessa voro Bekers söner.
  9.  De som voro upptecknade i deras släktregister, efter sin
      ättföljd, efter huvudmannen för sina familjer, tappra stridsmän,
      utgjorde tjugu tusen två hundra.
 10.  Jediaels söner voro Bilhan; Bilhans söner voro Jeus, Benjamin,
      Ehud, Kenaana, Setan, Tarsis och Ahisahar.
 11.  Alla dessa voro Jediaels söner, upptecknade efter huvudmannen
      för sina familjer, tappra stridsman, sjutton tusen två hundra
      stridbara krigsman.
 12.  Och Suppim och Huppim voro Irs söner.  Men Husim voro Ahers
      söner.
      >1 Mos. 46,23.

 13.  Naftalis söner voro Jahasiel, Guni, Jeser och Sallum, Bilhas
      söner.
      >1 Mos. 46,24. 4 Mos. 26,48 f.
 14.  Manasses söner voro Asriel, som kvinnan födde; hans arameiska
      bihustru födde Makir, Gileads fader.
 15.  Och Makir tog hustru åt Huppim och Suppim.  Hans syster hette
      Maaka.  Och den andre hette Selofhad.  Och Selofhad hade döttrar.
      >4 Mos. 26,33. 27,1.
 16.  Och Maaka, Makirs hustru, födde en son och gav honom namnet
      Peres, men hans broder hette Seres.  Hans söner voro Ulam och
      Rekem.
 17.  Ulams söner voro Bedan.  Dessa voro söner till Gilead, son till
      Makir, son till Manasse.
 18.  Och hans syster var Hammoleket; hon födde Is-Hod, Abieser och
      Mahela.
 19.  Och Semidas söner voro Ajan, Sekem, Likhi och Aniam.
 20.  Och Efraims söner voro Sutela, dennes son Bered, dennes son
      Tahat, dennes son Eleada, dennes son Tahat,
      >4 Mos. 26,35 f.
 21.  dennes son Sabad och dennes son Sutela, så ock Eser och
      Elead.  Och män från Gat, som voro födda där landet, dräpte dem,
      därför att de hade dragit ned för att taga deras boskapshjordar.
 22.  Då sörjde Efraim, deras fader, i lång tid, och hans bröder kommo
      för att trösta honom.
 23.  Och han gick in till sin hustru, och hon blev havande och födde
      en son; och han gav honom namnet Beria, därför att det hade
      skett under en olyckstid[1] för hans hus.
 24.  Hans dotter var Seera; hon byggde Nedre och Öfre Bet-Horon, så
      ock Ussen-Seera.
 25.  Och hans son var Refa; hans son var Resef, ävensom Tela; hans
      son var Tahan.
 26.  Hans Bon var Laedan; hans son var Ammihud; hans son var Elisama.
      >4 Mos. 1,10.
 27.  Hans son var Non; hans son var Josua.
      >Jos. 1,1.
 28.  Och deras besittning och deras boningsorter voro Betel med
      underlydande orter, österut Naaran och västerut Geser med
      underlydande orter, vidare Sikem med underlydande orter, ända
      till Aja med underlydande orter.
 29.  Men i Manasse barns ägo voro Bet-Sean med underlydande orter,
      Taanak med underlydande orter, Megiddo med underlydande orter,
      Dor med underlydande orter.  Här bodde nu Josefs, Israels sons,
      barn.
      >Jos. 17,11.

 30.  Asers söner voro Jimna, Jisva, Jisvi och Beria; och deras syster
      var Sera.
      >1 Mos. 46,17. 4 Mos. 26,44 f.
 31.  Berias söner voro Heber och Malkiel; han var Birsaits fader.
 32.  Och Heber födde Jaflet, Somer och Hotam, så ock Sua, deras
      syster.
 33.  Och Jaflets söner voro Pasak, Bimhal och Asvat.  Dessa voro
      Jaflets söner.
 34.  Semers söner voro Ahi och Rohaga, Jaba och Aram.
 35.  Hans broder Helems söner voro Sofa, Jimna, Seles och Amal.
 36.  Sofas söner voro Sua, Harnefer, Sual, Beri och Jimra,
 37.  Beser, Hod, Samma, Silsa, Jitran och Beera.
 38.  Jeters söner voro Jefunne, Pispa och Ara.
 39.  Och Ullas söner voro Ara, Hanniel och Risja.
 40.  Alla dessa voro Asers söner, huvudmän för sina familjer, utvalda
      tappra stridsmän, huvudmän bland hövdingarna; och de som voro
      upptecknade i deras släktregister såsom dugliga till krigstjänst
      utgjorde ett antal av tjugusex tusen man.

[1]  Hebr. beraá.



                   Första Krönikeboken, 8 Kapitlet

                   Benjamins stam med Sauls släkt.

  1.  Och Benjamin födde Bela, sin förstfödde, Asbel, den andre, och
      Ahara, den tredje,
      >1 Mos. 46,21. 4 Mos. 26,38 f. 1 Krön. 7,6 f.
  2.  Noha, den fjärde, och Rafa, den femte.
  3.  Bela hade följande söner: Addar, Gera, Abihud,
  4.  Abisua, Naaman, Ahoa,
  5.  Gera, Sefufan och Huram.

  6.  Och dessa voro Ehuds söner, och de voro familjehuvudmän för dem
      som bodde i Geba, och som blevo bortförda till Manahat,
  7.  dit Gera jämte Naaman och Ahia förde bort dem: han födde Ussa
      och Ahihud.

  8.  Och Saharaim födde barn i Moabs land, sedan han hade skilt sig
      från hustrur, Husim och Baara;
  9.  med sin hustru Hodes födde han där Jobab, Sibja, Mesa, Malkam,
 10.  Jeus, Sakeja och Mirma.  Dessa oro hans söner, huvudmän för
      familjer.
 11.  Med Husim hade han fött Abitub och Elpaal.
 12.  Och Elpaals söner voro Eber, Miseam och Semed.  Han var den som
      byggde Ono och Lod med underlydande orter.

 13.  Beria och Sema -- vilka voro familjehuvudmän för Ajalons
      invånare och förjagade Gats invånare --
 14.  så ock Ajo, Sasak och Jeremot.
 15.  Och Sebadja, Arad, Eder,
 16.  Mikael, Jispa och Joha voro Berias söner.
 17.  Och Sebadja, Mesullam, Hiski, Heber,
 18.  Jismerai, Jislia och Jobab voro Elpaals söner.
 19.  Och Jakim, Sikri, Sabdi,
 20.  Elienai, Silletai, Eliel,
 21.  Adaja, Beraja och Simrat voro Simeis söner.
 22.  Och Jispan, Eber, Eliel,
 23.  Abdon, Sikri, Hanan,
 24.  Hananja, Elam, Antotja,
 25.  Jifdeja och Peniel voro Sasaks söner.
 26.  Och Samserai, Seharja, Atalja,
 27.  Jaaresja, Elia och Sikri voro Jerohams söner.
 28.  Dessa vore huvudman för familjer, huvudmän efter sin ättföljd;
      de bodde i Jerusalem.

 29.  I Gibeon bodde Gibeons fader, vilkens hustru hette Maaka.
      >1 Krön. 9,35 f.
 30.  Och hans förstfödde son var Abdon; vidare Sur, Kis, Baal, Nadab,
 31.  Gedor, Ajo och Seker.
 32.  Men Miklot födde Simea.  Också dessa bodde jämte sina bröder i
      Jerusalem, gent emot sina bröder.

 33.  Och Ner födde Kis, Kis födde Saul, och Saul födde Jonatan,
      Malki-Sua, Abinadab och Esbaal.
      >1 Sam. 9,1. 14,49 f.
 34.  Jonatans son var Merib-Baal, och Merib-Baal födde Mika.
      >2 Sam. 4,4.
 35.  Mikas söner voro Piton, Melek, Taarea och Ahas.
 36.  Ahas födde Joadda, Joadda födde Alemet, Asmavet och Simri, och
      Simri födde Mosa.
 37.  Mosa födde Binea.  Hans son var Rafa; hans son var Eleasa; hans
      son var Asel.
 38.  Och Asel hade sex söner, och dessa hette Asrikam, Bokeru,
      Ismael, Searja, Obadja och Hanan.  Alla dessa voro Asels söner.
 39.  Och hans broder Eseks söner voro Ulam, hans förstfödde, Jeus,
      den andre, och Elifelet, den tredje.
 40.  Och Ulams söner voro tappra stridsmän, som voro skickliga i att
      spänna båge; och de hade många söner och sonsöner: ett hundra
      femtio.

      Alla dessa voro av Benjamins barn
      >Dom. 20,16.



                   Första Krönikeboken, 9 Kapitlet

                Jerusalems invånare.  Tjänstgöring vid
               helgedomen.  Ytterligare om Sauls släkt.

  1.  Och hela Israel blev upptecknat i släktregister, och de finnas
      uppskrivna i boken om Israels konungar.  Och Juda fördes i
      fångenskap bort till Babel för sin otrohets skull.
      >2 Sam. 24,9. 2 Kon. 24,10 f. 25,1 f.
  2.  Men de förra invånarna som bodde där de hade sin arvsbesittning,
      i sina städer, utgjordes av vanliga israeliter, präster, leviter
      och tempelträlar.

  3.  I Jerusalem bodde en del av Juda barn, av Benjamins barn och av
      Efraims och Manasse barn, nämligen:
      >Neh. 11,4 f.
  4.  Utai, son till Ammihud, son till Omri, son till Imri, son till
      Bani, av Peres', Judas sons, barn;
  5.  av siloniterna Asaja, den förstfödde, och hans söner;
  6.  av Seras barn Jeguel och deras broder, sex hundra nittio;
  7.  av Benjamins barn Sallu, son till Mesullam, son till Hodauja,
      son till Hassenua,
  8.  vidare Jibneja, Jerohams son, och Ela, son till Ussi, son till
      Mikri, och Mesullam, son till Sefatja, son till Reguel, son till
      Jibneja,
  9.  så ock deras bröder, efter deras ättföljd, nio hundra
      femtiosex.  Alla dessa män voro huvudmän för familjer, var och en
      för sin familj.
 10.  Och av prästerna: Jedaja, Jojarib och Jakin,
      >Neh. 11,10 f.
 11.  vidare Asarja, son till Hilkia, son till Mesullam, son till
      Sadok, son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus,
      >1 Krön. 6,12 f. Neh. 11,11 f.
 12.  vidare Adaja, son till Jeroham, son till Pashur, son till
      Malkia, vidare Maasai, son till Adiel, son till Jasera, son till
      Mesullam, son till Mesillemit, son till Immer,
 13.  så ock deras bröder, huvudmän för sina familjer, ett tusen sju
      hundra sextio, dugande män i de sysslor som hörde till
      tjänstgöringen i Guds hus.

 14.  Och av leviterna: Semaja, som till Hassub, son till Asrikam, son
      till Hasabja, av Meraris barn,
 15.  vidare Bakbackar, Heres och Galal, så ock Mattanja, son till
      Mika, son till Sikri, son till Asaf,
 16.  vidare Obadja, son till Semaja, son till Galal, son till
      Jedutun, så ock Berekja, son till Asa, son till Elkana, som
      bodde i netofatiternas byar.
 17.  Och dörrvaktarna: Sallum, Ackub, Talmon och Ahiman med sina
      bröder; men Sallum var huvudmannen.
 18.  Och ända till nu göra de tjänst vid Konungsporten, på östra
      sidan.  Dessa voro dörrvaktarna i Levi barns läger.
 19.  Men Sallum, son till Kore, son till Ebjasaf, son till Kora, hade
      jämte sina bröder, dem som voro av hans familj, koraiterna, till
      tjänstgöringssyssla att hålla vakt vid tältets trösklar; deras
      fäder hade nämligen i HERRENS läger hållit vakt vid ingången.
 20.  Och Pinehas, Eleasars son, hade förut varit furste över dem --
      med honom vare HERREN!
 21.  Sakarja, Meselemjas son, var dörrvaktare vid ingången till
      uppenbarelsetältet.
 22.  Alla dessa voro utvalda till dörrvaktare vid trösklarna: två
      hundra tolv.  De blevo i sina byar upptecknade i
      släktregistret.  David och siaren Samuel hade tillsatt dem att
      tjäna på heder och tro.
      >1 Sam. 9,9.
 23.  De och deras söner stodo därför vid portarna till HERRENS hus,
      tälthuset, och höllo vakt.
 24.  Efter de fyra väderstrecken hade dörrvaktarna sina platser: i
      öster, väster, norr och söder.
 25.  Och deras bröder, de som fingo bo i sina byar, skulle var sjunde
      dag, alltid på samma timme, infinna sig hos dem.
 26.  Ty på heder och tro voro dessa fyra anställda såsom förmän för
      dörrvaktarna.  Detta var nu leviterna.  De hade ock uppsikten
      över kamrarna och förvaringsrummen i Guds hus.
 27.  Och de vistades om natten runt omkring Guds hus, ty dem ålåg att
      hålla vakt, och de skulle öppna dörrarna var morgon.
 28.  Somliga av dem hade uppsikten över de kärl som användes vid
      tjänstgöringen.  De buro nämligen in dem, efter att hava räknat
      dem, och buro sedan ut dem, efter att åter hava räknat dem.
 29.  Och somliga av dem voro förordnade till att hava uppsikten över
      de andra kärlen, över alla andra helgedomens kärl, så ock över
      det fina mjölet och vinet och oljan och rökelsen och de
      välluktande kryddorna.
 30.  Men somliga av prästernas söner beredde salvan av de välluktande
      kryddorna.
      >2 Mos. 30,25.
 31.  Och Mattitja, en av leviterna, koraiten Sallums förstfödde, hade
      på heder och tro uppsikten över bakverket.
 32.  Och somliga av deras bröder, hatiternas söner, hade uppsikten
      över skådebröden och skulle tillreda dem för var sabbat.
      >3 Mos. 24,5 f.
 33.  Men de andra, nämligen sångarna, huvudmän för levitiska
      familjer, vistades i kamrarna, fria ifrån annan tjänstgöring, ty
      dag och natt voro de upptagna av sina egna sysslor.

