Esra, 1 Kapitlet
Kores' påbud. Judarnas tillredelser för
hemfärden. Tempelkärlen.
1. Men i den persiske konungen Kores' första regeringsår uppväckte
HERREN -- för att HERRENS ord från Jeremias mun skulle
fullbordas -- den persiske konungen Kores' ande, så att denne
lät utropa över hela sitt rike och tillika skriftligen kungöra
följande:
>2 Krön. 36,22 f. Jer. 25,12. 29,10.
2. "Så säger Kores, konungen i Persien: Alla riken på jorden har
HERREN, himmelens Gud, givit mig; och han har anbefallt mig att
bygga honom ett hus i Jerusalem i Juda.
3. Vemhelst nu bland eder, som tillhör hans folk, med honom vare
hans Gud, och han drage upp till Jerusalem i Juda för att bygga
på HERRENS, Israels Guds, hus; han är den Gud som bor i
Jerusalem.
>Esr. 4,3. 5,13. Ps. 76,2 f.
4. Och varhelst någon ännu finnes kvar, må han av folket på den ort
där han bor såsom främling få hjälp med silver och guld, med
gods och boskap, detta jämte vad som frivilligt gives till Guds
hus i Jerusalem."
5. Då stodo huvudmännen för Judas och Benjamins familjer upp,
ävensom prästerna och leviterna, alla de vilkas ande Gud
uppväckte till att draga upp och bygga på HERRENS hus i
Jerusalem.
6. Och alla de som bodde i deras grannskap understödde dem med
silverkärl, med guld, med gods och boskap och med dyrbara
skänker, detta förutom allt vad man eljest frivilligt gav.
7. Och konung Kores utlämnade de kärl till HERRENS hus, som
Nebukadnessar hade fört bort ifrån Jerusalem och låtit sätta in
i sin guds hus.
>2 Kon. 24,13. 25,14 f. 2 Krön. 36,7, 18. Esr. 5,14.
8. Dem utlämnade nu Kores, konungen i Persien, åt skattmästaren
Mitredat, och denne räknade upp den åt Sesbassar, hövdingen för
Juda.
9. Och detta var alltalet av dem: trettio bäcken av guld, ett tusen
bäcken av silver, tjugunio andra offerkärl,
10. trettio bägare av guld, fyra hundra tio silverbägare av ringare
slag, därtill ett tusen andra kärl.
11. Kärlen av guld och silver utgjorde tillsammans fem tusen fyra
hundra. Allt detta förde Sesbassar med sig, när de som hade
varit i fångenskapen drogo upp från Babel till Jerusalem.
Esra, 2 Kapitlet
Förteckning på dem som återvände med
Serubbabel. Gåvor till templet.
1. Och dessa voro de män från hövdingdömet, som drogo upp ur den
landsflykt och fångenskap i Babel, till vilken de hade blivit
bortförda av Nebukadnessar, konungen i Babel, och som vände
tillbaka till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad
>Esr. 8,1 f. Neh. 7,5 f.
2. i det att de följde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Seraja,
Reelain, Mordokai, Bilsan, Mispar, Bigvai, Rehunl och Baana.
Detta var antalet män av Israels meniga folk:
3. Pareos' barn: två tusen ett hundra sjuttiotvå;
4. Sefatjas barn: tre hundra sjuttiotvå;
5. Aras barn: sju hundra sjuttiofem,
6. Pahat-Moabs barn, av Jesuas och Joabs barn: två tusen åtta
hundra tolv;
7. Elams barn: ett tuset, två hundra femtiofyra;
8. Sattus barn: nio hundra fyrtiofem;
9. Sackais barn: sju hundra sextio;
10. Banis barn: sex hundra fyrtiotvå;
11. Bebais barn: sex hundra tjugutre;
12. Asgads barn: ett tusen två hundra tjugutvå;
13. Adonikams barn: sex hundra sextiosex;
14. Bigvais barn: två tusen femtiosex
15. Adins barn: fyra hundra femtiofyra;
16. Aters barn av Hiskia: nittioåtta,
17. Besais barn: tre hundra tjugutre;
18. Joras barn: ett hundra tolv;
19. Hasums barn: två hundra tjugutre;
20. Gibbars barn: nittiofem;
21. Bet-Lehems barn: ett hundra tjugutre;
22. männen från Netofa: femtiosex;
23. männen från Anatot: ett hundratjuguåtta;
24. Asmavets barn: fyrtiotvå;
25. Kirjat-Arims, Kefiras och Beerots barn: sju hundra fyrtiotre;
26. Ramas och Gebas barn: sex hundra tjuguen;
27. männen från Mikmas: ett hundra tjugutvå;
28. männen från Betel och Ai: två hundra tjugutre;
29. Nebos barn: femtiotvå;
30. Magbis' barn: ett hundra femtiosex;
31. den andre Elams barn: ett tusen två hundra femtiofyra;
32. Harims barn: tre hundra tjugu;
33. Lods, Hadids och Onos barn: sju hundra tjugufem;
34. Jerikos barn: tre hundra fyrtiofem;
35. Senaas barn: tre tusen sex hundra trettio.
36. Av prästerna: Jedajas barn av: Jesuas hus: nio hundra
sjuttiotre;
37. Immers barn: ett tusen femtiotvå;
38. Pashurs barn: ett tusen två hundra fyrtiosju;
39. Harims barn: ett tusen sjutton.
40. Av letiterna: Jesuas och Kadmiels barn, av Hodaujasbarn:
sjuttiofyra;
41. av sångarna: Asafs barn: ett hundra tjuguåtta;
42. av dörrvaktarnas barn: Sallums barn, Aters barn, Talmons barn,
Ackubs barn, Hatitas barn, Sobais barn: alla tillsammans ett
hundra trettionio.
