Jesaja, 1 Kapitlet
Botpredikan för det avfälliga Juda.
1. Detta är Jesajas, Amos' sons, syner, vad han skådade angående
Juda och Jerusalem i Ussias, Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda
konungars, tid.
2. Hören, I himlar,
och lyssna, du jord;
ty HERREN talar.
Barn har jag uppfött och fostrat,
men de hava avfallit från mig.
3. En oxe känner sin ägare
och en åsna sin herres krubba,
men Israel känner intet,
mitt folk förstår intet.
4. Ve dig, du syndiga släkte,
du skuldbelastade folk,
du ogärningsmäns avföda,
I vanartiga barn,
som haven övergivit HERREN,
föraktat Israels Helige
och vikit bort ifrån honom!
5. Var skall man mer slå eder,
då I så fortgån i avfällighet?
Hela huvudet är ju krankt,
och hela hjärtat är sjukt.
6. Ifrån fotbladet ända upp till huvudet
finnes intet helt,
blott sårmärken och blånader
och friska sår,
icke utkramade eller förbundna
eller lenade med olja.
7. Edert land är en ödemark,
edra städer äro uppbrända i eld,
edra åkrar bliva i eder åsyn
förtärda av främlingar;
en ödeläggelse är det,
såsom där främlingar hava omstörtat allt.
8. Allenast dottern Sion står kvar där,
såsom en hydda i en vingård,
såsom ett vaktskjul på ett gurkfält,
såsom en inspärrad stad.
9. Om HERREN Sebaot icke hade lämnat
en liten återstod kvar åt oss,
då vore vi såsom Sodom,
vi vore Gomorra lika.
10. Hören HERRENS ord,
I Sodomsfurstar,
lyssna till vår Guds lag,
du Gomorra-folk.
11. Vad skall jag med edra många slaktoffer?
säger HERREN.
Jag är mätt på brännoffer av vädurar
och på gödkalvars fett,
och till blod av tjurar och lamm
och bockar har jag intet behag.
12. När I kommen för att träda fram
inför mitt ansikte,
vem begär då av eder det,
att mina förgårdar trampas ned?
13. Bären ej vidare fram
fåfängliga spisoffer;
ångan av dem är
en styggelse för mig.
Nymånader och sabbater
och utlysta fester,
ondska i förening med högtidsförsamlingar,
sådant kan jag icke lida.
14. Edra nymånader och högtider
hatar min själ;
de hava blivit mig en börda,
jag orkar ej bära den.
15. Ja, huru I än uträcken edra händer,
så gömmer jag mina ögon för eder,
och om I än mycket bedjen,
så hör jag icke därpå.
Edra händer äro fulla av blod;
16. tvån eder då, och renen eder.
Skaffen edert onda väsende
bort ifrån mina ögon.
Hören upp att göra, vad ont är.
17. Lären att göra vad gott är,
faren efter det rätt är,
visen förtryckaren på bättre vägar,
skaffen den faderlöse rätt,
utfören änkans sak.
18. Kom, låt oss gå till rätta
med varandra, säger HERREN.
Om edra synder än äro blodröda,
så kunna de bliva snövita,
och om de äro röda såsom scharlakan,
så kunna de bliva såsom vit ull.
19. Om I ären villiga att höra,
skolen I få äta av landets goda.
20. Men ären I ovilliga och gensträviga,
skolen I förtäras av svärd;
ty så har HERRENS mun talat.
21. Huru har hon icke blivit en sköka,
den trogna staden!
Den var full av rätt,
rättfärdighet bodde därinne,
men nu bo där mördare.
22. Ditt silver har blivit slagg,
ditt ädla vin är utspätt med vatten.
23. Dina styresmän äro upprorsmän
och tjuvars stallbröder.
Alla älskar de mutor
och fara efter vinning.
Den faderlöse skaffa de icke rätt,
och änkans sak
kommer icke inför dem.
24. Därför säger Herren,
HERREN Sebaot,
den Starke i Israel:
Ve! Jag vill släcka
min harm på mina ovänner
och hämnas på mina fiender.
25. Jag vill vända min hand emot dig
och bortrensa ditt slagg såsom med lutsalt
och skaffa bort all din oädla malm.
26. Jag vill åter giva dig
sådana domare som tillförne,
och sådana rådsherrar
som du förut ägde.
Därefter skall du kallas
"rättfärdighetens stad",
"en trogen stad".
27. Sion skall genom rätt bliva förlossad
och dess omvända genom rättfärdighet.
28. Men fördärv skall drabba
alla överträdare och syndare,
och de som övergiva HERREN,
de skola förgås.
29. Ja, de skola komma på skam med de terebinter
som voro eder fröjd;
och I skolen få blygas över de lustgårdar[1]
som I haden så kära.
30. Ty I skolen bliva såsom en terebint
med vissnade löv
och varda lika en lustgård
utan något vatten.
31. Och de väldige skola varda såsom blår,
och deras verk såsom en gnista,
och de skola tillsammans brinna,
och ingen skall kunna släcka.
[1] Se Lustgård i Ordförkl.
Jesaja, 2 Kapitlet
Sions framtida storhet. Dess nuvarande
syndfullhet. Domen genom en Herrens dag.
1. Detta är vad Jesaja, Amos' son, skådade angående Juda och
Jerusalem.
2. Och det skall ske i kommande dagar
att det berg där HERRENS hus är
skall stå där fast grundat
och vara det yppersta ibland bergen
och upphöjt över andra höjder;
och alla hednafolk skola strömma dit,
3. ja, många folk skola gå åstad
och skola säga:
"Upp, låt oss draga åstad
till HERRENS berg,
upp till Jakobs Guds hus,
för att han må undervisa oss om sina vägar,
så att vi kunna vandra på hans stigar."
Ty från Sion skall lag utgå,
och HERRENS ord från Jerusalem.
4. Och han skall döma mellan hednafolken
och skipa rätt åt många folk.
Då skola de smida sina svärd till plogbillar
och sina spjut till vingårdsknivar.
Folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra
och icke mer lära sig att strida.
5. I av Jakobs hus, kommen,
låtom oss vandra i HERRENS ljus.
6. Ty du har förskjutit ditt folk,
Jakobs hus,
därför att de äro fulla av Österlandets väsende
och öva teckentyderi såsom filistéerna;
ja, med främlingar förbinda de sig.
7. Deras land är fullt av silver och guld,
och på deras skatter är ingen ände;
deras land är fullt av hästar,
och på deras vagnar är ingen ände;
8. deras land är ock fullt av avgudar,
och sina egna händers verk tillbedja de,
det som deras fingrar hava gjort.
9. Därför bliva människorna nedböjda
och männen ödmjukade;
du kan icke förlåta dem.
10. Fly in i klippan,
och göm dig i jorden,
för HERRENS fruktansvärda makt
och för hans höga majestät.
11. Ty människornas högmodiga ögon
skola bliva ödmjukade,
och männens övermod skall bliva nedböjt,
och HERREN allena
skall vara hög på den dagen.
12. Ty en dag har HERREN Sebaot bestämt,
som skall komma över allt stolt och övermodigt
och över allt som är upphöjt,
och det skall bliva ödmjukat,
13. ja, över alla Libanons cedrar,
de höga och stolta,
och över alla Basans ekar;
14. över alla höga berg
och alla stolta höjder,
15. över alla höga torn
och alla fasta murar,
16. över alla Tarsis-skepp,
ja, över allt som är skönt att skåda.
17. Och människornas högmod skall bliva nedböjt
och männens övermod nedbrutet,
och HERREN allena
skall vara hög på den dagen.
18. Men avgudarna skola alldeles förgås.
19. Och man skall fly in i klippgrottor
och in i jordhålor,
för HERRENS fruktansvärda makt
och för hans höga majestät,
när han står upp för att förskräcka jorden.
20. På den dagen skola människorna kasta bort
åt mullvadar och flädermöss
de avgudar av silver
och de avgudar av guld,
som de hava gjort åt sig för att tillbedja.
21. Ja, de skola fly in i klipprämnor
och in i bergsklyftor,
för HERRENS fruktansvärda makt
och för hans höga majestät,
när han står upp för att förskräcka jorden.
22. Så förliten eder nu ej mer på människor,
i vilkas näsa är allenast en fläkt;
ty huru ringa äro icke de att akta!
Jesaja, 3 Kapitlet
Straffdom över Juda, över dess
orättrådiga ledare och dess fåfänga
kvinnor.
1. Ty se, Herren, HERREN Sebaot skall taga bort ifrån Jerusalem och
Juda allt slags stöd och uppehälle -- all mat till uppehälle
och all dryck till uppehälle --
2. hjältar och krigsmän, domare och profeter, spåmän och äldste,
3. underhövitsmän och högtuppsatta män, rådsherrar och slöjdkunnigt
folk och män som äro förfarna i besvärjelsekonst.
4. Och jag skall giva dem ynglingar till furstar, och barnsligt
självsvåld skall få råda över dem.
5. Av folket skall den ene förtrycka den andre, var och en sin
nästa; den unge skall sätta sig upp mot den gamle, den ringe mot
den högt ansedde.
6. När då så sker, att någon fattar tag i en annan i hans faders
hus och säger: "Du äger en mantel, du skall bliva vår styresman;
tag du hand om detta vacklande rike" --
7. då skall denne svara och säga: "Jag kan icke skaffa bot; i mitt
hus finnes varken bröd eller mantel. Mig skolen I icke sätta
till styresman över folket."
8. Ty Jerusalem vacklar, och Juda faller, då de nu med sitt tal och
sina gärningar stå emot HERREN och äro gensträviga mot hans
härlighets blickar.
9. Deras uppsyn vittnar emot dem; och likasom Sodoms folk bedriva
de sina synder uppenbart och dölja dem icke. Ve över deras
själar, ty själva hava de berett sig olycka!
10. Om den rättfärdige mån I tänka att det skall gå honom väl, ty
sådana skola äta sina gärningars frukt.
11. Men ve över den ogudaktige! Honom skall det gå illa, ty efter
hans gärningar skall hans vedergällning bliva.
12. Mitt folks behärskare är ett barn,
och kvinnor råda över det.
Mitt folk, dina ledare föra dig vilse
och fördärva den väg, som du skulle gå.
13. Men HERREN står redo att gå till rätta,
han träder fram för att döma folken;
14. HERREN vill gå till doms
med sitt folks äldste och med dess furstar.
"I haven skövlat vingården;
rov från de fattiga är i edra hus.
15. Huru kunnen I så krossa mitt folk
och söndermala de fattiga?"
Så säger Herren, HERREN Sebaot.
16. Och HERREN säger: Eftersom Sions döttrar äro så högmodiga, och
gå med rak hals och spela med ögonen, och gå där och trippa och
pingla med sina fotringar,
17. därför skall Herren låta Sions döttrars hjässor bliva fulla
av skorv, och HERREN skall blotta deras blygd.
18. På den dagen skall Herren taga bort all deras ståt:
fotringar, pannband och halsprydnader,
19. örhängen, armband och slöjor,
20. huvudprydnader, fotstegskedjor, gördlar, luktflaskor och
amuletter,
21. fingerringar och näsringar,
22. högtidsdräkter, kåpor, mantlar och pungar,
23. speglar, fina linneskjortor, huvudbindlar och flor.
24. Och där skall vara stank i stället för vällukt, rep i stället
för bälte, skalligt huvud i stället för krusat hår, hölje av
säcktyg i stället för högtidsmantel, märken av brännjärn i stället
för skönhet.
25. Dina män skola falla för svärd
och dina hjältar i krig:
26. hennes portar skola klaga och sörja,
och övergiven skall hon sitta på marken.
4:1. [1]
[1] Jes 4:1 hör egentligen hit, men återfinns nedan. --Red för den
elektroniska utgåvan.
1. Och på den tiden skola sju kvinnor fatta i en och samma man och
säga: "Vi vilja själva föda oss och själva kläda oss; låt oss
allenast få bära ditt namn, och tag så bort vår smälek."
Jesaja, 4 Kapitlet
Det renade Sions härlighet och trygghet.
2. På den tiden skall det som HERREN låter växa bliva till prydnad
och härlighet, och vad landet alstrar bliva till berömmelse och
ära, för den räddade skaran i Israel.
3. Och det skall ske att den som lämnas övrig i Sion och den som
bliver kvar i Jerusalem, han skall då kallas helig, var och en
som är upptecknad till liv i Jerusalem --
4. när en gång Herren har avtvått Sions döttrars orenlighet och
bortsköljt ur Jerusalem dess blodskulder genom rättens och
reningens ande.
5. Och HERREN skall över hela Sions bergs område och över dess
högtidsskaror skapa en molnsky och en rök om dagen, och skenet
av en lågande eld om natten; ty ett beskärmande täckelse skall
vila över all dess härlighet.
6. Och ett skygd skall vara däröver till skugga under dagens hetta,
och till en tillflykt och ett värn mot störtskurar och regn.
Jesaja, 5 Kapitlet
Herrens vingård. Domsord över
ogudaktigheten.
1. Jag vill sjunga om min vän, min väns sång om hans vingård.
Min vän hade en vingård
på en bördig bergskulle.
2. Och han hackade upp den
och rensade den från stenar
och planterade där ädla vinträd;
han byggde ett vakttorn därinne,
han högg ock ut ett presskar däri.
Så väntade han att den skulle bära äkta druvor,
men den bar vilddruvor.
3. Och nu, I Jerusalems invånare
och I Juda män,
fällen nu eder dom
mellan mig och min vingård.
4. Vad kunde mer göras för min vingård,
än vad jag har gjort för den?
Varför bar den då vilddruvor,
när jag väntade att den skulle bära äkta druvor?
5. Så vill jag nu kungöra för eder
vad jag skall göra med min vingård:
Jag skall taga bort dess hägnad,
och den skall givas till skövling;
jag skall bryta ned dess mur,
och den skall bliva nedtrampad.
6. Jag skall i grund fördärva den,
ingen skall skära den eller gräva däri.
Den skall fyllas med tistel och törne;
och molnen skall jag förbjuda
att sända ned regn på den.
7. Ty HERREN Sebaots vingård,
det är Israels hus;
och Juda folk
är hans älsklingsplantering.
Men när han väntade laglydnad,
då fann han lagbrott,
och när han väntade rättfärdighet,
fann han skriande orättfärdighet. --
8. Ve eder som läggen hus till hus
och fogen åker till åker,
intill dess att rum ej mer finnes
och I ären de enda som bo i landet!
9. Från HERREN Sebaot
ljuder det så i mina öron:
Sannerligen, de många husen
skola bliva öde;
huru stora och sköna de än äro,
skola de bliva tomma på invånare.
10. Ty en vingård på tio plogland
skall giva allenast ett batmått,
och en homers utsäde
skall giva blott en efa.
11. Ve dem som stå bittida upp
för att hasta till starka drycker,
och som sitta intill sena natten
för att upphetta sig med vin!
12. Harpor och psaltare,
pukor och flöjter och vin
hava de vid sina dryckeslag,
men på HERRENS gärningar
akta de icke,
på hans händers verk
se de icke.
13. Därför skall mitt folk oförtänkt
föras bort i fångenskap;
dess ädlingar skola lida hunger
och dess larmande skaror försmäkta av törst.
14. Ja, därför spärrar dödsriket
upp sitt gap,
det öppnar sina käftar
utan allt mått,
och stadens yperste
måste fara ditned,
jämte dess larmande och sorlande skaror,
envar som fröjdar sig därinne.
15. Så bliva människorna nedböjda
och männen ödmjukade,
ja, ödmjukade varda
de högmodigas ögon.
16. Men HERREN Sebaot
bliver hög genom sin dom,
Gud, den helige,
bevisar sig helig genom rättfärdighet.
17. Och lamm gå där i bet
såsom på sin egen mark,
och på de rikas ödetomter
söka vandrande herdar sin föda.
18. Ve dem som draga fram missgärningsstraff
med lögnens tåg
och syndastraff
såsom med vagnslinor,
19. dem som säga: "Må han hasta,
må han skynda med sitt verk,
så att vi få se det;
må det som Israels Helige har beslutit
nalkas och komma,
så att vi förnimma det!"
20. Ve dem som kalla det onda gott,
och det goda ont,
dem som göra mörker till ljus,
och ljus till mörker,
dem som göra surt till sött,
och sött till surt!
21. Ve dem som äro visa i sina egna ögon
och hålla sig själva för kloka!
22. Ve dem som äro hjältar
i att dricka vin
och som äro tappra
i att blanda starka drycker,
23. dem som giva den skyldige rätt
för mutors skull,
men beröva den oskyldige
vad som är hans rätt!
24. Därför, såsom eldsflamman förtär strå,
och såsom halm sjunker tillsammans i lågan,
så skall deras rot förruttna,
och deras löv skola flyga bort såsom stoft,
eftersom de förkastade HERREN Sebaots lag
och föraktade Israels Heliges ord.
25. Därför har HERRENS vrede
upptänts mot hans folk,
och han uträcker sin hand
emot det och slår det,
så att bergen darra,
och så att döda kroppar ligga
såsom orenlighet på gatorna.
Vid allt detta vänder hans vrede icke åter,
hans hand är ännu uträckt.
26. Och han reser upp ett baner
för hednafolken i fjärran,
och lockar på dem att de skola komma
från jordens ända;
och se, snart och med hast
komma de dit.
27. Ingen finnes bland dem, som är trött,
ingen som är stapplande.
Ingen unnar sig slummer
och ingen sömn;
på ingen lossnar bältet
omkring hans länder,
och för ingen brister
en skorem sönder.
28. Deras pilar äro skarpa,
och deras bågar äro alla spända;
deras hästars hovar
äro såsom av flinta,
och deras vagnshjul likna stormvinden.
29. Deras skriande är såsom en lejoninnas;
de skria såsom unga lejon,
rytande gripa de sitt rov och bära bort det,
och ingen finnes, som räddar.
30. Ett rytande över folket
höres på den dagen,
likt rytandet av ett hav;
och skådar man ned på jorden,
se, då är där mörker och nöd,
och ljuset är förmörkat genom töcken.
Jesaja, 6 Kapitlet
Profetens kallelse.
1. I det år då konung Ussia dog såg jag Herren sitta på en hög och
upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet.
2. Serafer stodo omkring honom. Var och en av dem hade sex vingar:
med två betäckte de sina ansikten, med två betäckte de sina
fötter, och med två flögo de.
3. Och den ene ropade till den andre och sade:
"Helig, helig, helig är HERREN Sebaot;
hela jorden är full av hans härlighet."
4. Och dörrtrösklarnas fästen darrade, när ropet ljöd; och huset
blev uppfyllt av rök.
5. Då sade jag: "Ve mig, jag förgås! Ty jag har orena läppar,
och jag bor ibland ett folk som har orena läppar, och mina ögon
hava sett Konungen, HERREN Sebaot."
6. Men en av seraferna flög fram till mig, och han hade i sin
hand ett glödande kol, som han med en tång hade tagit på altaret.
7. Och han rörde därmed vid min mun. Därefter sade han: "Se, då
nu detta har rört vid dina läppar, har din missgärning blivit
tagen ifrån dig, och din synd är försonad."
8. Och jag hörde Herren tala, och han sade: "Vem skall jag sända,
och vem vill vara vår budbärare?" Och jag sade: "Se, här är jag,
sänd mig."
9. Då sade han: "Gå åstad och säg till detta folk:
'Hören alltjämt, men förstån intet;
sen alltjämt, men förnimmen intet'.
10. Förstocka detta folks hjärta,
och tillslut dess öron,
och förblinda dess ögon,
så att det icke kan se med sina ögon,
eller höra med sina öron,
eller förstå med sitt hjärta,
och omvända sig och bliva helat."
11. Men jag sade: "För huru lång tid, Herre?" Han svarade:
"Till dess att städerna bliva öde och utan någon invånare,
och husen utan folk, och till dess att fälten ligga öde och
förhärjade.
12. Och när HERREN har fört folket bort i fjärran och ödsligheten
bliver stor i landet,
13. och allenast en tiondedel ännu är kvar däri, då skall denna
ytterligare förödas såsom en terebint eller en ek av vilken en
stubbe har lämnats kvar, när den fälldes. Den stubben skall vara
en helig säd."
Jesaja, 7 Kapitlet
Profetia med anledning av Efraims och
Arams tåg mot Juda. Immanuel.
1. Och i Ahas', Jotams sons, Ussias sons, Juda konungs, tid hände
sig att Resin, konungen i Aram, och Peka, Remaljas son, Israels
konung, drogo upp mot Jerusalem för att erövra det (vilket de
likväl icke förmådde göra).
2. Och när det blev berättat för Davids hus att araméerna hade
lägrat sig i Efraim, då skälvde hans och hans folks hjärtan,
såsom skogens träd skälva för vinden.
3. Men HERREN sade till Jesaja: "Gå åstad med din son Sear-Jasub
och möt Ahas vid ändan av Övre dammens vattenledning, på vägen
till Valkarfältet,
4. och säg till honom: Tag dig till vara och håll dig stilla;
frukta icke och var icke försagd i ditt hjärta för dessa två
rykande brandstumpar, för Resin med araméerna och för Remaljas
son, i deras förgrymmelse.
5. Eftersom Aram med Efraim och Remaljas son hava gjort upp onda
planer mot dig och sagt:
6. 'Vi vilja draga upp mot Juda och slå det med skräck och erövra
det åt oss och göra Tabals son till konung där',
7. därför säger Herren, HERREN: Det skall icke lyckas, det skall
icke ske.
8. Ty Damaskus är Arams huvud, och Resin är Damaskus' huvud; och om
sextiofem år skall Efraim vara krossat, så att det icke mer är
ett folk.
9. Och Samaria är Efraims huvud, och Remaljas son är Samarias
huvud. Om I icke haven tro, skolen I icke hava ro."
10. Och HERREN talade ytterligare till Ahas och sade:
11. "Begär ett tecken från HERREN, din Gud; du må begära det vare
sig nedifrån djupet eller uppifrån höjden."
12. Men Ahas svarade: "Jag begär intet, jag vill icke fresta
HERREN."
13. Då sade han: "Så hören då, I av Davids hus: Är det eder icke
nog att I sätten människors tålamod på prov? Viljen I ock pröva
min Guds tålamod?
14. Så skall då Herren själv giva eder ett tecken: Se, den unga
kvinnan skall varda havande och föda en son, och hon skall giva
honom namnet Immanuel[1].
15. Gräddmjölk och honung skall bliva hans mat inemot den tid då han
förstår att förkasta vad ont är och utvälja vad gott är.
16. Ty innan gossen förstår att förkasta vad ont är och utvälja vad
gott är, skall det land för vars båda konungar du gruvar dig
vara öde.
17. Och över dig och över ditt folk och över din faders hus skall
HERREN låta dagar komma, sådana som icke hava kommit allt ifrån
den tid då Efraim skilde sig från Juda: konungen i Assyrien.
18. Ty på den tiden skall HERREN locka på flugorna längst borta vid
Egyptens strömmar och på bisvärmarna i Assyriens land;
19. och de skola komma och slå ned, alla tillhopa, i bergsdälder och
stenklyftor, i alla törnsnår och på alla betesmarker.
20. På den tiden skall HERREN med en rakkniv som tingas på andra
sidan floden -- nämligen med konungen i Assyrien -- raka av allt
hår både på huvudet och nedtill; ja, också skägget skall den
taga bort.
21. På den tiden skall en kviga och två tackor vara vad en man föder
upp.
22. Men han skall få mjölk i sådan myckenhet att han kan leva av
gräddmjölk; ja, alla som finnas kvar i landet skola leva av
gräddmjölk och honung.
23. Och det skall ske på den tiden, att där nu tusen vinträd stå,
värda tusen siklar silver, där skall överallt växa tistel och
törne.
24. Med pilar och båge skall man gå dit, ty hela landet skall vara
tistel och törne.
25. Och alla de berg där man nu arbetar med hackan, dem skall man ej
mer beträda, av fruktan för tistel och törne; de skola bliva
platser dit oxar drivas, och marker som trampas ned av får."
[1] D. ä. Gud med oss.
Jesaja, 8 Kapitlet
Profetia om domen över Israel.
1. Och HERREN sade till mig: "Tag dig en stor tavla och skriv på
den med tydlig stil Maher-salal Has-bas[1].
2. Och jag vill taga mig pålitliga vittnen: prästen Uria och
Sakarja, Jeberekjas son."
3. Och jag gick in till profetissan, och hon blev havande och födde
en son. Och HERREN sade till mig: "Giv honom namnet
Maher-salal Has-bas.
4. Ty förrän gossen kan säga 'fader' och 'moder' skall man bära
Damaskus' skatter och byte från Samaria fram för konungen i
Assyrien."
5. Och HERREN talade vidare till mig och sade:
6. "Eftersom detta folk föraktar Siloas vatten, som flyter så
stilla, och har sin fröjd med Resin och Remaljas son,
7. se, därför skall HERREN låta komma över dem flodens vatten, de
väldiga och stora, nämligen konungen i Assyrien med all hans
härlighet. Och den skall stiga över alla sina bräddar och gå
över alla sina stränder.
8. Den skall tränga fram i Juda, svämma över och utbreda sig och
räcka ända upp till halsen; och med sina utbredda vingar, skall
den uppfylla ditt land, Immanuel, så vitt det är."
9. Rasen, I folk; I skolen dock krossas.
Lyssnen, alla I fjärran länder.
Rusten eder; I skolen dock krossas.
Ja, rusten eder; I skolen dock krossas.
10. Gören upp planer; de varda dock om intet.
Avtalen, vad I viljen; det skall dock ej lyckas.
Ty Gud är med oss.
11. Ty så sade HERREN till mig, när hans hand kom över mig med makt
och han varnade mig för att vandra på detta folks väg:
12. I skolen icke kalla för sammansvärjning allt vad detta folk
kallar sammansvärjning, ej heller skolen I frukta vad det
fruktar, I skolen icke förskräckas därför.
13. Nej, HERREN Sebaot skolen I hålla helig; honom skolen I frukta,
och för honom skolen I förskräckas.
14. Så skall han varda för eder något heligt; men för de två Israels
hus skall han bliva en stötesten och en klippa till fall och för
Jerusalems invånare en snara och ett giller.
15. Många av dem skola stupa därpå, de skola falla och krossas, de
skola snärjas och varda fångade.
16. Lägg vittnesbördet ombundet och lagen förseglad i mina
lärjungars hjärtan.
17. Så vill jag förbida HERREN, då han nu döljer sitt ansikte för
Jakobs hus; jag vill vänta efter honom.
18. Se, jag och barnen som HERREN har givit mig, vi äro tecken och
förebilder i Israel, från HERREN Sebaot, som bor på Sions berg.
19. Och när man säger till eder: "Frågen andebesvärjare och
spåmän, dem som viska och mumla", så svaren: "Skall icke
ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda för de
levande?"
20. "Nej, hållen eder till lagen, till vittnesbördet!" Så
skola förvisso en gång de nödgas mana, för vilka nu ingen
morgonrodnad finnes.
21. De skola draga omkring i landet, nedtryckta och hungrande, och i
sin hunger skola de förbittras och skola förbanna sin konung och
sin Gud. Och de skola vända blicken uppåt, de skola ock skåda
ned på jorden;
22. men se, där är nöd och mörker och natt av ångest. Ja, tjockt
mörker är de fördrivnas liv.