 34.  Dessa voro huvudmännen för de levitiska familjerna, huvudman
      efter sin ättföljd; de bodde i Jerusalem.

 35.  I Gibeon bodde Gibeons fader Jeguel, vilkens hustru hette Maaka.
      >1 Krön. 8,29 f.
 36.  Och hans förstfödde son var Abdon; vidare Sur, Kis, Baal, Ner,
      Nadab
 37.  Gedor, Ajo, Sakarja och Miklot.
 38.  Men Miklot födde Simeam.  Också de bodde jämte sina bröder i
      Jerusalem, gent emot sina bröder.
 39.  Och Ner födde Kis, Kis födde Saul, och Saul födde Jonatan,
      Malki-Sua, Abinadab och Esbaal.
      >1 Sam. 14,49 f.
 40.  Jonatans son var Merib-Baal, och Merib-Baal födde Mika.
 41.  Mikas söner voro Piton, Melek och Taharea.
 42.  Ahas födde Jaera, Jaera födde Alemet, Asmavet och Simri, och
      Simri födde Mosa.
 43.  Mosa födde Binea.  Hans son var Refaja; hans son var Eleasa; hans
      son var Asel.
 44.  Och Asel hade sex söner, och dessa hette Asrikam, Bokeru,
      Ismael, Searja, Obadja och Hanan.  Dessa voro Asels söner



                   Första Krönikeboken, 10 Kapitlet

               Sauls och hans söners död i striden mot
                    filistéerna.  Deras begravning.

  1.  Och filistéerna stridde mot Israel; och Israels män flydde för
      filistéerna och föllo slagna på berget Gilboa.
      >1 Sam. 31,1 f.
  2.  Och filistéerna ansatte ivrigt Saul och hans söner.  Och
      filistéerna dödade Jonatan, Abinadab och Malki-Sua, Sauls söner.
  3.  När då Saul själv blev häftigt anfallen och bågskyttarna kommo
      över honom, greps han av förskräckelse för skyttarna.
  4.  Och Saul sade till sin vapendragare: "Drag ut ditt svärd och
      genomborra mig därmed, så att icke dessa oomskurna komma och
      hantera mig skändligt."  Men hans vapendragare ville det icke, ty
      han fruktade storligen.  Då tog Saul själv svärdet och störtade
      sig därpå.
  5.  Men när vapendragaren såg att Saul var död, störtade han sig ock
      på sitt svärd och dog.

  6.  Så dogo då Saul och hans tre söner; och alla som hörde till hans
      hus dogo på samma gång.
  7.  Och när alla israeliterna i dalen förnummo att deras här hade
      flytt, och att Saul och hans söner voro döda, övergåvo de sina
      städer och flydde; sedan kommo filistéerna och bosatte sig i
      dem.

  8.  Dagen därefter kommo filistéerna för att plundra de slagna och
      funno då Saul och hans söner, där de lågo fallna på berget
      Gilboa.
  9.  Och de plundrade honom och togo med sig hans huvud och hans
      vapen och sände dem omkring i filistéernas land och läto
      förkunna det glada budskapet för sina avgudar och för folket.
 10.  Och de lade hans vapen i sitt gudahus, men hans huvudskål hängde
      de upp i Dagons tempel.

 11.  Men när allt folket i Jabes i Gilead hörde allt vad filistéerna
      hade gjort med Saul,
 12.  stodo de upp, alla stridbara män, och togo Sauls och hans söners
      lik och förde dem till Jabes; och de begrovo deras ben under
      terebinten i Jabes och fastade så i sju dagar.

 13.  Detta blev Sauls död, därför att han hade begått otrohet mot
      HERREN, i det att han icke hade hållit HERRENS ord, så ock
      därför att han hade frågat en ande och sökt svar hos en sådan.
      >1 Sam. 15,10 f. 28,7 f.
 14.  Han hade icke sökt svar hos HERREN; därför dödade HERREN
      honom.  Och sedan överflyttade han konungadömet på David, Isais
      son.



                   Första Krönikeboken, 11 Kapitlet

                 David konung över hela Israel.  Hans
                erövring av Jerusalem.  Förteckning på
                            hans hjältar.

  1.  Då församlade sig hela Israel till David i Hebron och sade: "Vi
      äro nu ditt kött och ben.
      >2 Sam. 5,1 f. 1 Krön. 12,23 f.
  2.  Redan för länge sedan, redan då Saul ännu var konung, var det du
      som var ledare och anförare för Israel.  Och till dig har HERREN,
      din Gud, sagt: Du skall vara en herde för mitt folk Israel, ja,
      du skall vara en furste över mitt folk Israel."
      >1 Sam. 13,14. 18,5 f. 19,8.
  3.  När så alla de äldste i Israel kommo till konungen i Hebron,
      slöt David ett förbund med dem där i Hebron, inför HERREN; och
      sedan smorde de David till konung över Israel, i enlighet med
      HERRENS ord genom Samuel.
      >1 Sam. 16,18.

  4.  Och David drog med hela Israel till Jerusalem, det är Jebus; där
      befunno sig jebuséerna, som ännu bodde kvar i landet.
      >2 Sam. 5,6 f.
  5.  Och invånarna i Jebus sade till David: "Hitin kommer du icke."
      Men David intog likväl Sions borg, det är Davids stad
  6.  Och David sade: "Vemhelst som först slår ihjäl en jebusé, han
      skall bliva hövding och anförare."  Och Joab, Serujas son, kom
      först ditupp och blev så hövding.
  7.  Sedan tog David sin boning i bergfästet; därför kallade man det
      Davids stad.
  8.  Och han uppförde befästningsverk runt omkring staden, från Millo
      och allt omkring; och Joab återställde det övriga av staden.
  9.  Och David blev allt mäktigare och mäktigare, och HERREN Sebaot
      var med honom

 10.  Och dessa äro de förnämsta bland Davids hjältar, vilka gåvo
      honom kraftig hjälp att bliva konung, de jämte hela Israel, och
      så skaffade honom konungaväldet, enligt HERRENS ord angående
      Israel.
      >2 Sam. 23,8 f.
 11.  Detta år förteckningen på Davids hjältar: Jasobeam, son till en
      hakmonit, den förnämste bland kämparna, han som svängde sitt
      spjut över tre hundra som hade blivit slagna på en gång.
      >1 Krön. 27,2.
 12.  Och efter honom kom ahoaiten Eleasar, son till Dodo; han var en
      av de tre hjältarna.
      >1 Krön. 27,4.
 13.  Han var med David vid Pas-Dammim, när filistéerna där hade
      församlat sig till strid.  Och där var ett åkerstycke, fullt med
      korn.  Och folket flydde för filistéerna.
 14.  Då ställde de sig mitt på åker stycket och försvarade det och
      slogo filistéerna; och HERREN lät dem så vinna en stor seger.

 15.  En gång drogo tre av de trettio förnämsta männen ned över
      klippan till David vid Adullams grotta, medan en avdelning
      filistéer var lägrad i Refaimsdalen.
      >1 Sam. 22,1.
 16.  Men David var då på borgen, under det att en filisteisk utpost
      fanns i Bet-Lehem.
 17.  Och David greps av lystnad och sade: "Ack att någon ville giva
      mig vatten att dricka från brunnen vid Bet-Lehems stadsport!"
 18.  Då bröto de tre sig igenom filistéernas läger och hämtade vatten
      ur brunnen vid Bet-Lehems stadsport och togo det och buro det
      till David.  Men David ville icke dricka det, utan göt ut det
      såsom ett drickoffer åt HERREN.
 19.  Han sade nämligen: "Gud låte det vara fjärran ifrån mig att jag
      skulle göra detta!  Skulle jag dricka dessa mäns blod, som hava
      vågat sina liv?  Ty med fara för sina liv hava de burit det
      hit."  Och han ville icke dricka det.  Sådana ting hade de tre
      hjältarna gjort.

 20.  Absai, Joabs broder, var den förnämste av tre andra; han svängde
      en gång sitt spjut över tre hundra som hade blivit slagna.  Och
      han hade ett stort namn bland de tre.
 21.  Han var dubbelt mer ansedd än någon annan i detta tretal, och
      han var deras hövitsman, men upp till de tre första kom han dock
      icke.
 22.  Vidare Benaja, son till Jojada, som var son till en tapper,
      segerrik man från Kabseel; han slog ned de två Arielerna i Moab,
      och det var han som en snövädersdag steg ned och slog ihjäl
      lejonet i brunnen.
      >1 Krön. 27,5 f.
 23.  Han slog ock ned den egyptisk mannen som var så reslig: fem
      alnar lång.  Fastän egyptiern i handen hade ett spjut som liknade
      en vävbom, gick han ned mot honom, väpnad allenast med sin
      stav.  Och han ryckte spjutet ur egyptiern hand och dräpte honom
      med hans eget spjut.
 24.  Sådana ting hade Benaja, Jojada son, gjort.  Och han hade ett
      stor namn bland de tre hjältarna.
 25.  Ja, han var mer ansedd än någon av de trettio, men upp till de
      tre första kom han icke.  Och David satte honom till anförare för
      sin livvakt.

 26.  De tappra hjältarna voro: Asael, Joabs broder, Elhanan, Dodos
      son, från Bet-Lehem;
      >2 Sam. 2,18. f Krön. 27,7 f.
 27.  haroriten Sammot; peloniten Heles;
 28.  tekoaiten Ira, Ickes' son; anatotiten Abieser;
 29.  husatiten Sibbekai; ahoaiten Ilai;
 30.  netofatiten Maherai; netofatiten Heled, Baanas son;
 31.  Itai, Ribais son, från Gibea i Benjamins barns stam;
      pirgatoniten Benaja;
 32.  Hurai från Gaas' dalar; arabatiten Abiel;
 33.  baharumiten Asmavet; saalboniten Eljaba;
 34.  gisoniten Bene-Hasem; harariten Jonatan, Sages son;
 35.  harariten Ahiam, Sakars son; Elifal, Urs son;
 36.  mekeratiten Hefer; peloniten Ahia;
 37.  Hesro från Karmel; Naarai, Esbais son;
 38.  Joel, broder till Natan; Mibhar, Hagris son;
 39.  ammoniten Selek; berotiten Naherai, vapendragare åt Joab,
      Serujas son;
 40.  jeteriten Ira; jeteriten Gareb;
 41.  hetiten Uria; Sabad, Alais son;
      >2 Sam. 11,3, 6 f.
 42.  rubeniten Adina, Sisas son, en huvudman bland rubeniterna, och
      jämte honom trettio andra;
 43.  Hanan, Maakas son, och mitniten Josafat;
 44.  astarotiten Ussia; Sama och Jeguel, aroeriten Hotams söner;
 45.  Jediael, Simris son, och hans broder Joha, tisiten;
 46.  Eliel-Hammahavim samt Jeribai och Josauja, Elnaams söner, och
      moabiten Jitma;
 47.  slutligen Eliel, Obed och Jaasiel-Hammesobaja.



                   Första Krönikeboken, 12 Kapitlet

                Förteckning på dem som gingo över till
               David i Sauls tid.  Antalet av de krigare
                som gjorde David till konung i Hebron.

  1.  Och dessa voro de som kommo till David i Siklag, medan han ännu
      höll sig undan för Saul, Kis' son; de hörde till de hjältar som
      bistodo honom under kriget.
      >1 Sam. 27,6.
  2.  De voro väpnade med båge och skickliga i att, både med höger och
      med vänster hand, slunga stenar och avskjuta pilar från
      bågen.  Av Sauls stamfränder, benjaminiterna, kommo:
      >Dom. 20,16.
  3.  Ahieser, den förnämste, och Joas, gibeatiten Hassemaas söner;
      Jesuel och Pelet, Asmavets söner; Beraka; anatotiten Jehu;
  4.  gibeoniten Jismaja, en av de trettio hjältarna, anförare för de
      trettio; Jeremia; Jahasiel; Johanan; gederatiten Josabad;
  5.  Eleusai; Jerimot; Bealja; Semarja; harufiten Sefatja;
  6.  koraiterna Elkana, Jissia, Asarel, Joeser och Jasobeam;
  7.  Joela och Sebadja, söner till Jeroham, av strövskaran.

  8.  Och av gaditerna avföllo några och gingo till David i bergfästet
      i öknen, tappra män, krigsmän skickliga att strida, rustade med
      sköld och spjut; de hade en uppsyn såsom lejon och voro snabba
      såsom gaseller på bergen:
  9.  Eser, den förnämste, Obadja, den andre, Eliab, den tredje,
 10.  Masmanna, den fjärde, Jeremia, den femte,
 11.  Attai, den sjätte, Eliel, den sjunde,
 12.  Johanan, den åttonde, Elsabad, den nionde,
 13.  Jeremia, den tionde, Makbannai, den elfte.
 14.  Dessa hörde till Gads barn och till de förnämsta i hären; den
      ringaste av dem var ensam så god som hundra, men den ypperste så
      god som tusen.
 15.  Dessa voro de som i första månaden gingo över Jordan, när den
      var full över alla sina bräddar, och som förjagade alla dem som
      bodde i dalarna, åt öster och åt väster.

 16.  Av Benjamins och Juda barn kommo några män till David ända till
      bergfästet.
 17.  Då gick David ut emot dem och tog till orda och sade till dem:
      "Om I kommen till mig i fredlig avsikt och viljen bistå mig, så
      är mitt hjärta redo till förening med eder; men om I kommen för
      att förråda mig åt mina ovänner, fastän ingen orätt är i mina
      händer, då må våra fäders Gud se därtill och straffa det."
 18.  Men Amasai, den förnämste bland de trettio, hade blivit beklädd
      med andekraft, och han sade:

         "Dina äro vi, David,
             och med dig stå vi, du Isais son.
         Frid vare med dig, frid,
             och frid vare med dem som bistå dig
         ty din Gud har bistått dig!"