43. Av tempelträlarna: Sihas barn, Hasufas barn, Tabbaots barn,
44. Keros' barn, Siahas barn, Padons barn,
45. Lebanas barn, Hagabas barn, Ackubs barn,
46. Hagabs barn, Samlais barn, Hanans barn,
47. Giddels barn, Gahars barn, Reajas barn,
48. Resins barn, Nekodas barn, Gassams barn,
49. Ussas barn, Paseas barn, Besais barn,
50. Asnas barn, Meunims barn, Nefisims barn,
51. Bakbuks barn, Hakufas barn, Harhurs barn,
52. Basluts barn, Mehidas barn, Harsas barn,
53. Barkos' barn, Siseras barn, Temas barn,
54. Nesias barn, Hatifas barn.
55. Av Salomos tjänares barn: Sotaise barn, Hassoferets barn,
Perudas barn
56. Jaalas barn, Darkons barn, Giddels barn,
57. Sefatjas barn, Hattils barn, Pokeret-Hassebaims barn, Amis barn.
58. Tempelträlarna och Salomos tjänares barn utgjorde tillsammans
tre hundra nittiotvå.
59. och dessa voro de som drogo åstad från Tel-Mela, Tel-Harsa,
Kerub, Addan och Immer, men som icke kunde uppgiva sina familjer
och sin släkt, och huruvida de voro av Israel:
60. Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, sex hundra femtiotvå.
61. Och av prästernas barn: Habajas barn, Hackos' barn, Barsillais
barn, hans som tog en av gileaditen Barsillais döttrar till
hustru och blev uppkallad efter deras namn.
>2 Sam. 19,31 f.
62. Dessa sökte efter sina släktregister, men kunde icke finna dem;
därför blevo de såsom ovärdiga uteslutna från prästadömet.
63. Och ståthållaren tillsade dem att de icke skulle få äta av det
högheliga, förrän en präst uppstode med urim och tummim.
>2 Mos. 28,30. 4 Mos. 27,21.
64. Hela församlingen utgjorde sammanräknad fyrtiotvå tusen tre
hundra sextio,
65. förutom deras tjänare och tjänarinnor, som voro sju tusen tre
hundra trettiosju. Och till dem hörde två hundra sångare och
sångerskor.
66. De hade sju hundra trettiosex hästar, två hundra fyrtiofem
mulåsnor,
67. fyra hundra trettiofem kameler och sex tusen sju hundra tjugu
åsnor.
68. och somliga av huvudmännen för familjerna gåvo, när de kommo
till HERRENS hus i Jerusalem, frivilliga gåvor till Guds hus,
för att det åter skulle byggas upp på samma plats.
69. De gåvo, efter som var och en förmådde, till arbetakassan i guld
sextioett tusen dariker och i silver fem tusen minor, så ock ett
hundra prästerliga livklädnader.
70. Och prästerna, leviterna, en del av meniga folket, sångarna,
dörrvaktarna och tempelträlarna bosatte sig i sina städer: hela
Israel i sina städer.
Esra, 3 Kapitlet
Brännoffersaltaret. Lövhyddohögtiden.
Templets grundläggning.
1. När sjunde månaden nalkades och Israels barn nu voro bosatta i
sina städer, församlade sig folket såsom en man till Jerusalem.
>Dom. 20,1. Neh. 8,1.
2. Och Jesua, Josadaks son, och hans bröder, prästerna, och
Serubbabel, Sealtiels son, och hans bröder stodo upp och byggde
Israels Guds altare för att offra brännoffer därpå, såsom det
var föreskrivet i gudsmannen Moses lag.
>3 Mos. 6,9 f. 5 Mos. 12,13 f. M:ltt. 1,12.
3. De uppförde altaret på dess plats, ty en förskräckelse hade
kommit över dem för de främmande folken; och de offrade åt
HERREN brännoffer därpå, morgonens och aftonens brännoffer.
>4 Mos. 28,3 f.
4. Och de höllo lövhyddohögtiden, såsom det var föreskrivet, och
offrade brännoffer för var dag till bestämt antal, på stadgat
sätt, var dag det för den dagen bestämda antalet,
>3 Mos. 23,34 f. 4 Mos. 29,12 f.
5. och därefter det dagliga brännoffret och de offer som hörde till
nymånaderna och till alla HERRENS övriga helgade högtider, så
ock alla de offer som man frivilligt frambar åt HERREN.
>Neh. 10,3
6. På första dagen i sjunde månaden begynte de att offra brännoffer
åt HERREN, innan grunden till HERRENS tempel ännu var lagd.
7. Och de gåvo penningar åt stenhuggare och timmermän, så ock
matvaror, dryckesvaror och olja åt sidonierna och tyrierna, för
att dessa sjöledes skulle föra cederträ från Libanon till Jafo,
i enlighet med den tillåtelse som Kores, konungen i Persien,
hade givit dem.
>2 Krön. 2,16.
8. och året näst efter det då de hade kommit till Guds hus i
Jerusalem, i andra månaden, begyntas verket av Serubbabel,
Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, och deras övriga bröder,
prästerna och leviterna, och av alla dem som ur fångenskapen
hade kommit till Jerusalem; det begyntes därmed att de anställde
leviterna dem som voro tjugu år gamla eller därutöver, till att
förestå arbelet på HERRENS hus.
9. Och Jesua med sina söner och bröder och Kadmiel med sina söner,
Judas söner, allasammans, blevo anställda till att hava uppsikt
över dem som utförde arbetet på Guds hus, sammaledes ock
Henadads soner med sina söner och bröder, leviterna.
>Esr. 2,40.
10. Och när byggningsmännen lade grunden till HERRENS tempel,
ställdes prästerna upp i ämbetsskrud med trumpeter, så ock
leviterna, Asafs barn, med cymbaler, till att lova HERREN, efter
Davids, Israels konungs, anordning.
>2 Krön. 29,25 f.
11. Och de sjöngo, under lov och tack till HERREN, därför att han är
god, och därför att hans nåd varar evinnerligen över Israel. Och
allt folket jublade högt till HERRENS lov, därför att grunden
till HERRENS hus var lagd.
>2 Krön. 5,13. 7,3. Ps. 136,1.