[1] D. ä. rovet hastar, bytet skyndar.
Jesaja, 9 Kapitlet
Den kommande fridsfursten. HERRENS ord
mot Israel; Israels obotfärdighet.
1. Dock, natt skall icke förbliva där nu ångest råder. I den
förgångna tiden har har han låtit Sebulons och Naftalis land
vara ringa aktat, men i framtiden skall han låta det komma till
ära, trakten utmed Havsvägen, landet på andra sidan Jordan,
hedningarnas område.
2. Det folk som vandrar i mörkret
skall se ett stort ljus;
ja, över dem som bo i dödsskuggans land
skall ett ljus skina klart.
3. Du skall göra folket talrikt,
du skall göra dess glädje stor;
inför dig skola de glädja sig,
såsom man glädes under skördetiden,
såsom man fröjdar sig,
när man utskiftar byte.
4. Ty du skall bryta sönder deras bördors ok
och deras skuldrors gissel
och deras plågares stav,
likasom i Midjans tid.
5. Och skon som krigaren bar i stridslarmet,
och manteln som sölades i blod,
allt sådant skall brännas upp
och förtäras av eld.
6. Ty ett barn varder oss fött,
en son bliver oss given,
och på hans skuldror
skall herradömet vila;
och hans namn skall vara:
Underbar i råd,
Väldig Gud,
Evig fader,
Fridsfurste.
7. Så skall herradömet varda stort
och friden utan ände
över Davids tron
och över hans rike;
så skall det befästas och stödjas
med rätt och rättfärdighet,
från nu och till evig tid.
HERREN Sebaots nitälskan
skall göra detta.
8. Ett ord sänder Herren mot Jakob,
och det slår ned i Israel,
9. och allt folket får förnimma det,
Efraim och Samarias invånare,
de som säga i sitt övermod
och i sitt hjärtas stolthet:
10. "Tegelmurar hava fallit,
men med huggen sten bygga vi upp nya;
mullbärsfikonträd har man huggit ned,
men cederträd sätta vi i deras ställe."
11. Och HERREN uppreser mot dem Resins ovänner
och uppeggar deras fiender,
12. araméerna från den ena sidan
och filistéerna från den andra,
och de äta upp Israel med glupska gap.
Vid allt detta vänder hans vrede icke åter,
hans hand är ännu uträckt.
13. Men folket vänder ej åter
till honom som slår dem;
Herren Sebaot
söka de icke.
14. Därför avhugger HERREN på Israel
både huvud och svans,
han hugger av både palmtopp och sävstrå,
allt på en dag --
15. de äldste och högst uppsatte
de äro huvudet,
och profeterna, de falska vägvisarna,
de äro svansen.
16. Ty detta folks ledare föra det vilse,
och de som låta leda sig gå i fördärvet.
17. Därför kan Herren icke glädja sig
över dess unga män,
ej heller hava förbarmande
med dess faderlösa och änkor;
ty de äro allasammans gudlösa ogärningsmän,
och var mun talar dårskap.
Vid allt detta vänder hans vrede icke åter,
hans hand är ännu uträckt.
18. Ty ogudaktigheten förbränner såsom en eld,
den förtär tistel och törne;
den tänder på den tjocka skogen,
så att den går upp i höga virvlar av rök.
19. Genom HERREN Sebaots förgrymmelse
har landet råkat i brand,
och folket är likasom eldsmat;
den ene skonar icke den andre.
20. Man river åt sig till höger och förbliver dock hungrig,
man tager för sig till vänster och bliver dock ej mätt;
envar äter köttet på sin egen arm:
21. Manasse äter Efraim,
och Efraim Manasse,
och båda tillhopa vända sig mot Juda.
Vid allt detta vänder hans vrede icke åter,
hans hand är ännu uträckt.
Jesaja, 10 Kapitlet
Fortsättning av Herrens ord mot Israels
folk. Assurs fall.
1. Ve eder som stadgen orättfärdiga stadgar!
I skriven, men våldslagar skriven I
2. för att vränga de ringas sak
och beröva de fattiga i mitt folk deras rätt,
för att göra änkor till edert byte
och plundra de faderlösa.
3. Vad viljen I göra på hemsökelsens dag,
när ovädret kommer fjärran ifrån?
Till vem viljen I fly för att få hjälp,
och var viljen I lämna edra skatter i förvar?
4. Om man ej böjer knä såsom fånge,
så måste man falla bland de dräpta.
Vid allt detta vänder hans vrede icke åter,
hans hand är ännu uträckt.
5. Ve över Assur, min vredes ris,
som bär min ogunst såsom en stav i sin hand!
6. Mot ett gudlöst folk sänder jag honom,
och mot min förgrymmelses folk bjuder jag honom gå,
för att taga rov och göra byte,
och för att nedtrampa det såsom orenlighet på gatorna.
7. Men så menar icke han,
och i sitt hjärta tänker han ej så,
utan hans hjärta står efter att förgöra
och efter att utrota folk i mängd.
8. Han säger: "Äro mina hövdingar ej allasammans konungar?
9. Har det icke gått Kalno såsom Karkemis,
och Hamat såsom Arpad,
och Samaria såsom Damaskus?
10. Då min hand har träffat de andra gudarnas riken,
vilkas beläten voro förmer än Jerusalems och Samarias,
11. skulle jag då ej kunna göra med Jerusalem och dess gudabilder
vad jag har gjort med Samaria och dess gudar?"
12. Men när Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg
och i Jerusalem, då skall jag hemsöka den assyriske konungens
hjärtas högmodsfrukt och hans stolta ögons förhävelse.
13. Ty han säger:
"Med min hands kraft har jag utfört detta
och genom min vishet, ty jag har förstånd.
Jag flyttade folkens gränser,
deras förråd utplundrade jag,
och i min väldighet stötte jag härskarna från tronen.
14. Och min hand grep efter folkens skatter
såsom efter fågelnästen,
och såsom man samlar övergivna ägg,
så samlade jag jordens alla länder;
ingen fanns, som rörde vingen
eller öppnade näbben till något ljud."
15. Skall då yxan berömma sig mot honom som hugger med den,
eller sågen förhäva sig mot honom som sätter den i rörelse?
Som om käppen satte i rörelse honom som lyfter den,
eller staven lyfte en som dock är förmer än ett stycke trä!
16. Så skall då Herren, HERREN Sebaot
sända tärande sjukdom i hans feta kropp,
och under hans härlighet skall brinna en brand
likasom en brinnande eld.
17. Och Israels ljus skall bliva en eld
och hans Helige en låga,
och den skall bränna upp och förtära dess törnen
och dess tistlar, allt på en dag.
18. Och på hans skogars och parkers härlighet
skall han alldeles göra en ände;
det skall vara, såsom när en sjuk täres bort.
19. De träd som bliva kvar i hans skog
skola vara lätt räknade;
ett barn skall kunna teckna upp dem.
20. På den tiden skall kvarlevan av Israel
och den räddade skaran av Jakobs hus
ej vidare stödja sig vid honom som slog dem;
i trohet skola de stödja sig
vid HERREN, Israels Helige.
21. En kvarleva skall omvända sig[1],
en kvarleva av Jakob,
till Gud, den väldige.
22. Ty om än ditt folk, Israel,
vore såsom sanden i havet,
så skall dock allenast en kvarleva där omvända sig.
Förödelsen är oryggligt besluten,
den kommer med rättfärdighet såsom en flod.
23. Ty förstöring och oryggligt besluten straffdom
skall Herren, HERREN Sebaot
låta komma över hela jorden.
24. Därför säger Herren, HERREN Sebaot så: Frukta icke, mitt
folk, du som bor i Sion, för Assur, när han slår dig med riset
och upplyfter sin stav mot dig, såsom man gjorde i Egypten.
25. Ty ännu allenast en liten tid, och ogunsten skall hava en
ände, och min vrede skall vända sig till deras fördärv.
26. Och HERREN Sebaot skall svänga sitt gissel över dem, såsom
när han slog Midjan vid Orebsklippan; och sin stav, som han räckte
ut över havet, skall han åter upplyfta, såsom han gjorde i
Egypten.
27. På den tiden skall hans börda tagas bort ifrån din skuldra
och hans ok ifrån din hals, ty oket skall brista sönder för fetmas
skull.
28. Han kommer över Ajat,
han drager fram genom Migron;
i Mikmas lämnar han sin tross.
29. De draga fram över passet;
i Geba taga de nattkvarter.
Rama bävar;
Sauls Gibea flyr.
30. Ropa högt,
du dotter Gallim.
Giv akt, du Laisa.
Arma Anatot!
31. Madmena flyktar;
Gebims invånare bärga sitt gods.
32. Ännu samma dag
står han i Nob;
han lyfter sin hand
mot dottern Sions berg,
mot Jerusalems höjd.
33. Men se, då avhugger Herren, HERREN Sebaot
den lummiga kronan, med förskräckande makt;
de resliga stammarna ligga fällda,
de höga träden störta ned.
34. Den tjocka skogen nedhugges med järnet;
Libanons skogar falla för den väldige.
[1] En anspelning på namnet Sear-Jasub (Jes. 7:3) som betyder en
kvarleva skall omvända sig.
Jesaja, 11 Kapitlet
Telningen från Isais rot och hans
fridsrike.
1. Men ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam, och en
telning från dess rötter skall bära frukt.
2. Och på honom skall HERRENS
Ande vila,
vishets och förstånds Ande,
råds och starkhets Ande,
HERRENS kunskaps
och fruktans Ande.
3. Han skall hava sitt välbehag i HERRENS fruktan;
och han skall icke döma efter som ögonen se
eller skipa lag efter som öronen höra.
4. Utan med rättfärdighet skall han döma de arma
och med rättvisa skipa lag
åt de ödmjuka på jorden.
Och han skall slå jorden
med sin muns stav,
och med sina läppars anda
döda de ogudaktiga.
5. Rättfärdighet skall vara bältet
omkring hans länder
och trofasthet bältet
omkring hans höfter.
6. Då skola vargar bo tillsammans med lamm
och pantrar ligga tillsammans med killingar;
och kalvar och unga lejon
och gödboskap skola sämjas tillhopa,
och en liten gosse
skall valla dem.
7. Kor och björnar skola gå och beta,
deras ungar skola ligga tillhopa,
och lejon skola äta halm
likasom oxar.
8. Ett spenabarn skall leka
invid en huggorms hål
och ett avvant barn sträcka ut sin hand
efter basiliskens öga.
9. Ingenstädes på mitt heliga berg skall man då göra
vad ont och fördärvligt är,
ty landet skall vara fullt
av HERRENS kunskap,
likasom havsdjupet är fyllt av vattnet.
10. Och det skall ske på den tiden att hednafolken skola söka
telningen från Isais rot, där han står såsom ett baner för folken;
och hans boning skall vara idel härlighet.
11. Och HERREN skall på den tiden ännu en gång räcka ut sin hand,
för att förvärva åt sig kvarlevan av sitt folk, vad som har blivit
räddat från Assyrien, Egypten, Patros, Etiopien, Elam, Sinear,
Hamat och havsländerna.
12. Och han skall resa upp ett baner för hednafolken
och samla Israels fördrivna män;
och Juda förskingrade kvinnor skall han hämta
tillhopa från jordens fyra hörn.
13. Då skall Efraims avund upphöra
och Juda ovänskap bliva utrotad;
Efraim skall ej hysa avund mot Juda,
och Juda icke ovänskap mot Efraim.
14. Men såsom rovfåglar skola de slå ned
på filistéernas skuldra västerut,
tillsammans skola de taga byte
av österlänningarna;
Edom och Moab
skola gripas av deras hand,
och Ammons barn
skola bliva dem hörsamma.
15. Och HERREN skall giva till spillo
Egyptens havsvik
och lyfta sin hand
mot floden i förgrymmelse;
och han skall klyva den i sju bäckar
och göra så, att man torrskodd kan gå däröver.
16. Så skall där bliva en banad väg
för den kvarleva av hans folk,
som har blivit räddad från Assur,
likasom det var för Israel
på den dag då de drogo upp
ur Egyptens land.
Jesaja, 12 Kapitlet
Det frälsta Israels lovsång.
1. På den tiden skall du säga:
"Jag tackar dig, HERRE,
ty väl var du vred på mig,
men din vrede har upphört,
och du tröstar mig.
2. Se, Gud är min frälsning,
jag är trygg och fruktar icke;
ty HERREN, HERREN
är min starkhet och min lovsång,
och han blev mig till frälsning."
3. Och I skolen ösa vatten med fröjd
ur frälsningens källor
4. och skolen säga på den tiden:
"Tacken HERREN,
åkallen hans namn,
gören hans gärningar kunniga bland folken;
förtäljen att hans namn är högt.
5. Lovsjungen HERREN,
ty han har gjort härliga ting;
detta vare kunnigt
över hela jorden.
6. Ropen av fröjd och jublen,
I Sions invånare,
ty Israels Helige
är stor bland eder.
Jesaja, 13 Kapitlet
Domsord över Babel.
1. Detta är en utsaga om Babel, vad som uppenbarades för Jesaja,
Amos' son.
2. Resen upp ett baner på ett kalt berg,
ropen högt till dem;
viften med handen att de må draga in
genom de mäktiges portar.
3. Jag själv har bådat upp mina invigda,
ja, kallat mina hjältar till mitt vredesverk,
min stolta skara, som jublar.
4. Hör, det larmar på bergen
såsom av ett stort folk.
Hör, det sorlar av riken
med hopade hednafolk.
HERREN Sebaot mönstrar
sin krigarskara.
5. Ifrån fjärran land komma de,
ifrån himmelens ända,
HERREN och hans vredes redskap,
för att fördärva hela jorden.
6. Jämren eder, ty nära är HERRENS dag;
såsom våld från den Allsvåldige kommer den.
7. Därför sjunka alla händer ned,
och alla människohjärtan förfäras.
8. Man förskräckes, man gripes
av ångest och kval,
ja, våndas såsom en barnaföderska.
Häpen stirrar den ene på den andre;
röda såsom eldslågor äro deras ansikten.
9. Se, HERRENS dag kommer,
gruvlig och med förgrymmelse
och med vredesglöd,
för att göra jorden till en ödemark
och utrota syndarna som där bo.
10. Ty himmelens stjärnor och stjärnbilder
sända ej mer ut sitt ljus,
solen går mörk upp,
och månens ljus skiner icke.
11. Jag skall hemsöka jordens krets för dess ondska
och de ogudaktiga för deras missgärning;
jag skall göra slut på de fräckas övermod
och slå ned våldsverkarnas högmod.
12. Jag skall göra en man mer sällsynt än fint guld,
en människa mer sällsynt än guld från Ofir.
13. Därför skall jag komma himmelen att darra,
och jorden skall bäva och vika från sin plats --
genom HERREN Sebaots förgrymmelse,
på hans glödande vredes dag.
14. Och likasom jagade gaseller
och en hjord som ingen samlar
vända de då hem, var och en till sitt folk,
och fly, var och en till sitt land.
15. Men envar som upphinnes bliver genomborrad,
och envar som gripes faller för svärd.
16. Deras späda barn krossas
inför deras ögon,
deras hus plundras,
och deras kvinnor skändas.
17. Ty se, jag vill uppväcka mot dem mederna,
som akta silver för intet
och icke fråga efter guld.
18. Deras bågar skola fälla de unga männen,
med frukten i moderlivet hava de intet förbarmande,
och barnen skona de icke.
19. Och det skall gå med Babel, rikenas krona,
kaldéernas ära och stolthet,
likasom när Gud omstörtade Sodom och Gomorra.
20. Aldrig mer skall det bliva bebyggt,
från släkte till släkte skall det ligga obebott;
ingen arab skall där slå upp sitt tält,
ingen herde lägra sig där med sin hjord.
21. Nej, öknens djur skola lägra sig där,
och dess hus skola fyllas av uvar;
strutsar skola bo där,
och gastar skola hoppa där.
22. Schakaler skola tjuta i dess palatser
och ökenhundar i praktbyggnaderna.
Snart kommer dess tid;
dess dagar skola ej fördröjas.
Jesaja, 14 Kapitlet
Sång över Babels konungs fall. Profetia
mot Assyrien. Utsaga angående Filisteen.
1. Ty HERREN skall förbarma sig över Jakob och ännu en gång
utvälja Israel och låta dem komma till ro i deras land; och
främlingar skola sluta sig till dem och hålla sig till Jakobs hus.
2. Och folk skola taga dem och föra dem hem igen; men Israels hus
skall lägga dem under sig såsom sin arvedel i HERRENS land, och
skall göra dem till trälar och trälinnor. Så skola de få sina
fångvaktare till fångar och råda över sina plågare.
3. Och på den dag då HERREN låter dig få ro från din vedermöda
och ångest, och från den hårda träldom som har varit dig pålagd,
4. då skall du stämma upp denna visa över konungen i Babel, du
skall säga:
"Vilken ände har icke plågaren fått,
vilken ände pinoorten!
5. HERREN har brutit sönder
de ogudaktigas stav,
tyrannernas ris,
6. det ris som i grymhet slog folken
med slag på slag,
och i vrede härskade över folkslagen
med skoningslös förföljelse.
7. Hela jorden har nu fått vila och ro;
man brister ut i jubel.
8. Själva cypresserna glädja sig över ditt fall,
så ock Libanons cedrar:
'Sedan du nu ligger där, drager ingen hitupp
för att hugga ned oss.'
9. Dödsriket därnere störes i sin ro för din skull,
när det måste taga emot dig.
Skuggorna där väckas upp för din skull,
jordens alla väldige;
folkens alla konungar måste stå upp
från sina troner.
10. De upphäva alla sin röst
och säga till dig:
'Så har då också du blivit maktlös såsom vi,
ja, blivit vår like.'
11. Ned till dödsriket har din härlighet måst fara,
och dina harpors buller;
förruttnelse är bädden under dig,
och maskar äro ditt täcke.
12. Huru har du icke fallit ifrån himmelen,
du strålande morgonstjärna!
Huru har du icke blivit fälld till jorden,
du folkens förgörare!
13. Det var du som sade i ditt hjärta:
'Jag vill stiga upp till himmelen;
högt ovanför Guds stjärnor
vill jag ställa min tron;
jag vill sätta mig på gudaförsamlingens berg
längst uppe i norr.
14. Jag vill stiga upp över molnens höjder,
göra mig lik den Högste.'
15. Nej, ned till dödsriket måste du fara,
längst ned i graven.
16. De som se dig stirra på dig,
de betrakta dig och säga:
'Är detta den man som kom jorden att darra
och riken att bäva,
17. den som förvandlade jordkretsen till en öken
och förstörde dess städer,
den som aldrig frigav sina fångar,
så att de fingo återvända hem?'
18. Folkens alla konungar
ligga allasammans med ära
var och en i sitt vilorum;
19. men du ligger obegraven och bortkastad,
lik en föraktad gren;
du ligger där överhöljd av dräpta,
av svärdsslagna män,
av döda som hava farit ned i gravkammaren,
lik ett förtrampat as.
20. Du skulle icke såsom de
få vila i en grav,
ty du fördärvade ditt land
och dräpte ditt folk.
Om ogärningsmännens avföda
skall man aldrig mer tala.
21. Anställen ett blodbad på hans söner
för deras fäders missgärning.
De få ej stå upp och besitta jorden
och fylla jordkretsens yta med städer."
22. Nej, jag skall stå upp emot dem, säger HERREN Sebaot; och jag
skall utrota ur Babel både namn och kvarleva, både barn och
efterkommande, säger HERREN.
23. Och jag skall göra det till ett tillhåll för rördrommar och
fylla det med sumpsjöar; ja, jag skall bortsopa det med
ödeläggelsens kvast, säger HERREN Sebaot.
24. HERREN Sebaot har svurit och sagt:
Sannerligen, såsom jag har tänkt, så skall det ske,
och vad jag har beslutit, det skall fullbordas.
25. Jag skall krossa Assur i mitt land,
och på mina berg skall jag förtrampa honom.
Så skall hans ok bliva borttaget ifrån dem
och hans börda tagas av deras skuldra.
26. Detta är det beslut som är fattat
mot hela jorden;
detta är den hand som är uträckt
mot alla folk.
27. Ty HERREN Sebaot har beslutit det;
vem kan då göra det om intet?
Hans hand är det som är uträckt;
vem kan avvända den?
28. I det år då konung Ahas dog förkunnades följande utsaga:
29. Gläd dig icke, du filistéernas hela land,
över att det ris som slog dig är sönderbrutet;
ty från ormens rot skall en basilisk komma fram,
och dennes avkomma bliver en flygande drake.
30. De utarmade skola sedan få bete
och de fattiga få lägra sig i trygghet;
men telningarna från din rot skall jag döda genom hunger,
och vad som bliver kvar av dig skall dräpas.
31. Jämra dig, du port; ropa, du stad;
försmält av ångest, du filistéernas hela land.
Ty norrifrån kommer en rök;
i fiendeskarornas tåg bliver ingen efter.
32. Vad skall man då svara
det främmande folkets sändebud?
Jo, att det är HERREN som har grundat Sion,
och att de betryckta bland hans folk där hava sin tillflykt.
Jesaja, 15 Kapitlet
Profetia om Moab.
1. Utsaga om Moab.
Ja, med Ar-Moab är det ute den natt då det förstöres.
Ja, med Kir-Moab är det ute den natt då det förstöres.
2. Habbait och Dibon stiga upp
på offerhöjderna för att gråta;
uppe i Nebo och Medeba
jämrar sig Moab;
alla huvuden där äro skalliga,
alla skägg avskurna.
3. På dess gator bär man sorgdräkt,
så ock på dess tak;
på dess torg jämra sig alla
och flyta i tårar.
4. Hesbon och Eleale höja klagorop,
så att det höres ända till Jahas.
Därför skria ock Moabs krigare;
hans själ våndas i honom.
5. Mitt hjärta klagar över Moab,
ty hans flyktingar fly ända till Soar,
till Eglat-Selisia;
uppför Halluhits höjd
stiger man under gråt,
och på vägen till Horonaim
höjas klagorop över förstörelsen.
6. Nimrims vatten
bliva torr ökenmark,
gräset förtorkas, brodden vissnar,
intet grönt lämnas kvar.
7. Återstoden av sitt förvärv,
sitt sparda gods,
bär man därför nu bort
över Pilträdsbäcken.
8. Ja, klagoropen ljuda
runtom i Moabs land;
till Eglaim når dess jämmer
och till Beer-Elim dess jämmer.
9. Dimons vatten
äro fulla av blod.
Ja, ännu något mer
skall jag låta komma över Dimon;
ett lejon över Moabs räddade,
över det som bliver kvar av landet.
Jesaja, 16 Kapitlet
Fortsättning av föregående profetia.
1. "Sänden åstad de lamm
som landets herre bör hava
från Sela genom öknen
till dottern Sions berg."
2. Och såsom flyktande fåglar,
lika skrämda fågelungar
komma Moabs döttrar
till Arnons vadställen.
3. De säga: "Giv oss råd,
bliv medlare för oss.
Låt din skugga vara såsom natten,
nu mitt i middagshettan.
Skydda de fördrivna;
röj icke de flyktande.
4. Låt mina fördrivna
finna härbärge hos dig,
var för Moab ett beskärm
mot fördärvaren,
till dess att utpressaren ej mer är till
och fördärvet får en ände
och förtryckarna försvinna
bort ur landet.
5. Så skall genom eder mildhet
eder tron bliva befäst,
och på den skall sitta trygg
i Davids hydda
en furste som far efter vad rätt är
och främjar rättfärdighet."
6. Vi hava hört om Moabs högmod,
det övermåttan höga,
om hans högfärd, högmod och övermod
och opålitligheten i hans lösa tal.
7. Därför måste nu Moab jämra sig över Moab,
hela landet måste jämra sig.
Över Kir-Haresets druvkakor måsten I sucka
i djup bedrövelse.
8. Ty Hesbons fält äro förvissnade,
så ock Sibmas vinträd,
vilkas ädla druvor
slogo folkens herrar till marken,
vilkas rankor nådde till Jaeser
och förirrade sig i öknen,
vilkas skott bredde ut sig
och gingo över havet.
9. Därför gråter jag över Sibmas vinträd,
såsom Jaeser gråter;
med mina tårar vattnar jag dig, Hesbon,
och dig, Eleale.
Ty mitt i din sommar och din bärgningstid
har ett skördeskri slagit ned.
10. Glädje och fröjd är nu avbärgad
från de bördiga fälten,
och i vingårdarna höjes intet glädjerop,
höres intet jubel;
ingen trampar vin i pressarna,
på skördeskriet har jag gjort slut.
11. Därför klagar mitt hjärta
såsom en harpa över Moab,
ja, mitt innersta över Kir-Heres.
12. Ty huru än Moab ävlas att träda upp på offerhöjden
och huru han än går in i sin helgedom och beder,
så uträttar han intet därmed.
13. Detta är det ord, som HERREN tillförne talade till Moab.
14. Men nu har HERREN åter talat och sagt: Inom tre år, såsom
dagakarlen räknar åren, skall Moab i sin härlighet, med alla
sina stora skaror, varda aktad för intet; och vad som bliver
kvar skall vara litet och ringa, icke mycket värt.
Jesaja, 17 Kapitlet
Domsord över Damaskus och Israel.
Folkens larm.
1. Utsaga om Damaskus.
Se, Damaskus skall upphöra att vara en stad;
det skall falla och bliva en stenhop.
2. Aroers städer varda övergivna;
de bliva tillhåll för hjordar,
som lägra sig där ostörda.
3. Det är förbi med Efraims värn,
med Damaskus' konungadöme
och med kvarlevan av Aram.
Det skall gå med dem såsom med Israels barns härlighet,
säger HERREN Sebaot.
4. Och det skall ske på den tiden
att Jakobs härlighet vändes i armod,
och att hans feta kropp bliver mager.
5. Det går, såsom när skördemannen samlar ihop säden
och med sin arm skördar axen;
det går, såsom när man plockar ax
i Refaims-dalen:
6. en ringa efterskörd lämnas kvar där,
såsom när man slår ned oliver,
två eller tre bär lämnas kvar
högst uppe i toppen,
fyra eller fem
på trädets kvistar,
säger HERREN, Israels Gud.
7. På den tiden skola människorna
blicka upp till sin Skapare
och deras ögon se upp
till Israels Helige.
8. Människorna skola ej vända sin blick till de altaren
som deras händer hava gjort;
på sina fingrars verk
skola de icke se,
icke på Aserorna eller på solstoderna.
9. På den tiden skola deras fasta städer bliva lika de övergivna
fästen i skogarna och på bergstopparna, som övergåvos, när
Israels barn drogo in; allt skall bliva ödelagt.
10. Ty du har förgätit din frälsnings Gud,
och du tänker icke på din fasta klippa.
Därför planterar du ljuvliga planteringar[1]
och sätter i dem främmande vinträd.
11. Och väl får du dem att växa högt samma dag du planterar dem,
och morgonen därefter får du dina plantor att blomma,
men skörden försvinner på hemsökelsens dag,
då plågan bliver olidlig.