      Och David tog emot dem och gav dem plats bland de förnämsta i
      sin skara.
      >Dom. 6,34. 2 Krön. 24,80. Luk. 24,49.

 19.  Från Manasse gingo några över till David, när han med
      filistéerna drog ut i strid mot Saul, dock fingo de icke bistå
      dessa; ty när filistéernas hövdingar hade rådplägat, skickade de
      bort honom, i det de sade: "Det gäller huvudet för oss, om han
      går över till sin herre Saul.
      >1 Sam. 29,4.
 20.  När han då drog till Siklag, gingo dessa från Manasse över till
      honom: Adna, Josabad, Jediael, Mikael, Josabad, Elihu och
      Silletai, huvudmän för de ätter som tillhörde Manasse.
 21.  Dessa bistodo David mot strövskaran, ty de voro allasammans
      tappra stridsmän och blevo hövitsman i hären.
      >1 Sam. 30,15 f.
 22.  Dag efter dag kommo nämligen allt flera till David för att bistå
      honom, så att hans läger blev övermåttan stort.

 23.  Detta är de tal som angiva summorna av det väpnade krigsfolk som
      kom till David i Hebron, för att efter HERRENS befallning flytta
      Sauls konungamakt över på honom:
      >2 Sam. 5,1 f. 1 Krön. 11,1 f.
 24.  Juda barn, som buro sköld och spjut, sex tusen åtta hundra,
      väpnade till strid;
 25.  av Simeons barn tappra krigsmän, sju tusen ett hundra;
 26.  av Levi barn fyra tusen sex hundra;
 27.  därtill Jojada, fursten inom Arons släkt, och med honom tre
      tusen sju hundra;
 28.  så ock Sadok, en tapper yngling, med sin familj, tjugutvå
      hövitsmän;
 29.  av Benjamins barn, Sauls stamfränder, tre tusen (ty ännu vid den
      tiden höllo de flesta av dem troget med Sauls hus);
      >2 Sam. 3,19.
 30.  av Efraims barn tjugu tusen åtta hundra, tappra stridsmän,
      namnkunniga män i sina familjer;
 31.  av ena hälften av Manasse stam aderton tusen namngivna män, som
      kommo för att göra David till konung;
 32.  av Isaskars barn kommo män som väl förstodo tidstecknen och
      insågo vad Israel borde göra, två hundra huvudmän, därtill alla
      deras stamfränder under deras befäl;
 33.  av Sebulon stridbara män, rustade till krig med alla slags
      vapen, femtio tusen, som samlades endräktigt;
 34.  av Naftali ett tusen hövitsmän, och med dem trettiosju tusen,
      väpnade med sköld och spjut;
 35.  av daniterna krigsrustade män, tjuguåtta tusen sex hundra;
 36.  av Aser stridbara män, rustade till krig, fyrtio tusen;
 37.  och från andra sidan Jordan, av rubeniterna, gaditerna och andra
      hälften av Manasse stam, ett hundra tjugu tusen, väpnade med
      alla slags vapen som brukas vid krigföring.
 38.  Alla dessa krigsmän, ordnade till strid, kommo i sina hjärtans
      hängivenhet till Hebron för att göra David till konung över hela
      Israel.  Också hela det övriga Israel var enigt i att göra David
      till konung.
 39.  Och de voro där hos David i tre dagar och åto och drucko, ty
      deras bröder hade försett dem med livsmedel.
 40.  De som bodde närmast dem, ända upp till Isaskar, Sebulon och
      Naftali, tillförde dem ock på åsnor, kameler, mulåsnor och oxar
      livsmedel i myckenhet till föda: mjöl, fikonkakor och
      russinkakor, vin och olja, fäkreatur och småboskap; ty glädje
      rådde i Israel.



                   Första Krönikeboken, 13 Kapitlet

                Guds ark föres ifrån Kirjat-Jearim och
                     sättes in i Obed-Edoms hus.

  1.  Och David rådförde sig med över- och underhövitsmännen, med alla
      furstarna.
      >2 Sam. 6,1 f.
  2.  Sedan sade David till Israels hela församling: "Om I så finnen
      för gott, och om detta är från HERREN, vår Gud, så låt oss sända
      bud åt alla håll till våra övriga bröder i alla Israels
      landsändar, och därjämte till prästerna och leviterna i de
      städer kring vilka de hava sina utmarker, att de må församla sig
      till oss;
  3.  och låt oss flytta vår Guds ark till oss, ty i Sauls tid frågade
      vi icke efter den."
  4.  Och hela församlingen svarade att man skulle göra så, ty
      förslaget behagade hela folket.
  5.  Så församlade då David hela Israel, från Sihor i Egypten ända
      dit där vägen går till Hamat, för att hämta Guds ark från
      Kirjat-Jearim.
      >Jos. 13,3, 5.
  6.  Och David drog med hela Israel upp till Baala, det är
      Kirjat-Jearim, som hör till Juda, för att därifrån föra upp
      Guds, HERRENS, ark, hans som tronar på keruberna, och efter
      vilken den hade fått sitt namn.
      >Jos. 15,9, 60.
  7.  Och de satte Guds ark på en ny vagn och förde den bort ifrån
      Abinadabs hus; och Ussa och Ajo körde vagnen.
      >1 Sam. 7,1.
  8.  Och David och hela Israel fröjdade sig inför Gud av all makt,
      med sånger och med harpor, psaltare, pukor, cymbaler och
      trumpeter.
  9.  Men när de kommo till Kidonslogen, räckte Ussa ut sin hand för
      att fatta I arken, ty oxarna snavade.
 10.  Då upptändes HERRENS vrede mot Ussa, och därför att han hade
      räckt ut sin hand mot arken, slog han honom, så att han föll ned
      död där inför Gud.
      >4 Mos. 4,15, 19 f. 1 Krön. 15,13.
 11.  Men det gick David hårt till sinnes att HERREN så hade brutit
      ned Ussa[1]; och han kallade det stället Peres-Ussa, såsom det
      heter ännu i dag.
 12.  Och David betogs av sådan fruktan för Gud på den dagen, att han
      sade: "Huru skulle jag töras låta föra Guds ark till mig?"
 13.  Därför lät David icke flytta in arken till sig i Davids stad,
      utan lät sätta in den i gatiten Obed-Edoms hus.
 14.  Sedan blev Guds ark kvar vid Obed-Edoms hus, där den stod i sitt
      eget hus, i tre månader; men HERREN välsignade Obed-Edoms hus
      och allt vad som hörde honom till.

[1]  Hebr. parás péres be-Ussá.



                   Första Krönikeboken, 14 Kapitlet

               Davids vänskap med Hiram.  Davids hustrur
                  och söner.  Filistéernas anfall och
                              nederlag.

  1.  Och Hiram, konungen i Tyrus, skickade sändebud till David med
      cederträ, därjämte ock murare och timmermän, för att de skulle
      bygga honom ett hus.
      >2 Sam. 5,11 f.
  2.  Och David märkte att HERREN hade befäst honom såsom konung över
      Israel; ty han hade låtit hans rike bliva övermåttan upphöjt,
      för sitt folk Israels skull.
  3.  Och David tog sig ännu flera hustrur i Jerusalem, och David
      födde ännu flera söner och döttrar.
  4.  Dessa äro namnen på de söner som han fick i Jerusalem: Sammua,
      Sobab, Natan, Salomo,
      >2 Sam. 5,13 f. 1 Krön. 3,6 f.
  5.  Jibhar, Elisua, Elpelet,
  6.  Noga, Nefeg, Jafia,
  7.  Elisama, Beeljada och Elifelet.

  8.  Men när filistéerna hörde att David hade blivit smord till
      konung över hela Israel, drogo de allasammans upp för att fånga
      David.  När David hörde detta, drog han ut mot dem.
      >2 Sam. 5,17 f.
  9.  Då nu filistéerna hade fallit in i Refaimsdalen och där företogo
      plundringståg,
 10.  frågade David Gud: "Skall jag draga upp mot filistéerna?  Vill du
      då giva dem i min hand?"  HERREN svarade honom: "Drag upp; jag
      vill giva dem i din hand."
 11.  Och de drogo upp till Baal-Perasim, och där slog David dem.  Då
      sade David: "Gud har brutit ned[1] en mina fiender genom min
      hand, likasom en vattenflod bryter ned."  Därav fick det stället
      namnet Baal-Perasim.
      >Jes. 28,21.
 12.  De lämnade där efter sig sina gudar; och David befallde att
      dessa skulle brännas upp i eld.
      >5 Mos. 7,5, 25.
 13.  Men filistéerna företogo ännu en gång plundringståg i dalen.
      >2 Sam. 5,22 f.
 14.  När David då åter frågade Gud, svarade Gud honom: "Du skall icke
      draga upp efter dem; du må kringgå dem på en omväg, så att du
      kommer över dem från det håll där bakaträden stå.
 15.  Så snart du sedan hör ljudet av steg i bakaträdens toppar, drag
      då ut till strid, ty då har Gud dragit ut framför dig till att
      slå filistéernas här."
 16.  David gjorde såsom Gud hade bjudit honom; och de slogo
      filistéernas här och förföljde dem från Gibeon ända till Geser.
 17.  Och ryktet om David gick ut i alla länder, och HERREN lät
      fruktan för honom komma över alla folk.

[1]  Hebr. parás.



                   Första Krönikeboken, 15 Kapitlet

                Efter nödiga förberedelser föres Guds
               ark till Jerusalem.  Mikal får förakt för
                                David.

  1.  Och han uppförde åt sig hus i Davids stad; sedan beredde han en
      plats åt Guds ark och slog upp ett tält åt den.
      >2 Sam. 6,17. 1 Krön. 16,1.
  2.  Därvid befallde David: "Inga andra än leviterna må bära Guds
      ark; ty dem har HERREN utvalt till att bära Guds ark och till
      att göra tjänst inför honom för evärdlig tid."
      >4 Mos. 4,15.
  3.  Och David församlade hela Israel till Jerusalem för att hämta
      HERRENS ark upp till den plats som han hade berett åt den.
  4.  Och David samlade tillhopa Arons barn och leviterna;
  5.  av Kehats barn: Uriel, deras överste, och hans bröder, ett
      hundra tjugu;
  6.  av Meraris barn: Asaja, deras överste, och hans bröder, två
      hundra tjugu;
  7.  av Gersoms barn: Joel, deras överste, och hans bröder, ett
      hundra trettio;
  8.  av Elisafans barn: Semaja, deras överste, och hans bröder, två
      hundra;
  9.  av Hebrons barn: Eliel, deras överste, och hans bröder, åttio;
 10.  av Ussiels barn: Amminadab, deras överste, och hans bröder, ett
      hundra tolv.

 11.  Och David kallade till sig prästerna Sadok och Ebjatar jämte
      leviterna Uriel, Asaja, Joel, Semaja, Eliel och Amminadab.
 12.  Och han sade till dem: "I ären huvudmän för leviternas familjer.
      Helgen eder tillika med edra bröder, och hämten så HERRENS,
      Israels Guds, ark upp till den plats som jag har berett åt
      den.
      >2 Mos. 19,10.
 13.  Ty därför att I förra gången icke voren tillstädes var det som
      HERREN, vår Gud, bröt ned en av oss, till straff för att vi icke
      sökte honom så, som tillbörligt var."
      >2 Sam. 6,6 f. 1 Krön. 13,10 f.
 14.  Då helgade prästerna och leviterna sig till att hämta upp
      HERRENS, Israels Guds, ark.
 15.  Och såsom Mose hade bjudit i enlighet med HERRENS ord, buro nu
      Levi barn Guds ark med stänger, som vilade på deras axlar.
      >2 Mos. 25,14. 4 Mos. 7,9.

 16.  Och David sade till de översta bland leviterna att de skulle
      förordna sina bröder sångarna till tjänstgöring med
      musikinstrumenter, psaltare, harpor och cymbaler, som de skulle
      låta ljuda, under det att de höjde glädjesången.
 17.  Leviterna förordnade då Heman, Joels son, och av hans bröder
      Asaf, Berekjas son, och av dessas bröder, Meraris barn, Etan,
      Kusajas son,
 18.  och jämte dem deras bröder av andra ordningen Sakarja, Ben,
      Jaasiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Benaja, Maaseja,
      Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom och Jegiel,
      dörrvaktarna.
 19.  Och sångarna, Heman, Asaf och: Etan, skulle slå kopparcymbaler.
 20.  Sakarja, Asiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Maaseja och
      Benaja skulle spela på psaltare, till Alamót.
 21.  Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom, Jegiel och Asasja
      skulle leda sången med harpor, till Seminit.
 22.  Kenanja, leviternas anförare, när de buro, skulle undervisa i
      att bära, ty han var kunnig i sådant.
 23.  Berekja och Elkana skulle vara dörrvaktare vid arken.
 24.  Sebanja, Josafat, Netanel, Amasai, Sakarja Benaja och Elieser,
      prästerna, skulle blåsa i trumpeter framför Guds ark.  Slutligen
      skulle Obed-Edom och Jehia vara dörrvaktare vid arken.
 25.  Så gingo då David och de äldste i Israel och överhövitsmännen
      åstad för att hämta HERRENS förbundsark upp ur Obed-Edoms hus,
      under jubel.
      >2 Sam. 6,12 f.
 26.  Och då Gud skyddade leviterna: som buro HERRENS förbundsark,
      offrade han sju tjurar och sju vädurar.
 27.  Därvid var David klädd i en kåpa av fint linne; så voro ock alla
      leviterna som buro arken, så ock sångarna och Kenanja, som
      anförde sångarna, när de buro.  Och därjämte bar David en
      linne-efod.
 28.  Och hela Israel hämtade upp HERRENS förbundsark under jubel och
      basuners ljud; och man blåste i trumpeter och slog cymbaler och
      lät psaltare och harpor ljuda.

 29.  När då HERRENS förbundsark kom till Davids stad, blickade Mikal,
      Sauls dotter, ut genom fönstret, och då hon såg konung David
      dansa och göra sig glad, fick hon förakt för honom i sitt
      hjärta.