12. Men många av prästerna och leviterna och huvudmännen för
familjerna, de gamle som hade sett det förra huset, gräto
högljutt, när de sågo grunden läggas till detta hus, många åter
jublade och voro så glada att de ropade med hög röst.
>Hagg. 2,2 f.
13. Och man kunde icke skilja mellan det högljudda, glada jubelropet
och folkets högljudda gråt; ty folket ropade så högt att ljudet
därav hördes vida omkring.
Esra, 4 Kapitlet
Tempelbygget förhindras.
1. Men när ovännerna till Juda och Benjamin fingo höra att de som
hade återkommit ifrån fångenskapen höllo på att bygga ett tempel
åt HERREN, Israels Gud
2. gingo de till Serubbabel och till huvudmännen för familjerna och
sade till dem: "Vi vilja bygga tillsammans med eder, ty vi söka
eder Gud, likasom I, och åt honom offra vi alltsedan den tid då
den assyriske konungen Esarhaddon lät föra oss hit."
>2 Kon. 17,24 f.
3. Men Serubbabel och Jesua och de övriga huvudmännen för Israels
familjer sade till dem: "Det är icke tillbörligt att I
tillsammans med oss byggen ett hus åt vår Gud, utan vi vilja för
oss själva med varandra bygga huset åt HERREN, Israels Gud,
såsom konung Kores, konungen i Persien, har bjudit oss.
>Esr. 1,3. 5,13.
4. Men folket i landet bedrev det så, att judafolkets mod föll och
de avskräcktes från att bygga vidare.
5. Och de lejde mot dem män som genom sina råd gjorde deras rådslag
om intet, så länge Kores, konungen i Persien, levde, och sedan
ända till dess att Darejaves, konungen i Persien, kom till
regeringen.
6. (Sedermera, under Ahasveros' regering, redan i begynnelsen av
hans regering, skrev man en anklagelseskrift mot dem som bodde i
Juda och Jerusalem.
7. Och i Artasastas tid skrevo Bislam, Mitredat och Tabeel samt
dennes övriga medbröder till Artasasta, konungen i Persien. Och
det som stod i skrivelsen var skrivet med arameiska bokstäver
och avfattat på arameiska.
8. Likaledes skrevo rådsherren Rehum och sekreteraren Simsai ett
brev om Jerusalem till konung Artasasta av följande innehåll.
9. De skrevo då, rådsherren Rehum och sekreteraren Simsai och de
andra, deras medbröder: diniterna och afaresatkiterna,
tarpeliterna, afaresiterna, arkeviterna, babylonierna,
susaniterna, dehaviterna, elamiterna
10. och de andra folk som den store och mäktige Asenappar hade fört
bort och låtit bosätta sig i staden Samaria och annorstädes i
landet på andra sidan floden o. s. v.
11. Och detta är vad som stod skivet i det brev som de sände till
konung Artasasta: "Dina tjänare, männen på andra sidan floden
o. s. v.
12. Det vare veterligt för konungen att de judar som drogo upp från
dig hava kommit hit till oss i Jerusalem, och de hålla nu på att
bygga upp dcn upproriska och onda staden, att sätta murarna i
stånd och att förbättra grundvalarna.
13. Så nå nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggd och
murarna bliva sätta i stånd skola de varken giva skatt eller
tull eller vägpenningar, och sådant skall bliva till men för
konungarnas inkomster.
14. Alldenstund vi nu äta palatsets salt[1], och det icke är
tillbörligt att vi åse huru skada tillskyndas konungen, därför
sända vi nu och låta konungen veta detta,
15. för att man må göra efterforskningar i dina fäders krönikor; ty
av dessa krönikor skall du finna och erfara att denna stad har
varit en upprorisk stad, till förfång för konungar och länder,
och att man i den har anstiftat oroligheter ända ifrån äldsta
tider, varför ock denna stad har blivit förstörd.
16. Så låta vi nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggd
och dess murar bliva satta i stånd, så skall du i följd härav
icke mer hava någon del i landet på andra sidan floden."
17. Då sände konungen följande svar till rådsherren Rehum och
sekreteraren Simsai och de andra, deras medbröder, som bodde i
Samaria och i det övriga landet på andra sidan floden: "Frid
o. s. v.
18. Den skrivelse som I haven sänt till oss har noggrant blivit
uppläst för mig.
19. Och sedan jag hade givit befallning att man skulle göra
efterforskningar, fann man att denna stad ända ifrån äldsta
tider har plägat sätta sig upp mot konungar, och att uppror och
oroligheter där hava anstiftats.
20. I Jerusalem hava ock funnits mäktiga konungar, som hava varit
herrar över allt land som ligger på andra sidan floden, och
skatt, tull och vägpenningar hava blivit dem givna.
>1 Kon. 4,21.
21. Så utfärden nu en befallning att man förhindrar dessa män att
bygga upp denna stad, till dess jag giver befallning därom.
22. Och sen till, att I icke handlen försumligt i denna sak, så att
skadan icke växer, konungarna till förfång."
23. Så snart nu vad som stod i konung Artasastas skrivelse hade
blivit läst för Rehum och sekreteraren Simsai ooh deras
medbröder, gingo de med hast till judarna i Jerusalem och
hindrade dem med våld och makt.)
24. Så förhindrades nu arbetet på Guds hus i Jerusalem. Och det blev
förhindrat ända till den persiske konungen Darejaves' andra
regeringsår
[1] Se Salt Ordförkl.
Esra, 5 Kapitlet
Arbetet på tempelbyggnaden ånyo
upptaget. Brev till konung Darejaves.
1. Men profeten Haggai och Sakarja, Iddos son, profeterna,
profeterade för judarna i Juda och Jerusalem, i Israels Guds
namn, efter vilket de voro uppkallade.
>Hagg. 1,1 f. Sak. 1,1 f. 6,11 f.
2. Och Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, stodo då
upp och begynte bygga på Guds hus i Jerusalem, och med dem Guds
profeter, som understödde dem.