12. Hör, det brusar av många folk,
det brusar, såsom havet brusar.
Det dånar av folkslag,
det dånar, såsom väldiga vatten dåna.
13. Ja, det dånar av folkslag,
såsom stora vatten dåna.
Men han näpser dem, och de fly bort i fjärran;
de jagas bort såsom agnar för vinden, uppe på bergen,
och såsom virvlande löv för stormen.
14. När aftonen är inne, se, då kommer förskräckelsen,
och förrän morgonen gryr, äro de sin kos.
Detta bliver våra skövlares del,
våra plundrares lott.
[1] Se Plantering i Ordförkl.
Jesaja, 18 Kapitlet
Svar till budbärarna från Etiopien.
1. Hör, du land där flygfän surra,
du land bortom Etiopiens strömmar,
2. du som har sänt budbärare över havet,
i rörskepp hän över vattnet!
Gån åstad, I snabba sändebud,
till det resliga folket med glänsande hy,
till folket som är så fruktat vida omkring,
det starka och segerrika folket,
vars land genomskäres av strömmar.
3. I jordkretsens alla inbyggare,
I som bon på jorden:
sen till, när man reser upp
baner på bergen,
och när man stöter i basun,
så lyssnen därtill.
4. Ty så har HERREN sagt till mig:
"I stillhet vill jag skåda ned från min boning,
såsom solglans glöder
från en klar himmel,
såsom molnet utgjuter dagg
under skördetidens hetta."
5. Ty förrän skördetiden är inne,
just när blomningen är slut
och blomman förbytes
i mognad druva,
skall han avskära rankorna
med vingårdskniv
och hugga av rotskotten
och skaffa dem bort.
6. Alltsammans skall lämnas till pris
åt rovfåglarna på bergen
och åt djuren på marken;
rovfåglarna skola där hava sina nästen över sommaren
och markens alla djur ligga där om vintern.
7. På den tiden skola skänker bäras fram till HERREN Sebaot från
det resliga folket med glänsande hy, från folket som är så
fruktat vida omkring, det starka och segerrika folket, vars land
genomskäres av strömmar -- till den plats där HERREN Sebaots
namn bor, till Sions berg.
Jesaja, 19 Kapitlet
Profetior om Egyptens förnedring och
upprättelse.
1. Utsaga om Egypten.
Se, HERREN far fram
på ett ilande moln
och kommer till Egypten.
Egyptens avgudar
bäva då för honom,
och egyptiernas hjärtan
förfäras i deras bröst.
2. Och jag skall uppegga egyptier mot egyptier,
så att broder skall strida mot broder
och vän mot vän,
stad mot stad
och rike mot rike.
3. Och egyptiernas förstånd
skall försvinna ur deras hjärtan,
och deras råd skall jag göra om intet;
de skola då fråga sina avgudar och signare,
sina andebesvärjare och spåmän.
4. Men jag skall giva egyptierna
i en hård herres hand,
och en grym konung skall få råda över dem,
säger Herren, HERREN Sebaot.
5. Och vattnet skall försvinna ur havet,
och floden skall sina bort och uttorka.
6. Strömmarna skola utbreda stank,
Egyptens kanaler
skola förminskas och sina bort;
rör och vass skall förvissna.
7. Ängarna vid Nilfloden,
längs flodens strand,
och alla sädesfält vid floden,
de skola förtorka, fördärvas och varda till intet.
8. Dess fiskare skola klaga,
alla som kasta ut krok i floden skola sörja;
och de som lägga ut nät i vattnet
skola stå där modlösa.
9. De som arbeta i häcklat lin
skola komma på skam,
så ock de som väva fina tyger.
10. Landets stödjepelare skola bliva krossade
och alla de som arbeta för lön
gripas av ångest.
11. Såsom idel dårar
stå då Soans furstar;
Faraos visaste rådgivare
giva blott oförnuftiga råd.
Huru kunnen I då säga till Farao:
"Jag är en son av visa män,
en son av forntidens konungar"?
12. Ja, var är dina vise?
Må de förkunna för dig -- ty de veta det ju --
vad HERREN Sebaot
har beslutit över Egypten.
13. Nej, Soans furstar hava blivit dårar,
Nofs furstar äro bedragna,
Egypten föres vilse
av dem som voro hörnstenar i dess stammar.
14. HERREN har där utgjutit
en förvirringens ande,
så att de komma Egypten att ragla,
vadhelst det företager sig,
såsom en drucken raglar i sina spyor.
15. Och Egypten skall icke hava framgång
i vad någon där gör,
evad han är huvud eller svans,
evad han är palmtopp eller sävstrå.
16. På den tiden skola egyptierna vara såsom kvinnor: de skola bäva
och förskräckas för HERREN Sebaots upplyfta hand, när han lyfter
den mot dem.
17. Och Juda land skall bliva en skräck för egyptierna; så ofta man
nämner det för dem, skola de förskräckas, för det besluts skull
som HERREN Sebaot har fattat över dem.
18. På den tiden skola i Egyptens land finnas fem städer som tala
Kanaans tungomål, och som svärja vid HERREN Sebaot; en av dem
skall heta Ir-Haheres.
19. På den tiden skall ett altare vara rest åt HERREN mitt i
Egyptens land, så ock en stod åt HERREN vid landets gräns.
20. Och de skola vara till tecken och vittnesbörd för HERREN Sebaot
i egyptiernas land: när de ropa till HERREN om hjälp mot
förtryckare, då skall han sända dem en frälsare och försvarare,
och han skall rädda dem.
21. Och HERREN skall göra sig känd för egyptierna, ja, egyptierna
skola lära känna HERREN på den tiden; och de skola tjäna honom
med slaktoffer och spisoffer, de skola göra löften åt HERREN och
få infria dem.
22. Så skall då HERREN slå Egypten -- slå, men ock hela; när de
omvända sig till HERREN, skall han bönhöra dem och hela dem.
23. På den tiden skall en banad väg leda från Egypten till Assyrien,
och assyrierna skola komma in i Egypten, och egyptierna in i
Assyrien; och egyptierna skola hålla gudstjänst tillsammans med
assyrierna.
24. På den tiden skall Israel, såsom den tredje i förbundet, stå vid
sidan av Egypten och Assyrien, till en välsignelse på jorden.
25. Och HERREN Sebaot skall välsigna dem och säga:
Välsignad vare du Egypten, mitt folk,
och du Assyrien, mina händer verk,
och du Israel, min arvedel!
Jesaja, 20 Kapitlet
Profetia om Egypten och Etiopien.
1. I det år då Tartan kom till Asdod, utsänd av Sargon, konungen i
Assyrien -- varefter han ock belägrade Asdod och intog det --
2. på den tiden talade HERREN genom Jesaja, Amos' son, och sade:
"Upp, lös säcktygsklädnaden från dina länder, och drag dina
skor av dina fötter." Och denne gjorde så och gick naken och
barfota.
3. Sedan sade HERREN: "Likasom min tjänare Jesaja har gått naken
och barfota och nu i tre år varit till tecken och förebild
angående Egypten och Etiopien,
4. så skall konungen i Assyrien låta fångarna ifrån Egypten och de
bortförda från Etiopien, både unga och gamla, vandra åstad nakna
och barfota, med blottad bak, Egypten till blygd.
5. Då skola de häpna och blygas över Etiopien, som var deras hopp,
och över Egypten, som var deras stolthet.
6. På den dagen skola inbyggarna här i kustlandet säga: 'Se, så
gick det med dem som voro vårt hopp, med dem till vilka vi
flydde, för att få hjälp och bliva räddade undan konungen i
Assyrien; huru skola vi då själva kunna undkomma?'"
Jesaja, 21 Kapitlet
Profetior om Öknen vid havet (Babel),
Duma (Edom) och Arabien.
1. Utsaga om Öknen vid havet.
Likasom en storm
som far fram i Sydlandet
kommer det från öknen,
från det fruktansvärda landet.
2. En gruvlig syn
har blivit mig kungjord:
"Härjare härja,
rövare röva.
Drag upp, du Elam!
Träng på, du Mediens folk!
På all suckan
vill jag göra slut."
3. Fördenskull darra
nu mina länder,
ångest griper mig,
lik en barnaföderskas ångest;
förvirring kommer över mig,
så att jag icke kan höra,
förskräckelse fattar mig,
så att jag icke kan se.
4. Mitt hjärta är utom sig,
jag kväljes av förfäran;
skymningen, som jag längtade efter,
vållar mig nu skräck.
5. Man dukar bord,
man breder ut täcken,
man äter och dricker.
Nej, stån upp, I furstar;
smörjen edra sköldar!
6. Ty så har Herren
sagt till mig:
"Gå och ställ ut en väktare;
vad han får se, det må han förkunna.
7. Och om han ser ett tåg,
ryttare par efter par,
ett tåg av åsnor,
ett tåg av kameler,
då må han giva akt,
noga giva akt."
8. Och denne ropade,
såsom ett lejon ryter:
"Herre, här står jag
på vakt beständigt,
dagen igenom,
och jag förbliver
här på min post
natt efter natt.
9. Och se, nu kommer här
ett tåg av män,
ryttare par efter par!"
Och åter talade han och sade:
"Fallet, fallet är Babel!
Alla dess gudabeläten
äro nedbrutna till jorden."
10. O du mitt krossade,
mitt söndertröskade folk,
vad jag har hört
av HERREN Sebaot,
Israels Gud,
det har jag förkunnat för eder.
11. Utsaga om Duma.
Man ropar till mig från Seir:
"Väktare, vad lider natten?
Väktare, vad lider natten?"
12. Väktaren svarar:
"Morgon har kommit,
och likväl är det natt.
Viljen I fråga mer, så frågen;
kommen tillbaka igen."
13. Utsaga över Arabien.
Tagen natthärbärge i Arabiens vildmark,
I karavaner från Dedan.
14. Må man komma emot de törstande
och giva dem vatten.
Ja, inbyggarna i Temas land
gå de flyktande till mötes med bröd.
15. Ty de fly undan svärd,
undan draget svärd,
och undan spänd båge
och undan krigets tunga.
16. Ty så har Herren sagt till mig: Om ett år, såsom dagakarlen
räknar året, skall all Kedars härlighet vara förgången,
17. och föga skall då vara kvar av Kedars hjältars bågar, så många
de äro. Ty så har HERREN, Israels Gud, talat.
Jesaja, 22 Kapitlet
Profetia om Synernas dal (Jerusalem).
Sebna och Eljakim.
1. Utsaga om Synernas dal.
Vad är då på färde,
eftersom allt ditt folk
stiger upp på taken?
2. Du larmuppfyllda,
du bullrande stad,
du glada stad!
Dina slagna hava icke
blivit slagna med svärd,
ej dödats i strid.
3. Alla dina furstar
hava samfällt flytt undan,
utan bågskott blevo de fångar.
Ja, så många som påträffades hos dig
blevo allasammans fångar,
huru långt bort de än flydde.
4. Därför säger jag:
Vänden blicken ifrån mig,
jag måste gråta bitterligen;
trugen icke på mig tröst
för att dottern mitt folk
har blivit förstörd.
5. Ty en dag med förvirring, nedtrampning och bestörtning
kommer från Herren, HERREN Sebaot,
i Synernas dal,
med nedbrutna murar
och med rop upp mot berget.
6. Elam hade fattat kogret,
vagnskämpar och ryttare följde honom;
Kir hade blottat skölden.
7. Dina skönaste dalar voro fyllda med vagnar,
och ryttarna hade fattat stånd vid porten.
8. Juda blev blottat och låg utan skydd. Då skådade du bort efter
vapnen i Skogshuset.
9. Och I sågen att Davids stad hade många rämnor, och I samladen
upp vattnet i Nedre dammen.
10. Husen i Jerusalem räknaden I, och I bröten ned husen för att
befästa muren.
11. Och mellan de båda murarna gjorden I en behållare för vattnet
från Gamla dammen. Men I skådaden icke upp till honom som hade
verkat detta; till honom som för länge sedan hade bestämt det
sågen I icke.
12. Herren, HERREN Sebaot kallade eder på den dagen till gråt och
klagan, till att raka edra huvuden och hölja eder i sorgdräkt.
13. Men i stället hängåven I eder åt fröjd och glädje; I dödaden
oxar och slaktaden får, I åten kött och drucken vin, I saden:
"Låtom oss äta och dricka, ty i morgon måste vi dö."
14. Därför ljuder från HERREN Sebaot denna uppenbarelse i mina öron:
Sannerligen, denna eder missgärning skall icke bliva försonad,
så länge I leven, säger Herren, HERREN Sebaot.
15. Så sade Herren, HERREN Sebaot: Gå bort till honom där,
förvaltaren, överhovmästaren Sebna, och säg till honom:
16. Vad gör du här, och vem tänker du lägga här, eftersom du här
hugger ut en grav åt dig? Du som hugger ut din grav så högt uppe,
du som i klippan urholkar en boning åt dig,
17. du må veta att HERREN skall slunga dig långt bort, en sådan
man som du är. Han skall rulla dig tillhopa till en klump,
18. han skall hopnysta dig såsom ett nystan, och kasta dig såsom en
boll bort till ett land som har utrymme nog för dig; där skall
du dö, och dit skola dina härliga vagnar komma, du skamfläck för
din herres hus.
19. Ja, jag skall stöta dig bort ifrån din plats, och från din
tjänst skall du bliva avsatt.
20. Och på den dagen skall jag kalla på min tjänare Eljakim,
Hilkias son;
21. honom skall jag ikläda din livklädnad, och med ditt bälte skall
jag omgjorda honom, och skall lägga ditt välde i hans hand, så
att han bliver en fader för Jerusalems invånare och för Juda
hus.
22. Och jag skall giva honom Davids hus' nyckel att bära; när han
upplåter, skall ingen tillsluta, och när han tillsluter, skall
ingen upplåta.
23. Och jag skall slå in honom till en stadig spik i en fast vägg,
och han skall bliva ett äresäte för sin faders hus.
24. Men om då hans faders hus, så tungt det är, hänger sig på
honom, med ättlingar och avkomlingar -- alla slags småkärl av
vad slag som helst, skålar eller allahanda krukor --
25. då, på den dagen, säger HERREN Sebaot, skall spiken, som var
inslagen i den fasta väggen lossna; den skall gå sönder och
falla ned, och bördan som hängde därpå, skall krossas. Ty så har
HERREN talat.
Jesaja, 23 Kapitlet
Profetia om Tyrus.
1. Utsaga om Tyrus.
Jämren eder, I Tarsis-skepp! Ty det är ödelagt, utan hus och utan
gäster; från kittéernas land når dem budskapet härom.
2. Sitten stumma, I kustlandets invånare!
Köpmän från Sidon, sjöfarande män, uppfyllde dig;
3. av Sihors säd och Nilflodens skördar skaffade du dig vinning, i
det du for över stora vatten och drev handel därmed bland folken.
4. Men stå där nu med skam, du Sidon; ty så säger havet, havets
fäste: "Så är jag då utan avkomma och har icke fött några
barn, icke uppfött ynglingar, icke fostrat jungfrur."
5. När man får höra detta i Egypten, då bävar man vid ryktet om
Tyrus.
6. Dragen bort till Tarsis och jämren eder,
I kustlandets invånare.
7. Är detta eder glada stad,
hon den urgamla,
som av sina fötter bars till fjärran land,
för att gästa där?
8. Vem beslöt detta över Tyrus,
henne som delade ut kronor,
vilkens köpmän voro furstar,
vilkens krämare voro stormän på jorden?
9. HERREN Sebaot var den som beslöt det,
för att slå ned all den stolta härligheten
och ödmjuka alla stormän på jorden.
10. Bred nu ut dig över ditt land såsom Nilfloden,
du dotter Tarsis;
du bär ingen boja mer.
11. Han räckte ut sin hand över havet,
han kom konungariken att darra;
HERREN bjöd om Kanaans fästen
att de skulle ödeläggas.
12. Han sade: "Du skall ej allt framgent
få leva i fröjd,
du kränkta jungfru,
du dotter Sidon.
Stå upp och drag bort till kittéernas land;
dock, ej heller där får du ro.
13. Se, kaldéernas land,
folket som förr ej var till,
de vilkas land Assyrien gjorde till boning
åt öknens djur,
de resa där sina belägringstorn
och omstörta stadens platser
och göra den till en grushög.
14. Jämren eder, I Tarsis-skepp,
ty edert fäste är förstört."
15. På den tiden skall Tyrus ligga förgätet i sjuttio år, såsom
rådde där alltjämt en och samma konung; men efter sjuttio år
skall det gå med Tyrus, såsom det heter i visan om skökan:
16. "Tag din harpa
och gå omkring i staden,
du förgätna sköka;
spela vackert
och sjung flitigt,
så att man kommer ihåg dig."
17. Ty efter sjuttio år skall HERREN se till Tyrus, och det skall
åter få begynna att taga emot skökolön och bedriva otukt med
jordens alla konungariken i den vida världen.
18. Men hennes handelsförvärv och vad hon får såsom skökolön skall
vara helgat åt HERREN; det skall icke läggas upp och icke
gömmas, utan de som bo inför HERRENS ansikte skola av hennes
handelsförvärv hava mat till fyllest och präktiga kläder.
Jesaja, 24 Kapitlet
Den stora hemsökelsen över jorden.
Kvarlevans räddning och Guds herradöme
på Sion.
1. Se, HERREN ödelägger jorden
och föröder den;
han omvälver, vad därpå är,
och förströr dess inbyggare.
2. Och det går prästen såsom folket,
husbonden såsom tjänaren,
husfrun såsom tjänarinnan,
säljaren såsom köparen,
låntagaren såsom långivaren,
gäldenären såsom borgenären.
3. Jorden bliver i grund ödelagd
och i grund utplundrad;
ty HERREN har talat
detta ord.
4. Jorden sörjer och tvinar bort,
jordkretsen försmäktar och tvinar bort,
vad högt är bland jordens folk försmäktar.
5. Ty jorden har blivit ohelgad
under sina inbyggare;
de hava överträtt lagarna,
de hava förvandlat rätten,
brutit det eviga förbundet.
6. Därför uppfräter förbannelse jorden,
och de som bo där måste lida, vad de hava förskyllt;
därför förtäras jordens inbyggare av hetta,
så att ej många människor finnas kvar.
7. Vinmusten sörjer,
vinträdet försmäktar;
de som voro så hjärteglada sucka nu alla.
8. Det är förbi med fröjden vid pukornas ljud,
de gladas larm ha tystnat;
det är förbi med fröjden vid harpans klang.
9. Vin dricker man icke mer under sång,
rusdrycken kännes bitter för dem som dricka den.
10. Nedbruten ligger den öde staden;
vart hus är stängt, så att ingen kommer därin.
11. Därute höres klagorop över vinet;
all glädje är såsom en nedgången sol,
all jordens fröjd har flyktat.
12. Ödeläggelse allenast är kvar i staden,
och porten är slagen i spillror.
13. Ty det måste så gå på jorden bland folken, såsom det går, när
man slår ned oliver, såsom när man gör en efterskörd, sedan
vinbärgningen är slut.
14. Dessa häva då upp sin röst och jubla; fröjderop över HERRENS
höghet ljuda borta i väster:
15. "Ären därför HERREN i österns bygder, även i havsländerna
HERRENS, Israels Guds, namn."
16. Från jordens ända höra vi lovsånger: "En härlig lott får den
rättfärdige!" Men jag säger: Jag arme, jag arme, ve mig!
Härjare härja, ja härjande fara härjare fram.
17. Faror, fallgropar och fällor vänta eder, I jordens inbyggare.
18. Och om någon flyr undan farlighetsropen, så störtar han i
fallgropen, och om han kommer upp ur fallgropen, så fångas han i
fällan. Ty fönstren i höjden äro öppnade, och jordens grundvalar
bäva.
19. Jorden brister, ja, den brister; jorden rämnar, ja, den rämnar;
jorden vacklar, ja, den vacklar;
20. jorden raglar, ja, den raglar såsom en drucken; den gungar såsom
vaktskjulet i trädets topp. Dess överträdelse vilar tung på den,
och den faller och kan icke mer stå upp.
21. På den tiden skall HERREN hemsöka höjdens här uppe i höjden och
jordens konungar nere på jorden.
22. Och de skola samlas tillhopa, såsom fångar hopsamlas i
fånggropen, och skola inneslutas i fängelse; sent omsider når
dem hemsökelsen.
23. Då skall månen blygas och solen skämmas; ty HERREN Sebaot skall
då vara konung på Sions berg och i Jerusalem, och hans äldste
skola skåda härlighet.
Jesaja, 25 Kapitlet
Herrens segermakt. Gästabudet på Sions
berg. Fiendernas tillintetgörelse.
1. HERRE, du är min Gud;
jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn,
ty du gör underfulla ting,
du utför rådslut ifrån fordom tid,
fasta och beståndande.
2. Ja, du har gjort staden till en stenhop,
den befästa staden till en grushög;
främlingarnas palats står ej mer där såsom en stad,
aldrig skall det byggas upp igen.
3. Därför måste nu det vilda folket ära dig,
den grymma hednastaden frukta dig.
4. Ty du har varit ett värn för den arme,
ett värn för den fattige i hans nöd,
en tillflykt mot störtskurar,
ett skygd under hettan.
Ty våldsverkarnas raseri
är likasom en störtskur mot en vägg.
5. Och såsom du kuvar hettan, när det är som torrast,
så kuvar du främlingarnas larm;
ja, såsom hettan dämpas genom molnens skugga,
så dämpas de grymmas segersång.
6. Och HERREN Sebaot skall på detta berg
göra ett gästabud för alla folk,
ett gästabud med feta rätter,
ett gästabud med starkt vin,
ja, med feta, märgfulla rätter,
med starkt vin, väl klarat.
7. Och han skall på detta berg göra om intet
det dok som höljer alla folk,
och det täckelse som betäcker alla folkslag.
8. Han skall för alltid göra döden om intet;
och Herren, HERREN
skall avtorka tårarna
från alla ansikten,
och skall taga bort
sitt folks smälek
överallt på jorden.
Ty så har HERREN talat.
9. På den tiden skall man säga:
Se, där är vår Gud,
som vi förbidade
och som skulle frälsa oss.
Ja, där är HERREN, som vi förbidade;
låtom oss fröjdas och vara glada över hans frälsning.
10. Ty HERRENS hand skall vila över detta berg,
men Moab skall bliva nedtrampad i sitt eget land,
likasom strå trampas ned i gödselpölen.
11. Och huru han än där breder ut sina händer,
lik simmaren, när han simmar,
så skall dock hans högmod bliva nedbrutet,
trots hans händers alla konster.
12. Ja, dina murars höga fäste
störtar han omkull och ödmjukar,
han slår det till jorden, ned i stoftet.
Jesaja, 26 Kapitlet
Juda segersång. Dess strider och dess
återuppståndelse till nytt liv.
1. På den tiden skall man sjunga denna sång i Juda land:
"Vår stad giver oss styrka;
murar och värn
bereda oss frälsning.
2. Låten upp portarna,
så att ett rättfärdigt folk
får draga därin,
ett som håller tro.
3. Den som är fast i sitt sinne
bevarar du i frid, i frid;
ty på dig förtröstar han.
4. Förtrösten då på HERREN
till evig tid;
ty HERREN, HERREN
är en evig klippa.
5. Ty dem som trona i höjden,
dem störtar han ned,
ja, den höga staden;
han ödmjukar den,
ödmjukar den till jorden,
han slår den ned i stoftet.
6. Den trampas under fötterna,
under de förtrycktas fötter,
under de armas steg."
7. Men den rättfärdiges väg är jämn;
åt den rättfärdige bereder du
en jämnad stig.
8. Ja, på dina domars väg,
HERRE, förbida vi dig;
till ditt namn och ditt pris
står vår själs trängtan.
9. Min själ trängtar efter dig om natten,
och anden i mig söker dig bittida;
ty när dina domar drabbar jorden,
lära sig jordkretsens
inbyggare rättfärdighet.
10. Om nåd bevisas mot den ogudaktige,
så lär han sig icke rättfärdighet;
i det land, där rätt skulle övas,
gör han då vad orätt är
och ser icke HERRENS höghet.
11. HERRE, din hand är upplyft,
men de se det icke;
må de nu med blygsel
se din nitälskan för folket;
ja, må eld förtära
dina ovänner.
12. HERRE, du skall skaffa
frid åt oss,
ty allt vad vi hava uträttat
har du utfört åt oss.
13. HERREN, vår Gud,
andra herrar än du
hava härskat över oss,
men allenast dig prisa vi,
allenast ditt namn.
14. De döda få icke liv igen,
skuggorna stå ej åter upp;
därför hemsökte och förgjorde du dem
och utrotade all deras åminnelse.
15. Du förökade en gång folket, HERRE;
du förökade folket och bevisade dig härlig;
du utvidgade landets alla gränser.
16. HERRE, i nöden hava de nu sökt dig,
de hava utgjutit tysta böner,
när din tuktan kom över dem.
17. Såsom en havande kvinna,
då hon är nära att föda,
våndas och ropar
i sina kval,
så var det med oss
inför ditt ansikte, o HERRE.
18. Vi voro också havande och våndades;
men när vi födde, var det vind.
Vi kunde icke bereda
frälsning åt landet;
inga människor födas mer
till att bo på jordens krets.
19. Men dina döda må få liv igen;
mina dödas kroppar må åter stå upp.
Vaknen upp och jublen,
I som liggen i graven;
ty din dagg är en ljusets dagg,
och jorden skall giva igen de avsomnade.
20. Välan då, mitt folk,
gå in i dina kamrar
och stäng igen dörrarna om dig;
göm dig ett litet ögonblick,
till dess att vreden har gått förbi.
21. Ty se, HERREN
träder ut ur sin boning,
för att hemsöka jordens inbyggare
för deras missgärning;
och jorden skall låta komma i dagen
allt blod som där har blivit utgjutet,
och skall icke längre betäcka
dem som där hava blivit dräpta.
Jesaja, 27 Kapitlet
Sång om HERRENS vingård. Israels
förskingring och inbärgning.
1. På den tiden skall HERREN
med sitt svärd, det hårda,
det stora och starka,
hemsöka Leviatan,
den snabba ormen,
och Leviatan,
den ringlande ormen,
och skall dräpa draken,
som ligger i havet.
2. På den tiden skall finnas
en vingård, rik på vin,
och man skall sjunga om den:
3. Jag, HERREN, är dess vaktar,
åter och åter vattnar jag den.
För att ingen skall skada den,
vaktar jag den natt och dag.
4. Jag vredgas icke på den;
nej, om tistel och törne
ville begynna strid,
så skulle jag gå löst därpå
och bränna upp alltsammans.
5. Eller ock måste man söka skydd hos mig
och göra fred med mig;
ja, fred måste man göra med mig.
6. I tider som komma skall Jakob skjuta rötter
och Israel grönska och blomstra;
jordkretsen skola de uppfylla med sin frukt.
7. Har man väl plågat dem så, som han plågade deras plågare?
Eller dräptes de så, som deras dräpta fiender blevo dräpta?