                   Första Krönikeboken, 16 Kapitlet

               Offer och lovsånger, när arken föres in
                     i Jerusalem.  Anordningar för
                       gudstjänsten vid arken.

  1.  Sedan de hade fört Guds ark ditin, ställde de den i tältet som
      David hade slagit upp åt den, och framburo därefter brännoffer
      och tackoffer inför Guds ansikte.
      >2 Sam. 6,17 f. 1 Krön. 15,1.
  2.  När David hade offrat brännoffret och tackoffret, välsignade han
      folket i HERRENS namn.
      >4 Mos. 6,23 f.
  3.  Och ät var och en av alla israeliterna, både man och kvinna, gav
      han en kaka bröd, ett stycke kött och en druvkaka.

  4.  Och han förordnade vissa leviter till att göra tjänst inför
      HERRENS ark, för att de skulle prisa, tacka och lova HERREN,
      Israels Gud:
      >Syr. 47,9 f.
  5.  Asaf såsom anförare, näst efter honom Sakarja, och vidare
      Jegiel, Semiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom
      och Jegiel med psaltare och harpor; och Asaf skulle slå
      cymbaler.
  6.  Men prästerna Benaja och Jahasiel skulle beständigt stå med sina
      trumpeter framför Guds förbundsark.
  7.  På den dagen var det som David först fastställde den ordningen
      att man genom Asaf och hans bröder skulle tacka HERREN på detta
      sätt:

  8.    "Tacken HERREN,
             åkallen hans namn,
         gören hans gärningar kunniga bland folken.
      >Ps. 105,1 f. Jes. 12,4.
  9.    Sjungen till hans ära,
             lovsägen honom,
         talen om alla hans under.
 10.    Berömmen eder av hans heliga namn;
         glädje sig av hjärtat
             de som söka HERREN.

 11.    Frågen efter HERREN och hans makt,
         söken hans ansikte beständigt.
 12.    Tänken på de underbara verk som han har gjort,
         på hans under och hans muns domar,
      >5 Mos. 26,8.
 13.    I Israels, hans tjänares, säd,
         I Jakobs barn, hans utvalda.

 14.    Han är HERREN, vår Gud;
         över hela jorden gå hans domar.
 15.    Tanken evinnerligen på hans förbund,
         intill tusen släkten på vad han har stadgat,
 16.    på det förbund han slöt med Abraham
         och på hans ed till Isak.
      >1 Mos 15,18. 17,1 f. 22,16 f. 26,2 f. Luk. 1,72 f.

 17.    Han fastställde det för Jakob till en stadga,
         för Israel till ett evigt förbund;
 18.    han sade: 'Åt dig vill jag giva Kanaans land,
         det skall bliva eder arvedels lott.'
      >1 Mos. 13,13. 28,13. 35,12.
 19.    Då voren I ännu en liten hop,
         I voren ringa och främlingar därinne.

 20.    Och de vandrade åstad ifrån folk till folk
         ifrån ett rike bort till ett annat.
 21.    Han tillstadde ingen att göra dem skada,
         han straffade konungar för deras skull:
      >1 Mos. 12,17. 20,3, 7, 18.
 22.    'Kommen icke vid mina smorda,
         och gören ej mina profeter något ont.'

 23.    Sjungen till HERRENS ära,
             alla länder,
         båden glädje var dag,
             förkunnen hans frälsning.
      >Ps. 96,1 f.
 24.    Förtäljen bland hedningarna hans ära,
         bland alla folk hans under.

 25.    Ty stor är HERREN
             och högt lovad,
         och fruktansvärd är han
             mer än alla gudar.
      >2 Mos. 15,11. Ps. 86,8.
 26.    Ty folkens alla gudar äro avgudar,
         men HERREN är den som har gjort himmelen.
 27.    Majestät och härlighet äro inför hans ansikte,
         makt och fröjd i hans boning.

 28.    Given åt HERREN,
             I folkens släkter,
         given åt HERREN
             ära och makt;
 29.    given åt HERREN
             hans namns ära,
         bären fram skänker
             och kommen inför hans ansikte,
         tillbedjen HERREN
             i helig skrud.
      >Ps. 29,1 f.
 30.    Bäven för hans ansikte,
             alla länder;
         se, jordkretsen står fast
             och vacklar icke.

 31.    Himmelen vare glad,
             och jorden fröjde sig,
         och bland hedningarna säge man:
         'HERREN är nu konung!'
      >Ps. 97,1.
 32.    Havet bruse
             och allt vad däri är,
         marken glädje sig
             och allt som är därpå;
      >Ps. 98,7 f.
 33.    ja, då juble
             skogens träd
         inför HERREN, ty han kommer
             för att döma jorden.

 34.    Tacken HERREN, ty han är god,
         ty hans nåd varar evinnerligen,
      >Ps. 106,1. 107,1. 118,1. 136,1.
 35.    och sägen: 'Fräls oss, du vår frälsnings Gud,
         församla oss och rädda oss från hedningarna,
         så att vi få prisa ditt heliga namn
         och berömma oss av ditt lov.'
      >Ps. 106,47 f.

 36.  Lovad vare HERREN, Israels Gud,
      från evighet till evighet!"

      Och allt folket sade: "Amen", och lovade HERREN.
      >PS. 41,14 . 72,18.

 37.  Och han gav där, inför HERRENS förbundsark, åt Asaf och hans
      bröder uppdraget att beständigt göra tjänst inför arken, var dag
      med de för den dagen bestämda sysslorna.
 38.  Men Obed-Edom och deras bröder voro sextioåtta; och Obed-Edom,
      Jedituns son, och Hosa gjorde han till dörrvaktare.
 39.  Och prästen Sadok och hans bröder, prästerna, anställde han
      inför HERRENS tabernakel, på offerhöjden i Gibeon,
      >1 Kon. 3,4. 1 Krön. 21,29. 2 Krön. 1,3.
 40.  för att de beständigt skulle offra åt HERREN brännoffer på
      brännoffersaltaret, morgon och afton, och göra allt vad som var
      föreskrivet i HERRENS lag, den som han hade givit åt Israel;
      >2 Mos. 29,38 f. 4 Mos. 28,3 f.
 41.  och jämte dem Heman och Jedutun och de övriga namngivna utvalda,
      på det att de skulle tacka HERREN, därför att hans nåd varar
      evinnerligen.
 42.  Och hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarade trumpeter
      och cymbaler åt dem som skulle spela, så ock andra instrumenter
      som hörde till gudstjänsten.  Och Jedutuns söner gjorde han till
      dörrvaktare.
 43.  Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt; men David
      vände om för att hälsa sitt husfolk.
      >2 Sam. 6,19 f.



                   Första Krönikeboken, 17 Kapitlet

               David vill bygga ett hus åt Herren, men
               Herren förkunnar att han i stället skall
                    bygga ett hus åt David.  Davids
                         tacksägelse och bön.

  1.  Då nu David satt i sitt hus, sade han till profeten Natan: "Se,
      jag bor i ett hus av cederträ, under det att HERRENS förbundsark
      står under ett tält."
      >2 Sam. 7,1 f.
  2.  Natan sade till David: "Gör allt vad du har i sinnet; ty Gud är
      med dig."
  3.  Men om natten kom Guds ord till Natan; han sade:
  4.  "Gå och säg till min tjänare David: Så säger HERREN: Icke du
      skall bygga mig det hus som jag skall bo i.
  5.  Jag har ju icke bott i något hus, från den dag då jag förde
      Israel hitupp ända till denna dag, utan jag har flyttat ifrån
      tält till tält, ifrån tabernakel till tabernakel.
  6.  Har jag då någonsin, varhelst jag flyttade omkring med hela
      Israel, talat och sagt så till någon enda av Israels domare, som
      jag har förordnat till herde för mitt folk: 'Varför haven I icke
      byggt mig ett hus av cederträ?'
  7.  Och nu skall du säga så till min tjänare David: Så säger HERREN
      Sebaot: Från betesmarken, där du följde fåren, har jag hämtat
      dig, för att du skulle bliva en furste över mitt folk Israel.
      >1 Sam. 16,11 f. 2 Sam. 5,2. Ps. 78,70 f.
  8.  Och jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla
      dina fiender för dig.  Och jag vill göra dig ett namn, sådant som
      de störstes namn på jorden.
  9.  Jag skall bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera det,
      så att det får bo kvar där, utan att vidare bliva oroat.
      Orättfärdiga människor skola icke mer föröda det, såsom fordom
      skedde,
 10.  och såsom det har varit allt ifrån den tid då jag förordnade
      domare över mitt folk Israel; och jag skall kuva alla dina
      fiender.  Så förkunnar jag nu för dig att HERREN skall bygga ett
      hus åt dig.
 11.  Ty det skall ske, att när din tid är ute och du går till dina
      fäder skall jag efter dig upphöja din son, en av dina
      avkomlingar; och jag skall befästa hans konungamakt.
 12.  Han skall bygga ett hus åt mig, och jag skall befästa hans tron
      för evig tid.
      >1 Kon. 5,5. 6,1. 1 Krön. 28,6 f. Ps. 89,4 f. 132,13.
 13.  Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son; och min
      nåd skall jag icke låta åka ifrån honom, såsom jag lät den vika
      ifrån din företrädare.
      >Ps. 89,27. Hebr. 1,5.
 14.  Jag skall hålla honom vid makt i mitt hus och i mitt rike för
      evig tid, och hans tron skall vara befäst för evig tid."
      >Luk. 1,32 f.

 15.  Alldeles i överensstämmelse med dessa ord och med denna syn
      talade nu Natan till David.
 16.  Då gick konung David in och satte sig ned inför HERRENS ansikte
      och sade: "Vem är jag, HERRE Gud, och vad är mitt hus, eftersom
      du har låtit mig komma härtill?
 17.  Och detta har likväl synts dig vara för litet, o Gud; du har
      talat angående din tjänares hus om det som ligger långt fram i
      tiden.  Ja, du har sett till mig på människosätt, for att upphöja
      mig, HERRE Gud.
 18.  Vad skall nu David vidare säga till dig om den ära du har
      bevisat din tjänare?  Du känner ju din tjänare.
 19.  HERRE, för din tjänares skull och efter ditt hjärta har du gjort
      allt detta stora och förkunnat alla dessa stora ting.
 20.  HERRE, ingen är dig lik, och ingen Gud finnes utom dig, efter
      allt vad vi hava hört med våra öron.
      >5 Mos. 3,24. 4,32 f. 1 Kon. 8,23. Ps. 86,8.  Jes. 37,16.
      >Dan. 3,29. Hos. 13,4.
 21.  Och vår finnes på jorden något enda folk som är likt ditt folk
      Israel, vilket Gud själv har gått åstad att förlossa åt sig till
      ett folk -- för att så göra dig ett stort och fruktansvärt namn,
      i det att du förjagade hedningarna för ditt folk, det som du
      hade förlossat ifrån Egypten?
      >5 Mos. 4,7 f.
 22.  Och du har gjort ditt folk Israel till ett folk åt dig för evig
      tid, och du, HERRE, har blivit deras Gud
 23.  Så må nu, HERRE, vad du har talat om din tjänare och om hans hus
      bliva fast för evig tid; gör såsom du har talat.
 24.  Då skall ditt namn anses fast och bliva stort till evig tid, så
      att man skall säga: 'HERREN Sebaot, Israels Gud, är Gud över
      Israel.'  Och så skall din tjänare Davids hus bestå inför dig.
 25.  Ty du, min Gud, har uppenbarat för din tjänare att du skall
      bygga honom ett hus; därför har din tjänare dristat att bedja
      inför dig.
 26.  Och nu, HERRE, du är Gud; och då du har lovat din tjänare detta
      goda,
 27.  så må du nu ock värdigas välsigna din tjänares hus, så att det
      förbliver evinnerligen inför dig.  Ty vad du, HERRE, välsignar,
      det är välsignat evinnerligen."



                   Första Krönikeboken, 18 Kapitlet

                  Davids segrar och byte.  Hans inre
                     styrelse och hans ämbetsmän.

  1.  En tid härefter slog David filistéerna och kuvade dem.  Därvid
      tog han Gat med underlydande orter ur filistéernas hand.
      >2 Sam. 8,1 f.
  2.  Han slog ock moabiterna; så blevo moabiterna David underdåniga
      och förde till honom skänker.
      >4 Mos. 24,17.
  3.  Likaledes slog David Hadareser, konungen i Soba, vid Hamat, när
      denne hade dragit åstad för att befästa sitt välde vid floden
      Frat.
  4.  Och David tog ifrån honom ett tusen vagnar och tog till fånga
      sju tusen ryttare och tjugu tusen man fotfolk; och David lät
      avskära fotsenorna på alla vagnshästarna, utom på ett hundra
      hästar, som han skonade.
      >Jos. 11,6, 9.

  5.  När sedan araméerna från Damaskus kommo för att hjälpa
      Hadareser, konungen i Soba, nedgjorde David tjugutvå tusen man
      av dem.
  6.  Och David insatte fogdar bland araméerna i Damaskus; och
      araméerna blevo David underdåniga och förde till honom
      skänker.  Så gav HERREN seger åt David, varhelst han drog fram.
  7.  Och David tog de gyllene sköldar som Hadaresers tjänare hade
      burit och förde dem till Jerusalem.
  8.  Och från Hadaresers städer Tibhat och Kun tog David koppar i
      stor myckenhet; därav gjorde sedan Salomo kopparhavet, pelarna
      och kopparkärlen.
      >1 Kon. 7,15, 23, 45.

  9.  Då nu Tou, konungen i Hamat, hörde att David hade slagit
      Hadaresers, konungens i Soba, hela här,
 10.  sände han sin son Hadoram till konung David för att hälsa honom
      och lyckönska honom, därför att han hade givit sig i strid med
      Hadareser och slagit honom; ty Hadareser hade varit Tous
      fiende.  Han sände ock alla slags kärl av guld, silver och
      koppar.
 11.  Också dessa helgade konung David åt HERREN, likasom han hade
      gjort med det silver och guld han hade hemfört från alla andra
      folk: från edoméerna, moabiterna, Ammons barn, filistéerna och
      amalekiterna.