>Syr. 49,12,
3. Vid samma tid kommo till dem Tattenai, ståthållaren i landet på
andra sidan floden, och Setar-Bosenai och dessas medbröder, och
sade så till dem: "Vem har givit eder tillåtelse att bygga detta
hus och att sätta denna mur i stånd?"
4. Då sade vi dem vad de män hette, som uppförde byggnaden.
5. Och över judarnas äldste vakade deras Guds öga, så att man
lovade att icke lägga något hinder i vägen för dem, till dess
saken hade kommit inför Darejaves; sedan skulle man sända dem en
skrivelse härom.
>Ps. 33,18. 34,16.
6. Detta är nu vad som stod skrivet i det brev som Tattenai,
ståthållaren i landet på andra sidan floden, och Setar-Bosenai
och hans medbröder, afarsekiterna, som bodde på andra sidan
floden, sände till konung Darejaves;
7. de sände nämligen till honom en berättelse, och däri var så
skrivet:
"Frid vare i allo med konung Darejaves.
8. Det vare veterligt för konungen att vi kommo till det judiska
hövdingdömet, till den store Gudens hus. Detta håller man nu på
att bygga upp med stora stenar, och i väggarna lägger man in
trävirke; och arbetet bedrives med omsorg och har god framgång
under deras händer.
9. Då frågade vi de äldste där och sade till dem så: 'Vem har givit
eder tillåtelse att bygga detta hus och att sätta denna mur i
stånd?'
10. Vi frågade dem ock huru de hette, för att kunna underrätta dig
därom, och för att teckna upp namnen på de män som stodo i
spetsen för dem.
11. Och detta var det svar som de gåvo oss: 'Vi äro himmelens och
jordens Guds tjänare, och vi bygga nu upp det hus som fordom,
för många år sedan, var uppbyggt här, och som en stor konung i
Israel hade byggt och fulländat.
>1 Kon. 6,1 f.
12. Men eftersom våra fäder förtörnade himmelens Gud, gav han dem i
kaldeen Nebukadnessars, den babyloniske konungens, hand; och han
förstörde detta hus och förde folket bort till Babel.
>2 Kon. 25,8 f. 2 Krön. 36,16 f.
13. Men i den babyloniske konungen Kores' första regeringsår gav
konung Kores befallning att man åter skulle bygga upp detta Guds
hus.
>2 Krön. 36,22 f. Esr. 1,3.
14. Och tillika tog konung Kores ur templet i Babel de kärl av guld
och silver, som hade tillhört Guds hus, men som Nebukadnessar
hade tagit ur templet i Jerusalem och fört till templet i Babel;
och de överlämnades åt en man vid namn Sesbassar, som han hade
satt till ståthållare.
>Esr. 1,8. 6,5.
15. Och till honom sade han: Tag dessa kärl och far åstad och sätt
in dem i templet i Jerusalem; ty Guds hus skall åter byggas upp
på sin plats.
16. Så kom då denne Sesbassar hit och lade grunden till Guds hus i
Jerusalem. Och från den tiden och intill nu har man byggt därpå,
och det är ännu icke färdigt.'
17. Om det nu täckes konungen, må man göra efterforskningar i
konungens skattkammare därborta i Babel om det är så, att konung
Kores har givit tillåtelse att bygga detta Guds hus i Jerusalem;
därefter må konungen meddela oss sin vilja härom."
Esra, 6 Kapitlet
Svar från konung Darejaves.
Tempelbyggnadens fullbordan och
invigning. Påskhögtid.
1. Då gav konung Darejaves befallning att man skulle göra
efterforskningar i kansliet i Babel, dår skatterna nedlades.
2. Och i Ametas borg, i hövdingdömet Medien, fann man en bokrulle i
vilken följande var upptecknat till hågkomst:
3. "I konung Kores' första regeringsår gav konung Kores denna
befallning: 'Guds hus i Jerusalem, det huset skall byggas upp
till att vara en plats där man frambär offer; och dess
grundvalar skola göras fasta. Det skall byggas sextio alnar högt
och sextio alnar brett,
>2 Krön. 36,22 f. Esr. 1,1 f.
4. Med tre varv stora stenar och med ett varv nytt trävirke; och
vad som fordras för omkostnaderna skall utgivas från konungens
hus.
>1 Kon. 6,36.
5. De kärl av guld och silver i Guds hus, som Nebukadnessar tog ur
templet i Jerusalem och förde till Babel, skall man ock giva
tillbaka, så att de komma åter till sin plats i templet i
Jerusalem, och man skall sätta in dem i Guds hus.' --
>Esr. 1,7. 5,14.
6. Alltså, du Tattenai, som är ståthållare i landet på andra sidan
floden, och du Setar-Bosellai, och I afarsekiter, de nämndas
medbröder på andra sidan floden: hållen eder fjärran därifrån.
>Esr. 5,3.
7. Lämnen arbetet på detta Guds hus ostört. Judarnas ståthållare
och judarnas äldste må bygga detta Guds hus på dess plats.
8. Och härmed giver jag befallning om huru I skolen förfara med
dessa judarnas äldste, när de bygga på detta Guds hus. Av de
penningar som givas åt konungen i skatt från landet på andra
sidan floden skall vad som fordras för omkostnaderna redligt
utgivas åt dessa män, så att hinder icke uppstår i arbetet.
9. Och vad de behöva, ungtjurar, vädurar och lamm till brännoffer
åt himmelens Gud, så och vete, salt, vin och olja, det skall,
efter uppgift av prästerna i Jerusalem, utgivas åt dem dag för
dag utan någon försummelse,
10. för att de må kunna frambära offer, till en välbehaglig lukt åt
himmelens Gud, och för att de må bedja för konungens och hans
söners liv.
11. Och härmed giver jag befallning, att om någon överträder denna
förordning, så skall en bjälke brytas ut ur hans hus, och på den
skall man upphänga och fästa honom, och hans hus skall göras
till en plats för orenlighet, därför att han har så gjort.