8. Nej, väl näpste han folket, när han förkastade och försköt det,
väl ryckte han bort det med sin hårda vind,
på östanstormens dag;
9. men därför kan ock Jakobs missgärning
då bliva försonad
och deras synds borttagande
då giva fullmogen frukt,
när alla stenar i deras altaren äro förstörda
-- såsom då man krossar sönder kalkstycken --
och när Aseror och solstoder ej mer resas upp.
10. Se, den fasta staden ligger öde,
den har blivit en folktom plats,
övergiven såsom en öken,
kalvar gå där i bet
och lägra sig där
och avbita de kvistar där finnas.
11. Och när grenarna äro torra, bryter man av dem,
och kvinnor komma
och göra upp eld med dem.
Ty detta är icke ett folk med förstånd;
därför visar deras skapare dem intet förbarmande,
och deras danare dem ingen misskund.
12. Och det skall ske på den tiden
att HERREN anställer en inbärgning,
från den strida floden intill Egyptens bäck;
och I skolen varda insamlade,
en och en, I Israels barn.
13. Och det skall ske på den tiden
att man stöter i en stor basun;
och de som hava varit borttappade i Assyriens land
och fördrivna till Egyptens land,
de skola då komma;
och de skola tillbedja HERREN
på det heliga berget i Jerusalem.
Jesaja, 28 Kapitlet
Efraims fall. Juda obotfärdighet, straff
och räddning. Liknelse hämtad från
åkermannens verk.
1. Ve dig, du Efraims
druckna mäns stolta krona,
du hans strålande härlighets
vissnande blomster
på bergshjässan ovan de vinberusades
bördiga dal!
2. Se, från Herren kommer
en som är stark och väldig,
lik en hagelskur,
en förödande storm,
lik en störtskur med väldiga,
översvämmande vatten,
som slår allt till jorden med mat.
3. Under fötterna bliver den då trampad,
Efraims druckna mäns
stolta krona.
4. Och det går med hans strålande härlighets
vissnande blomma
på bergshjässan ovan
den bördiga dalen,
såsom det går med ett fikon därnere,
ett som har mognat före sommarskörden:
så snart någon får syn därpå, slukar han det,
medan han ännu har det i sin hand.
5. På den tiden skall HERREN Sebaot
bliva en härlig krona
och en strålande krans
för kvarlevan av sitt folk;
6. och han skall bliva en rättens ande
för den som skipar rätt,
och en starkhetsmakt
för dem som driva fienden på porten.
7. Men också här
raglar man av vin,
stapplar man av starka drycker;
både präster och profeter
ragla av starka drycker,
de äro överlastade av vin,
de stappla av starka drycker;
de ragla, när de profetera,
de vackla, när de skipa rätt.
8. Ja, alla bord äro fulla
av vämjeliga spyor,
ingen ren fläck finnes.
9. -- "Vem är det då han vill lära förstånd,
och vem skall han få att giva akt på sin predikan?
Äro vi då nyss avvanda från modersmjölken,
nyss tagna från modersbröstet?
10. Det är ju gnat på gnat, gnat på gnat,
prat på prat, prat på prat,
litet här, litet där!"
11. -- Ja väl, genom stammande läppar
och på ett främmande tungomål
skall han tala till detta folk,
12. han som en gång sade till dem:
"Här är vilostaden,
låten den trötte få vila;
här är vederkvickelsens ort."
Men sådant ville de icke höra.
13. Så skall då HERRENS ord bliva för dem
"gnat på gnat, gnat på gnat,
prat på prat, prat på prat,
litet här, litet där".
Och så skola de, bäst de gå där,
falla baklänges och krossas,
varda snärjda och fångade.
14. Hören därför HERRENS ord,
I bespottare,
I som råden över folket
här i Jerusalem.
15. Eftersom I sägen: "Vi hava slutit
ett förbund med döden,
med dödsriket hava vi
ingått ett fördrag;
om ock gisslet far fram likt en översvämmande flod,
skall det icke nå oss,
ty vi hava gjort lögnen till vår tillflykt
och falskheten till vårt beskärm",
16. därför säger Herren, HERREN så:
Se, jag har lagt i Sion en grundsten,
en beprövad sten,
en dyrbar hörnsten, fast grundad;
den som tror på den behöver icke fly.
17. Och jag skall låta rätten vara mätsnöret
och rättfärdigheten sänklodet.
Och hagel skall slå ned eder lögntillflykt,
och vatten skall skölja bort edert beskärm.
18. Och edert förbund med döden
skall bliva utplånat,
och edert fördrag med dödsriket
skall icke bestå;
när gisslet far fram likt en översvämmande flod,
då solen I varda nedtrampade.
19. Så ofta det far fram,
skall det träffa eder;
ty morgon efter morgon skall det fara fram,
ja, både dag och natt.
Idel förskräckelse bliver det,
när I måsten akta på den predikan.
20. Ty sängen bliver då för kort
att sträcka ut sig på
och täcket för knappt
att svepa in sig i.
21. Ty HERREN skall stå upp
likasom på Perasims berg,
och han skall låta se sin vrede
likasom i Gibeons dal.
Han skall utföra sitt verk,
ett sällsamt verk;
han skall förrätta sitt arbete,
ett förunderligt arbete.
22. Så hören nu upp med eder bespottelse,
för att edra band ej må bliva än hårdare;
ty om förstöring och oryggligt besluten straffdom
över hela jorden har jag hört från Herren, HERREN Sebaot.
23. Lyssnen och hören min röst,
akten härpå och hören mitt tal.
24. När åkermannen vill så,
plöjer han då beständigt
och hackar upp och harvar sin mark?
25. Nej, fastmer: sedan han har jämnat fältet,
strör han ju där svartkummin
och kastar dit kryddkummin
och sår vete i rader
och korn på dess särskilda plats
och spält i kanten.
26. Ty hans Gud har undervisat honom
och lärt honom det rätta sättet.
27. Man tröskar ju ej heller svartkummin med tröskvagn
och låter ej vagnshjul gå över kryddkummin,
utan klappar ut svartkummin med stav
och kryddkummin med käpp.
28. Och brödsäden, tröskar man sönder den?
Nej, man plägar icke oavlåtligt tröska den
och driva sina vagnshjul och hästar däröver;
man vill ju icke tröska sönder den.
29. Också detta kommer
från HERREN Sebaot;
han är underbar i råd
och stor i vishet.
Jesaja, 29 Kapitlet
Ariels (Jerusalems) fall och
upprättelse.
1. Ve dig, Ariel, Ariel,
du stad, där David slog upp sitt läger!
Läggen år till år
och låten högtiderna fullborda sitt kretslopp,
2. så skall jag bringa Ariel i trångmål;
jämmer skall följa på jämmer,
och då bliver det för mig ett verkligt Ariel[1].
3. Jag skall slå läger runt omkring dig
och omsluta dig med vallar
och resa upp bålverk emot dig.
4. Då skall du tala djupt nedifrån jorden,
och dina ord skola dämpade komma fram ur stoftet;
din röst skall höras såsom en andes ur jorden,
och ur stoftet skall du viska fram dina ord.
5. Men främlingshopen skall bliva såsom fint damm
och våldsverkarhopen såsom bortflyende agnar;
plötsligt och med hast skall detta ske.
6. Från HERREN Sebaot skall hemsökelsen komma,
med tordön och jordbävning och stort dunder,
med storm och oväder
och med lågor av förtärande eld.
7. Och hela hopen av alla de folk
som drogo i strid mot Ariel,
de skola vara såsom en drömsyn om natten,
alla som drogo i strid mot det och dess borg
och bragte det i trångmål.
8. Såsom när den hungrige drömmer att han äter,
men vaknar och känner sin buk vara tom,
och såsom när den törstande drömmer att han dricker,
men vaknar och känner sig törstig och försmäktande,
så skall det gå med hela hopen av alla de folk
som drogo i strid mot Sions berg.
9. Stån där med häpnad, ja, varen häpna;
stirren eder blinda, ja, varen blinda,
I som ären druckna, men icke av vin,
I som raglen, men icke av starka drycker.
10. Ty HERREN har utgjutit över eder
en tung sömns ande
och har tillslutit edra ögon;
han har höljt mörker över profeterna
och över siarna, edra ledare.
11. Och så har profetsynen om allt detta blivit för eder lik orden i
en förseglad bok: om man räcker en sådan åt någon som kan läsa
och säger: "Läs detta", så svarar han: "Jag kan det icke, den är
ju förseglad",
12. och om man räcker den åt någon som icke kan läsa och säger: "Läs
detta", så svarar han: "Jag kan icke läsa."
13. Och HERREN har sagt:
Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun
och ärar mig med sina läppar,
men låter sitt hjärta vara långt ifrån mig,
så att deras fruktan för mig
består i inlärda människobud,
14. därför skall jag ännu en gång
göra underbara ting mot detta folk,
ja, underbara och förunderliga;
de visas vishet skall förgås,
och de förståndigas förstånd skall bliva förmörkat.
15. Ve eder, I som söken att dölja edra rådslag för HERREN i djupet,
och som bedriven edra verk i mörkret, I som sägen: "Vem ser oss,
och vem känner oss?"
16. Huru förvända ären I icke! Skall då leret aktas lika med
krukmakaren? Skall verket säga om sin mästare: "Han har icke
gjort mig"? Eller skall bilden säga om honom som har format
den: "Han förstår intet"?
17. Se, ännu allenast en liten tid,
och Libanon skall förvandlas till ett bördigt fält
och det bördiga fältet räknas såsom vildmark.
18. De döva skola på den tiden
höra vad som läses för de,
och de blindas ögon skola se
och vara fria ifrån dunkel och mörker;
19. och de ödmjuka skola då känna
allt större glädje i HERREN;
och de fattigaste bland människor
skola fröjda sig i Israels Helige.
20. Ty våldsverkarna äro då icke mer till,
bespottarna hava fått en ände,
och de som stodo efter fördärv äro alla utrotade,
21. de som genom sitt tal gjorde att oskyldiga blevo fällda
och snärjde den som skulle skipa rätt i porten
och genom lögn vrängde rätten för den rättfärdige.
22. Därför säger HERREN så till Jakobs hus,
han som förlossade Abraham:
Nu skall Jakob icke mer behöva blygas,
nu skall hans ansikte ej vidare blekna;
23. ty när han -- hans barn -- få se mina händer verk ibland sig,
då skola de hålla mitt namn heligt,
de skola hålla Jakobs Helige helig
och förskräckas för Israels Gud.
24. De förvillade skola då få förstånd,
och de knorrande skola taga emot lärdom.
Jesaja, 30 Kapitlet
Egyptens hjälp fåfänglig. HERREN sitt
folks sanna hjälp. Dom över Assur.
1. Ve eder, I vanartiga barn,
säger HERREN,
I som gören upp rådslag
som icke komma från mig,
och sluten förbund,
utan att min Ande är med,
så att I därigenom hopen
synd på synd,
2. I som dragen ned till Egypten,
utan att hava rådfrågat min mun,
för att söka eder ett värn hos Farao
och en tillflykt under Egyptens skugga!
3. Se, Faraos värn
skall bliva eder till skam,
och tillflykten under Egyptens skugga
skall bliva eder till blygd.
4. Ty om ock hans furstar äro i Soan,
och om än hans sändebud komma ända till Hanes,
5. så skall dock var man få blygas över detta folk,
som icke kan hjälpa dem,
icke vara till bistånd och hjälp,
utan allenast till skam och smälek.
6. Utsaga om Söderlandets odjur.
Genom ett farornas och ångestens land,
där lejoninnor och lejon hava sitt tillhåll,
jämte huggormar och flygande drakar,
där föra de på åsnors ryggar sina rikedomar
och på kamelers pucklar sina skatter
till ett folk som icke kan hjälpa dem.
7. Ty Egyptens bistånd är fåfänglighet och tomhet;
därför kallar jag det landet
"Rahab, som ingenting uträttar"[1].
8. Så gå nu in och skriv detta på en tavla, som må förvaras bland
dem, och teckna upp det i en bok, så att det bevaras för
kommande dagar, alltid och evinnerligen.
9. Ty det är ett gensträvigt folk, trolösa barn, barn som icke
vilja höra HERRENS lag,
10. utan säga till siarna: "Upphören med edra syner", och till
profeterna: "Profeteren icke för oss vad sant är; talen till oss
sådant som är oss välbehagligt, profeteren bedrägliga ting;
11. viken av ifrån vägen, gån åt sidan från stigen, skaffen bort ur
vår åsyn Israel Helige."
12. Därför säger Israels Helige så: "Eftersom I förakten detta ord
och förtrösten på våld och vrånghet och stödjen eder på sådant,
13. därför skall denna missgärning bliva för eder såsom ett
fallfärdigt stycke på en hög mur, vilket mer och mer giver sig
ut, till dess att muren plötsligt och med hast störtar ned och
krossas;
14. den krossa, såsom när man våldsamt slår en lerkruka i bitar, så
våldsamt att man bland bitarna icke kan finna en skärva stor nog
att därmed taga eld från eldstaden eller ösa upp vatten ur
dammen."
15. Ty så säger Herren, HERREN, Israels Helige: "Om i vänden om och
ären stilla, skolen I bliva frälsta, genom stillhet och
förtröstan varden I starka." Men i viljen icke.
16. I sägen: "Nej, på hästar vilja vi jaga fram" -- därför skolen I
också bliva jagade; "på snabba springare vilja vi rida åstad" --
därför skola ock edra förföljare vara snabba.
17. Tusen av eder skola fly för en enda mans hot eller för fem mäns
hot, till dess att vad som är kvar av eder bliver såsom en ensam
stång på bergets topp, såsom ett baner på höjden.
18. Ja, därför väntar HERREN, till dess att han kan vara eder nådig;
därför tronar han i höghet, till dess att han kan förbarma sig
över eder. Ty en domens Gud är HERREN; saliga äro alla de som
vänta efter honom.
19. Ja, du folk som bor på Sion, i Jerusalem, ingalunda må du gråta.
Han skall förvisso vara dig nådig, när du ropar; så snart han
hör din röst, skall han svara dig.
20. Ty väl skall Herren giva eder nödens bröd och fångenskapens
dryck, men sedan skola dina lärare icke mer sättas å sido, utan
dina ögon skola se upp till dina lärare.
21. Och om du viker av, vare sig åt höger eller åt vänster, så skola
dina öron höra detta ord ljuda bakom dig; "Här är vägen, vandren
på en."
22. Då skolen I akta för orent silvret varmed edra skurna beläten
äro överdragna, och guldet varmed edra gjutna beläten äro
belagda; du skall kasta ut det såsom orenlighet och säga till
det: "Bort härifrån!"
23. Och han skall giva regn åt säden som du har sått på din mark,
och han skall av markens gröda giva dig bröd som är kraftigt och
närande; och din boskap skall på den tiden gå i bet på vida
ängar.
24. Och oxarna och åsnorna med vilka man brukar jorden, de skola äta
saltad blandsäd om man har kastat med vanna och kastskovel.
25. Och på alla höga berg och alla stora höjder skola bäckar rinna
upp med strömmande vatten -- när den stora slaktningens dag
kommer, då torn skola falla.
26. Och månens ljus skall bliva såsom solens ljus, och solens ljus
skall varda sju gånger klarare, såsom ett sjufaldigt dagsljus,
när den tid kommer, då HERREN förbinder sitt folks skador och
helar såren efter slagen som det har fått.
27. Se, HERRENS namn
kommer fjärran ifrån,
med brinnande vrede
och med tunga rökmoln;
hans läppar äro fulla av förgrymmelse,
och hans tunga är såsom förtärande eld;
28. hans andedräkt är lik en ström som svämmar över,
så att den når ändå upp till halsen.
Ty han vill sålla folken
i förintelsens såll
och lägga i folkslagens mun
ett betsel, till att leda dem vilse.
29. Då skolen I sjunga såsom i en natt
då man firar helig högtid,
och edra hjärtan skola glädja sig,
såsom när man under flöjters ljud
tågar upp på HERRENS berg,
upp till Israels klippa.
30. Och HERREN skall låta höra
sin röst i majestät
och visa huru hans arm drabbar,
i vredesförgrymmelse
och med förtärande eldslåga,
med storm och störtskurar
och hagelstenar.
31. Ty för HERRENS röst
skall Assur bliva förfärad,
när han slår honom med sitt ris.
32. Och så ofta staven far fram
och HERREN efter sitt rådslut
låter den falla på honom
skola pukor och harpor ljuda.
Gång på gång skall han lyfta sin arm
till att strida mot honom.
33. Ty en Tofetplats
är längesedan tillredd,
ja ock för konungen är den gjord redo,
och djup och vid är den;
dess rund är fylld av eld
och av ved i myckenhet,
och lik en svavelström
skall HERRENS Ande
sätta den i brand.
[1] Rahab uttydes såsom stortalighet; jfr Ps. 87:4. Jes. 51:9.
Jesaja, 31 Kapitlet
Egyptens vanmakt. HERRENS omvårdnad om
Sion. Assurs stundande fall.
1. Ve dem som draga åstad
ned till Egypten för att få hjälp,
i det de förlita sig på hästar,
dem som sätta sin förtröstan på vagnar,
därför att där finnas så många,
och på ryttare,
därför att mängden är så stor,
men som ej vända sin blick
till Israels Helige
och icke fråga efter HERREN!
2. Också han är ju vis;
han låter olyckan komma,
och han ryggar icke sina ord.
Han reser sig upp mot de ondas hus
och mot den hjälp som ogärningsmännen sända.
3. Ty egyptierna äro människor och äro icke Gud,
deras hästar äro kött och icke ande.
Och HERREN skall räcka ut sin hand,
och då skall hjälparen vackla
och den hjälpte falla,
och båda skola tillhopa förgås.
4. Ty så har HERREN sagt till mig:
Såsom ett lejon ryter,
ett ungt lejon över sitt rov,
och icke skrämmes bort
av herdarnas rop
eller rädes för deras larm,
när de i mängd samlas dit,
så skall HERREN Sebaot fara ned
för att strida på Sions berg
och uppe på dess höjd.
5. Såsom fågeln breder ut sina vingar,
så skall HERREN Sebaot
beskärma Jerusalem;
han skall beskärma och hjälpa,
han skall skona och rädda.
6. Så vänden nu om till honom, från vilken I haven avfallit genom
ett så djupt fall, I Israels barn.
7. Ty på den tiden skall var och en av eder kasta bort de avgudar
av silver och de avgudar av guld, som edra händer hava gjort åt
eder till synd.
8. Och Assur skall falla, men icke för en mans svärd; ett svärd,
som icke är en människas, skall förtära honom. Han skall fly
för svärd, och hans unga män skola bliva trälar.
9. Och hans klippa skall förgås av skräck, och hans furstar skola i
förfäran fly ifrån baneret. Så säger HERREN, han som har sin
eld på Sion och sin ugn i Jerusalem.
Jesaja, 32 Kapitlet
Rättfärdighetens rike. Landets
förödelse. Andeutgjutelsen och dess
frukter.
1. En konung skall uppstå, som skall regera med rättfärdighet,
och härskare, som skola härska med rättvisa.
2. Var och en av dem skall vara
såsom en tillflykt i stormen,
ett skydd mot störtskuren;
de skola vara såsom vattenbäckar i en ödemark,
såsom skuggan av en väldig klippa
i ett törstigt land.
3. Då skola de seendes ögon icke vara förblindade,
och de hörandes öron skola lyssna till.
4. Då skola de lättsinnigas hjärtan
bliva förståndiga och vinna kunskap,
och de stammandes tungor skola tala
flytande och tydligt.
5. Dåren skall då icke mer heta ädling,
ej heller bedragaren kallas herre.
6. Ty en dåre talar dårskap,
och hans hjärta reder till fördärv;
så övar han gudlöshet
och talar, vad förvänt är, om HERREN,
så låter han den hungrige svälta
och nekar den törstige en dryck vatten.
7. Och bedragaren brukar onda vapen,
han tänker ut skändliga anslag
till att fördärva de betryckta genom lögnaktiga ord,
fördärva en fattig, som har rätt i sin talan.
8. Men en ädling tänker ädla tankar
och står fast vid det som ädelt är.
9. I kvinnor, som ären så säkra,
stån upp och hören min röst;
I sorglösa jungfrur,
lyssnen till mitt tal.
10. När år och dagar hava gått,
då skolen I darra, I som ären så sorglösa,
ty då är det slut med all vinbärgning,
och ingen fruktskörd kommer mer.
11. Bäven, I som ären så säkra,
darren, I som ären så sorglösa,
läggen av edra kläder och blotten eder,
kläden edra länder med säcktyg.
12. Slån eder för bröstet
och klagen över de sköna fälten,
över de fruktsamma vinträden,
13. över mitt folks åkrar
som fyllas av törne och tistel,
ja, över alla glädjens boningar
i den yra staden.
14. Ty palatsen äro övergivna,
den folkrika staden ligger öde,
Ofelhöjden med vakttornet
är förvandlad till grotthålor för evig tid,
till en plats, där vildåsnor hava sin fröjd
och där hjordar beta --
15. detta intill dess att ande från höjden
bliver utgjuten över oss.
Då skall öknen bliva ett bördigt fält
och det bördiga fältet räknas såsom vildmark;
16. då skall rätten taga sin boning i öknen
och rättfärdigheten bo på det bördiga fältet.
17. Och rättfärdighetens frukt skall vara frid
och rättfärdighetens vinning vara ro
med trygghet till evig tid.
18. Och mitt folk skall bo i fridshyddor,
i trygga boningar
och på säkra viloplatser.
19. Men under hagelskurar skall skogen fällas,
och djupt skall staden bliva ödmjukad.
20. Sälla ären då I som fån så vid alla vatten,
I som kunnen låta edra oxar och åsnor fritt ströva omkring.
Jesaja, 33 Kapitlet
Sions fienders straff. Det
återupprättade Sions rättfärdighet och
trygghet.
1. Ve dig, du fördärvare,
som själv har gått fri ifrån fördärvet!
Ve dig, du härjare,
som själv har undgått förhärjning!
När du har fyllt ditt mått att fördärva,
drabbas du själv av fördärvet;
när du har fullbordat till härjande
drabbas du själv av förhärjning.
2. HERRE, var oss nådig,
dig förbida vi.
Var dessas arm var morgon;
ja, var vår frälsning i nödens tid.
3. För ditt väldiga dån
fly folken bort;
när du reser dig upp,
förskingras folkslagen.
4. Och man får skövla och taga byte efter eder,
såsom gräsmaskar skövla;
såsom gräshoppor störta fram,
så störtar man över det.
5. HERREN är hög,
ty han bor i höjden;
han uppfyller Sion
med rätt och rättfärdighet.
6. Ja, trygga tider skola komma för dig!
Vishet och kunskap
bereda Sion frälsning i rikt mått,
och HERRENS fruktan
skall vara deras skatt.
7. Hör, deras hjältar
klaga därute,
fredsbudbärarna
gråta bitterligen.
8. Vägarna äro öde,
ingen går mer på stigarna.
Han bryter förbund,
han aktar städer ringa,
människor räknar han för intet.
9. Landet ligger sörjande och försmäktar,
Libanon blyges och står förvissnat,
Saron har blivit likt en hedmark,
Basans och Karmels skogar fälla sina löv.
10. Men nu vill jag stå upp,
säger HERREN,
nu vill jag resa mig upp,
nu vill jag upphäva mig.
11. Med halm gån I havande,
och strå föden I;
edert raseri är en eld,
som skall förtära eder själva.
12. Folken skola förbrännas
och bliva till aska,
ja, likna avhugget törne,
som brinner upp i eld.
13. Så hören nu, I som fjärran ärer,
vad jag har gjort;
förnimmen min makt,
I som nära ären.
14. Syndarna i Sion bliva förskräckta,
bävan griper de gudlösa.
"Vem av oss kan härda ut
vid en förtärande eld,
vem av oss kan bo
vid en evig glöd?"
15. Den som vandrar i rättfärdighet
och talar, vad rätt är,
den som föraktar, vad som vinnes
genom orätt och våld,
och den som avhåller sina händer
från att taga mutor,
den som tillstoppar sina öron
för att icke höra om blodsgärningar
och tillsluter sina ögon
för att icke se, vad ont är,
16. han skall bo på höjderna,
klippfästen skola vara hans värn,
sitt bröd skall han få,
och vatten skall han hava beständigt.
17. Ja, dina ögon skola skåda
en konung i hans härlighet,
de skola blicka ut
över ett vidsträckt land.
18. Då skall ditt hjärta tänka tillbaka
på förskräckelsens tid:
"Var är nu skatteräknaren,
var är nu skattevägaren,
var är den som räknade tornen?"
19. Du slipper då att se
det fräcka folket,
folket, vars obegripliga språk
man ej kunde förstå,
vars stammande tungomål
ingen kunde tyda.
20. Men skåda på Sion,
våra högtiders stad,
låt dina ögon betrakta Jerusalem:
det är en säker boning,
ett tält, som icke flyttas bort,
ett vars pluggar
aldrig ryckas upp
och av vars streck
intet enda brister sönder.
21. Ja, vi hava där
HERREN, den väldige;
han är för oss såsom floder
och breda strömmar;
ingen roddflotta kommer där fram,
och det väldigaste skepp kan ej fara däröver.
22. Ty HERREN är vår domare,
HERREN är vår härskare,
HERREN är vår konung,
han frälsar oss.
23. Dina tåg hänga slappa,
de hålla ej masten stadig,
ej seglet spänt.
Men då skall rövat gods
utskiftas i myckenhet,
ja, också de lama
skola då taga byte.
24. Och ingen av invånarna
skall säga: "Jag är svag",
ty folket, som där bor,
har fått sin missgärning förlåten.
Jesaja, 34 Kapitlet
Edoms undergång och förödelse.
1. Träden fram, I folk, och hören;
I folkslag, akten härpå.
Jorden höre och allt vad på den är,
jordens krets och vad som alstras därav.
2. Ty HERREN är förtörnad på alla folk
och vred på all deras här;
han giver dem till spillo,
han överlämnar dem till att slaktas.
3. Deras slagna kämpar ligga bortkastade,
och stank stiger upp från deras döda kroppar,
och bergen flyta av deras blod.
4. Himmelens hela härskara förgås,
och himmelen själv hoprullas såsom en bokrulle;
hela dess härskara faller förvissnad ned,
lik vissnade löv från vinrankan,
lik vissnade blad ifrån fikonträdet.
5. Ty mitt svärd har druckit sig rusigt i himmelen;
se, det far ned på Edom till dom,
på det folk jag har givit till spillo.
6. Ja, ett svärd har HERREN,
det dryper av blod
och är dränkt i fett,
i lamms och bockars blod,
i fett ifrån vädurars njurar;
ty HERREN anställer ett offer i Bosra,
ett stort slaktande i Edoms land.
7. Vildoxar fällas ock därvid,
tjurar, både små och stora.
Deras land dricker sig rusigt av blod,
och deras jord bliver dränkt i fett.
8. Ty detta är en HERRENS hämndedag,
ett vedergällningens år,
då han utför Sions sak.
9. Då bliva Edoms bäckar förvandlade till tjära
och dess jord till svavel;
ja, dess land bliver förbytt
i brinnande tjära.
10. Varken natt eller dag skall den branden slockna,
evinnerligen skall röken därav stiga upp.