 12.  Och sedan Absai, Serujas son, hade slagit edoméerna i Saltdalen,
      aderton tusen man,
      >Ps. 60,2.
 13.  insatte han fogdar i Edom; och alla edoméer blevo David
      underdåniga.  Så gav HERREN seger åt David, varhelst han drog
      fram.
      >4 Mos. 24,18. 2 Kon. 8,20 f.

 14.  David regerade nu över hela Israel; och han skipade lag och rätt
      åt allt sitt folk.
 15.  Joab, Serujas son, hade befälet över krigshären, och Josafat,
      Ahiluds son, var kansler.
      >2 Sam. 20,23 f.
 16.  Sadok, Ahitubs son, och Abimelek Ebjatars son, voro präster, och
      Sausa var sekreterare.
 17.  Benaja, Jojadas son, hade befälet över keretéerna och
      peletéerna; men Davids söner voro de förnämste vid konungens
      sida.
      >1 Kon. 1,38.



                   Första Krönikeboken, 19 Kapitlet

                 Ammons barn vanära Davids sändebud.
               David slår dem och deras bundsförvanter
                              araméerna.

  1.  En tid härefter dog Nahas, Ammons barns konung, och hans son
      blev konung efter honom.
      >2 Sam. 10,1 f.
  2.  Då sade David: "Jag vill bevisa Hanun, Nahas' son, vänskap,
      eftersom hans fader bevisade mig vänskap."  Och David skickade
      sändebud för att trösta honom i hans sorg efter fadern.  När så
      Davids tjänare kommo till Ammons barns land, till Hanun, för att
      trösta honom,
  3.  sade Ammons barns furstar till Hanun: "Menar du att David därmed
      att han sänder tröstare till dig vill visa dig att han ärar din
      fader?  Nej, för att undersöka och fördärva och bespeja landet
      hava hans tjänare kommit till dig."
  4.  Då tog Hanun Davids tjänare och lät raka dem och skära av deras
      kläder mitt på, ända uppe vid sätet, och lät dem så gå.
  5.  Och man kom och berättade för David vad som hade hänt männen; då
      sände han bud emot dem, ty männen voro ju mycket vanärade.  Och
      konungen lät säga: "Stannen i Jeriko, till dess edert skägg
      hinner växa ut, och kommen så tillbaka."

  6.  Då nu Ammons barn insågo att de hade gjort sig förhatliga för
      David, sände Hanun och Ammons barn ett tusen talenter silver för
      att leja sig vagnar och ryttare från Aram-Naharaim, från
      Aram-Maaka och från Soba.
  7.  De lejde sig trettiotvå tusen vagnar, ävensom hjälp av konungen
      i Maaka med hans folk; dessa kommo och lägrade sig framför
      Medeba.  Ammons barn församlade sig ock från sina städer och
      kommo för att strida.
  8.  När David hörde detta, sände han åstad Joab med hela hären, de
      tappraste krigarna.
  9.  Och Ammons barn drogo ut och ställde upp sig till strid vid
      ingången till staden; men de konungar som hade kommit dit
      ställde upp sig för sig själva på fältet.
 10.  Då Joab nu såg att han hade fiender både framför sig och bakom
      sig, gjorde han ett urval bland allt Israels utvalda manskap och
      ställde sedan upp sig mot araméerna.
 11.  Men det övriga folket överlämnade han åt sin broder Absai, och
      dessa fingo ställa upp sig mot Ammons barn.
 12.  Och han sade: "Om araméerna bliva mig övermäktiga, så skall du
      komma mig till hjälp; och om Ammons barn bliva dig övermäktiga,
      så vill jag hjälpa dig.
 13.  Var nu vid gott mod; ja, låt oss visa mod i striden för vårt
      folk och för vår Guds städer.  Sedan må HERREN göra vad honom
      täckes.
 14.  Därefter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot
      araméerna, och de flydde för honom.
 15.  Men när Ammons barn sågo att araméerna flydde, flydde också de
      för hans broder Absai och begåvo sig in i staden.  Då begav sig
      Joab till Jerusalem.

 16.  Då alltså araméerna sågo att de hade blivit slagna av Israel,
      sände de bud att de araméer som bodde på andra sidan floden
      skulle rycka ut, anförda af Sofak, Hadaresers härhövitsman.
 17.  När detta blev berättat för David, församlade han hela Israel
      och gick över Jordan, och då han kom fram till dem, ställde han
      upp sig i slagordning mot dem; och när David hade ställt upp sig
      till strid mot araméerna, gåvo dessa sig i strid med honom.
 18.  Men araméerna flydde undan för Israel, och David dräpte av
      araméerna manskapet på sju tusen vagnar, så ock fyrtio tusen man
      fotfolk; härhövitsmannen Sofak dödade han ock.
 19.  Då, alltså Hadaresers tjänare sågo att de hade blivit slagna av
      israeliterna, ingingo de fred med David och blevo honom
      underdåniga.  Efter detta ville araméerna icke vidare hjälpa
      Ammons barn.



                   Första Krönikeboken, 20 Kapitlet

                Rabbas belägring och erövring.  Strider
                           med filistéerna.

  1.  Följande år, vid den tid då konungarna plägade draga i fält,
      tågade Joab ut med krigshären och härjade Ammons barns land, och
      kom så och belägrade Rabba, medan David stannade kvar i
      Jerusalem.  Och Joab intog Rabba och förstörde det.
      >2 Sam. 11,1. 12,26 f.
  2.  Och David tog deras konungs krona från hans huvud, den befanns
      väga en talent guld och var prydd med en dyrbar sten.  Den sattes
      nu på Davids huvud.  Och han förde ut byte från staden i stor
      myckenhet.
  3.  Och folket därinne förde han ut och söndersargade dem med sågar
      och tröskvagnar av järn och med bilor.  Så gjorde David mot
      Ammons barns alla städer.  Sedan vände David med allt folket
      tillbaka till Jerusalem.

  4.  Därefter uppstod en strid med filistéerna vid Geser; husatiten
      Sibbekai slog då ned Sippai, en av rafaéernas avkomlingar; så
      blevo de kuvade.
      >2 Sam. 21,18. 1 Krön. 11,29. 27,11,

  5.  Åter stod en strid med filistéerna; Elhanan, Jaurs son, slog då
      ned Lami, gatiten Goljats broder, som hade ett spjut vars skaft
      liknade en vävbom.
      >1 Sam. 17,7. 2 Sam. 21,19.

  6.  Åter stod en strid vid Gat.  Där var en reslig man som hade sex
      fingrar och sex tår, tillsammans tjugufyra; han var ock en
      avkomling av rafaéerna.
      >2 Sam. 21,20 f.
  7.  Denne smädade Israel; då blev han nedgjord av Jonatan, son till
      Simea, Davids broder.

  8.  Dessa voro avkomlingar av rafaéerna i Gat; och de föllo för
      Davids och hans tjänares hand.
      >2 Sam. 21,22.



                   Första Krönikeboken, 21 Kapitlet

                 Folkräkning.  Pest Altaret på Ornans
                             tröskplats.

  1.  Men Satan trädde upp mot Israel och uppeggade David till att
      räkna Israel.
      >2 Sam. 24,1 f.
  2.  Då sade David till Joab och till folkets andra hövitsman: "Gån
      åstad och räknen Israel, från Beer-Seba ända till Dan, och given
      mig besked därom, så att jag får veta huru många de äro."
  3.  Joab svarade: "Må HERREN än vidare föröka sitt folk hundrafalt.
      Äro de då icke, min herre konung, allasammans min herres
      tjänare?  Varför begär då min herre sådant?  Varför skulle man
      därmed draga skuld över Israel?
  4.  Likväl blev konungens befallning gällande, trots Joab.  Alltså
      drog Joab ut och for omkring i hela Israel, och kom så hem igen
      till Jerusalem.

  5.  Och Joab uppgav för David vilken slutsumma folkräkningen
      utvisade: i Israel funnos tillsammans elva hundra tusen
      svärdbeväpnade män, och i Juda funnos fyra hundra sjuttio tusen
      svärdbeväpnade man.
  6.  Men Levi och Benjamin hade han icke räknat jämte de andra, ty
      konungens befallning var en styggelse för Joab.
      >1 Krön. 27,24.

  7.  Vad som hade skett misshagade Gud, och han hemsökte Israel.
  8.  Då sade David till Gud: "Jag har syndat storligen däri att jag
      har gjort detta; men tillgiv nu din tjänares missgärning, ty jag
      har handlat mycket dåraktigt."
  9.  Men HERREN talade till Gad, Davids siare, och sade:
 10.  "Gå och tala till David och säg: Så säger HERREN: Tre ting
      lägger jag fram för dig; välj bland dem ut åt dig ett som du
      vill att jag skall göra dig."
 11.  Då gick Gad in till David och sade till honom: "Så säger HERREN:
 12.  Tag vilketdera du vill: antingen hungersnöd i tre år, eller
      förödelse i tre månader genom dina ovänners anfall, utan att du
      kan undkomma dina fienders svärd, eller HERRENS svärd och pest i
      landet under tre dagar, i det att HERRENS ängel sprider fördärv
      inom hela Israels område.  Eftersinna nu vilket svar jag skall
      giva honom som har sänt mig."
 13.  David svarade Gad: "Jag är i stor vånda.  Men låt mig då falla i
      HERRENS hand, ty hans barmhärtighet är mycket stor; i
      människohand vill jag icke falla."
 14.  Så lät då HERREN pest komma i Israel, så att sjuttio tusen män
      av Israel föllo.
 15.  Och Gud sände en ängel mot Jerusalem till att fördärva det.  Men
      när denne höll på att fördärva, såg HERREN därtill och ångrade
      det onda, så att han sade till ängeln, Fördärvaren[1]: "Det är
      nog; drag nu din hand tillbaka."  Och HERRENS ängel stod då vid
      jebuséen Ornans tröskplats.
 16.  När nu David lyfte upp sina ögon och fick se HERRENS ängel
      stående mellan jorden och himmelen med ett blottat svärd i sin
      hand, uträckt över Jerusalem, då föllo han och de äldste, höljda
      i sorgdräkt, ned på sina ansikten.
 17.  Och David sade till Gud: "Det var ju jag som befallde att folket
      skulle räknas.  Det är då jag som har syndat och gjort vad ont
      är; men dessa, min hjord, vad hava de gjort?  HERRE, min Gud, må
      din hand vända sig mot mig och min faders hus, men icke mot ditt
      folk, så att det bliver hemsökt."

 18.  Men HERRENS ängel befallde Gad att säga till David att David
      skulle gå åstad och resa ett altare åt HERREN på jebuséen Ornans
      tröskplats.
 19.  Och David gick åstad på grund av det ord som Gad hade talat i
      HERRENS namn.
 20.  Då Ornan nu vände sig om, fick han se ängeln; och hans fyra
      söner som voro med honom, gömde sig.  Men Ornan höll på att
      tröska vete.
 21.  Och David kom till Ornan; när då Ornan såg upp och fick se
      David, gick han fram ifrån tröskplatsen och föll ned till jorden
      på sitt ansikte för David.
 22.  Och David sade till Ornan: "Giv mig den plats där du tröskar din
      säd, så att jag där kan bygga ett altare åt HERREN; giv mig den
      för full betalning; och må så hemsökelsen upphöra bland folket."
 23.  Då sade Ornan till David: "Tag den, och må sedan min herre
      konungen göra vad honom täckes.  Se, här giver jag dig
      fäkreaturen till brännoffer och tröskvagnarna till ved och vetet
      till spisoffer; alltsammans giver jag."
 24.  Men konung David svarade Ornan: "Nej, jag vill köpa det för full
      betalning; ty jag vill icke taga åt HERREN det som är ditt, och
      offra brännoffer som jag har fått för intet."
 25.  Och David gav åt Ornan för platsen sex hundra siklar guld, i
      full vikt.
 26.  Och David byggde där ett altare åt HERREN och offrade brännoffer
      och tackoffer.  Han ropade till HERREN, och han svarade honom med
      eld från himmelen på brännoffersaltaret.
      >3 Mos. 9,24. 1 Kon. 18,38.
 27.  Och på HERRENS befallning stack ängeln sitt svärd tillbaka i
      skidan.

 28.  Då, när David förnam att HERREN hade bönhört honom på jebuséen
      Ornans tröskplats, offrade han där.
 29.  Men HERRENS tabernakel, som Mose hade låtit göra i öknen, stod
      jämte brännoffersaltaret, vid den tiden på offerhöjden i Gibeon.
      >1 Krön. 16,39.
 30.  Dock vågade David icke komma inför Guds ansikte för att söka
      honom; så förskräckt var han för HERRENS ängels svärd.

[1]  Se Fördärvaren i Ordförkl.



                   Första Krönikeboken, 22 Kapitlet

                      Davids förberedelser till
                           tempelbyggnaden.

  1.  Och David sade: "Här skall HERREN Guds hus stå, och här altaret
      för Israels brännoffer."

  2.  Och David befallde att man skulle samla tillhopa de främlingar
      som funnos i Israels land; och han anställde hantverkare, som
      skulle hugga ut stenar för att därmed bygga Guds hus.
      >2 Krön. 2,17 f.
  3.  Och David anskaffade järn i myckenhet till spikar på dörrarna i
      portarna och till krampor, så ock koppar i sådan myckenhet att
      den icke kunde vägas,
  4.  och cederbjälkar i otalig mängd; ty sidonierna och tyrierna
      förde cederträ i myckenhet till David.
  5.  David tänkte nämligen: "Min son Salomo är ung och späd, men
      huset som skall byggas åt HERREN måste göras övermåttan stort,
      så att det bliver namnkunnigt och prisat i alla länder; jag vill
      därför skaffa förråd åt honom."  Så skaffade David förråd i
      myckenhet före sin död.
      >1 Krön. 29,1.