12. Och må den Gud som har låtit sitt namn bo där slå ned alla
konungar och folk som uträcka sin hand till att överträda denna
förordning, och till att förstöra detta Guds hus i Jerusalem.
Jag, Darejaves, giver denna befallning. Blive den redligt
fullgjord!"
13. Alldenstund nu konung Darejaves hade sänt ett sådant bud, blev
detta redligt fullgjort av Tattenai, ståthållaren i landet på
andra sidan floden, och av Setar-Bosenai, så ock av deras
medbröder.
14. Och judarnas äldste byggde vidare och hade god framgång i
arbetet genom profeten Haggais och Sakarjas, Iddos sons,
profetiska tal; man byggde och fullbordade det såsom Israels Gud
hade befallt, och såsom Kores och Darejaves och Artasasta, den
persiske konungen, hade befallt.
>Esr. 5,1.
15. Och huset blev färdigt till den tredje dagen i månaden Adar, i
konung Darejaves' sjätte regeringsår.
16. Och Israels barn, prästerna och leviterna och de övriga som hade
återkommit ifrån fångenskapen, firade invigningen av detta Guds
hus med glädje.
17. Och till invigningen av detta Guds hus offrade de ett hundra
tjurar, två hundra vädurar och fyra hundra lamm, så ock till
syndoffer för hela Israel tolv bockar, efter antalet av Israels
stammar.
>4 Mos. 7,10 f. Esr. 8,35.
18. Och man anställde prästelna, efter deras skiften, och leviterna,
efter deras avdelningar, till att förrätta Guds tjänst i
Jerusalem, såsom det var föreskrivet i Moses bok.
>4 Mos. 3,6. 8,9 f.
19. Och de som hade återkommit ifrån fångenskapen höllo påskhögtid
på fjortonde dagen i första månaden.
>2 Mos. 12,6.
20. Ty prästerna och leviterna hade då allasammans renat sig, så att
de alla voro rena; och de slaktade påskalammet för alla dem som
hade återkommit ifrån fångenskapen, också för sina bröder,
prästerna, likasåväl som för sig själva.
21. Och de israeliter som hade återvänt ifrån fångenskapen åto
därav, jämte alla sådana som hade avskilt sig från den hedniska
landsbefolkningens orenhet och slutit sig till dem för att söka
HERREN, Israels Gud.
22. Och de höllo det osyrade brödets högtid i sju dagar med glädje;
ty HERREN hade berett dem glädje, i det att han hade vänt den
assyriske konungens hjärta till dem, så att han understödde dem
i arbetet på Guds, Israels Guds, hus.
Esra, 7 Kapitlet
Esras avresa till Jerusalem. Konung
Artasastas skrivelse.
1. Efter en tids förlopp, under den persiske konungen Artasastas
regering, hände sig att Esra, son till Seraja, son till Asarja,
son till Hilkia,
2. son till Sallum, son till Sadok, son till Ahitub,
3. son till Amarja, son till Asarja, son till Merajot,
4. son till Seraja, son till Ussi, son till Bucki,
5. son till Abisua, son till Pinehas, son till Eleasar, son till
Aron, översteprästen
6. det hände sig att denne Esra drog upp från Babel; han var en
skriftlärd, väl förfaren i Moses lag, den som HERREN, Israels
Gud, hade utgivit. Och konungen gav honom allt vad han begärde,
eftersom HERRENS, hans Guds, hand var över honom.
7. Också en del av Israels barn och av prästerna, leviterna,
sångarna, dörrvaktarna och tempelträlarna drog upp till
Jerusalem i Artasastas sjunde regeringsår.
8. Och han kom till Jerusalem i femte månaden, i konungens sjunde
regeringsår.
9. Ty på första dagen i första månaden blev det bestämt att man
skulle draga upp från Babel; och på första dagen i femte månaden
kom han till Jerusalem, eftersom Guds goda hand var över honom.
>Esr. 8,18, 31.
10. Ty Esra hade vänt sitt hjärta till att begrunda HERRENS lag och
göra efter den, och till att i Israel undervisa i lag och rätt.
11. Så stod nu skrivet i den skrivelse som konung Artasasta gav åt
prästen Esra, den skriftlärde, som var lärd i det som HERREN
hade bjudit och stadgat för Israel:
12. "Artasasta, konungarnas konung till prästen Esra, den i
himmelens Guds lag lärde, o. s. v. med övlig fortsättning.
13. Jag giver härmed befallning att var och en i mitt rike av
Israels folk och av dess präster och leviter, som är villig att
fara till Jerusalem, må fara med dig,
14. alldenstund du är sänd av konungen och hans sju rådgivare till
att hålla undersökning om Juda och Jerusalem efter din Guds lag,
som är i din hand,
>Est. 1,10, 14.
15. och till att föra dit det silver och guld som konungen och hans
rådgivare av fritt beslut hava givit åt Israels Gud, vilken har
sin boning i Jerusalem,
>Esr. 8,25.
16. så ock allt det silver och guld som du kan få i hela Babels
hövdingdöme, tillika med de frivilliga gåvor som folket och
prästerna giva till sin Guds hus i Jerusalem
17. Alltså skall du nu för dessa penningar såsom en redlig man köpa
tjurar, vädurar och lamm, jämte sådant som behöves till
dithörande spisoffer och drickoffer; och detta skall du offra på
altaret i eder Guds hus i Jerusalem.
>Esr. 6,9.
18. Och vad du och dina bröder finnen för gott att göra med det
silver och guld som bliver över, det mån I göra efter eder Guds
vilja.
19. Och alla de kärl som givas dig till tempeltjänsten i din Guds
hus skall du avlämna inför Jerusalems Gud.
20. Och vad du måste utbetala för det som härutaver behöves till din
Guds hus, det må du låta utbetala ur konungens skattkammare.
21. Och jag, konung Artasasta, giver härmed befallning till alla
skattmästare i landet på andra sidan floden att allt vad prästen
Esra, den i himmelens Guds lag lärde, begär av eder, det skall
redligt göras och givas,
22. ända till hundra talenter silver, hundra korer vete, hundra bat
vin och hundra bat olja, så ock salt utan särskild föreskrift.