Från släkte till släkte skall landet ligga öde,
aldrig i evighet
skall någon gå där fram.
11. Pelikaner och rördrommar skola taga det i besittning,
uvar och korpar skola bo däri;
ty förödelsens mätsnöre[1] och förstörelsens murlod
skall han låta komma däröver.
12. Av dess ädlingar skola inga finnas kvar där,
som kunna utropa någon till konung;
och alla dess furstar få en ände.
13. Dess palatser fyllas av törne,
nässlor och tistlar växa i dess fästen;
och det bliver en boning för ökenhundar
och ett tillhåll för strutsar.
14. Schakaler bo där tillsammans med andra ökendjur,
och gastar ropa där till varandra;
ja, där kan Lilit få ro,
där kan hon finna en vilostad.
15. Där reder pilormen sitt bo
och lägger sina ägg
och kläcker så ut ynglet och samlar det i sitt skygd;
ja, där komma gamarna tillhopa,
den ene möter där den andre.
16. Söken efter i HERRENS bok
och läsen däri;
icke ett enda av de djuren
skall utebliva,
det ena skall icke fåfängt
söka det andra.
Ty det är hans mun, som bjuder det,
det är hans Ande, som samlar dem tillhopa.
17. Det är han, som kastar
lott för dem,
hans hand tillskiftar dem
deras mark efter mätsnöre;
till evig tid skola de hava den till besittning,
från släkte till släkte bo därpå.
[1] Se Mätsnöre i Ordförkl.
Jesaja, 35 Kapitlet
Ödemarkens blomstring. HERRENS
förlossades återkomst till Sion.
1. Öknen och ödemarken skola glädja sig,
och hedmarken skall fröjdas
och blomstra såsom en lilja.
2. Den skall blomstra skönt och fröjda sig,
ja, fröjda sig och jubla;
Libanons härlighet skall bliva den given,
Karmels och Sarons prakt.
Ja, de skola få se
HERRENS härlighet,
vår Guds prakt.
3. Stärken maktlösa händer,
given kraft åt vacklande knän.
4. Sägen till de försagda:
"Varen frimodiga, frukten icke."
Se, eder Gud
kommer med hämnd;
vedergällning kommer från Gud,
ja, själv kommer han och frälsar eder.
5. Då skola de blindas ögon öppnas
och de dövas öron upplåtas.
6. Då skall den lame hoppa såsom en hjort,
och den stummes tunga skall jubla.
Ty vatten skola bryta fram i öknen
och strömmar på hedmarken.
7. Av förbränt land skall bliva en sjö
och av torr mark vattenkällor;
på den plats, där ökenhundar lägrade sig,
skall växa gräs jämte vass och rör.
8. Och en banad väg, en farväg,
skall gå där fram,
och den skall kallas "den heliga vägen";
ingen oren skall färdas därpå,
den skall vara för dem själva.
Den som vandrar den vägen skall icke gå vilse,
om han ock hör till de fåkunniga.
9. Där skall icke vara något lejon,
ej heller skall något annat vilddjur komma dit.
Intet sådant skall finnas där,
men ett frälsat folk skall vandra på den.
10. Ja, HERRENS förlossade skola vända tillbaka
och komma till Sion med jubel;
evig glädje skall kröna deras huvuden,
fröjd och glädje skola de undfå,
men sorg och suckan skola fly bort.
Jesaja, 36 Kapitlet
Sanheribs tåg mot Jerusalem. Rab-Sakes
tal.
1. Och i konung Hiskias fjortonde regeringsår hände sig, att
Sanherib, konungen i Assyrien, drog upp och angrep alla befästa
städer i Juda och intog dem.
2. Och konungen i Assyrien sände från Lakis åstad Rab-Sake med en
stor här till Jerusalem mot konung Hiskia; och han stannade vid
Övre dammens vattenledning, på vägen till Valkarfältet.
3. Då gingo överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren
Sebna och kansleren Joa, Asafs son, ut till honom.
4. Och Rab-Sake sade till dem: "Sägen till Hiskia: Så säger den
store konungen, konungen i Assyrien: Vad är det för en
förtröstan, som du nu har hängivit dig åt?
5. Jag säger: Det är allenast munväder, att du vet råd och har makt
att föra kriget. På vem förtröstar du då, eftersom du har satt
dig upp mot mig?
6. Du förtröstar väl på den bräckta rörstaven Egypten, men se, när
någon stöder sig på den, går den i i hans hand och genomborrar
den. Ty sådan är Farao, konungen i Egypten, för alla som
förtrösta på honom.
7. Eller säger du kanhända till mig: 'Vi förtrösta på HERREN, vår
Gud?' Var det då icke hans offerhöjder och altaren Hiskia
avskaffade, när han sade till Juda och Jerusalem: 'Inför detta
altare skolen I tillbedja'?
8. Men ingå nu ett vad med min herre, konungen i Assyrien: jag vill
giva dig två tusen hästar, om du kan skaffa dig ryttare till
dem.
9. Huru skulle du då kunna slå tillbaka en enda ståthållare, en av
min herres ringaste tjänare? Och du sätter din förtröstan till
Egypten i hopp om att så få vagnar och ryttare!
10. Menar du då att jag utan HERRENS vilja har dragit upp till
detta land för att fördärva det? Nej, det är HERREN, som har
sagt till mig: Drag upp mot detta land och fördärva det."
11. Då sade Eljakim och Sebna och Joa till Rab-Sake: "Tala till dina
tjänare på arameiska, ty vi förstå det språket, och tala icke
till oss på judiska inför folket som står på muren."
12. Men Rab-Sake svarade: "Är det då till din herre och till dig,
som min herre har sänt mig att tala dessa ord? Är det icke
fastmer till de män som sitta på muren och som jämte eder skola
nödgas äta sin egen träck och dricka sitt eget vatten?"
13. Därefter trädde Rab-Sake närmare och ropade med hög röst på
judiska och sade: "Hören den store konungens, den assyriske
konungens, ord.
14. Så säger konungen: Låten icke Hiskia bedraga eder, ty han förmår
icke rädda eder.
15. Och låten icke Hiskia förleda eder att förtrösta på HERREN,
därmed att han säger: 'HERREN skall förvisso rädda oss; denna
stad skall icke bliva given i den assyriske konungens hand.'
16. Hören icke på Hiskia. Ty så säger konungen i Assyrien: Gören
upp i godo med mig och given eder åt mig, så skolen I få äta var
och en av sitt vinträd och av sitt fikonträd och dricka var och
en ur sin brunn,
17. till dess jag kommer och hämtar eder till ett land som är likt
edert eget land, ett land med säd och vin, ett land med bröd och
vingårdar.
18. Låten icke Hiskia förleda eder, när han säger: 'HERREN skall
rädda oss.' Har väl någon av de andra folkens gudar räddat sitt
land ur den assyriske konungens hand?
19. Var äro Hamats och Arpads gudar? Var äro Sefarvaims gudar?
Eller hava de räddat Samaria ur min hand?
20. Vilken bland dessa länders alla gudar har väl räddat sitt land
ur min hand, eftersom I menen, att HERREN skall rädda Jerusalem
ur min hand?"
21. Men de tego och svarade honom icke ett ord, ty konungen hade så
bjudit och sagt: "Svaren honom icke."
22. Och överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna
och kansleren Joa, Asafs son, kommo till Hiskia med sönderrivna
kläder och berättade för honom, vad Rab-Sake hade sagt.
Jesaja, 37 Kapitlet
Jesajas profetia mot assyrierna.
Sanheribs fall.
1. Då nu konung Hiskia hörde detta, rev han sönder sina kläder och
höljde sig i sorgdräkt och gick in i HERRENS hus.
2. Och överhovmästaren Eljakim och sekreteraren Sebna och de äldste
bland prästerna sände han, höljda i sorgdräkt, till profeten
Jesaja, Amos' son.
3. Och de sade till denne: "Så säger Hiskia: En nödens, tuktans och
smälekens dag är denne dag, ty fostren hava väl kommit fram till
födseln, men kraft att föda finnes icke.
4. Kanhända skall HERREN, din Gud, höra Rab-Sakes ord, med vilka
hans herre, konungen i Assyrien, har sänt honom till att smäda
den levande Guden, så att han straffar honom för dessa ord som
han, HERREN, din Gud, har hört. Så bed nu en bön för den
kvarleva som ännu finnes."
5. När nu konung Hiskias tjänare kommo till Jesaja,
6. sade Jesaja till dem: "Så skolen I säga till eder herre: Så
säger HERREN: Frukta icke för de ord som du har hört, dem, med
vilka den assyriske konungens tjänare hava hädat mig.
7. Se, jag skall låta en sådan ande komma in i honom, att han på
grund av ett rykte som han skall få höra vänder tillbaka till
sitt land; och jag skall låta honom falla för svärd i hans eget
land."
8. Och Rab-Sake vände tillbaka och fann den assyriske konungen
upptagen med att belägra Libna; ty han hade hört, att han hade
brutit upp från Lakis.
9. Men när Sanherib fick höra sägas om Tirhaka, konungen i
Etiopien, att denne hade dragit ut för att strida mot honom,
skickade han, så snart han hörde detta, sändebud till Hiskia och
sade:
10. "Så skolen I säga till Hiskia, Juda konung: Låt icke din Gud,
som du förtröstar på, bedraga dig, i det att du tänker:
'Jerusalem skall icke bliva givet i den assyriske konungens
hand.'
11. Du har ju hört, vad konungarna i Assyrien hava gjort med alla
andra länder, huru de hava givit dem till spillo. Och du skulle
nu bliva räddad!
12. Hava väl de folk, som mina fäder fördärvade, Gosan, Haran, Resef
och Edens barn i Telassar, blivit räddade av sina gudar?
13. Var är Hamats konung och Arpads konung och konungen över
Sefarvaims stad, över Hena och Iva?"
14. När Hiskia hade mottagit brevet av sändebuden och läst det,
gick han upp i HERRENS hus, och där bredde Hiskia ut det inför
HERRENS ansikte.
15. Och Hiskia bad till HERREN och sade:
16. "HERRE Sebaot, Israels Gud, du som tronar på keruberna, du
allena är Gud, den som råder över alla riken på jorden; du har
gjort himmel och jord.
17. HERRE, böj ditt öra härtill och hör; HERRE, öppna dina ögon och
se. Ja, hör alla Sanheribs ord, det budskap, varmed han har
smädat den levande Guden.
18. Det är sant, HERRE, att konungarna i Assyrien hava förött alla
länder såsom ock sitt eget land.
19. Och de hava kastat deras gudar i elden; ty dessa voro inga
gudar, utan verk av människohänder, trä och sten; därför kunde
de förgöra dem.
20. Men fräls oss nu, HERRE, vår Gud, ur hans hand, så att alla
riken på jorden förnimma, att du, HERRE, är den ende."
21. Då sände Jesaja, Amos' son, bud till Hiskia och lät säga: "Så
säger HERREN, Israels Gud, jag, till vilken du har bett angående
Sanherib, konungen i Assyrien:
22. Detta är det ord, som HERREN har talat om honom:
Hon föraktar dig och bespottar dig,
jungfrun dottern Sion;
hon skakar huvudet efter dig,
dottern Jerusalem.
23. Vem har du smädat och hädat,
och mot vem har du upphävt din röst?
Alltför högt har du upplyft dina ögon --
ja, mot Israels Helige.
24. Genom dina tjänare smädade du HERREN,
när du sade: 'Med mina många vagnar
drog jag upp på bergens höjder,
längst upp på Libanon;
jag högg ned dess höga cedrar
och väldiga cypresser;
jag trängde fram till dess översta höjder,
dess frodigaste skog;
25. jag grävde brunnar
och drack ut vatten,
och med min fot uttorkade jag
alla Egyptens strömmar.'
26. Har du icke hört, att jag för länge sedan
beredde detta?
Av ålder bestämde jag ju så;
och nu har jag fört det fram:
du fick makt att ödelägga befästa städer
till grusade stenhopar.
27. Deras invånare blevo maktlösa,
de förfärades och stodo med skam.
Det gick dem såsom gräset på marken
och gröna örter,
såsom det som växer på taken,
och säd, som förgås,
förrän strået har vuxit upp.
28. Om du sitter eller går ut
eller går in, så vet jag det,
och huru du rasar mot mig.
29. Men då du nu så rasar mot mig
och då ditt övermod har nått till mina öron,
skall jag sätta min krok i din näsa
och mitt betsel i din mun
och föra dig tillbaka samma väg,
som du har kommit på.
30. Och detta skall för dig vara tecknet: man skall detta år äta,
vad som växer upp av spillsäd, och nästa år självvuxen säd, men
det tredje året skolen I få så och skörda och plantera vingårdar
och äta deras frukt.
31. Och den räddade skaran av Juda hus, som bliver kvar, skall åter
skjuta rot nedtill och bära frukt upptill.
32. Ty från Jerusalem skall utgå en kvarleva, en räddad skara från
Sions berg. HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta.
33. Därför säger HERREN så om konungen i Assyrien:
Han skall icke komma in i denna stad
och icke skjuta någon pil ditin;
han skall icke mot den föra fram någon sköld
eller kasta upp någon vall mot den.
34. Samma väg han kom skall han vända tillbaka,
och in i denna stad skall han icke komma, säger HERREN.
35. Ty jag skall beskärma och frälsa denna stad
för min tjänare Davids skull."
36. Och HERRENS ängel gick ut och slog i assyriernas läger ett
hundra åttiofem tusen man; och när man bittida följande morgon
kom ut, fick man se döda kroppar ligga där överallt.
37. Då bröt Sanherib, konungen i Assyrien, upp och tågade tillbaka;
och han stannade sedan i Nineve.
38. Men när han en gång tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han
dräpt med svärd av sina söner Adrammelek och Sareser; därefter
flydde dessa undan till Ararats land. Och hans son Esarhaddon
blev konung efter honom.
Jesaja, 38 Kapitlet
Hiskias sjukdom. Hans lovsång.
1. Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk; och profeten Jesaja, Amos'
son, kom till honom och sade till honom: "Så säger HERREN:
Beställ om ditt hus; ty du måste dö och skall icke tillfriskna."
2. Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen och bad till HERREN.
3. Och han sade: "Ack HERRE, tänk dock på huru jag har vandrat
inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort, vad gott
är i dina ögon." Och Hiskia grät bitterligen.
4. Då kom HERRENS ord till Jesaja: han sade:
5. "Gå och säg till Hiskia: Så säger HERREN, din fader Davids Gud:
Jag har hört din bön, jag har sett dina tårar. Se, jag skall
föröka din livstid med femton år;
6. jag skall ock rädda dig och denna stad ur den assyriske
konungens hand. Ja, jag skall beskärma denna stad.
7. Och detta skall för dig vara tecknet från HERREN därpå att HERREN
skall göra, vad han nu har lovat:
8. se, solvisarskuggan, som nu på Ahas' solvisare har gått nedåt
med solen, skall jag låta gå tio steg tillbaka." Så gick solen
tillbaka på solvisaren de tio steg, som den reda hade lagt till
rygga.
9. En sång, skriven av Hiskia, Juda konung, när han hade varit sjuk
och tillfrisknat från sin sjukdom:
10. Jag tänkte: Jag går hädan
i mina bästa dagar,
in genom dödsrikets portar;
jag varder berövad återstoden av mina år.
11. Jag tänkte: Jag får icke mer se HERREN,
HERREN i de levandes land.
Hos dem som bo i förgängelsens rike
får jag ej mer skåda människor.
12. Min hydda ryckes upp och flyttas bort ifrån mig
såsom en herdes tält.
Jag har vävt mitt liv till slut såsom en vävare sin väv,
och jag skäres nu ned från bommen;
innan dagen har gått över till natt, är du färdig med mig.
13. Jag måste ryta såsom ett lejon intill morgonen;
så krossas alla bin i min kropp.
Ja, innan dagen har gått över till natt, är du färdig med mig.
14. Jag klagade såsom en svala, såsom en trana,
jag suckade såsom en duva;
matta blickade mina ögon mot höjden:
"HERRE, jag lider nöd; tag dig an min sak."
15. Men vad skall jag väl säga,
då han nu har talat till mig
och själv utfört sitt verk?
I ro får jag nu leva alla mina år till slut
efter all min själs bedrövelse.
16. Herre, sådant länder till liv,
min ande har i allo sitt liv därav.
Och så helar du mig -- ja, giv mig liv!
17. Se till mitt bästa kom denna bittra bedrövelse över mig.
I din kärlek räddade du min själ
ifrån förintelsens grop,
i det du kastade alla mina synder
bakom din rygg.
18. Ty dödsriket tackar dig icke,
döden prisar dig icke,
och de som hava farit ned i graven hoppas ej mer
på din trofasthet.
19. De som leva, de som leva, de tacka dig,
såsom ock jag nu gör;
och fäderna göra din trofasthet
kunnig för barnen.
20. HERREN skall frälsa mig,
och mina sånger skola vi då spela
i alla våra livsdagar
däruppe i HERRENS hus.
21. Och Jesaja tillsade, att man skulle taga en fikonkaka och lägga
den såsom plåster på bulnaden, så skulle han tillfriskna.
22. Men Hiskia sade: "Vad för ett tecken gives mig därpå att jag
skall få gå upp i HERRENS hus?"
Jesaja, 39 Kapitlet
Sändebuden från Babel.
1. Vid samma tid sände Merodak-Baladan, Baladans son, konungen i
Babel, brev och skänker till Hiskia; och han fick höra, att
denne hade varit sjuk, men blivit återställd.
2. Och Hiskia gladde sig över deras ankomst och visade dem sitt
förrådshus, sitt silver och guld, sina välluktande kryddor och
sina dyrbara oljor och hela sitt tyghus och allt vad som fanns i
hans skattkamrar. Intet fanns i Hiskias hus eller eljest i hans
ägo, som han icke visade dem.
3. Men profeten Jesaja kom till konung Hiskia och sade till honom:
"Vad hava dessa män sagt, och varifrån hava de kommit till dig?"
Hiskia svarade: "De hava kommit till mig ifrån fjärran land,
ifrån Babel."
4. Han sade vidare: "Vad hava de sett i ditt hus?" Hiskia svarade:
"Allt som är i mitt hus hava de sett: intet finnes i mina
skattkamrar, som jag icke har visat dem."
5. Då sade Jesaja till Hiskia: "Hör HERREN Sebaots ord:
6. Se, dagar skola komma, då allt som finnes i ditt hus och som
dina fäder hava samlat ända till denna dag skall föras bort till
Babel; intet skall bliva kvar, säger HERREN.
7. Och söner till dig, de som skola utgå av dig och som du skall
föda, dem skall man taga, och de skola bliva hovtjänare i den
babyloniske konungens palats."
8. Hiskia sade till Jesaja: "Gott är det HERRENS ord, som du har
talat." Och han sade ytterligare: "Frid och trygghet skola ju
få råda i min tid."
Jesaja, 40 Kapitlet
Trösteord till Guds folk. HERRENS
storhet och makt.
1. Trösten, trösten mitt folk,
säger eder Gud.
2. Talen ljuvligt till Jerusalem
och prediken för det,
att dess vedermöda är slut,
att dess missgärning är försonad
och att det har fått dubbelt igen av HERRENS hand
för all sina synder.
3. Hör, man ropar;
"Bereden väg
för HERREN i öknen,
banen på hedmarken
en jämn väg för vår Gud.
4. Alla dalar skola höjas
och alla berg och höjder sänkas;
vad ojämnt är skall jämnas,
och vad oländigt är skall bliva slät mark.
5. HERRENS härlighet skall varda uppenbarad,
och allt kött skall tillsammans se den.
Ty så har HERRENS mun talat."
6. Hör, någon talar: "Predika!",
och en annan svarar: "Vad skall jag predika?"
"Allt kött är gräs
och all dess härlighet såsom ett blomster på marken.
7. Gräset torkar bort,
blomstret förvissnar,
när HERRENS andedräkt blåser därpå.
8. Gräset torkar bort,
blomstret förvissnar,
men vår Guds ord
förbliver evinnerligen."
9. Stig upp på ett högt berg,
Sion, du glädjens budbärarinna;
häv upp din röst med kraft,
Jerusalem, du glädjens budbärarinna:
häv upp den utan fruktan,
säg till Juda stöder:
"Se, där är eder Gud!"
10. Ja, Herren, HERREN kommer
med väldighet,
och hans arm visar sin makt.
Se, han har med sig sin lön,
och hans segerbyte går framför honom.
11. Han för sin hjord i bet såsom en herde,
han samlar lammen i sin famn
och bär dem i sitt sköte
och sakta för han moderfåren fram.
12. Vem är det, som mäter upp havens vatten i sin hand
och märker ut himmelens vidd med sina utspända fingrar?
Vem mäter upp stoftet på jorden med ett tredingsmått?
Vem väger bergen på en våg
och höjderna på en viktskål?
13. Vem kan utrannsaka HERRENS Ande,
och vem kan giva honom råd och undervisa honom?
14. Går han till råds med någon,
för att denne skall giva honom förstånd
och lära honom den rätta stigen,
lära honom kunskap
och visa honom förståndets väg?
15. Nej, folken äro att akta såsom en droppe ur ämbaret
och såsom ett grand på vågskålen;
se, havsländerna lyfter han såsom ett stoftkorn.
16. Libanons skog vore icke nog till offerved
och dess djur icke nog till brännoffer.
17. Folken äro allasammans såsom ett intet inför honom;
såsom alls intet och idel tomhet aktas de av honom.
18. Vid vem viljen I då likna Gud,
och vad finnes honom likt att ställa vid hans sida?
19. Månne ett avgudabeläte? -- det gjutes av någon konstnär,
och guldsmeden överdrager det sedan med guld,
och med silverkedjor pryder så guldsmeden det.
20. Den som icke har råd att offra så mycket,
han väljer ut ett stycke trä, som icke ruttnar,
och söker sig en förfaren konstnär,
som kan förfärdiga ett beläte, som ej faller omkull.
21. Haven I då intet förstånd?
Hören I då intet?
Blev detta icke förkunnat
för eder från begynnelsen?
Haven I icke förstått,
vad jordens grundvalar säga?
22. Han är den som tronar över jordens rund,
och dess inbyggare äro såsom gräshoppor;
han är den som utbreder himmelen såsom ett flor
och spänner ut den såsom ett tält att bo inunder.
23. Han är den som gör furstarna till intet,
förvandlar domarna på jorden till idel tomhet.
24. Knappt äro de planterade,
knappt äro de sådda,
knappt har deras stam
slagit rot i jorden,
så blåser han på dem, och de förtorka,
och en stormvind för dem bort såsom strå.
25. Vid vem viljen I då likna mig, så agg jag skulle vara såsom han?
säger den Helige.
26. Lyften upp edra ögon mot höjden
och sen: vem har skapat allt detta?
Det har han som för härskaran däruppe fram i räknade hopar;
han nämner dem alla vid namn.
Så stor är hans makt, så väldig hans kraft,
att icke en enda utebliver.
27. Huru kan du säga sådant, du Jakob,
och tala så, du Israel:
"Min väg är fördold för HERREN,
och min rätt är försvunnen för min Gud"?
28. Vet du då icke,
har du ej hört det,
att HERREN är en evig Gud,
han som har skapat jordens ändar?
Han bliver ej trött och uppgives icke,
hans förstånd är outrannsakligt.
29. Han giver den trötte kraft
och förökar den maktlöses styrka.
30. Ynglingar kunna bliva trötta och uppgivas,
och unga män kunna falla;
31. men de som bida efter HERREN hämta ny kraft,
de få nya vingfjädrar såsom örnarna.
Så hasta de åstad utan att uppgivas,
de färdas framåt utan att bliva trötta.
Jesaja, 41 Kapitlet
HERREN och avgudarna.
1. Tigen, I havsländer, och lyssnen till mig,
och må folken hämta ny kraft;
må de så komma fram och tala,
ja, låt oss med varandra träda inför rätta.
2. Vem har i öster låtit denne uppstå,
som mötes av seger, var han går fram?
Vem giver folkslag i hans våld
och gör honom till härskare över konungar?
Vem gör deras svärd till stoft
och deras bågar till strå som föres bort av vinden?
3. Han förjagar dem, där han går lyckosam fram,
vanliga vägar trampar icke hans fot.
4. Vem har verkat och utfört detta?
Det har han som från begynnelsen
kallade människors släkten fram:
jag, HERREN, som är den förste
och som intill det sista är densamme.
5. Havsländerna se det och frukta,
och jordens ändar förskräckas.
Man närmar sig till varandra och kommer tillhopa.
6. Den ene vill hjälpa den andre;
han säger till den andre: "Fatta mod!"
7. Träsnidaren sätter mod i guldsmeden,
bleckslagaren i den som hamrar på städ.
Han säger om lödningen: "Den är god"
och fäster bilden med spikar, så att den ej faller omkull.
8. Men du Israel, min tjänare,
du Jakob, som jag har utvalt,
du ättling av Abraham, min vän,
9. du som jag har hämtat från jordens ändar
och kallat hit från dess yttersta hörn
och till vilken jag har sagt: "Du är min tjänare,
dig har jag utvalt och icke försmått",
10. frukta icke, ty jag är med dig;
var ej försagd, ty jag är din Gud.
Jag styrker dig, jag hjälper dig ock,
jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand.
11. Se, alla som äro dig hätska
skola komma på skam och blygas;
dina motståndare skola bliva till intet
och skola förgås.
12. Du skall söka efter dina vedersakare,
men icke finna dem;
ja, de som strida mot dig skola bliva till intet
och få en ände.
13. Ty jag är HERREN, din Gud, som håller dig
vid din högra hand
och som säger till dig: Frukta icke,
jag hjälper dig.
14. Så frukta nu icke, du mask Jakob,
du Israels lilla hop.
Jag hjälper dig, säger HERREN;
din förlossare är Israels Helige.
15. Se, jag gör dig till en tröskvagn,
ny och med skarpa taggar,
så att du skall söndertröska berg och krossa dem till stoft
och göra höjder lika agnar.
16. Du skall kasta dem med kastskovel,
och vinden skall föra dem bort
och stormen förskingra dem;
men du själv skall fröjda dig i HERREN
och berömma dig av Israels Helige.
17. De betryckta och fattiga
söka förgäves efter vatten,
deras tunga försmäktar av törst;
men jag, HERREN, skall bönhöra dem,
jag, Israels Gud, skall icke övergiva dem.
18. Jag skall låta strömmar rinna upp på höjderna
och källor i dalarna;
jag skall göra öknen till en vattenrik sjö
och torrt land till källsprång.
19. Och jag skall låta cedrar och akacieträd växa upp i öknen
jämte myrten och olivträd
och skall på hedmarken plantera cypress
tillsammans med alm och buxbom,
20. för att man skall både se och veta
och akta på och förstå,
att HERRENS hand har gjort detta,
att Israels Helige har skapat det.
21. Så träden nu fram med eder sak,
säger HERREN;
kommen med edra bevis,
säger Jakobs konung.
22. Ja, må man komma med dem
och förkunna för oss, vad som skall ske.
Var äro edra forna utsagor?
Läggen fram dem, för att vi må akta på dem
och se till, huru de hava gått i fullbordan.