  6.  Och han kallade till sig sin son Salomo och bjöd honom att bygga
      ett hus åt HERREN, Israels Gud.
  7.  Och David sade till sin son Salomo: "Jag hade själv i sinnet att
      bygga ett hus åt HERRENS, min Guds, namn.
      >2 Sam. 7,2 f. 1 Krön. 17,1 f.
  8.  Men HERRENS ord kom till mig; han sade: Du har utgjutit blod i
      myckenhet och fört stora krig; du skall icke bygga ett hus åt
      mitt namn, eftersom du har utgjutit så mycket blod på jorden, i
      min åsyn.
      >1 Kon. 5,2. 1 Krön. 28,3.
  9.  Men se, åt dig skall födas en son; han skall bliva en fridsäll
      man, och jag skall låta honom få fred med alla sina fiender runt
      omkring; ty Salomo[1] skall han heta, och frid[2] och ro skall
      jag låta vila över Israel i hans dagar.
 10.  Han skall bygga ett hus åt mitt namn; han skall vara min son,
      och jag skall vara hans fader.  Och jag skall befästa hans
      konungatron över Israel för evig tid.
      >2 Sam. 7,13 f. 1 Kon. 5,5. 1 Krön. 17,11 f.Ps. 89,27.
      >Hebr. 1,5.
 11.  Så vare nu HERREN med dig, min son; må du bliva lyckosam och få
      bygga HERRENS, din Guds, hus, såsom han har lovat om dig.
 12.  Må HERREN allenast giva dig klokhet och förstånd, när han sätter
      dig till härskare över Israel, och förhjälpa dig till att hålla
      HERRENS, din Guds, lag.
 13.  Då skall du bliva lyckosam, om du håller och gör efter de
      stadgar och rätter som HERREN har bjudit Mose att ålägga
      Israel.  Var frimodig och oförfärad; frukta icke och var icke
      försagd.
      >5 Mos. 31,7 f. Jos. 1,7. 1 Kon. 2,2 f. 1 Krön. 28,20.
 14.  Och se, trots mitt betryck har jag nu anskaffat till HERRENS hus
      ett hundra tusen talenter guld och tusen gånger tusen talenter
      silver, därtill av koppar och järn mer än som kan vägas, ty så
      mycket är det; trävirke och sten har jag ock anskaffat, och mer
      må du själv anskaffa.
      >1 Krön. 29,2.
 15.  Arbetare har du ock i myckenhet hantverkare, stenhuggare och
      timmermän, och därtill allahanda folk som är kunnigt i allt
      slags annat arbete.
 16.  På guldet, silvret, kopparen och järnet kan ingen räkning hållas
      Upp då och gå till verket; och vare HERREN med dig!"

 17.  Därefter bjöd David alla Israels furstar att de skulle
      understödja hans son Salomo; han sade:
 18.  "HERREN, eder Gud, är ju med eder och har låtit eder få ro på
      alla sidor; ty han har givit landets förra inbyggare i min hand,
      och landet har blivit HERREN och hans folk underdånigt.
      >1 Krön. 23,25.
 19.  Så vänden nu edert hjärta och eder själ till att söka HERREN,
      eder Gud; och stån upp och byggen HERREN Guds helgedom, så att
      man kan föra HERRENS förbundsark och vad annat som hör till Guds
      helgedom in i det hus som skall byggas åt HERRENS namn."

[1]  Hebr. Schelomó.
[2]  Hebr. schalóm.



                   Första Krönikeboken, 23 Kapitlet

                   Leviternas antal, indelning och
                            ämbetsgöromål.

  1.  Och när David blev gammal och levnadsmätt, gjorde han sin son
      Salomo till konung över Israel.
      >1 Kon. 1,13, 33 f.

  2.  Och han församlade alla Israels furstar, så ock prästerna och
      leviterna.
  3.  Och leviterna blevo räknade, de nämligen som voro trettio år
      gamla eller därutöver; och deras antal, antalet av alla personer
      av mankön, utgjorde trettioåtta tusen.
  4.  "Av dessa", sade han, skola tjugufyra tusen förestå sysslorna
      vid HERRENS hus, och sex tusen vara tillsyningsmän och domare;
      >5 Mos. 16,18.
  5.  fyra tusen skola vara dörrvaktare och fyra tusen skola lovsjunga
      HERREN till de instrumenter som jag har låtit göra för
      lovsången.
      >2 Krön. 29,25.
  6.  Och David delade dem i avdelningar efter Levis söner, Gerson
      Kehat och Merari.
      >1 Mos. 46,11. 1 Krön. 6,1.

  7.  Till gersoniterna hörde Laedan och Simei.
      >2 Mos. 6,17. 4 Mos. 3,18. 1 Krön. 6,16 f.
  8.  Laedans söner voro Jehiel, huvudmannen, Setam och Joel,
      tillsammans tre.
  9.  Simeis söner voro Selomot, Hasiel och Haran, tillsammans
      tre.  Dessa voro huvudmän för Laedans familjer.
 10.  Och Simeis söner voro Jahat, Sina, Jeus och Beria.  Dessa voro
      Simeis söner, tillsammans fyra.
 11.  Jahat var huvudmannen, och Sisa var den andre.  Men Jeus och
      Beria hade icke många barn; därför fingo de utgöra allenast en
      familj, en ordning.

 12.  Kehats söner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel, tillsammans
      fyra.
      >2 Mos. 6,18.
 13.  Amrams söner voro Aron och Mose.  Och Aron blev jämte sina söner
      för evärdlig tid avskild till att helgas såsom höghelig, till
      att för evärdlig tid antända rökelse inför HERREN och göra tjänst
      inför honom och välsigna i hans namn.
      >2 Mos. 6,20. 28,1. 4 Mos. 6,23 f. 5 Mos, 10,8. 21,5. Hebr. 5,4.
 14.  Men gudsmannen Moses söner räknades till Levi stam.
 15.  Moses söner voro Gersom och Elieser.
      >2 Mos. 2,22. 18,3 f.
 16.  Gersoms söner voro Sebuel, huvudmannen.
 17.  Och Eliesers söner voro Rehabja, huvudmannen.  Elieser hade inga
      andra söner; men Rehabjas söner voro övermåttan talrika.
 18.  Jishars söner voro Selomit, huvudmannen.
 19.  Hebrons söner voro Jeria, huvudmannen, Amarja, den andre,
      Jahasiel, den tredje, och Jekameam, den fjärde.
      >1 Krön. 24,23.
 20.  Ussiels söner voro Mika, huvudmannen, och Jissia, den andre.

 21.  Meraris söner voro Maheli och Musi.  Mahelis söner voro Eleasar
      och Kis.
 22.  När Eleasar dog, lämnade han inga söner efter sig, utan allenast
      döttrar; men Kis' söner, deras fränder, togo dessa till hustrur.
      >1 Krön. 24,28.
 23.  Musis söner voro Maheli, Eder och Jeremot, tillsammans tre.
      >1 Krön. 24,30.

 24.  Dessa voro Levi barn, efter deras familjer, huvudmännen för
      familjerna, så många av dem som inmönstrades, vart namn räknat
      särskilt, var person för sig, de som kunde förrätta sysslor vid
      tjänstgöringen i HERRENS hus, nämligen de som voro tjugu år
      gamla eller därutöver.
 25.  Ty David sade: "HERREN, Israels Gud, har låtit sitt folk komma
      till ro, och han har nu sin boning i Jerusalem till evig tid;
      >1 Krön. 22,18.
 26.  därför behöva icke heller leviterna mer bära tabernaklet och
      alla redskap till tjänstgöringen därvid."
 27.  (Enligt berättelsen om Davids sista tid räknades nämligen av
      Levi barn de som voro tjugu år gamla eller därutöver.)
 28.  De fingo i stället sin plats vid Arons söners sida för
      tjänstgöringen i HERRENS hus, i vad som rörde förgårdarna och
      kamrarna och reningen av allt heligt och sysslorna vid
      tjänstgöringen i Guds hus,
 29.  vare sig det gällde skådebröden eller det fina mjölet till
      spisoffret eller de osyrade tunnkakorna eller plåtarna eller det
      hopknådade mjölet, eller något mått och mål,
 30.  eller att var morgon göra tjänst genom att tacka och lova
      HERREN, och likaledes var afton,
 31.  eller att offra alla brännoffer åt HERREN på sabbaterna, vid
      nymånaderna och vid högtiderna, till bestämt antal och såsom det
      var föreskrivet för dem, beständigt, inför HERRENS ansikte.
 32.  De skulle iakttaga vad som var att iakttaga vid
      uppenbarelsetältet och vid det heliga, vad Arons söner, deras
      bröder, hade att iakttaga vid tjänstgöringen i HERRENS hus.
      >4 Mos. 18,4.



                   Första Krönikeboken, 24 Kapitlet

                Prästernas och leviternas avdelningar.

  1.  Och Arons söner hade följande avdelningar: Arons söner voro
      Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.
  2.  Men Nadab och Abihu dogo före sin fader; och de hade inga
      söner.  Så blevo allenast Eleasar och Itamar präster.
      >3 Mos. 1O,1 f. 4 Mos. 3,4. 26,61.
  3.  Och David jämte Sadok, av Eleasars söner, och Ahimelek, av
      Itamars söner, indelade dem och bestämde den ordning i vilken de
      skulle göra tjänst.
      >2 Krön. 8,14.
  4.  Då nu Eleasars söner befunnos hava flera huvudmän än Itamars
      söner, indelade man dem så, att Eleasars söner fingo sexton
      huvudmän för sina familjer och Itamars söner åtta huvudmän för
      sina familjer.
  5.  Man indelade dem genom lottkastning, de förra såväl som de
      senare, ty helgedomens furstar och Guds furstar togos både av
      Eleasars söner och av Itamars söner.
  6.  Och Semaja, Netanels son, sekreteraren, av Levi stam, tecknade
      upp dem i närvaro av konungen, furstarna och prästen Sadok och
      Ahimelek, Ebjatars son, och i närvaro av huvudmännen för
      prästernas och leviternas familjer.  Lotterna drogos skiftevis
      för Eleasars och för Itamars familjer.
  7.  Den första lotten föll ut för Jojarib, den andra för Jedaja,
  8.  den tredje för Harim, den fjärde för Seorim,
  9.  den femte för Malkia, den sjätte för Mijamin,
 10.  den sjunde för Hackos, den åttonde för Abia,
      >Luk. 1,6.
 11.  den nionde för Jesua, den tionde för Sekanja,
 12.  den elfte för Eljasib, den tolfte för Jakim,
 13.  den trettonde för Huppa, den fjortonde för Jesebab,
 14.  den femtonde för Bilga, den sextonde för Immer,
 15.  den sjuttonde för Hesir, den adertonde för Happisses,
 16.  den nittonde för Petaja, den tjugonde för Hesekiel,
 17.  den tjuguförsta för Jakin, den tjuguandra för Gamul,
 18.  den tjugutredje for Delaja, den tjugufjärde för Maasja.
 19.  Detta blev den ordning i vilken de skulle göra tjänst, när de
      gingo in i HERRENS hus, såsom det var föreskrivet för dem genom
      deras fader Aron, i enlighet med vad HERREN, Israels Gud, hade
      bjudit honom.

 20.  Vad angår de övriga Levi barn, så hörde till Amrams barn Subael,
      till Subaels barn Jedeja,
 21.  till Rehabja, det är till Rehabjas barn, huvudmannen Jissia,
 22.  till jishariterna Selomot, till Selomots barn Jahat.
 23.  Och benajiter voro Jeria, Amarja, den andre, Jahasiel, den
      tredje, och Jekameam, den fjärde.
      >1 Krön. 23,19 f.
 24.  Ussiels barn voro Mika; till Mikas barn hörde Samur.
 25.  Mikas broder var Jissia; till Jissias barn hörde Sakarja.
 26.  Meraris barn voro Maheli och Musi, Jaasia-Benos söner.
 27.  Meraris barn voro dessa av Jaasia-Beno, och vidare Soham, Sackur
      och Ibri.
 28.  Mahelis son var Eleasar, men denne hade inga söner.
 29.  Till Kis, det är Kis' barn, hörde Jerameel.
 30.  Men Musis barn voro Maheli, Eder och Jerimot.  Dessa voro
      leviternas barn, efter deras familjer.
 31.  Också dessa kastade lott likasåväl som deras bröder, Arons
      söner, i närvaro av konung David, Sadok Ahimelek och huvudmännen
      för prästernas och leviternas familjer, huvudmännen för
      familjerna likasåväl som deras yngsta bröder.
      >1 Krön. 25,8. 26,13.



                   Första Krönikeboken, 25 Kapitlet

                     Tempelsångarnas avdelningar.

  1.  Och David jämte härhövitsmännen avskilde till tjänstgöring
      Asafs, Hemans och Jedutuns söner, som hade profetisk anda till
      att spela på harpor, psaltare och cymbaler.  Och detta är
      förteckningen på dem, på de män som fingo denna tjänstgöring
      till åliggande.
  2.  Av Asafs söner: Sackur, Josef, Netanja och Asarela, Asafs söner,
      under ledning av Asaf, som hade profetisk anda till att spela,
      under konungens ledning.
  3.  Av Jedutun: Jedutuns söner Gedalja, Seri, Jesaja, Hasabja och
      Mattitja, tillsammans sex, med harpor, under ledning av sin
      fader Jedutun, som hade profetisk anda till att spela tack- och
      lovsånger till HERREN.
  4.  Av Heman: Hemans söner Buckia, Mattanja, Ussiel, Sebuel och
      Jerimot, Hananja, Hanani, Eliata, Giddalti och Romamti-Eser,
      Josbekasa, Malloti, Hotir, Mahasiot.
  5.  Alla dessa voro söner till Heman, som var konungens siare,
      enligt det löfte Gud hade givit, att han ville upphöja hans
      horn; därför gav Gud Heman fjorton söner och tre döttrar.