23. Allt vad himmelens Gud befaller skall noggrant göras och givas
till himmelens Guds hus, för att icke vrede må komma över
konungens och hans söners rike.
24. Och vi göra eder veterligt att ingen skall hava makt att lägga
skatt, tull eller vägpenningar på någon präst eller levit,
sångare, dörrvaktare, tempelträl eller annan tjänare i detta
Guds hus.
25. Och du, Esra, må, efter din Guds vishet, den som har blivit dig
betrodd, förordna domare och lagkloke till att döma allt folket
i landet på andra sidan floden, alla dem som känna din Guds
lagar; och om någon icke känner dessa, skolen I lära honom dem.
26. Och var och en som icke gör efter din Guds lag och konungens
lag, över honom skall dom fällas med rättvisa, vare sig till död
eller till landsförvisning eller till penningböter eller till
fängelse."
27. Lovad vare HERREN, våra fäders Gud, som ingav konungen sådant i
hjärtat, nämligen att han skulle förhärliga HERRENS hus i
Jerusalem,
28. och som lät mig finna nåd inför konungen och hans rådgivare och
inför alla konungens mäktiga hövdingar!
29. Och jag kände mig frimodig, eftersom HERRENS, min Guds, hand var
över mig, och jag församlade en del av huvudmännen i Israel till
att draga upp med mig.
Esra, 8 Kapitlet
Förteckning på dem som återvände med
Esra. Leviter som följde med. Fasta.
Guld och silver till templet. Ankomst
till Jerusalem. Offer.
1. Och dessa voro de huvudmän för familjerna, som under konung
Artasastas regering med mig drogo upp från Babel, och så förhöll
det sig med deras släkter:
>Esr. 2,1 f. Neh. 7,5 f.
2. Av Pinehas' barn Gersom; av Itamars barn Daniel; av Davids barn
Hattus;
3. av Sekanjas barn, av Pareos' barn, Sakarja och med honom i
släktregistret upptagna män, ett hundra femtio;
4. av Pahat-Moabs barn Eljoenai, Serajas son, och med honom två
hundra män;
5. av Sekanjas barn Jahasiels son och med honom tre hundra män;
6. av Adins barn Ebed, Jonatans son, och med honom femtio män;
7. av Elams barn Jesaja, Ataljas son, och med honom sjuttio män;
8. av Sefatjas barn Sebadja, Mikaels son, och med honom åttio män;
9. av Joabs barn Obadja, Jehiels son och med honom två bundra
aderto män;
10. av Selomits barn Josifjas son och med honom ett hundra sextio
män;
11. av Bebais barn Sakarja, BebaiS Son, och med honom tjuguåtta män;
12. av Asgads barn Johanan, Hackatans son, och med honom ett hundra
tio män;
13. av Adonikams barn de sistkomna, vilka hette Elifelet, Jegiel och
Semaja, och med dem sextio män;
14. av Bigvais barn Utai och Sabbud och med dem sjuttio män.
15. Och jag församlade dessa till den ström som flyter till Ahava,
och vi voro lägrade där i tre dagar. Men när jag närmare gav akt
på folket och prästerna, fann jag där ingen av Levi barn.
16. Då sände jag åstad huvudmännen Elieser, Ariel, Semaja, Elnatan,
Jarib, Elnatan, Natan, Sakarja och Mesullam och lärarna Jojarib
och Elnatan;
17. jag bjöd dem gå till Iddo, huvudmannen i Kasifja, och jag lade
dem i munnen de ord som de skulle tala till Iddo och hans broder
och till tempelträlarna i Kasifja, på det att man skulle sända
till oss tjänare för vår Guds hus.
18. Och eftersom vår Guds goda hand var över oss, sände de till oss
en förståndig man av Mahelis, Levis sons, Israels sons, barn,
ävensom Serebja med hans söner och bröder, aderton män,
19. vidare Hasabja och med honom Jesaja, av Meraris barn, med dennes
bröder och deras söner, tjugu män,
20. så ock två hundra tjugu tempelträlar, alla namngivna, av de
tempelträlar som David och hans för nämsta män hade givit till
leviternas tjänst.
21. Och jag lät där, vid Ahavaströmmen, lysa ut en fasta, för att vi
skulle ödmjuka oss inför vår Gud, till att av honom utbedja oss
en lyckosam resa för oss och våra kvinnor och barn och all vår
egendom.
22. Ty jag blygdes för att av konungen begära krigsfolk och ryttare
till att hjälpa oss mot fiender på vägen, eftersom vi hade sagt
till konungen: "Vår Guds hand är över alla dem som söka honom,
och så går det dem väl, men hans makt och hans vrede äro emot
alla dem som övergiva honom."
23. Därför fastade vi och sökte hjälp av vår Gud, och han bönhörde
oss.
24. Och jag avskilde tolv av de öcersta bland prästerna, så ock
Serebja och Hasabja och med dem tio av deras bröder.
25. Och jag vägde upp åt dem silvret och guldet och kärlen, den gärd
till vår Guds hus, som hade blivit given av konungen och hans
rådgivare och hövdingar och av alla de israeliter som voro
där.
>Esr. 7,15.
26. Jag vägde upp åt dem sex hundra femtio talenter silver jämte
silverkärl till ett värde av ett hundra talenter, så ock ett
hundra talenter guld,
27. därtill tjugu bägare av guld, till ett värde av tusen dariker,
samt två kärl av fin, glänsande koppar, dyrbara såsom guld.
28. Och jag sade till dem: "I ären helgade åt HERREN, och kärlen äro
helgade, och silvret och guldet är en frivillig gåva åt HERREN,
edra fäders Gud.
29. Så vaken däröver och bevaren det, till dess I fån väga upp det i
Jerusalem inför de översta bland prästerna och leviterna och de
översta inom Israels familjer, i kamrarna i HERRENS hus."
>Neh. 10,39. 12,44.