Eller låten oss höra, vad som nu skall komma,
23. förkunnen, vad framdeles skall hända,
för att vi må se, att I ären gudar.
Ja, gören någonting, vad det nu vara må,
så att vi alla häpna, när vi se det.
24. Men se, I ären ett intet,
och edert verk är alls intet;
den som utväljer eder är en styggelse.
25. Jag lät i norr en man uppstå, och han kom,
ja, i öster en som skulle åkalla mitt namn;
och han skulle gå fram över landsherrarna, såsom vore de lerjord,
lik en krukmakare, som trampar lera.
26. Vem förkunnade detta förut, så att vi fingo veta det,
eller i förväg, så att vi kunde säga: "Du hade rätt"?
Ingen fanns, som förkunnade det,
ingen, som lät oss höra det,
ingen, som hörde eder tala därom.
27. Jag är den förste, som säger till Sion: "Se, se där äro de",
den förste, som bringar Jerusalem detta glädjens budskap.
28. Jag ser mig om, men här finnes ingen,
ingen bland dessa, som kan giva besked;
ingen som kan giva ett svar på min fråga.
29. Se, de äro allasammans fåfänglighet,
deras verk äro ett intet,
deras beläten vind och tomhet.
Jesaja, 42 Kapitlet
HERRENS rätte tjänare och dennes värv.
HERRENS framträdande till strid. Hans
blinde tjänares straff.
1. Se, över min tjänare som jag uppehåller,
min utkorade, till vilken min själ har behag,
över honom har jag låtit min Ande komma;
han skall utbreda rätten bland folken.
2. Han skall icke skria eller ropa
och icke låta höra sin röst på gatorna.
3. Ett brutet rör skall han icke sönderkrossa,
och en tynande veke skall han icke utsläcka;
han skall i trofasthet utbreda rätten.
4. Hans kraft skall icke förtyna eller brytas,
intill dess att han har grundat rätten på jorden;
havsländerna vänta efter hans lag.
5. Så säger Gud, HERREN,
han som har skapat himmelen och utspänt den,
han som har utbrett jorden med vad som alstras därav,
han som har givit liv åt folket som är därpå
och ande åt dem som vandra där:
6. Jag, HERREN, har kallat dig i rättfärdighet,
och jag vill fatta dig vid handen
och bevara dig och fullborda i dig förbundet med folket
och sätta dig till ett ljus för folkslagen,
7. för att du må öppna blinda ögon
och föra fångar ut ur fängelset,
ja, ur fångenskapen dem som sitta i mörkret.
8. Jag, HERREN, det är mitt namn;
och jag giver icke min ära åt någon annan
eller mitt lov åt belätena.
9. Se, vad jag förut förkunnade, det har nu kommit.
Nu förkunnar jag nya ting;
förrän de visa sig,
låter jag eder höra om dem.
10. Sjungen till HERRENS ära en ny sång,
hans lov från jordens ända,
I som faren på havet, så ock allt vad däri är,
I havsländer med edra inbyggare;
11. stämmen upp, du öken med dina städer
och I byar, där Kedar bor;
jublen, I klippornas invånare,
ropen från bergens toppar.
12. Given HERREN ära
och förkunnen hans lov i havsländerna.
13. HERREN drager ut såsom en hjälte,
han eggar upp sig till iver såsom en krigare;
han uppgiver härskri, han ropar högt
och visar sin makt mot sina fiender.
14. I lång tid har jag tegat,
jag höll mig stilla och betvang mig;
men nu skall jag höja rop såsom en barnaföderska,
jag vill skaffa mig luft och andas ut.
15. Jag skall föröda berg och höjder
och låta allt gräs på dem förtorka;
jag skall göra strömmar till land
och låta allt gräs på dem förtorka;
jag skall göra strömmar till land
och låta sjöar torka ut.
16. Och de blinda skall jag leda
på en väg som de icke känna;
på stigar som de icke känna
skall jag föra dem.
Jag skall göra mörkret framför dem till ljus
och det som är ojämnt till jämn mark.
Detta är, vad jag skall göra,
och jag skall ej rygga mitt ord.
17. Men de som förtrösta på skurna beläten
och som säga till gjutna beläten:
"I ären våra gudar",
de skola vika tillbaka
och stå där med skam.
18. Hören, I döve;
I blinde, skåden och sen.
19. Vem är blind, om icke min tjänare,
och så döv som den budbärare jag sänder åstad?
20. Du har fått se mycket,
men du aktar icke därpå;
fastän öronen hava blivit öppnade,
lyssnar ingen till.
21. Det är HERRENS behag, för hans rättfärdighets skull,
att han vill låta sin lag komma till makt och ära.
22. Men detta är ett plundrat och skövlat folk;
dess ynglingar äro alla lagda i bojor,
och i fängelser hållas de gömda,
de hava blivit givna till plundring,
och ingen finnes, som räddar,
till skövling, och ingen säger:
"Giv tillbaka."
23. Ack att någon bland eder ville lyssna härtill,
för framtiden giva akt och höra härpå!
24. Vem har lämnat Jakob till skövling
och Israel i plundrares våld?
Har icke HERREN gjort det;
han, mot vilken vi hava syndat,
han, på vilkens vägar
man icke ville vandra
och på vilkens lag
man icke ville höra?
25. Därför utgöt han över dem i sin vrede
förtörnelse och krigets raseri.
Och de förbrändes därav runt omkring,
men besinnade det icke;
de förtärdes därav,
men aktade icke därpå.
Jesaja, 43 Kapitlet
Israels förlossning. HERRENS
rättfärdighet och Israels synd.
1. Men nu säger HERREN så,
han som har skapat dig, Jakob,
han som har danat dig, Israel:
Frukta icke, ty jag har förlossat dig,
jag har kallat dig vid ditt namn, du är min.
2. Om du ock måste gå genom vatten, så är jag med dig,
eller genom strömmar, så skola de icke fördränka dig;
måste du än gå genom eld, så skall du ej bliva svedd,
och lågorna skola ej förtära dig.
3. Ty jag är HERREN, din Gud,
Israels Helige, din frälsare;
jag giver Egypten till lösepenning för dig,
Etiopien och Seba i ditt ställe.
4. Eftersom du är så dyrbar i mina ögon,
så högt aktad och så älskad av mig,
därför giver jag människor till lösen för dig
och folk till lösen för ditt liv.
5. Frukta då icke, ty jag är med dig.
Jag skall låta dina barn komma från öster,
och från väster skall jag samla dig tillhopa.
6. Jag skall säga till Norden: "Giv hit"
och till södern: "Förhåll mig dem icke;
för hit mina söner ifrån fjärran
och mina döttrar ifrån jordens ända,
7. envar som är uppkallad efter mitt namn
och som jag har skapat till min ära,
envar som jag har danat och gjort."
8. För hitut det blinda folket, som dock har ögon,
och de döva, som dock hava öron.
9. Alla folk hava kommit tillsammans,
folkslagen samla sig tillhopa.
Vem bland dem finnes, som skulle kunna förutsäga sådant?
Må de låta oss höra sina forna utsagor.
Må de ställa fram sina vittnen och bevisa sin rätt,
så att dessa, när de höra det, kunna säga: "Det är sant."
10. Men I ären mina vittnen, säger HERREN,
I ären min tjänare, den som jag har utvalt,
på det att I mån veta och tro mig
och förstå, att det är jag;
före mig är ingen Gud danad,
och efter mig skall ingen komma.
11. Jag, jag är HERREN,
och förutom mig finnes ingen frälsare.
12. Jag har förkunnat det och skaffat frälsning,
jag har kungjort det och ingen främmande gud bland eder.
I ären mina vittnen, säger HERREN;
och jag är Gud.
13. Ja, allt framgent är jag densamme,
och ingen kan rädda från min hand.
När jag vill göra något, vem kan då avvända det?
14. Så säger HERREN, eder förlossare,
Israels Helige:
För eder skull sänder jag mitt bud mot Babel,
och jag skall driva dem allasammans på flykten,
jag skall driva kaldéerna ned på skeppen som voro deras fröjd.
15. Jag är HERREN, eder Helige,
Israels skapare, eder konung.
16. Så säger HERREN,
han som gör en väg i havet,
en stig i väldiga vatten,
17. han som för vagnar och hästar ditut,
ja, härskara och och stridsmakt,
sedan ligga de där tillhopa och kunna icke stå upp,
de äro utsläckta, de hava slocknat såsom en veke:
18. Tänken icke på vad förr har varit,
akten icke på vad fordom har skett.
19. Se, jag vill göra något nytt.
Redan nu visar det sig; märken I det icke?
Ja, jag skall göra en väg i öknen
och strömmar i ödemarken,
20. så att markens djur skola ära mig,
schakaler och strutsar,
därför att jag låter vatten flyta i öknen,
strömmar i ödemarken,
så att mitt folk, min utkorade, kan få dricka.
21. Det folk, som jag har danat åt mig,
skall förtälja mitt lov.
22. Men icke har du, Jakob, kallat mig hit,
i det du har gjort dig möda för min skull, du Israel.
23. Icke har du framburit åt mig dina brännoffersfår
eller ärat mig med dina slaktoffer;
icke har jag vållat dig arbete med spisoffer,
ej heller möda med rökelse.
24. Icke har du köpt kalmus åt mig för dina penningar
eller mättat mig med dina slaktoffers fett.
Nej, du har vållat mig arbete genom dina synder
och möda genom dina missgärningar.
25. Jag, jag är den som utplånar
dina överträdelser för min egen skull,
och dina synder kommer jag icke mer ihåg.
26. Låt mig höra, vad du har att säga,
och låt oss gå till rätta med varandra;
tala du, för att du må finnas rättfärdig.
27. Men se, redan din stamfader syndade,
och de som förde din talan begingo överträdelser mot mig.
28. Därför har jag måst låta helgedomens furstar utstå vanära
och har överlämnat Jakob åt tillspillogivning,
Israel åt försmädelse.
Jesaja, 44 Kapitlet
HERRENS välsignelse över Israel.
Avgudamakarnas dårskap. Syndernas
utplåning. Upprättelsen genom Kores.
1. Men hör nu, du Jakob, min tjänare,
du Israel, som jag har utvalt.
2. Så säger HERREN, han som har skapat dig,
han som danade dig redan i moderlivet och som hjälper dig:
Frukta icke, du min tjänare Jakob,
du Jesurun[1], som jag har utvalt.
3. Ty jag skall utgjuta vatten över de törstiga
och strömmar över det torra;
jag skall utgjuta min Ande över din barn
och min välsignelse över dina telningar,
4. så att de växa upp mitt ibland gräset
såsom pilträd vid vattenbäckar.
5. Då skall den ene säga: "HERREN tillhör jag",
och den andre skall åberopa Jakobs namn,
och en tredje skall skriva på sin hand: "HERRENS egen"
och skall bruka Israel såsom ett ärenamn.
6. Så säger HERREN, Israels konung,
och hans förlossare, HERREN Sebaot:
Jag är den förste, och jag är den siste,
och förutom mig finnes ingen Gud.
7. Och vem talar, såsom jag har gjort,
alltsedan jag lät urtidsfolket framträda?
Må han förkunna det och lägga det fram för mig.
Ja, må de förkunna det tillkommande, vad som skall ske.
8. Frukten icke och varen icke förskräckta.
Har jag icke för länge sedan låtit dig höra om detta
och förkunnat det? I ären ju mina vittnen.
Finnes väl någon Gud förutom mig?
Nej, ingen annan klippa finnes, jag vet av ingen.
9. Avgudamakarna äro allasammans idel tomhet, och deras kära gudar
kunna icke hjälpa. Deras bekännare se själva intet och förstå
intet; därför måste de ock komma på skam.
10. Om någon formar en gud och gjuter ett beläte, så är det honom
till intet gagn.
11. Se, hela dess följe skall komma på skam; konstnärerna själva äro
ju allenast människor. Må de församlas, så många de äro, och
träda fram; de skola då alla tillhopa med förskräckelse komma på
skam.
12. Smeden tager sitt verktyg och bearbetar sitt smide i glöden, han
formar det med hammare, han bearbetar det med kraftig arm; till
äventyrs får han därvid svälta, så att han bliver vanmäktig, och
försaka att dricka, så att han bliver matt.
13. Träsnidaren spänner ut sitt mätsnöre och gör märken på
trästycket med sitt ritstift, han arbetar därpå med sina eggjärn
och märker ut det med passaren; och han gör så därav en
mansbild, en prydlig människogestalt, som får bo i ett hus.
14. Man fäller åt sig cedrar; man tager plantor av stenek och vanlig
ek och uppdrager dem åt sig bland skogens träd; man planterar åt
sig lärkträd, och regnet giver dem växt.
15. Detta hava människorna till bränsle; och man tager därav och
värmer sig därmed, man tänder på det och bakar bröd därvid. Men
därjämte förfärdigar man en gud därav och tillbeder den, man gör
därav ett beläte och faller ned för det.
16. En del av träet bränner man alltså upp i eld, över en annan del
därav tillagar man kött till att äta, steker sin stek och äter
sig mätt; när man så har värmt sig, säger man: "Gott, nu är jag
varm, nu njuter jag av brasan."
17. Men av det som är kvar gör man en gud, man gör sig ett beläte,
och för det faller man ned och tillbeder, man bönfaller inför
det och säger: "Rädda mig, ty du är min gud." --
18. Ja, sådana veta intet och förstå intet, ty igentäppta äro deras
ögon, så att de icke se, och deras hjärtan, så att de intet
begripa.
19. Ingen har så mycken eftertanke, så mycket vett eller förstånd,
att han säger: "En del därav har jag bränt upp i eld, och på
kolen har jag bakat bröd och stekt kött och har så ätit; skulle
jag då av återstoden göra en styggelse? Skulle jag falla ned
för ett stycke trä?"
20. Den som så håller sig till vad som blott är aska, han är förledd
av ett dårat hjärta, så att han icke förstår att rädda sin själ,
icke att tänka: "Blott fåfänglighet är, vad jag håller i min
högra hand."
21. Tänk härpå, du Jakob,
du Israel, ty du är min tjänare;
jag har danat dig, ja, du är min tjänare.
Israel, du varder icke förgäten av mig.
22. Jag utplånar dina överträdelser såsom ett moln
och dina synder såsom en sky.
Vänd om till mig, ty jag förlossar dig.
23. Jublen, I himlar,
ty HERREN utför sitt verk;
höjen glädjerop, I jordens djup,
bristen ut i jubel, I berg,
du skog med alla dina träd;
ty HERREN förlossar Jakob,
han bevisar sig härlig i Israel.
24. Så säger HERREN, din förlossare,
han som danade dig redan i moderlivet:
"Jag, HERREN, är den som för allt,
den som ensam utspänner himmelen
och utan någons hjälp breder ut jorden.
25. Jag är den som gör lögnprofeternas tecken om intet
och gör spåmännen till dårar,
den som låter de vise komma till korta
och gör deras klokhet till dårskap,
26. men som låter sin tjänares ord bliva beståndande
och fullbordar sina sändebuds rådslag.
Jag är den som säger om Jerusalem: "Det skall bliva bebott"
och om Juda städer: "De skola varda uppbyggda;
jag skall upprätta ruinerna där."
27. Jag är den som säger till havsdjupet: "Sina ut;
dina strömmar vill jag låta uttorka."
28. Jag är den som säger om Kores: "Han är min herde,
han skall fullborda all min vilja,
och han skall säga om Jerusalem:
'Det skall bliva uppbyggt'
och till templet: 'Din grund skall åter varda lagd.'"
[1] Se Jesurun i Ordförkl.
Jesaja, 45 Kapitlet
Kores HERRENS redskap. HERREN den ende
Guden. Hela världens underkastelse under
honom.
1. Så säger HERREN till sin smorde,
till Kores som jag har fattat vid hans högra hand,
då jag nu vill slå ned folken inför honom
och lösa svärdet från konungarnas länd,
då jag vill öppna dörrarna för honom
så att inga portar mer äro stängda:
2. Själv skall jag gå framför dig,
backarna skall jag jämna ut;
kopparportarna skall jag krossa,
och järnbommarna skall jag bryta sönder.
3. Och jag skall giva dig dolda skatter
och bortgömda rikedomar,
för att du må förnimma, att jag, HERREN, är den
som har kallat dig vid ditt namn, jag, Israels Gud.
4. För min tjänare Jakobs skull,
för Israels, min utkorades, skull
kallade jag dig vid ditt namn
och gav dig ärenamn, innan du kände mig.
5. Jag är HERREN och eljest ingen,
utom mig finnes ingen Gud;
innan du kände mig, omgjordade jag dig,
6. för att man skulle förnimma både i öster och i väster,
att alls ingen finnes förutom mig,
att jag är HERREN och eljest ingen,
7. jag som danar ljuset och skapar mörkret,
jag som giver lyckan och skapar olyckan.
Jag, HERREN, är den som gör allt detta.
8. Drypen, I himlar därovan,
och må skyarna låta rättfärdighet strömma ned.
Må jorden öppna sig,
och må dess frukt bliva frälsning;
rättfärdighet låte den ock växa upp.
Jag, HERREN, skapar detta.
9. Ve dig som vill gå till rätta med din Skapare,
ja, ve dig, du skärva bland andra skärvor av jord!
Skall väl leret säga till krukmakaren: "Vad kan du göra?"
Och skall ditt verk säga om dig: "Han har inga händer"?
10. Ve dig som säger till din fader: "Icke kan du avla barn"
och till hans hustru: "Icke kan du föda barn"!
11. Så säger HERREN,
Israels Helige, som ock är hans skapare:
Frågen mig om det tillkommande;
lämnen åt mig omsorgen om mina söner, mina händer verk.
12. Det är jag, som har gjort jorden och skapat människorna därpå;
det är mina händer, som hava utspänt himmelen,
och hela dess härskara har jag bådat upp.
13. Det är ock jag, som har låtit denne uppstå i rättfärdighet,
och alla hans vägar skall jag göra jämna.
Han skall bygga upp min stad
och släppa mina fångar lösa,
och det icke för betalning eller för gåvor,
säger HERREN Sebaot.
14. Så säger HERREN:
Vad egyptierna hava förvärvat med sitt arbete
och etiopiernas och Sebas resliga folk med sin handel,
det skall allt övergå i din hand och höra dig till.
De skola följa bakom dig,
i kedjor skola de gå.
Och de skola falla ned inför dig
och ställa sin bön till dig:
"Allenast i dig är Gud,
och eljest finnes ingen,
alls ingen annan Gud."
15. Ja, du är sannerligen en outgrundlig Gud,
du Israels Gud, du frälsare
16. De komma alla på skam och varda till blygd,
de måste allasammans gå där med blygd,
alla avgudamakarna.
17. Men Israel bliver frälst genom HERREN
med en evig frälsning;
aldrig i evighet skolen I komma på skam
och varda till blygd.
18. Ty så säger HERREN,
han som har skapat himmelen,
han som är Gud,
han som har danat jorden och gjort den,
han som har berett den
och som icke har skapat den till att vara öde,
utan danat den till att bebos:
Jag är HERREN
och eljest ingen.
19. Jag har icke talat i det fördolda,
någonstädes i ett mörkt land;
jag har icke sagt till Jakobs släkt:
Förgäves skolen I söka mig.
Jag är HERREN, som talar sanning,
som förkunnar, vad rätt är.
20. Så församlen eder nu och kommen hit,
träden fram allasammans,
I räddade, som ären kvar av folken.
Ty de hava intet förstånd,
de som föra sina träbeläten omkring i högtidståg
och bedja till en gud
som icke kan frälsa.
21. Förkunnen något och läggen fram det;
alla tillhopa må rådslå därom.
Vem har långt förut låtit eder höra detta
och för länge sedan förkunnat det?
Har icke jag, HERREN, gjort det
jag, förutom vilken ingen Gud mer finnes,
ingen Gud, som är rättfärdig och som frälsar,
nej, ingen finnes jämte mig.
22. Vänden eder till mig, så varden I frälsta,
I jordens alla ändar;
ty jag är Gud
och eljest ingen.
23. Jag har svurit vid mig själv,
från min mun har utgått ett sanningsord,
ett ord, som icke skall ryggas:
För mig skola alla knän böja sig,
och mig skola alla tungor giva sin ed.
24. Så har man betygat om mig:
Allenast hos HERREN finnes rättfärdighet och makt.
Till honom skola komma med blygd
alla de som hava varit honom hätska.
25. Ja, genom HERREN får all Israels släkt sin rätt,
och av honom skola de berömma sig.
Jesaja, 46 Kapitlet
Babels gudars fall. Varning till
överträdarna.
1. Bel sjunker ned,
Nebo måste böja sig,
deras bilder lämnas
åt djur och fänad;
de som I förden omkring i högtidståg,
de lastas nu på ök
som bära sig trötta av bördan.
2. Ja, de måste båda böja sig och sjunka ned;
de kunna icke rädda någon börda,
själva vandra de bort i fångenskap.
3. Så hören nu på mig, I av Jakobs hus,
I alla som ären kvar av Israels hus,
I som haven varit lastade på mig allt ifrån moderlivet
och burna av mig allt ifrån modersskötet.
4. Ända till eder ålderdom är jag densamme,
och intill dess I varden grå, skall jag bära eder;
så har jag hittills gjort,
och jag skall också framgent hålla eder uppe,
jag skall bära och rädda eder.
5. Med vem viljen I likna och jämföra mig,
och med vem viljen I sammanställa mig,
så att jag skulle vara honom lik?
6. Man skakar ut guld ur pungen
och väger upp silver på vågen,
och så lejer man en guldsmed att göra det till en gud,
för vilken man kan falla ned och tillbedja.
7. Den lyfter man på axeln och bär den bort
och sätter ned den på dess plats,
för att den skall stå där och ej vika från stället.
Men ropar någon till den, så svarar den icke
och frälsar honom icke ur hans nöd.
8. Tänken härpå och kommen till förnuft;
besinnen eder, I överträdare.
9. Tänken på vad förr var, redan i forntiden;
ty jag är Gud och eljest ingen,
en Gud, vilkens like icke finnes;
10. jag som i förväg förkunnar, vad komma skall,
och långt förut, vad ännu ej har skett;
jag som säger: "Mitt rådslut skall gå i fullbordan,
och allt vad jag vill, det gör jag";
11. jag som kallar på örnen från öster
och ifrån fjärran land på mitt rådsluts man.
Vad jag har bestämt, det sätter jag ock i verket.
12. Så hören nu på mig, I stormodige,
I som menen, att hjälpen är långt borta.
13. Se, jag låter min hjälp nalkas, den är ej långt borta,
och min frälsning dröjer icke;
jag giver frälsning i Sion
och min härlighet åt Israel.
Jesaja, 47 Kapitlet
Det stolta Babels förnedring. Dess
trollkarlars vanmakt.
1. Stig ned och sätt dig i stoftet,
du jungfru dotter Babel,
sätt dig på jorden utan tron,
du kaldéernas dotter;
ty man skall icke mer kalla dig
"den bortklemade och yppiga".
2. Tag till kvarnen och mal mjöl,
lägg av din slöja,
lyft upp släpet, blotta benet,
vada genom strömmarna.
3. Din blygd skall varda blottad,
och din skam skall ses.
Hämnd skall jag utkräva
och ej skona någon människa.
4. Vår förlossares namn är HERREN Sebaot,
Israels Helige!
5. Sitt tyst och drag dig undan i mörkret,
du kaldéernas dotter;
ty du skall icke mer bliva kallad
"konungarikenas drottning".
6. Jag förtörnades på mitt folk,
jag ohelgade min arvedel
och gav dem i din hand.
Och du visade dem intet förbarmande;
på gamla män
lät du ditt ok tynga hårt.
7. Du tänkte: "Jag skall evinnerligen
förbliva en drottning"
därför ville du ej akta på
och tänkte ej på änden.
8. Så hör nu detta, du som lever i vällust,
du som tronar så trygg,
du som säger i ditt hjärta:
"Jag och ingen annan;
aldrig skall jag sitta såsom änka,
aldrig veta av, vad barnlöshet är."
9. Se, båda dessa olyckor skola komma över dig med hast,
på en och samma dag:
både barnlöshet och änkestånd skola komma över dig
i fullaste mått,
trots myckenheten av dina trolldomskonster,
trots dina besvärjelsers starka kraft.
10. Du kände dig trygg i din ondska, du tänkte:
"Ingen ser mig."
Din vishet och din kunskap var det,
som förförde dig,
så att du så sade i ditt hjärta:
"Jag och ingen annan."
11. Därför skall en olycka komma över dig,
som du ej förmår besvärja bort,
och ett fördärv skall falla över dig,
som du icke skall kunna avvända;
ja, plötsligt skall ödeläggelse komma över dig,
när du minst anar det.
12. Träd fram med de besvärjelser och många trolldomskonster
som du har mödat dig med från din ungdom;
se till, om du så kan skaffa hjälp,
om du så kan skrämma bort faran.
13. Du har arbetat dig trött med dina många rådslag.
Må de nu träda fram,
må de frälsa dig, dessa som avmäta himmelen
och spana i stjärnorna
och var nymånad kungöra, varifrån ditt öde
skall komma över dig.
14. Men se, de äro att likna vid strå
som brännes upp i eld,
de kunna icke rädda sitt liv
ur lågornas våld.
Detta är ju ingen koleld att värma sig framför,
ingen brasa att sitta vid.
15. Ja, så går det för dig med dem som du mödade dig för.
Och dina handelsvänner från ungdomstiden draga bort,
var och en åt sitt håll
och ingen finnes, som frälsar dig.
Jesaja, 48 Kapitlet
Guds sannfärdighet och barmhärtighet
bekräftade genom frälsningen ifrån
Babel.
1. Hören detta, I av Jakobs hus,
I som ären uppkallade med Israels namn
och flutna ur Juda källa,
I som svärjen vid HERRENS namn
och prisen Israels Gud --
dock icke i sanning och rättfärdighet,
2. allt medan I kallen eder efter den heliga staden
och stödjen eder på Israels Gud,
på honom vilkens namn är HERREN Sebaot.
3. Vad förut skedde, det hade jag för länge sedan förkunnat;
av min mun var det förutsagt, och jag hade låtit eder höra därom.
Plötsligt satte jag det i verket, och det inträffade.
4. Eftersom jag visste, att du var så styvsint,
ja, att din nacksena var av järn
och din panna av koppar,
5. därför förkunnade jag det för länge sedan
och lät dig höra därom, innan det skedde,
på det att du icke skulle kunna säga:
"Min gudastod har gjort det,
min gudabild, den skurna eller den gjutna har skickat det så."
6. Du hade hört det, nu kan du se alltsammans;
viljen I då icke erkänna det?
Nu låter jag dig åter höra om nya ting,
om fördolda ting som du ej har vetat av.
7. Först nu hava de blivit skapade, icke tidigare,
och förrän i dag fick du icke höra om dem,
på det att du ej skulle kunna säga: "Det visste jag ju förut."
8. Du fick icke förr höra något därom eller veta något därav,
ej heller kom det tidigare för dina öron,
eftersom jag visste, huru trolös du var
och att du hette "överträdare" allt ifrån moderlivet.