  6.  Alla dessa stodo var och en under sin faders ledning, när de
      utförde sången i HERRENS hus till cymbaler, psaltare och harpor
      och så gjorde tjänst i Guds hus; de stodo under konungens,
      Asafs, Jedutuns och Hemans ledning.

  7.  Och antalet av dem jämte deras bröder, av dem som hade blivit
      undervisade i sången till HERREN ära, alla de däri kunniga,
      utgjorde två hundra åttioåtta.

  8.  Och de kastade lott om tjänstgöringen, alla, den minste
      likasåväl som den störste, den kunnige jämte lärjungen.
      >1 Krön. 24,31
  9.  Den första lotten kom ut för Asaf och föll på Josef; den andre
      blev Gedalja, han själv med sina bröder och söner, tillsammans
      tolv;
 10.  den tredje blev Sackur, med sin söner och bröder, tillsammans
      tolv
 11.  den fjärde lotten kom ut för Jisri med hans söner och bröder,
      tillsammans tolv;
 12.  den femte blev Netanja, med sina söner och bröder, tillsammans
      tolv;
 13.  den sjätte blev Buckia, med sina söner och bröder, tillsammans
      tolv;
 14.  den sjunde blev Jesarela, med sina söner och bröder, tillsammans
      tolv;
 15.  den åttonde blev Jesaja, med sin söner och bröder, tillsammans
      tolv
 16.  den nionde blev Mattanja, med sina söner och bröder, tillsammans
      tolv;
 17.  den tionde blev Simei, med sina söner och bröder, tillsammans
      tolv
 18.  den elfte blev Asarel, med sin söner och bröder, tillsammans
      tolv
 19.  den tolfte lotten kom ut för Hasabja, med hans söner och bröder
      tillsammans tolv;
 20.  den trettonde blev Subael, med sina söner och bröder,
      tillsammans tolv;
 21.  den fjortonde blev Mattitja, med sina söner och bröder,
      tillsammans tolv;
 22.  den femtonde lotten kom ut för Jeremot, med hans söner och
      bröder, tillsammans tolv;
 23.  den sextonde för Hananja, med hans söner och bröder, tillsammans
      tolv;
 24.  den sjuttonde för Josbekasa, med hans söner och bröder,
      tillsammans tolv;
 25.  den adertonde för Hanani, med hans söner och bröder, tillsammans
      tolv;
 26.  den nittonde för Malloti, med hans söner och bröder, tillsammans
      tolv;
 27.  den tjugonde för Elijata, med hans söner och bröder, tillsammans
      tolv;
 28.  den tjuguförsta för Hotir, med hans söner och bröder,
      tillsammans tolv;
 29.  den tjuguandra för Giddalti, med hans söner och bröder,
      tillsammans tolv;
 30.  den tjugutredje för Mahasiot, med hans söner och bröder,
      tillsammans tolv;
 31.  den tjugufjärde för Romamti-Eser, med hans söner och bröder,
      tillsammans tolv.



                   Första Krönikeboken, 26 Kapitlet

                      Dörrvaktarnas avdelningar.
               Tillsyningsmännen över tempelskatterna.
               Innehavarna av de världsliga sysslorna.

  1.  Vad angår dörrvaktarnas avdelningar, så hörde till koraiterna
      Meselemja, Kores son, av Asafs barn.
  2.  Och Meselemja hade söner: Sakarja var den förstfödde, Jediael
      den andre, Sebadja den tredje, Jatniel den fjärde,
  3.  Elam den femte, Johanan den sjätte, Eljoenai den sjunde.
  4.  Och Obed-Edom hade söner: Semaja var den förstfödde, Josabad den
      andre, Joa den tredje, Sakar den fjärde, Netanel den femte,
  5.  Ammiel den sjätte, Isaskar den sjunde, Peulletai den åttonde; ty
      Gud hade välsignat honom.
  6.  Åt hans son Semaja föddes ock söner, som blevo furstar inom sin
      familj, ty de voro dugande män.
  7.  Semajas söner voro Otni, Refael och Obed, Elsabad och hans
      broder, dugliga män, Elihu och Semakja.
  8.  Alla dessa hörde till Obed-Edoms avkomlingar, de själva och
      deras söner och bröder, dugliga och kraftfulla män i tjänsten,
      tillsammans sextiotvå avkomlingar av Obed-Edom.
  9.  Meselemja hade ock söner och bröder, dugliga män, tillsammans
      aderton.
 10.  Och Hosa, av Meraris barn, hade söner: Simri var huvudmannen, ty
      visserligen var han icke förstfödd, men hans fader insatte honom
      till huvudman;
 11.  Hilkia var den andre, Tebalja den tredje, Sakarja den
      fjärde.  Hosas söner och bröder voro tillsammans tretton.

 12.  Dessa avdelningar av dörrvaktarna, nämligen dessa deras
      huvudmän, fingo nu, likasåväl som deras bröder, sina åligganden
      för att göra tjänst i HERRENS hus.
 13.  Och om var port kastade de lott, den minste såväl som den
      störste, efter sina familjer.
      >1 Krön. 24,31. 25,8.
 14.  Den lott som angav öster föll då på Selemja; och för hans son
      Sakarja, en rådklok man, kastade man lott, och för honom kom ut
      den lott som angav norr;
 15.  för Obed-Edom den lott som angav söder, under det att hans söner
      fingo på sin del förrådshuset;
 16.  för Suppim och för Hosa den lott som angav platsen västerut, vid
      Salleketporten, där vägen höjer sig uppåt, det ena vaktstället
      invid det andra.
 17.  Österut voro sex leviter, norrut fyra för var dag, söderut fyra
      för var dag, och vid förrådshuset två i sänder;
 18.  vid Parbar västerut voro fyra vid vägen och två vid själva
      Parbar.
      >2 Kon. 23,11.
 19.  Dessa voro dörrvaktarnas avdelningar, av koraiternas barn och
      av Meraris barn.

 20.  Och av leviterna hade Ahia uppsikten över Guds hus skatter och
      vården om de förråd som utgjordes av vad som hade blivit helgat
      åt HERREN.
 21.  Laedans barn, nämligen gersoniternas barn av Laedans släkt,
      huvudmannen för gersoniten Laedans familj, jehieliterna,
      >1 Krön. 23,7 f.
 22.  det är jehieliternas barn, Setam och hans broder Joel, hade
      uppsikten över skatterna i HERRENS hus.
 23.  Vad angår amramiterna, jishariterna, hebroniterna och
      ossieliterna,
 24.  så var Sebuel, son till Gersom, son till Mose, överuppsyningsman
      över skatterna.
      >1 Krön. 23,16 f.
 25.  Och hans bröder av Eliesers släkt voro dennes son Rehabja, denne
      son Jesaja, dennes son Joram, dennes son Sikri och dennes son
      Selomot.
      >1 Krön. 24,21.
 26.  Denne Selomot och hans bröder hade uppsikten över alla förråd
      som utgjordes av vad som hade blivit helgat åt HERREN av konung
      David, så ock av huvudmännen för familjerna, ävensom av över-
      och underhövitsmännen och av härhövitsmännen.
 27.  Från krigen och av bytet hade de helgat detta för att hålla
      HERRENS hus vid makt;
      >4 Mos. 31,25 f.
 28.  likaledes allt vad siaren Samuel och Saul, Kis' son, och Abner,
      Ners son, och Joab, Serujas son, hade helgat -- korteligen, var
      och en som helgade något lämnade det under Selomits och hans
      bröders vård.
      >1 Sam. 9,9.

 29.  Av jishariterna togos Kenanja och hans söner till de världsliga
      sysslorna i Israel, till att vara tillsyningsmän och domare.
 30.  Av hebroniterna togos Hasabja och hans bröder, dugliga män, ett
      tusen sju hundra, till ämbetsförvaltningen i Israel på andra
      sidan Jordan, på västra sidan, till alla slags sysslor åt HERREN
      och till konungens tjänst.
 31.  För hebroniterna var Jeria huvudman, för hebroniterna efter
      deras ättföljd och familjer.  (I Davids fyrtionde regeringsår
      anställdes undersökning rörande dem; och bland dem funnos då
      dugande män i Jaeser i Gilead.)
 32.  Hans bröder, dugliga män, vore två tusen sju hundra, huvudmän
      för familjer.  Dem satte konung David över rubeniterna, gaditerna
      och ena hälften av Manasse stam, för att ombesörja alla Guds och
      konungens angelägenheter.



                   Första Krönikeboken, 27 Kapitlet

                  De tolv häravdelningarna.  Israels
                stamhövdingar.  Tillsyningsmännen Över
               konungens skatter och jordegendom.  Andra
                              ämbetsmän.

  1.  Och detta är förteckningen på Israels barn, efter deras antal
      med huvudmännen för deras familjer och med över- och
      underhövitsmännen och med deras tillsyningsmän vilka tjänade
      konungen i allt som rörde krigsfolkets avdelningar, vilka
      avdelningar kommo och avgingo skiftevis för var och en av årets
      alla månader, var avdelning tjugufyra tusen man stark.

  2.  Över den första avdelningen, den som tjänstgjorde under första
      månaden, hade Jasobeam, Sabdiels son, befälet.  Och i hans
      avdelning voro tjugufyra tusen.
      >1 Krön. 11,11.
  3.  Han hörde till Peres' barn och var huvudanförare för alla
      härhövitsmän som tjänstgjorde under första månaden.
  4.  Över den andra månadens avdelning hade ahoaiten Dodai befälet,
      det var hans avdelning; där var ock fursten Miklot.  Och i hans
      avdelning voro tjugufyra tusen.
      >2 Sam. 23,9 f. 1 Krön. 11,12.
  5.  Den tredje härhövitsmannen, den som tjänstgjorde under tredje
      månaden, var Benaja, prästen Jojadas son, såsom
      huvudanförare.  Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen.
      >2 Sam. 23,29 f. 1 Krön. 11,22 f.
  6.  Denne Benaja var en hjälte bland de trettio och hade befälet
      över de trettio.  Och vid hans avdelning var hans son Ammisabad.
  7.  Den fjärde, den som tjänstgjorde under fjärde månaden, var
      Asael, Joabs broder, och efter honom hans son Sebadja.  Och i
      hans avdelning voro tjugufyra tusen
      >2 Sam. 2,18 f. 23,24 f. 1 Krön. 11,26 f.
  8.  Den femte, den som tjänstgjorde under femte månaden, var
      hövitsmannen Samhut, jisraiten.  Och i hans avdelning voro
      tjugufyra tusen.
  9.  Den sjätte, den som tjänstgjorde under sjätte månaden, var
      tekoaiten Ira, Ickes' son.  Och i hans avdelning voro tjugufyra
      tusen.
 10.  Den sjunde, den som tjänstgjorde under sjunde månaden, var
      peloniten Heles, av Efraims barn.  Och i hans avdelning voro
      tjugufyra tusen.
 11.  Den åttonde, den som tjänstgjorde under åttonde månaden, var
      husatiten Sibbekai, som hörde till seraiterna.  Och i hans
      avdelning voro tjugufyra tusen.
      >2 Sam. 21,18. 1 Krön. 20,4.
 12.  Den nionde, den som tjänstgjorde under nionde månaden, var
      anatotiten Abieser, som hörde till benjaminiterna.  Och i hans
      avdelning voro tjugufyra tusen.
 13.  Den tionde, den som tjänstgjorde under tionde månaden, var
      netofatiten Maherai, som hörde till seraiterna.  Och i hans
      avdelning voro tjugufyra tusen.
 14.  Den elfte, den som tjänstgjorde under elfte månaden, var
      pirgatoniten Benaja, av Efraims barn.  Och i hans avdelning voro
      tjugufyra tusen.
 15.  Den tolfte, den som tjänstgjorde under tolfte månaden, var
      netofatiten Heldai, som hörde till Otniels släkt.  Och i hans
      avdelning voro tjugufyra tusen.

 16.  Och Israels stamhövdingar voro dessa: furste för rubeniterna var
      Elieser, Sikris son; för simeoniterna Sefatja, Maakas son;
 17.  för Levi Hasabja, Kemuels son; för Arons släkt Sadok;
 18.  för Juda Elihu, en av Davids bröder; för Isaskar Omri, Mikaels
      son;
 19.  för Sebulon Jismaja, Obadjas son; för Naftali Jerimot, Asriels
      son;
 20.  för Efraims barn Hosea, Asasjas son; för ena hälften av Manasse
      stam Joel, Pedajas son;
 21.  för andra hälften av Manasse, den i Gilead, Jiddo, Sakarjas son;
      för Benjamin Jaasiel, Abners son;
 22.  för Dan Asarel, Jerohams son Dessa voro Israels stamhövdingar.

 23.  Men David tog i förteckningen icke upp dem som voro under tjugu
      år, ty HERREN hade lovat att han ville föröka Israel såsom
      stjärnorna på himmelen.
      >1 Mos. 15,5. 22,17. 26,4. 4 Mos. 1,2 f.
 24.  Joab, Serujas son, begynte räkningen, men fullbordade den icke,
      ty genom den kom förtörnelse över Israel; och antalet togs icke
      upp i någon förteckning i konung Davids krönika.
      >2 Sam. 24,13 f. 1 Krön. 21,4 f.