30. Då togo prästerna och leviterna emot det uppvägda, silvret och
guldet och kärlen, för att de skulle föra det till Jerusalem,
till vår Guds hus.
31. Och vi bröto upp från Ahavaströmmen på tolfte dagen i första
månaden för att draga till Jerusalem; och vår Guds hand var över
oss och räddade oss undan fiender och försåt på vägen.
32. och vi kommo till Jerusalem oeh blevo stilla där i tre dagar.
33. Men på fjärde dagen uppvägdes silvret och guldet ooh kärlen i
vår Guds hus och överlämnades åt prästen Meremot, Urias son, och
jämte honom åt Eleasar, Pinehas' son, och jämte dessa åt
leviterna Josabad, Jesuas son, och Noadja, Binnuis som --
34. alltsammans efter antal och vikt, och hela vikten blev då
upptecknad.
35. De landsflyktiga som hade återkommit ifrån fångenskapen offrade
nu till brännoffer åt Israels Gud tolv tjurar för hela Israel,
nittiosex vädurar, sjuttiosju lamm och tolv syndoffersbockar,
alltsammans till brännoffer åt HERREN.
>Esr. 6,17.
36. Och de överlämnade konungens påbud åt konungens satraper och åt
ståthållarna i landet på andra sidan floden, och dessa gåvo
understöd åt folket och åt Guds hus.
Esra, 9 Kapitlet
Israels äktenskapsförbindelser med
främmande kvinnor. Esras klagan inför
Gud över folkets otrohet.
1. Sedan allt detta hade skett, trädde några av furstarna fram till
mig och sade: "Varken folket i Israel eller prästerna och
leviterna hava hållit sig avskilda från de främmande folken,
såsom tillbörligt hade varit för de styggelsers skull som hava
bedrivits av dem, av kananeerna, hetiterna, perisseerna,
jebuseerna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amoreerna.
2. Ty av deras döttrar hava de tagit hustrur åt sig och åt sina
söner, och så har det heliga släktet blandat sig med de
främmande folken; och furstarna och föreståndarna hava varit de
första att begå sådan otrohet."
>2 Mos. 34,15 f. 5 Mos. 7,3. Dom. 3,6.
3. När jag nu hörde detta, rev jag sönder min livrock och min kåpa
och räckte av mig huvudhår och skägg och blev sittande i djup
sorg.
4. Och alla de som fruktade för vad Israels Gud hade talat mot
sådan otrohet som den de återkomna fångarna hade begått, de
församlade sig till mig, under det att jag förblev sittande i
min djupa sorg ända till tiden för aftonoffret.
5. Men vid tiden för aftonoffret stod jag upp från min bedrövelse
och rev sönder min livrock och min kåpa; därefter föll jag ned
på mina knän och uträckte mina händer till HERREN, min Gud,
6. och sade: "Min Gud, jag skämmes och blyges för att upplyfta mitt
ansikte till dig, min Gud, ty våra missgärningar hava växt oss
över huvudet, och vår skuld är stor allt upp till himmelen.
>1 Mos. 18,20 f. 2 Krön. 28,9. Ps. 38,5. Dan. 9,7 f. Bar. 1,15 f.
7. Från våra fäders dagar ända till denna dag hava vi varit i stor
skuld, och genom våra missgärningar hava vi, med våra konungar
och präster, blivit givna i främmande konungars hand, och hava
drabbats av svärd, fångenskap, plundring och skam, såsom det går
oss ännu i dag.
8. Men nu har ett litet ögonblick nåd vederfarits oss från HERREN,
vår Gud, så att han har låtit en räddad skara bliva kvar av oss,
och givit oss fotfäste på sin heliga plats, för att han, vår
Gud, så skulle låta ljus gå upp för våra ögon och giva oss något
litet andrum i vår träldom.
9. Ty trälar äro vi, men i vår träldom har vår Gud icke övergivit
oss, utan han har låtit oss finna nåd inför Persiens konungar,
så att de hava givit oss andrum till att upprätta vår Guds hus
och bygga upp dess ruiner och bereda oss en hägnad plats i Juda
och Jerusalem.
10. Och vad skola vi nu säga, o vår Gud, efter allt detta? Vi hava
nu övergivit dina bud,
11. dem som du gav genom dina tjänare profeterna, i det du sade:
'Det land dit I nu kommen, för att taga det i besittning, är ett
besmittat land, genom de främmande folkens besmittelser och
genom de styggelser med vilka de i sin orenhet hava uppfyllt det
från den ena ändan till den andra.
>3 Mos. 18,25 f. 20,23.
12. Så given nu icke edra döttrar åt deras söner, och tagen icke
deras döttrar till hustrur åt edra söner. Ja, I skolen aldrig
fråga efter deras välfärd och lycka -- detta på det att I mån
bliva starka, så att I fån äta av landets goda och lämna det
till besittning åt edra barn för evärdlig tid.'
>5 Mos. 7,2 f. 23,6.
13. Skulle vi väl nu, efter allt vad som har kommit över oss genom
våra onda gärningar och genom den stora skuld vi hava ådragit
oss, och sedan du, vår Gud, har skonat oss mer än våra
missgärningar förtjänade, och låtit en skara av oss, sådan som
denna, bliva räddad --
14. skulle vi väl nu på nytt bryta mot dina bud och befrynda oss med
folk som bedriva sådana styggelser? Skulle du då icke vredgas
på oss, ända därhän att du förgjorde oss, så att intet mer vore
kvar och ingen räddning funnes?
15. HERRE, Israels Gud, du är rättfärdig, ty av oss har allenast
blivit kvar en räddad skara, såsom i dag nogsamt synes. Och se,
nu ligga vi här i vår skuld inför dig, ty vid sådant kan ingen
bestå inför dig.
Esra, 10 Kapitlet
Israel renar sig genom att avlägga de
främmande kvinnorna.
1. Då nu Esra så bad och bekände, där han låg gråtande framför Guds
hus, församlade sig till honom av Israel en mycket stor skara,
män, kvinnor och barn; ty också folket grät bitterligen.