9. Men för mitt namns skull är jag långmodig,
och för min äras skull håller jag tillbaka min vrede,
så att du icke bliver utrotad.
10. Se, jag har smält dig, men silver har jag icke fått;
jag har prövat dig i lidandets ugn.
11. För min egen skull, ja, för min egen skull gör jag så,
ty huru skulle jag kunna låta mitt namn bliva ohelgat?
Jag giver icke min ära åt någon annan.
12. Hör på mig, du Jakob,
du Israel, som jag har kallat.
Jag är det; jag är den förste,
jag är ock den siste.
13. Min hand har lagt jordens grund,
och min högra hand har utspänt himmelen;
jag kallar på dem,
då stå de där båda.
14. Församlen eder, I alla, och hören:
Vem bland dessa andra har förutsagt detta,
att den man, som HERREN älskar, skall utföra hans vilja mot Babel
och vara hans arm mot kaldéerna?
15. Jag, jag har talat detta,
jag har ock kallat honom,
jag har fört honom fram, så att hans väg har blivit lyckosam.
16. Träden hit till mig och hören detta;
Mina förutsägelser har jag icke talat i det fördolda;
när tiden kom, att något skulle ske, då var jag där.
Och nu har Herren, HERREN
sänt mig och sänt sin Ande.
17. Så säger HERREN, din förlossare,
Israels Helige:
Jag är HERREN, din Gud,
den som lär dig, vad nyttigt är,
den som leder dig på den väg du skall vandra.
18. O att du ville akta på mina bud!
Då skulle frid tillflyta dig såsom en ström
och din rätt såsom havets böljor;
19. dina barn skulle då vara såsom sanden
och din livsfrukt såsom sandkornen,
dess namn skulle aldrig bliva utrotat
eller utplånat ur min åsyn.
20. Dragen ut från Babel,
flyn ifrån kaldéernas land;
förkunnen det med fröjderop
och låten det bliva känt,
utbreden ryktet därom
till jordens ända;
sägen: "HERREN har förlossat
sin tjänare Jakob."
21. De ledo ingen törst,
när han förde dem genom ödemarker,
ty han lät vatten strömma fram
ur klippan åt dem,
han klöv sönder klippan,
och vattnet flödade.
22. Men de ogudaktiga få ingen frid,
säger HERREN.
Jesaja, 49 Kapitlet
HERRENS tjänares kamp och lön. Sions
klagan och tröst.
1. Hören på mig, I havsländer,
och akten härpå, I folk, som bon i fjärran.
HERREN kallade mig, när jag ännu var i moderlivet,
han nämnde mitt namn, medan jag låg i min moders sköte.
2. Och han gjorde min mun lik ett skarpt svärd
och gömde mig under sin hands skugga;
han gjorde mig till en vass pil
och dolde mig i sitt koger.
3. Och han sade till mig: "Du är min tjänare,
Israel, genom vilken jag vill förhärliga mig."
4. Men jag tänkte: "Förgäves har jag mödat mig,
fruktlöst och fåfängt har jag förtärt min kraft;
dock, min rätt är hos HERREN
och min lön hos min Gud."
5. Och nu säger HERREN,
han som danade mig till sin tjänare, när jag ännu var i moderlivet,
på det att jag måtte föra Jakob tillbaka till honom,
så att Israel icke rycktes bort
-- ty jag är ärad i HERRENS ögon,
och min Gud har blivit min starkhet --
6. han säger: Det är för litet för dig, då du är min tjänare,
att allenast upprätta Jakobs stammar
och föra tillbaka de bevarade av Israel;
jag vill sätta dig till ett ljus för hednafolken,
för att min frälsning må nå till jordens ända.
7. Så säger HERREN,
Israels förlossare, hans Helige,
till den djupt föraktade som är en styggelse för människor,
en träl under tyranner:
Konungar skola se det och stå upp,
furstar skola se det och buga sig
för HERRENS skull, som har bevisat sig trofast,
för Israels Heliges skull, som har utvalt dig.
8. Så säger HERREN:
Jag bönhör dig i behaglig tid,
och jag hjälper dig på frälsningens dag;
jag skall bevara dig och fullborda i dig förbundet med folket,
så att du skall upprätta landet
och utskifta de förödda arvslotterna
9. och säga till de fångna: "Dragen ut",
till dem som sitta i mörkret: "Kommen fram."
De skola finna bete utmed vägarna,
ja, betesplatser på alla kala höjder;
10. de skola varken hungra eller törsta,
ökenhettan och solen skola icke skada dem,
ty deras förbarmare skall leda dem
och skall föra dem till vattenkällor.
11. Och jag skall göra alla mina berg till öppna vägar,
och mina farvägar skola byggas höga.
12. Se, där komma de fjärran ifrån,
ja, somliga från norr och andra från väster,
somliga ock från sinéernas land.
13. Jublen, I himlar, och fröjda dig, du jord,
och bristen ut i jubel, I berg;
ty HERREN tröstar sitt folk
och förbarmar sig över sina betryckta.
14. Men Sion säger: "HERREN har övergivit mig,
Herren har förgätit mig."
15. Kan då en moder förgäta sitt barn,
så att hon icke har förbarmande med sin livsfrukt?
Och om hon än kunde förgäta sitt barn,
så skulle dock jag icke förgäta dig.
16. Se, på mina händer har jag upptecknat dig;
dina murar stå alltid inför mina ögon.
17. Redan hasta dina söner fram,
under det dina förstörare och härjare draga bort ifrån dig.
18. Lyft upp dina ögon och se dig omkring:
alla komma församlade till dig.
Så sant jag lever, säger HERREN,
du skall få ikläda dig dem alla såsom en skrud
och lik en brud omgjorda dig med dem.
19. Ty om du förut låg i ruiner och var ödelagd,
ja, om ock ditt land var förhärjat,
så skall du nu i stället bliva för trång för dina inbyggare,
och dina fördärvare skola vara långt borta.
20. Den tid stundar, då du skall få höra sägas av barnen
som föddes under din barnlöshet:
"Platsen är mig för trång,
giv rum, så att jag kan bo här."
21. Då skall du säga i ditt hjärta:
"Vem har fött dessa åt mig?
Jag var ju barnlös och ofruktsam,
landsflyktig och fördriven;
vem har då fostrat dessa?
Se, jag var lämnad ensam kvar;
varifrån komma då dessa?"
22. Så säger Herren, HERREN:
Se, jag skall upplyfta min hand till tecken åt folken
och resa upp mitt baner till tecken åt folkslagen;
då skola de bära dina söner hit i sin famn
och föra dina döttrar fram på sina axlar.
23. Och konungar skola vara dina barns vårdare
och furstinnor deras ammor,
de skola falla ned inför dig med ansiktet mot jorden
och slicka dina fötters stoft.
Och du skall förnimma, att jag är HERREN
och att de som förbida mig icke komma på skam.
24. Kan man taga ifrån hjälten hans byte
eller rycka fångarna ifrån den som har segerns rätt?
25. Och om än så vore, säger HERREN,
om man än kunde taga ifrån hjälten hans fångar
och rycka bytet ur den väldiges hand,
så skulle jag dock själv stå emot dina motståndare,
och själv skulle jag frälsa dina barn.
26. Ja, jag skall tvinga dina förtryckare att äta sitt eget kött,
och av sitt eget blod skola de bliva druckna såsom av druvsaft.
Och allt kött skall då förnimma, att jag, HERREN, är din frälsare
och att den Starke i Jakob är din förlossare.
Jesaja, 50 Kapitlet
Sions skuld och HERRENS frälsande makt.
HERRENS tjänares tålamod och tillförsikt
under smäleken. Tröst och hotelse.
1. Så säger HERREN:
Var är eder moders skiljebrev,
det, varmed jag skulle hava förskjutit henne?
Eller finnes bland mina borgenärer någon
som jag har sålt eder åt?
Nej, genom edra missgärningar bleven I sålda,
och för edra överträdelsers skull blev eder moder förskjuten.
2. Varför var ingen tillstädes, när jag kom?
Varför svarade ingen, när jag ropade?
Har då min arm blivit för kort, så att den ej kan förlossa,
eller finnes hos mig ingen kraft till att hjälpa?
Med min näpst uttorkar jag ju havet,
och strömmarna gör jag till torrt land,
så att fiskarna ruttna och dö av törst,
eftersom vattnet är borta;
3. själva himmelen kläder jag i mörker
och giver den sorgdräkt att bära.
4. Herren, HERREN har givit mig
en tunga med lärdom,
så att jag förstår att genom mina ord
hugsvala den trötte;
han väcker var morgon mitt öra,
han väcker det
till att höra på lärjungesätt.
5. Ja, Herren, HERREN har öppnat mitt öra,
och jag har ej varit gensträvig,
jag har ej vikit tillbaka.
6. Jag höll fram min rygg åt dem som slogo mig
och mina kinder åt dem som ryckte mig i skägget;
jag skylde icke mitt ansikte
mot smädelse och spott.
7. Men Herren, HERREN hjälper mig,
därför kände jag ej smädelsen,
därför gjorde jag min panna hård såsom sten;
jag visste ju, att jag ej skulle komma på skam.
8. Den som dömer mig fri är nära, vem vill då gå till rätta med mig?
Må han träda fram jämte mig.
Vem vill vara min anklagare?
Må han komma hit till mig.
9. Se, Herren, HERREN hjälper mig;
vem vill då döma mig skyldig?
Se, de skola allasammans falla sönder såsom en klädnad;
mal skall förtära dem.
10. Vem bland eder, som fruktar HERREN
och hör hans tjänares röst?
Om han än vandrar i mörkret
och icke ser någon ljusning,
så förtröste han dock på HERRENS namn
och stödje sig vid sin Gud.
11. Men se, I alla som tänden upp en brand
och väpnen eder med glödande pilar,
I hemfallen själva åt lågorna från eder brand
och åt pilarna som I haven antänt.
Av min hand skall detta vederfaras eder;
i kval skolen I komma att ligga.
Jesaja, 51 Kapitlet
Ytterligare tröst för det betryckta
Sion.
1. Hören på mig, I som faren efter rättfärdighet,
I som söken HERREN.
Skåden på klippan, ur vilken I ären uthuggna,
och på gruvan, ur vilken I haven framhämtats:
2. ja, skåden på Abraham, eder fader,
och på Sara som födde eder.
Ty när han ännu var ensam, kallade jag honom
och välsignade honom och förökade honom.
3. Ja, HERREN skall varkunna sig över Sion,
han skall varkunna sig över alla dess ruiner;
han gör dess öken lik ett Eden
och dess hedmark lik en HERRENS lustgård.
Fröjd och glädje skall höras därinne,
tacksägelse och lovsångs ljud.
4. Akta på mig, du mitt folk;
lyssna till mig, du min menighet.
Ty från mig skall lag utgå,
och min rätt skall jag sätta till ett ljus för folken.
5. Min rättfärdighet är nära, min frälsning går fram,
och mina armar skola skaffa rätt bland folken;
havsländerna bida efter mig
och hoppas på min arm.
6. Lyften upp edra ögon till himmelen,
skåden ock på jorden härnere:
se, himmelen skall upplösa sig såsom rök
och jorden nötas ut såsom en klädnad,
och dess inbyggare skola dö såsom mygg;
men min frälsning förbliver evinnerligen,
och min rättfärdighet varder icke om intet.
7. Hören på mig, I som kännen rättfärdigheten,
du folk, som bär min lag i ditt hjärta;
Frukten icke för människors smädelser
och varen ej förfärade för deras hån.
8. Ty mal skall förtära dem såsom en klädnad,
och mott skall förtära dem såsom ull;
men min rättfärdighet förbliver evinnerligen
och min frälsning ifrån släkte till släkte.
9. Vakna upp, vakna upp, kläd dig i makt,
du HERRENS arm;
vakna upp såsom i forna dagar,
i förgångna tider.
Var det icke du, som slog Rahab
och genomborrade draken?
10. Var det icke du, som uttorkade havet,
det stora djupets vatten,
och som gjorde havsbottnen till en väg,
där ett frälsat folk kunde gå fram?
11. Ja, HERRENS förlossade skola vända tillbaka
och komma till Sion med jubel;
evig glädje skall kröna deras huvuden,
fröjd och glädje skola de undfå,
sorg och suckan skola fly bort.
12. Jag, jag är den som tröstar eder.
Vem är då du, att du fruktar för dödliga människor,
för människobarn som bliva såsom torrt gräs?
13. Och därvid förgäter du HERREN, som har skapat dig,
honom som har utspänt himmelen och lagt jordens grund.
Ja, beständigt, dagen igenom,
förskräckes du för förtryckarens vrede,
såsom stode han just redo till att fördärva.
Men vad bliver väl av förtryckarens vrede?
14. Snart skall den fjättrade lösas ur sitt tvång;
han skall icke dö och hemfalla åt graven,
ej heller skall han lida brist på bröd.
15. ty jag är HERREN, din Gud,
han som rör upp havet, så att dess böljor brusa,
han vilkens namn är HERREN Sebaot;
16. och jag har lagt mina ord i din mun
och övertäckt dig med min hands skugga
för att plantera en himmel och grunda en jord
och för att säga till Sion: Du är mitt folk.
17. Vakna upp, vakna upp,
stå upp, Jerusalem,
du som av HERRENS hand har fått att dricka
hans vredes bägare,
ja, du som har tömt berusningens kalk
till sista droppen.
18. Bland alla de söner hon hade fött fanns ingen
som ledde henne,
bland alla de söner hon hade fostrat ingen
som fattade henne vid handen.
19. Dubbel är den olycka som har drabbat dig,
och vem visar dig medlidande?
Här är förödelse och förstöring, hunger och svärd.
Huru skall jag trösta dig?
20. Dina söner försmäktade,
de lågo vid alla gathörn,
lika antiloper i jägarens garn,
drabbade i fullt mått av HERRENS vrede,
av din Guds näpst.
21. Därför må du höra detta, du arma,
som är drucken, fastän icke av vin:
22. Så säger HERREN, som är din Herre,
och din Gud, som utför sitt folks sak:
Se, jag tager bort ur din hand
berusningens bägare;
av min vredes kalk
skall du ej vidare dricka.
23. Och jag sätter den i dina plågares hand,
deras som sade till dig:
"Fall ned, så att vi få gå fram över dig";
och så nödgades du göra din rygg likasom till en mark
och till en gata för dem som gingo där fram.
Jesaja, 52 Kapitlet
Glädjebudskapet om Sions förlossning.
1. Vakna upp, vakna upp, ikläd dig
din makt, o Sion;
ikläd dig din högtidsskrud, Jerusalem,
du heliga stad;
ty ingen oomskuren eller oren skall vidare
komma in i dig.
2. Skaka stoftet av dig, stå upp
och intag din plats, Jerusalem;
lös banden från din hals,
du fångna dotter Sion.
3. Ty så säger HERREN: I haven blivit sålda för intet; så skolen I
ock utan penningar bliva lösköpta.
4. Ja, så säger Herren, HERREN: Mitt folk drog i forna dagar ned
till Egypten och bodde där såsom främlingar; sedan förtryckte
Assur dem utan all rätt.
5. Och vad skall jag nu göra här, säger HERREN, nu då man har fört
bort mitt folk utan sak, nu då dess tyranner så skräna, säger
HERREN, och mitt namn beständigt, dagen igenom, varder smädat?
6. Jo, just därför skall mitt folk få lära känna mitt namn, just
därför skall det förnimma på den dagen, att jag är den som
talar; ja, se här är jag.
7. Huru ljuvliga äro icke glädjebudbärarens fotsteg,
när han kommer över bergen
för att förkunna frid och frambära gott budskap
och förkunna frälsning,
i det han säger till Sion:
"Din Gud är nu konung!"
8. Hör, huru dina väktare upphäva sin röst
och jubla allasammans,
ty de se för sina ögon, huru HERREN
vänder tillbaka till Sion.
9. Ja, bristen ut i jubel tillsammans,
I Jerusalems ruiner;
ty HERREN tröstar sitt folk,
han förlossar Israel.
10. HERREN blottar sin heliga
arm inför alla hedningars ögon,
och alla jordens ändar få se
vår Guds frälsning.
11. Bort, bort, dragen ut därifrån,
kommen icke vid det orent är;
dragen ut ifrån henne, renen eder,
I som bären HERRENS kärl.
12. Se, I behöven icke draga ut med hast,
icke vandra bort såsom flyktingar,
ty HERREN går framför eder,
och Israels Gud slutar edert tåg.
Jesaja, 53 Kapitlet
Herrens tjänares lidande och
förhärligande.
13. Se, min tjänare skall hava framgång;
han skall bliva upphöjd och stor och högt uppsatt.
14. Såsom många häpnade över honom,
därför att hans utseende var vanställt mer än andra människors
och hans gestalt oansenligare än andra människobarns,
15. så skall han ock väcka förundran hos många folk;
ja, konungar skola förstummas i förundran över honom.
Ty vad aldrig har varit förtäljt för dem, det få de se,
och vad de aldrig hava hört, det få de förnimma.
1. Men vem trodde, vad som predikades för oss,
och för vem var HERRENS arm uppenbar?
2. Han sköt upp såsom en ringa telning inför honom,
såsom ett rotskott ur förtorkad jord.
Han hade ingen gestalt eller fägring;
när vi sågo på honom, kunde hans utseende ej behaga oss.
3. Föraktat var han och övergiven av människor,
en smärtornas man och förtrogen med krankhet;
han var såsom en, för vilken man skyler sitt ansikte,
så föraktat, att vi höllo honom för intet.
4. Men det var våra krankheter han bar,
våra smärtor, dem lade han på sig,
medan vi höllo honom för att vara hemsökt,
tuktad av Gud och pinad.
5. Ja, han var sargad för våra överträdelsers skull
och slagen för våra missgärningars skull;
näpsten var lagd på honom, för att vi skulle få frid,
och genom hans sår bliva vi helade.
6. Vi gingo alla vilse såsom får,
var och en av oss ville vandra sin egen väg,
men HERREN lät allas vår missgärning drabba honom.
7. Han blev plågad, fastän han ödmjukade sig
och icke öppnade sin mun,
lik ett lamm, som föres bort att slaktas,
och lik ett får, som är tyst inför dem som klippa det
ja, han öppnade icke sin mun.
8. Undan våld och dom blev han borttagen,
men vem i hans släkte betänker detta?
Ja, han rycktes bort ifrån de levandes land,
och för mitt folks överträdelses skull kom plåga över honom.
9. Och bland de ogudaktiga fick hans in grav
bland de rika kom han först, när han var död
fastän han ingen orätt hade gjort
och fastän svek icke fanns i hans mun.
10. Det behagade HERREN att slå honom med krankhet:
om hans liv så bleve ett skuldoffer,
då skulle han få se avkomlingar och länge leva,
och HERRENS vilja skulle genom honom hava framgång.
11. Ja, av den vedermöda hans själ har utstått
skall han se frukt och så bliva mättad;
genom sin kunskap skall han göra många rättfärdiga,
han, den rättfärdige, min tjänare,
i det han bär deras missgärningar.
12. Därför skall jag tillskifta honom hans lott bland de många,
och med talrika skaror skall han få utskifta byte,
eftersom han utgav sitt liv i döden
och blev räknad bland överträdare,
han som bar mångas synder
och bad för överträdarna.
Jesaja, 54 Kapitlet
Det övergivna Sions återupprättelse och
tillkommande härlighet.
1. Jubla, du ofruktsamma,
du som icke har fött barn;
brist ut i jubel och ropa av fröjd,
du som icke har blivit moder.
Ty den ensamma skall hava många barn,
flera än den som har man, säger HERREN.
2. Vidga ut platsen för ditt tjäll,
låt spänna ut tältet, under vilket du bor,
och spar icke;
förläng dina tältstreck
och gör dina tältpluggar fastare.
3. Ty du skall utbreda dig både åt höger och vänster,
och dina avkomlingar skola taga hedningarnas länder i besittning
och åter befolka ödelagda städer.
4. Frukta icke, ty du skall ej komma på skam;
blygs icke, ty du skall ej varda utskämd.
Nej, du skall få förgäta din ungdoms skam,
och ditt änkestånds smälek skall du icke mer komma ihåg.
5. Ty den som har skapat dig är din man,
han vilkens namn är HERREN Sebaot;
och Israels Helige är din förlossare,
han som kallas hela jordens Gud.
6. Ty såsom en övergiven kvinna i hjärtesorg
kallades du av HERREN.
Sin ungdomsbrud, vill någon förskjuta henne?
säger din Gud.
7. Ett litet ögonblick övergav jag dig,
men i stor barmhärtighet vill jag åter församla dig.
8. I min förtörnelses översvall dolde jag
ett ögonblick mitt ansikte för dig,
men med evig nåd vill jag nu förbarma mig över dig,
säger HERREN, din förlossare.
9. Ty såsom jag gjorde vid Noas flod, så gör jag ock nu:
såsom jag då svor, att Noas flod icke mer
skulle komma över jorden,
så svär jag ock nu, att jag icke mer
skall förtörnas på dig eller näpsa dig.
10. Ja, om än bergen vika bort
och höjderna vackla,
så skall min nåd icke vika ifrån dig
och mitt fridsförbund icke vackla,
säger HERREN; din förbarmare.
11. Du arma, som har blivit så hemsökt av stormar utan att få någon tröst,
se, med spetsglans vill jag nu mura dina stenar
och giva dig grundvalar av safirer,
12. jag vill göra dina tinnar av rubiner
och dina portar av kristall
och hela din ringmur av ädla stenar.
13. Och dina barn skola alla bliva HERRENS lärjungar,
och stor frid skola dina barn då hava.
14. Genom rättfärdighet skall du bliva befäst.
All tanke på förtryck vare fjärran ifrån dig,
ty du skall intet hava att frukta,
och all tanke på fördärv,
ty sådant skall icke nalkas dig.
15. Om man då rotar sig samman till anfall,
så kommer det ingalunda från mig;
och vilka de än äro, som rota sig samman mot dig,
så skola de falla för dig.
16. Se, jag är den som skapar smeden,
vilken blåser upp kolelden
och så frambringar ett vapen, sådant han vill göra det;
men jag är ock den som skapar fördärvaren, vilken förstör det.
17. Och nu skall intet vapen, som smides mot dig,
hava någon lycka;
var tunga, som upphäver sig för att gå till rätta med dig,
skall du få domfälld.
Detta är HERRENS tjänares arvedel,
den rätt de skola undfå av mig, säger HERREN.
Jesaja, 55 Kapitlet
Inbjudning till HERRENS nådeförbund.
Maning till omvändelse. HERRENS löftens
underbara fullbordan.
1. Upp, alla I som ären törstiga,
kommen hit och fån vatten;
och I som inga penningar haven,
kommen hit och hämten säd och äten.
Ja, kommen hit och hämten säd utan penningar
och för intet både vin och mjölk.
2. Varför given I ut penningar för det som ej är bröd
och edert förvärv för det som icke kan mätta?
Hören på mig, så skolen I få äta det gott är
och förnöja eder med feta rätter.
3. Böjen edra öron hit och kommen till mig;
hören, så får eder själ leva.
Jag vill sluta med eder ett evigt förbund:
att I skolen undfå all den trofasta nåd jag har lovat David.
4. Se, honom har jag satt till ett vittne för folken,
till en furste och hövding för folken.
5. Ja, du skall kalla på folkslag som du icke känner,
och folkslag, som icke känna dig, skola hasta till dig
för HERRENS, din Guds, skull,
för Israels Heliges skull, när han förhärligar dig.
6. Söken HERREN, medan han låter sig finnas;
åkallen honom, medan han är nära.
7. Den ogudaktige övergive sin väg
och den orättfärdige sina tankar
och vände om till HERREN, så skall han förbarma sig över honom,
och till vår Gud, ty han skall beskära mycken förlåtelse.
8. Se, mina tankar äro icke edra tankar,
och edra vägar äro icke mina vägar, säger HERREN.
9. Nej, så mycket som himmelen är högre än jorden,
så mycket äro ock mina vägar högre än edra vägar
och mina tankar högre än edra tankar.
10. Ty likasom regnet och snön
faller ifrån himmelen
och icke vänder tillbaka dit igen,
förrän det har vattnat jorden
och gjort den fruktsam och bärande,
så att den giver säd till att så
och bröd till att äta,
11. så skall det ock vara med ordet
som utgår ur min mun;
det skall icke vända tillbaka till mig fåfängt
utan att hava verkat, vad jag vill,
och utfört det, vartill jag hade sänt ut det.
12. Ty med glädje skolen I draga ut,
och i frid skolen I föras åstad.
Bergen och höjderna
skola brista ut i jubel, där I gån fram,
och alla träd på marken skola klappa i händerna.
13. Där törnsnår nu finnas
skola cypresser växa upp,
och där nässlor stå
skall myrten uppväxa.
Och detta skall bliva HERREN till ära
och ett evigt tecken, som ej skall plånas ut.
Jesaja, 56 Kapitlet
Sabbatsbudet. Blinda och egennyttiga
herdar.
1. Så säger HERREN:
Akten på vad rätt är
och öven rättfärdighet,
ty min frälsning kommer snart,
och snart bliver min rättfärdighet uppenbarad.
2. Säll är den människa, som gör detta,
den människoson, som står fast därvid,
den som håller sabbaten, så att han icke ohelgar den,
och den som avhåller sin hand
från att göra något ont.
3. Främlingen, som har slutit sig till HERREN,
må icke säga så:
"Säkert skall HERREN avskilja mig från sitt folk."
Ej heller må den snöpte säga:
"Se, jag är ett förtorkat träd."
4. Ty så säger HERREN:
De snöpta, som hålla mina sabbater
och utvälja det mig behagar
och stå fast vid mitt förbund,
5. åt dem skall jag i mitt hus och inom mina murar
giva en åminnelse och ett namn,
en välsignelse, som är förmer än söner och döttrar;
jag skall giva dem ett evigt namn,
som icke skall varda utrotat.
6. Och främlingarna, som hava slutit sig till HERREN
för att tjäna honom och för att älska HERRENS namn
och så vara hans tjänare,
alla som hålla sabbaten, så att de icke ohelga den,
och som stå fast vid mitt förbund,
7. dem skall jag låta komma till mitt heliga berg
och giva dem glädje i mitt bönehus,
och deras brännoffer och slaktoffer
skola vara mig välbehagliga på mitt altare;
ty mitt hus skall kallas
ett bönehus för alla folk.
8. Så säger Herren, HERREN,
han som församlar de fördrivna av Israel:
Jag skall församla ännu flera till honom,
utöver dem som redan äro församlade till honom.
9. I alla djur på marken,
kommen och äten,
ja, I alla skogens djur.
10. Väktarna här äro allasammans blinda,
de hava intet förstånd;
de äro allasammans stumma hundar,
som icke kunna skälla;
de ligga och drömma
och vilja gärna slumra.
11. Men de hundarna äro ock glupska
och kunna ej bliva mätta.
Ja, sådana människor äro herdar,
dessa som intet kunna förstå!
De vilja allasammans vandra sin egen väg;
var och en söker sin egen vinning,
alla, så många de äro.
12. "Kommen, jag skall hämta vin,
och så skola vi dricka oss druckna av starka drycker.
Och morgondagen skall bliva denna dag lik,
en övermåttan härlig dag!"