 25.  Uppsikten över konungens skatter hade Asmavet, Adiels son; över
      förråden på fälten, i städerna och byarna och fästningstornen
      Jonatan, Ussias son;
 26.  över dem som arbetade på fältet med jordbruket Esri, Kelubs son;
 27.  över vingårdarna ramatiten Simei; över de vinförråd som man hade
      samlat i vingårdarna sifmiten Sabdi;
 28.  över olivplanteringarna och mullbärsfikonträden i Låglandet
      gaderiten Baal-Hanan; över oljeförråden Joas.
 29.  Över de fäkreatur som betade i Saron saroniten Sitrai, och över
      fäkreaturen i dalarna Safat, Adlais son;
 30.  över kamelerna ismaeliten Obil; över åsninnorna meronotiten
      Jedeja;
 31.  över småboskapen hagariten Jasis.  Alla dessa voro uppsyningsmän
      över konung Davids ägodelar.
 32.  Men Jonatan, Davids farbroder, var rådgivare; han var en
      förståndig och skriftlärd man.  Jehiel, Hakmonis son, var
      anställd hos konungens söner.
 33.  Ahitofel var konungens rådgivare, och arkiten Husai var
      konungens vän[1].
      >2 Sam. 15,12, 37.
 34.  Efter Ahitofel kom Jojada, Benajas son, och Ebjatar.  Och Joab
      var konungens härhövitsman.
      >2 Sam. 8,16 f. 1 Krön. 18,15 f.

[1]  Se Vän i Ordförkl.



                   Första Krönikeboken, 28 Kapitlet

                David ställer Salomo fram för folket;
                    giver honom mönsterbilder och
                    beskrivningar till ledning vid
                            tempelbygget.

  1.  Och David församlade till Jerusalem alla Israels hövdingar,
      stamhövdingarna och häravdelningarnas hövitsmän, dem som voro i
      konungens tjänst, och över- och underhövitsmännen och
      uppsyningsmännen över alla konungens och hans söners ägodelar
      och boskap, så ock hovmännen och hjältarna och alla tappra
      stridsmän.
  2.  Och konung David stod upp från sin plats och sade: "Hören mig,
      mina bröder och mitt folk.  Jag hade själv i sinnet att bygga ett
      hus till vilostad för HERRENS förbundsark och för vår Guds
      fotapall, och jag hade skaffat förråd till byggnadsverket.
      >2 Sam. 7,2 f. 1 Kon. 8,17 f. 1 Krön 17,1 f. 22,7 f.
  3.  Men Gud sade till mig: 'Du skall icke bygga ett hus åt mitt
      namn, ty du är en krigsman och har utgjutit blod.'
      >1 Kon. 5,3.
  4.  Dock utvalde HERREN, Israels Gud mig ur hela min faders hus till
      att vara konung över Israel evärdligen.  Ty Juda utvalde han
      till furste, och i Juda hus min faders hus, och bland min faders
      söner hade han behag till mig, så att han gjorde mig till konung
      över hela Israel.
      >1 Mos. 49,8 f. 1 Sam. 16,1, 12 f. 1 Krön. 5,2.
  5.  Och bland alla mina söner -- ty HERREN har givit mig många söner
      -- utvalde han min son Salomo till att sitta på HERRENS
      konungatron och härska över Israel.
      >1 Krön. 17,11 f.
  6.  Och han sade till mig: 'Din son Salomo är den som skall bygga
      mitt hus och mina förgårdar; ty honom har jag utvalt till min
      son, och jag skall vara hans fader.
      >2 Sam. 7,13 f. 1 Kon. 5,5. 6,12. Ps. 89,4 f.
  7.  Och jag skall befästa hans konungamakt för evigt, om han är
      ståndaktig i att göra efter mina bud och rätter, såsom han nu
      gör.'
  8.  Och nu säger jag inför hela Israel, HERRENS församling, och
      inför vår Gud, som hör det: Hållen och akten på alla HERRENS,
      eder Guds, bud, så att I fån besitta det goda landet och lämna
      det såsom arv åt edra barn efter eder till evärdlig tid.
  9.  Och du, min son Salomo, må lära känna din faders Gud och tjäna
      honom med hängivet hjärta och med villig själ; ty HERREN
      rannsakar alla hjärtan och förstår alla uppsåt och tankar.  Om du
      söker honom, så låter han sig finnas av dig, men om du övergiver
      honom, då förkastar han dig evinnerligen.
      >5 Mos. 1O,17. 1 Sam. 16,7. 2 Krön. 15,2. Ps. 7,10. Jes. 55,6.
      >Jer. 11,20. 17,1O. 20,12. Upp. 2,23.
 10.  Så se nu till; ty HERREN har utvalt dig att bygga ett hus till
      helgedomen.  Var frimodig och gå till verket."

 11.  Och David gav åt sin son Salomo en mönsterbild av förhuset och
      tempelbyggnaderna, och av förrådskamrarna, de övre salarna och
      de inre rummen, och av nådastolens[1] boning;
 12.  vidare en mönsterbild av allt som han hade tänkt ut i sitt sinne
      rörande förgårdarna till HERRENS hus, och rörande alla kamrarna
      runt omkring för Guds hus' skatter och för de förråd som
      utgjordes av vad som hade blivit helgat åt HERREN;
 13.  vidare föreskrifter rörande prästernas och leviternas
      avdelningar och alla sysslor som skulle förekomma vid
      tjänstgöringen i HERRENS hus, och rörande alla kärl som skulle
      användas vid tjänstgöringen i HERRENS hus,
 14.  och rörande guldet, med uppgift på den vikt i guld, som kom på
      vart särskilt kärl till tjänstgöringen, och rörande alla kärl av
      silver, med uppgift på den vikt som kom på vart särskilt kärl
      till tjänstgöringen.
 15.  Och han angav vikten på de gyllene ljusstakarna med tillhörande
      lampor av guld, med uppgift på vikten i var särskild ljusstake
      med dess lampor, så ock rörande silverljusstakarna, med uppgift
      på vikten i var ljusstake med dess lampor, alltefter
      beskaffenheten av den tjänstförrättning vid vilken ljusstaken
      skulle användas;
 16.  likaledes rörande vikten på guldet till skådebrödsborden, vart
      bord för sig, och rörande silvret till silverborden.
 17.  Och han gav honom föreskrifter rörande gafflarna och skålarna
      och kannorna av rent guld, och rörande de gyllene bägarna, med
      uppgift på vikten i var särskild bägare, och rörande
      silverbägarna, med uppgift på vikten i var särskild bägare;
 18.  likaså rörande rökelsealtaret av rent guld, med uppgift på
      vikten; så ock en mönsterbild av vagnen, de gyllene keruberna,
      som skulle breda ut sina vingar och övertäcka HERRENS
      förbundsark.
      >Ps. 18,11.
 19.  "Om alltsammans", sade han, "har HERREN undervisat mig genom en
      skrift av sin hand, om allt som skall utföras enligt
      mönsterbilden."

 20.  Och David sade till sin son Salomo: "Var frimodig och oförfärad
      och gå till verket; frukta icke och var icke försagd.  Ty HERREN
      Gud, min Gud, skall vara med dig.  Han skall icke lämna dig och
      icke övergiva dig, till dess att allt som skall utföras för
      tjänstgöringen i HERRENS hus har blivit fullbordat.
      >5 Mos. 31,6 f. Jos. 1,7, 9. I Krön. 22,13.
 21.  Och se, här äro prästernas och leviternas avdelningar, som skola
      förrätta allt slags tjänst i Guds hus.  Och till allt som skall
      utföras har du hos dig allahanda villigt folk, utrustat med
      vishet till allt slags arbete; därjämte äro hövdingarna och allt
      folket redo till allt vad du befaller."

[1]  Se Nådastolen i Ordförkl.



                   Första Krönikeboken, 29 Kapitlet

                   Davids och furstarnas gåvor till
                 templet.  Davids bön och tacksägelse.
                              Hans död.

  1.  Och konung David sade till hela församlingen: "Min son Salomo
      den ende som Gud har utvalt, är ung och späd, och arbetet är
      stort, ty denna borg är icke avsedd för en människa, utan för
      HERREN Gud.
      >1 Krön. 22,5.
  2.  Därför har jag, så vitt jag har förmått, för min Guds hus
      anskaffat guld till det som skall vara av guld, silver till det
      som skall vara av silver, koppar till det som skall vara av
      koppar, järn till det som skall vara av järn, och trä till det
      som skall vara av trä, dessutom onyxstenar och andra
      infattningsstenar, svartglänsande och brokiga stenar,
      korteligen, alla slags dyrbara stenar, så ock marmor i
      myckenhet.
      >1 Krön. 22,14.
  3.  Och därjämte, eftersom jag har min Guds hus kärt, giver jag nu
      vad jag själv äger i guld och silver till min Guds hus, utöver
      allt vad jag förut har anskaffat för det heliga huset:
  4.  tre tusen talenter guld, guld från Ofir, och sju tusen talenter
      renat silver till att därmed överdraga byggnadernas väggar,
  5.  till att göra av guld vad som skall vara av guld, och till att
      göra av silver vad som skall vara av silver, ja, till allt slags
      arbete som utföres av konstnärer.  Vill då någon annan nu i dag
      frivilligt fylla sin hand med gåvor åt HERREN?"
      >2 Mos. 35,4 f.

  6.  Då kommo frivilligt familjehövdingarna och Israels
      stamhövdingar, så ock över- och underhövitsmännen och tillika
      uppsyningsmännen över konungens arbeten,
      >2 Mos. 35,21 f., 27 f. 4 Mos. 7,2 f., 10 f. 1 Krön. 28,1 f.
  7.  och de gåvo till arbetet på Guds hus fem tusen talenter guld,
      tio tusen dariker, tio tusen talenter silver, aderton tusen
      talenter koppar och ett hundra tusen talenter järn.
  8.  Och var och en som hade ädla stenar i sin ägo gav dem till
      skatten i HERRENS hus, under gersoniten Jehiels vård.
      >1 Krön. 26,21 f.
  9.  Då gladde sig folket över deras frivilliga gåvor, ty av hängivet
      hjärta buro de fram sina frivilliga gåvor åt HERREN; konung
      David gladde sig ock högeligen.

 10.  Och David lovade HERREN inför hela församlingen; David sade:
      "Lovad vare du, HERRE, vår fader Israels Gud, från evighet till
      evighet!
 11.  Dig, HERRE, tillhör storhet och makt och härlighet och glans och
      majestät, ja, allt vad i himmelen och på jorden är.  Ditt, o
      HERRE, är riket, och du har upphöjt dig till ett huvud över
      allt.
      >1 Tim. 1,17. Upp. 4,11. 5,12 f.
 12.  Rikedom och ära komma från dig, du råder över allt, och i din
      hand är kraft och makt; det står i din hand att göra vad som
      helst stort och starkt.
      >2 Krön. 20,6.
 13.  Så tacka vi dig nu, vår Gud, och lova ditt härliga namn.
 14.  Ty vad är väl jag, och vad är mitt folk, att vi själva skulle
      förmå att giva sådana frivilliga gåvor?  Nej, från dig kommer
      allt, och ur din hand hava vi givit det åt dig.
 15.  Ty vi äro främlingar hos dig och gäster såsom alla våra fäder;
      såsom en skugga äro våra dagar på jorden, och intet är här att
      lita på.
      >3 Mos. 25,23. Job 8,9. 14,1 f. Ps. 39,13. 90,5 f. 102,12.
      >119,19. Pred. 7,1. Vish. 2,5.  Hebr. 11,13.
 16.  HERRE, vår Gud, alla dessa håvor som vi hava anskaffat för att
      bygga dig ett hus åt ditt heliga namn -- från din hand hava de
      kommit, och ditt är alltsammans.
 17.  Och jag vet, min Gud, att du prövar hjärtat och har behag till
      vad rätt är.  Med rättsinnigt hjärta har jag burit fram alla
      dessa frivilliga gåvor; och nu har jag ock sett med glädje huru
      ditt folk, som står har, har burit fram åt dig sina frivilliga
      gåvor.
      >1 Krön. 28,9. Ps. 7,10. Upp. 2,23.
 18.  HERRE, Abrahams, Isaks och Israels, våra fäders, Gud, låt
      evinnerligen ditt folks hjärtas håg och tankar vara redo till
      sådant, och vänd deras hjärtan till dig.
 19.  Och giv min son Salomo ett hängivet hjärta, så att han håller
      dina bud, dina vittnesbörd och dina stadgar, och utför allt
      detta och bygger denna borg, vartill jag har skaffat förråd."

 20.  Därefter sade David till hela församlingen: "Loven HERREN, eder
      Gud."  Då lovade hela församlingen HERREN, sina fäders Gud, och
      de bugade sig och föllo ned för HERREN och för konungen.
 21.  Och dagen efter denna dag slaktade de slaktoffer åt HERREN och
      offrade brännoffer åt HERREN: tusen tjurar, tusen vädurar och
      tusen lamm med tillhörande drickoffer, därtill slaktoffer i
      myckenhet för hela Israel.
 22.  Och de åto och drucko inför HERRENS ansikte på den dagen med
      stor glädje.  Och de gjorde för andra gången Salomo, Davids son,
      till konung; de smorde honom till en HERRENS furste, och Sadok
      till präst.
 23.  Och så satt Salomo på HERRENS tron såsom konung efter sin fader
      David, och han blev lyckosam; och hela Israel lydde honom.
      >1 Kon. 1,35.
 24.  Och alla hövdingarna och hjältarna och därjämte alla konung
      Davids söner underkastade sig konung Salomo.
 25.  Och HERREN gjorde Salomo övermåttan stor inför hela Israel, och
      lät hans konungsliga härlighet bliva större än någons som före
      honom hade varit konung över Israel.
      >1 Kon. 2,12. 10,23 f. 2 Krön. 1,1.

 26.  Men David, Isais son, hade regerat över hela Israel.
 27.  Den tid han regerade över Israel var fyrtio år; i Hebron
      regerade han i sju år, och i Jerusalem regerade han i trettiotre
      år.
      >2 Sam. 5,4 f. 1 Kon. 2,11. 1 Krön. 3,4.
 28.  Och han dog i en god ålder, mätt på att leva och mätt på rikedom
      och ära.  Och hans son Salomo blev konung efter honom.

 29.  Och vad som är att säga om konung David, om hans första tid
      såväl som om hans sista, det finnes upptecknat i siaren Samuels
      krönika, i profeten Natans krönika och i siaren Gads krönika,
      >1 Krön.  21,9.
 30.  tillika med hela hans regering och hans bedrifter och de
      skickelser som övergingo honom och Israel och alla andra länder
      och riken.

Книго

[X]