2. Och Sekanja, Jehiels son, av Ulams barn, tog till orda och sade
till Esra: "Ja, vi hava varit otrogna mot vår Gud, i det att vi
hava tagit till oss främmande kvinnor från de andra folken här i
landet. Dock finnes ännu hopp för Israel.
3. Så låt oss nu sluta ett förbund med vår Gud, att vi, i kraft av
Herrens rådslut och de mäns som frukta för vår Guds bud, vilja
avlägsna ifrån oss alla sådana kvinnor jämte deras barn; så bör
ju ske efter lagen.
4. Stå upp, ty dig åligger denna sak, och vi vilja vara med
dig. Var frimodig och grip verket an."
5. Då stod Esra upp och tog en ed av de översta bland prästerna,
leviterna och hela Israel, att de skulle göra såsom det var
sagt; och de gingo eden.
6. Och Esra stod upp från platsen framför Guds hus och gick in i
Johanans, Eljasibs sons, tempelkammare. Och när han hade kommit
dit, kunde han varken äta eller dricka; så sörjde han över den
otrohet som de återkomna fångarna hade begått.
7. Och man lät utropa i Juda och Jerusalem, bland alla dem som hade
återkommit ifrån fångenskapen, att de skulle församla sig i
Jerusalem;
8. och vilken som icke komme till den tredje dagen därefter, i
enlighet med furstarnas och de äldstes beslut, hans hela egendom
skulle givas till spillo, och han själv skulle avskiljas från de
återkomna fångarnas församling.
>3 Mos. 27,28.
9. Så församlade sig då alla Judas och Benjamins män i Jerusalem
till den tredje dagen, det är på tjugonde dagen i nionde
månaden; och allt folket stannade på den öppna platsen vid Guds
hus, skälvande både på grund av den sak som förelåg och på grund
av det starka regnet.
10. Och prästen Esra stod upp och sade till dem: "I haven varit
otrogna, i det att I haven tagit till eder främmande kvinnor och
därigenom ökat Israels skuld.
11. Men bekännen det nu, HERREN, edra fäders Gud, till pris, och
gören hans vilja: skiljen eder från de andra folken här i landet
och från de främmande kvinnorna."
12. Då svarade hela församlingen och sade med hög röst: "Såsom du
har sagt, så tillkommer det oss att göra.
13. Men folket är talrikt, och regntiden är nu inne, och man kan
icke stå härute; detta ärende kan ej heller avslutas på en dag
eller två, ty vi hava mycket förbrutit oss härutinnan.
14. Må därför våra furstar stå redo för hela församlingen, och må
alla i våra städer, som hava tagit till sig främmande kvinnor,
infinna sig på bestämda tider, och med dem de äldste i var stad
och domarna där, till dess att vi hava avvänt ifrån oss vår Guds
vredes glöd i denna sak."
15. Allenast Jonatan, Asaels son, och Taseja, Tikvas son, trädde upp
häremot, och Mesullam jämte leviten Sabbetai understödde dem.
16. Men de som hade återkommit ifrån fångenskapen gjorde såsom det
var sagt. Och man utsåg prästen Esra och några av huvudmännen
för familjerna, efter de särskilda familjerna, alla namngivna;
och på första dagen i tionde månaden satte de sig att rannsaka
härom.
17. Och till första dagen i första månaden hade de avslutat
rannsakningen om allt som angick de män vilka hade tagit till
sig främmande kvinnor.
18. Bland prästernas söner befunnos följande hava tagit till sig
främmande kvinnor: Av Jesuas, Josadaks sons, barn och hans
bröder: Maaseja, Elieser, Jarib och Gedalja,
19. vilka nu gåvo sin hand därpå att de skulle avlägsna ifrån sig
sina kvinnor; och de skulle frambära en vädur såsom skuldoffer
för den skuld de hade ådragit sig;
20. av Immers barn: Hanani och Sebadja;
21. av Harims barn: Maaseja, Elia, Semaja, Jehiel och Ussia;
22. av Pashurs barn: Eljoenai, Maaseja, Ismael, Netanel, Josabad och
Eleasa.
23. Av leviterna: Josabad, Simei och Kelaja, som ock hette Kelita,
Petaja, Juda och Elieser;
24. av sångarna: Eljasib; av dörrvaktarna: Sallum, Telem och Uri.
25. Av det övriga Israel: av Pareos' barn: Ramja, Issia, Malkia
Mijamin, Eleasar, Malkia och Benaja;
26. av Elams barn: Mattanja, Sakarja, Jehiel, Abdi, Jeremot och Elia
27. av Sattus barn: Eljoenai, Eljasib, Mattanja, Jeremot, Sabad och
Asisa
28. av Bebais barn: Johanan, Hananja, Sabbai, Atlai;
29. av Banis barn: Mesullam, Malluk, Adaja, Jasub, Seal och Jeremot;
30. av Pahat-Moabs barn: Adna och Kelal, Benaja, Maaseja, Mattanja,
Besalel, Binnui och Manasse;
31. vidare Harims barn: Elieser, Issia, Malkia, Semaja, Simeon,
32. Benjamin, Malluk, Semarja;
33. av Hasums barn: Mattenai, Mattatta, Sabad, Elifelet, Jeremai,
Manasse, Simei;
34. av Banij barn: Maadai, Amram och Uel,
35. Benaja, Bedeja, Kelnhi,
36. Vanja, Meremot, Eljasib,
37. Mattanja, Mattenai och Jaasu,
38. vidare Bani, Binnui, Simei,
39. vidare Selemja, Natan och Adaja,
40. Maknaddebai, Sasai, Sarai,
41. Asarel, Selemja, Semarja,
42. Sallum, Amarja, Josef;
43. av Nebos barn: Jesiel, Mattitja, Sabad, Sebina, Jaddu, Joel och
Benaja.
44. Alla dessa hade tagit främmande kvinnor till hustrur; och bland
dessa funnos kvinnor som hade fött barn.
|