Jesaja, 57 Kapitlet
De rättfärdigas död. Strafftal mot det
avgudiska släktet. HERRENS nådelöften
till de betryckta.
1. Den rättfärdige förgås, och ingen finnes,
som tänker därpå;
fromma människor ryckas bort,
utan att någon lägger märke därtill.
Ja, genom ondskans makt ryckes den rättfärdige bort
2. och går då in i friden;
de som hava vandrat sin väg rätt fram
få ro i sina vilorum.
3. Men träden fram hit,
I söner av teckentyderskor,
I barn av äktenskapsbrytare och skökor.
4. Över vem gören I eder lustiga?
Mot vem spärren I upp munnen
och räcken I ut tungan?
Sannerligen, I ären överträdelsens barn,
en lögnens avföda,
5. I som upptändens av brånad vid terebinterna,
ja, under alla gröna träd,
I som slakten edra barn i dalarna,
i bergsklyftornas djup.
6. Stenarna i din dal har du till din del,
de, just de äro din lott;
också åt dem utgjuter du drickoffer
och frambär du spisoffer.
Skulle jag giva mig till freds vid sådant?
7. På höga och stora berg
redde du dig läger;
också upp på sådana begav du dig
för att offra slaktoffer.
8. Och bakom dörren och dörrposten
satte du ditt märke.
Du övergav mig; du klädde av dig och besteg ditt läger
och beredde plats där.
Du gjorde upp med dem, gärna delade du läger med dem
vid första vink du såg.
9. Du begav dig till Melek med olja
och tog med dig dina många salvor;
du sände dina budbärare till fjärran land,
ja, ända ned till dödsriket.
10. Om du än blev trött av din långa färd,
sade du dock icke: "Förgäves!"
Så länge du kunde röra din hand,
mattades du icke.
11. För vem räddes och fruktade du då,
eftersom du var så trolös
och eftersom du icke tänkte på mig
och ej ville akta på?
Är det icke så: eftersom jag har tegat, och det sedan länge,
därför fruktar du mig icke?
12. Men jag skall visa, huru det är med din rättfärdighet och med dina verk,
de skola icke hjälpa dig.
13. När du ropar, då må ditt avgudafölje rädda dig.
Nej, en vind skall taga dem med sig allasammans
och en fläkt föra dem bort.
Men den som tager sin tillflykt till mig skall få landet till arvedel
och få besitta mitt heliga berg.
14. Ja, det skall heta: "Banen väg,
banen och bereden väg;
skaffen bort stötestenarna
från mitt folks väg."
15. Ty så säger
den höge och upphöjde,
han som tronar till evig tid
och heter "den Helige":
Jag bor i helighet uppe i höjden,
men ock hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande;
ty jag vill giva liv åt de ödmjukas ande
och liv åt de förkrossades hjärtan.
16. Ja, jag vill icke evinnerligen gå till rätta
och icke ständigt förtörnas;
eljest skulle deras ande försmäkta inför mig,
de själar, som jag själv har skapat.
17. För hans girighetssynd förtörnades jag;
jag slog honom, och i min förtörnelse höll jag mig dold.
Men i sin avfällighet fortfor han att vandra på sitt hjärtas väg.
18. Hans vägar har jag sett, men nu vill jag hela honom
och leda honom och giva honom och hans sörjande tröst.
19. Jag skall skapa frukt ifrån hans läppar.
Frid över dem som äro fjärran och frid över dem som äro nära!
säger HERREN; jag skall hela honom.
20. Men de ogudaktiga äro såsom ett upprört hav,
ett som icke kan vara stilla,
ett hav, vars vågor röra upp dy och orenlighet.
21. De ogudaktiga hava ingen frid, säger min Gud.
Jesaja, 58 Kapitlet
Rätt fasta. Sabbatsfirandets
välsignelse.
1. Ropa med full hals utan återhåll,
häv upp din röst såsom en basun
och förkunna för mitt folk deras överträdelse,
för Jakobs hus deras synder.
2. Väl söka de mig dag ut och dag in
och vilja hava kunskap om mina vägar.
Såsom vore de ett folk, som övade rättfärdighet
och icke övergåve sin Guds rätt,
så fråga de mig om rättfärdighetens rätter
och vilja, att Gud skall komma till dem:
3. "Vartill gagnar det, att vi fasta, när du icke ser det,
vartill, att vi späka oss, när du icke märker det?"
Men se, på edra fastedagar sköten I edra sysslor,
och alla edra arbetare driven I blott på.
4. Och se, I hållen eder fasta med kiv och split,
med hugg och slag av gudlösa nävar.
I hållen icke mer fasta på sådant sätt,
att I kunnen göra eder röst hörd i höjden.
5. Skulle detta vara en fasta, sådan som jag vill hava?
Skulle detta vara en rätt späkningsdag?
Att man hänger med huvudet såsom ett sävstrå
och sätter sig i säck och aska,
vill du kalla sådant att hålla fasta,
att fira en dag till HERRENS behag?
6. Nej, detta är den fasta, som jag vill hava:
att I lossen orättfärdiga bojor
och lösen okets band,
att I given de förtryckta fria
och krossen sönder alla ok,
7. ja, att du bryter ditt bröd åt den hungrige
och skaffar de fattiga och husvilla härbärge
att du kläder den nakne, var du ser honom,
och ej drager dig undan för den som är ditt kött och blod.
8. Då skall ljus bryta fram för dig såsom en morgonrodnad,
och dina sår skola läkas med hast,
och din rätt skall då gå framför dig
och HERRENS härlighet följa dina spår.
9. Då skall HERREN svara, när du åkallar honom;
när du ropar, skall han säga: "Se, här är jag."
Om hos dig icke får finnas någon som pålägger ok
och pekar finger och talar, vad fördärvligt är,
10. om du delar med dig av din nödtorft åt den hungrige
och mättar den som är i betryck,
då skall ljus gå upp för dig i mörkret,
och din natt skall bliva lik middagens sken.
11. Och HERREN skall leda dig beständigt;
han skall mätta dig mitt i ödemarken
och giva styrka åt benen i din kropp.
Och du skall vara lik en vattenrik trädgård
och likna ett källsprång,
vars vatten aldrig tryter.
12. Och dina avkomlingar skola bygga upp de gamla ruinerna,
du skall åter upprätta grundvalar ifrån forna släkten;
och du skall kallas "han som murar igen revor",
"han som återställer stigar, så att man kan bo i landet."
13. Om du är varsam med din fot på sabbaten,
så att du icke på min heliga dag utför dina sysslor;
om du kallar sabbaten din lust
och HERRENS helgdag en äredag,
ja, om du ärar den, så att du icke går dina egna vägar
eller sköter dina sysslor eller talar tomma ord,
14. då skall du finna din lust i HERREN,
och jag skall föra dig fram över landets höjder
och giva dig till näring din fader Jakobs arvedel.
Ja, så har HERRENS mun talat.
Jesaja, 59 Kapitlet
Israels skuld. Frälsningens fördröjande.
Den slutliga förlossningen.
1. Se, HERRENS arm är icke för kort,
så att han ej kan frälsa,
och hans öra är icke tillslutet,
så att han ej kan höra.
2. Nej, det är edra missgärningar, som skilja
eder och eder Gud från varandra,
och edra synder dölja hans ansikte för eder,
så att han icke hör eder.
3. Ty edra händer äro fläckade av blod
och edra fingrar av missgärning,
edra läppar tala lögn,
och eder tunga frambär orättfärdighet.
4. Ingen höjer sin röst i rättfärdighetens namn,
och ingen visar redlighet i vad till rätten hör.
De förtrösta på idel tomhet,
de tala falskhet,
de gå havande med olycka
och föda fördärv.
5. De kläcka ut basiliskägg
och väva spindelnät.
Om någon äter av deras ägg, så dör han,
och trampas ett sådant sönder, så kommer en huggorm ut.
6. Deras spindelnät duga icke till kläder,
och de kunna ej skyla sig med vad de hava tillverkat;
deras verk äro fördärvliga verk,
och våldsgärningar öva deras händer.
7. Deras fötter hasta till vad ont är
och äro snara, när de gäller att utgjuta oskyldigt blod;
deras tankar äro fördärvliga tankar,
förödelse och förstöring är på deras vägar.
8. Fridens väg känna de icke,
och rätten följer ej i deras spår;
de gå krokiga stigar,
och ingen som vandrar så vet, vad frid är.
9. Därför är rätten fjärran ifrån oss,
och rättfärdighet tillfaller oss icke;
vi bida efter ljus, men se, mörker råder,
efter solsken, men vi få vandra i djupaste natt.
10. Vi måste famla utefter väggen såsom blinda,
famla, såsom hade vi inga ögon;
vi stappla mitt på dagen, såsom vore det skymning,
mitt i vår fulla kraft äro vi såsom döda.
11. Vi brumma allasammans såsom björnar
och sucka alltjämt såsom duvor;
vi bida efter rätten, men den kommer icke,
efter frälsningen, men den är fjärran ifrån oss.
12. Ty många äro våra överträdelser inför dig,
och våra synder vittna emot oss;
ja, våra överträdelser hava vi för våra ögon,
och våra missgärningar känna vi.
13. Genom överträdelse och förnekelse hava vi felat mot HERREN,
vi hava vikit bort ifrån vår Gud;
vi hava talat förtryck och avfällighet,
lögnläror hava vi förkunnat och hämtat fram ur våra hjärtan.
14. Rätten tränges tillbaka,
och rättfärdigheten står långt borta,
ja, sanningen vacklar på torget,
och vad rätt är kan ej komma fram.
15. Så måste sanningen hålla sig undan,
och den som vände sig ifrån det onda blev plundrad.
Detta såg HERREN, och det misshagade honom,
att det icke fanns någon rätt.
16. Och han såg, att ingen trädde fram;
han förundrade sig över att ingen grep in.
Då hjälpte honom hans egen arm,
och hans rättfärdighet understödde honom.
17. Och han klädde sig i rättfärdighet såsom i ett pansar
och satte frälsningens hjälm på sitt huvud;
han klädde sig i hämndens dräkt såsom i en livklädnad
och höljde sig i nitälskan såsom i en mantel.
18. Efter deras gärningar skall han nu vedergälla dem;
vrede skall han låta komma över sina ovänner
och över sina fiender lönen för vad de hava gjort;
ja, havsländerna skall han vedergälla, vad de hava gjort.
19. Så skall HERRENS namn bliva fruktat i väster
och hans härlighet, där solen går upp.
När fienden bryter fram lik en ström,
skall HERRENS andedräkt förjaga honom.
20. Men såsom en förlossare kommer HERREN för Sion
och för dem i Jakob, som omvända sig från sin överträdelse,
säger HERREN.
21. Och detta är det förbund, som jag å min sida gör med dem, säger
HERREN: min Ande, som är över dig, och orden, som jag har lagt i
din mun, de skola icke vika ur din mun, ej heller ur dina barns
eller barnbarns mun från nu och till evig tid, säger HERREN.
Jesaja, 60 Kapitlet
Sions kommande härlighet.
1. Stå upp, var ljus, ty ditt ljus kommer,
och HERRENS härlighet går upp över dig.
2. Se, mörker övertäcker jorden
och töcken folken,
men över dig uppgår HERREN,
och hans härlighet uppenbaras över dig.
3. Och folken skola vandra i ditt ljus
och konungarna i glansen som går upp över dig.
4. Lyft upp dina ögon och se dig omkring:
alla komma församlade till dig;
dina söner komma fjärran ifrån,
och dina döttrar bäras fram på armen.
5. Då, vid den synen skall du stråla av fröjd,
och ditt hjärta skall bäva och vidga sig;
ty havets rikedomar skola föras till dig,
och folkens skatter skola falla dig till.
6. Skaror av kameler skola övertäcka dig,
kamelfålar från Midjan och Efa;
från Saba skola de alla komma,
guld och rökelse skola de bära
och skola förkunna HERRENS lov.
7. Alla Kedars hjordar skola församlas till dig,
Nebajots vädurar skola vara dig till tjänst.
Mig till välbehag skola de offras på mitt altare,
och min härlighets hus skall jag så förhärliga.
8. Vilka äro dessa som komma farande lika moln,
lika duvor, som flyga till sitt duvslag?
9. Se, havsländerna bida efter mig,
och främst komma Tarsis' skepp;
de vilja föra dina söner hem ifrån fjärran land,
och de hava med sig silver och guld
åt HERRENS, din Guds, namn,
åt Israels Helige, ty han förhärligar dig.
10. Och främlingar skola bygga upp dina murar,
och deras konungar skola betjäna dig.
Ty väl har jag slagit dig i min förtörnelse,
men i min nåd förbarmar jag mig nu över dig.
11. Och dina portar skola hållas öppna beständigt,
varken dag eller natt skola de stängas,
så att folkens skatter kunna föras in i dig,
med deras konungar i hyllningståget.
12. Ty det folk eller rike,
som ej vill tjäna dig, skall förgås;
ja, sådana folk skola i grund förgöras.
13. Libanons härlighet skall komma till dig,
både cypress och alm och buxbom,
för att pryda platsen, där min helgedom är;
ty den plats, där mina fötter stå, vill jag göra ärad.
14. Och bugande skola dina förtryckares söner
komma till dig,
och dina föraktare skola allasammans
falla ned för dina fötter.
Och man skall kalla dig "HERRENS stad",
"Israels Heliges Sion".
15. I stället för att du var övergiven och hatad,
så att ingen ville taga vägen genom dig,
skall jag göra dig till en härlighetens boning evinnerligen
och till en fröjdeort ifrån släkte till släkte.
16. Och du skall dia folkens mjölk,
ja, konungabröst skall du dia;
och du skall förnimma, att jag, HERREN, är din frälsare
och att den Starke i Jakob är din förlossare.
17. Jag skall låta guld komma i stället för koppar
och låta silver komma i stället för järn
och koppar i stället för trä
och järn i stället för sten.
Och jag vill sätta frid till din överhet
och rättfärdighet till din behärskare.
18. Man skall icke mer höra talas om våld i ditt land,
om ödeläggelse och förstöring inom dina gränser,
utan du skall kalla dina murar för "frälsning"
och dina portar för "lovsång".
19. Solen skall icke mer vara ditt ljus om dagen,
och månen skall icke mer lysa dig med sitt sken,
utan HERREN skall vara ditt eviga ljus,
och din Gud skall vara din härlighet.
20. Din sol skall då icke mer gå ned
och din måne icke mer taga av;
ty HERREN skall vara ditt eviga ljus,
och dina sorgedagar skola hava en ände.
21. Och i ditt folk skola alla vara rättfärdiga,
evinnerligen skola de besitta landet;
de äro ju en telning, som jag har planterat,
ett verk av mina händer, som jag vill förhärliga mig med.
22. Av den minste skola komma tusen,
och av den ringaste skall bliva ett talrikt folk.
Jag är HERREN;
när tiden är inne, skall jag med hast fullborda detta.
Jesaja, 61 Kapitlet
Förkunnelse om de fångnas frälsning.
Glädje i HERREN.
1. Herrens, HERRENS Ande är över mig,
ty HERREN har smort mig
till att förkunna glädjens budskap för de ödmjuka;
han har sänt mig till att läka dem som hava ett förkrossat hjärta,
till att predika frihet för de fångna
och förlossning för de bundna,
2. till att predika ett nådens år från HERREN
och en hämndens dag från vår Gud,
en dag, då han skall trösta alla sörjande,
3. då han skall låta de sörjande i Sion
få huvudprydnad i stället för aska,
glädjeolja i stället för sorg,
högtidskläder i stället för en bedrövad ande;
och de skola kallas "rättfärdighetens terebinter",
"HERRENS plantering, som han vill förhärliga sig med".
4. Och de skola bygga upp de gamla ruinerna
och upprätta förfädernas ödeplatser;
de skola återställa de förödda städerna,
de platser, som hava legat öde släkte efter släkte.
5. Främlingar skola stå redo
att föra edra hjordar i bet,
och utlänningar skola bruka åt eder
åkrar och vingårdar.
6. Men I skolen heta HERRENS präster,
och man skall kalla eder vår Guds tjänare;
I skolen få njuta av folkens skatter,
och deras härlighet skall övergå till eder.
7. För eder skam skolen I få dubbelt igen,
och de som ledo smälek skola nu jubla över sin del.
Så skola de få dubbelt att besitta i sitt land;
evig glädje skola de undfå.
8. Ty jag, HERREN, älskar, vad rätt är,
och hatar orättfärdigt rov;
och jag skall giva dem deras lön i trofasthet
och sluta ett evigt förbund med dem.
9. Och deras släkte skall bliva känt bland folken
och deras avkomma bland folkslagen;
alla som se dem skola märka på dem,
att de äro ett släkte, som HERREN har välsignat.
10. Jag gläder mig storligen i HERREN,
och min själ fröjdar sig i min Gud,
ty han har iklätt mig frälsningens klädnad
och höljt mig i rättfärdighetens mantel,
likasom när en brudgum sätter högtidsbindeln på sitt huvud
eller likasom när en brud pryder sig med sina smycken.
11. Ty likasom jorden låter sina växter spira fram
och en trädgård sin sådd växa upp,
så skall Herren, HERREN låta rättfärdighet uppväxa
och lovsång inför alla folk.
Jesaja, 62 Kapitlet
Dottern Sions frälsning ur fångenskapen.
1. För Sions skull vill jag icke tiga,
och för Jerusalems skull vill jag ej unna mig ro,
förrän dess rätt går upp såsom solens sken
och dess frälsning lyser såsom ett brinnande bloss.
2. Och folken skola se din rätt
och alla konungar din härlighet;
och du skall få ett nytt namn,
som HERRENS mun skall bestämma.
3. Så skall du vara en härlig krona i HERRENS hand,
en konungslig huvudbindel i din Guds hand.
4. Du skall icke mer kallas
"den övergivna",
ej heller skall ditt land
mer kallas "ödemark",
utan du skall få heta
"hon som jag har min lust i",
och ditt land skall få heta
"äkta hustrun";
ty HERREN har sin lust i dig,
och ditt land har fått sin äkta man.
5. Ty såsom när en ung man bliver en jungrus äkta herre,
så skola dina barn bliva dina äkta herrar,
och såsom en brudgum fröjdar sig över sin brud,
så skall din Gud fröjda sig över dig.
6. På dina murar, Jerusalem,
har jag ställt väktare;
varken dag eller natt
få de någonsin tystna.
I som skolen ropa till HERREN,
given eder ingen ro.
7. Och given honom ingen ro förrän han åter
har byggt upp Jerusalem
och låtit det bliva ett ämne
till lovsång på jorden.
8. HERREN har svurit vid sin högra hand
och sin starka arm:
Jag skall icke mer giva din säd
till mat åt dina fiender,
och främlingar skola icke dricka ditt vin,
frukten av din möda.
9. Nej, de som insamla säden skola ock äta den
och skola lova HERREN,
och de som inbärga vinet skola dricka det
i min helgedoms gårdar.
10. Dragen ut, dragen ut genom portarna,
bereden väg för folket;
banen, ja, banen en farväg
rensen den från stenar,
resen upp ett baner för folken.
11. Hör, HERREN höjer ett rop, och det når
till jordens ända:
Sägen till dottern Sion:
Se, din frälsning kommer.
Se, han har med sig sin lön,
och hans segerbyte går framför honom.
12. Och man skall kalla dem "det heliga folket",
"HERRENS förlossade";
och dig själv skall man kalla "den mångbesökta staden",
"staden, som ej varder övergiven".
Jesaja, 63 Kapitlet
Vintramparen. Guds folks klagan och bön.
1. Vem är han som kommer från Edom,
från Bosra i högröda kläder,
så präktig i sin dräkt,
så stolt i sin stora kraft?
"Det är jag, som talar i rättfärdighet,
jag, som är en mästare till att frälsa."
2. Varför är din dräkt så röd?
Varför likna dina kläder en vintrampares?
3. "Jo, en vinpress har jag trampat, jag själv allena,
och ingen i folken bistod mig.
Jag trampade dem i min vrede,
trampade sönder dem i min förtörnelse.
Då stänkte deras blod på mina kläder,
och så fick jag hela min dräkt nedfläckad.
4. Ty en hämndedag hade jag beslutit,
och mitt förlossningsår hade kommit.
5. Och jag skådade omkring mig, men ingen hjälpare fanns;
jag stod där i förundran, men ingen fanns, som understödde mig.
Då hjälpte mig min egen arm,
och min förtörnelse understödde mig.
6. Jag trampade ned folken i min vrede
och gjorde dem druckna i min förtörnelse,
och jag lät deras blod rinna ned på jorden."
7. HERRENS nådegärningar vill jag förkunna,
ja, HERRENS lov,
efter allt vad HERREN har gjort mot oss,
den nåderike mot Israels hus,
vad han har gjort mot dem efter sin barmhärtighet
och sin stora nåd.
8. Ty han sade: "De äro ju mitt folk,
barn, som ej svika."
Och så blev han deras frälsare.
9. I all deras nöd var ingen verklig nöd,
ty hans ansiktes ängel frälste dem.
Därför att han älskade dem och ville skona dem,
förlossade han dem.
Han lyfte dem upp och bar dem alltjämt,
i forna tider.
10. Men de voro gensträviga, och de bedrövade
hans heliga Ande;
därför förvandlades han till deras fiende,
han själv stridde mot dem.
11. Då tänkte hans folk på forna tider,
de tänkte på Mose:
Var är nu han som förde dem upp ur havet,
jämte herdarna för hans hjord?
Var är han som lade i deras bröst
sin helige Ande,
12. var är han som lät sin härliga arm gå fram
vid Moses högra sida,
han som klöv vattnet framför dem
och så gjorde sig ett evigt namn,
13. han som lät dem färdas genom djupen,
såsom hästar färdas genom öknen, utan att stappla?
14. Likasom när boskapen går ned i dalen
så fördes de av HERRENS Ande till ro.
Ja, så ledde du ditt folk
och gjorde dig ett härligt namn.
15. Skåda ned från himmelen och se härtill
från din heliga och härliga boning.
Var äro nu din nitälskan och dina väldiga gärningar,
var är ditt hjärtas varkunnsamhet och din barmhärtighet?
De hålla sig tillbaka från mig.
16. Du är ju dock vår fader;
ty Abraham vet icke av oss,
och Israel känner oss icke.
Men du, HERRE, är vår fader;
"vår förlossare av evighet", det är ditt namn.
17. Varför, o HERRE, låter du oss då gå vilse från dina vägar
och förhärdar våra hjärtan, så att vi ej frukta dig?
Vänd tillbaka för dina tjänares skull,
för din arvedels stammars skull.
18. Allenast helt kort fick ditt heliga folk behålla sin besittning;
våra ovänner trampade ned din helgedom.
19. Det är oss nu så, som om du aldrig hade varit herre över oss,
om om vi ej hade blivit uppkallade efter ditt namn.
Jesaja, 64 Kapitlet
Israels klagan.
1. O att du läte himmelen rämna och fore hitned,
så att bergen skälvde inför dig,
2. likasom när ris antändes av eld
och vatten genom eld bliver sjudande,
så att du gjorde ditt namn kunnigt bland dina ovänner
och folken darrade för dig!
3. O att du fore hitned
med underbara gärningar som vi icke kunde vänta,
så att bergen skälvde inför dig!
4. Aldrig någonsin har man ju hört,
aldrig har något öra förnummit,
aldrig har något öga sett en annan Gud än dig
handla så mot dem som vänta efter honom.
5. Du kom dem till mötes, som övade rättfärdighet med fröjd,
dem som på dina vägar tänkte på dig.
Men se, du blev förtörnad, och vi stodo där såsom syndare.
Så hava vi länge stått; skola vi väl bliva frälsta?
6. Vi blevo allasammans lika orena människor,
och all vår rättfärdighet var såsom en fläckad klädnad.
Vi vissnade allasammans såsom löv,
och våra missgärningar förde oss bort såsom vinden.
7. Ingen fanns, som åkallade ditt namn,
ingen, som vaknade upp för att hålla sig till dig;
ty du dolde ditt ansikte för oss
och lät oss försmäkta genom vår missgärning.
8. Men HERRE, du är ju vår fader;
vi äro leret, och du är den som har danat oss,
vi äro allasammans verk av din hand.
9. Var då ej så högeligen förtörnad, HERRE;
och tänk icke evinnerligen på vår missgärning;
nej, se därtill att vi allasammans äro ditt folk.
10. Dina heliga städer hava blivit en öken,
Sion har blivit en öken,
Jerusalem en ödemark.
11. Vårt heliga och härliga tempel,
där våra fäder lovade dig,
det har blivit uppbränt i eld;
och allt vad dyrbart vi ägde har lämnats åt förödelsen.
12. Kan du vid allt detta hålla dig tillbaka, o HERRE?
Kan du tiga stilla och plåga oss så svårt?
Jesaja, 65 Kapitlet
HERRENS långmodighets mått. Tröst för
HERRENS tjänare. Straff för de otrogna.
Nya himlar och en ny jord.
1. Jag har låtit mig bliva uppenbar för dem som icke frågade efter mig,
jag har låtit mig finnas av dem som icke sökte mig;
till ett folk som icke var uppkallat efter mitt namn
har jag sagt: Se, här är jag, här är jag.
2. Hela dagen har jag uträckt mina händer
till ett gensträvigt folk
som vandrar på den väg som icke är god,
i det att de följa sina egna tankar --
3. ett folk, som beständigt förtörnar mig
utan att hava någon försyn,
som frambär offer i lustgårdar
och tänder offereld på tegelaltaren,
4. som har sitt tillhåll bland gravar
och tillbringar natten i undangömda nästen,
som äter svinens kött
och har vederstygglig spis i sina kärl,
5. som säger: "Bort med dig,
kom icke vid mig, ty jag är helig för dig."
De äro såsom rök i min näsa,
en eld, som brinner beständigt.
6. Se, detta står upptecknat inför mina ögon;
jag skall icke tiga, förrän jag har givit vedergällning,
ja, vedergällning i deras sköte,
7. både för deras egna missgärningar
och för deras fäders, säger HERREN,
vedergällning för att de tände offereld på bergen
och för att de smädade mig på höjderna;
ja, först skall jag mäta upp lönen
åt dem i deras sköte.
8. Så säger HERREN:
Likasom man säger om en druvklase,
när däri finnes saft:
"Fördärva den icke, ty välsignelse är däri",
så skall ock jag göra för mina tjänares skull:
jag skall icke fördärva alltsammans.
9. Jag skall låta en avkomma utgå från Jakob,
från Juda en arvinge till mina berg;
ty mina utkorade skola besitta landet,
och mina tjänare skola bo däri.
10. Saron skall bliva en betesmark för får
och Akors dal en lägerplats för fäkreatur,
och de skola givas åt mitt folk, när det söker mig.
11. Men I som övergiven HERREN
och förgäten mitt heliga berg,
I som duken bord åt Gad
och iskänken vindryck åt Meni,
12. eder har jag bestämt åt svärdet,
och I skolen alla få böja eder ned till att slaktas,
därför att I icke svaraden, när jag kallade,
och icke hörden, när jag talade,
utan gjorden, vad ont var i mina ögon,
och utvalden det som var mig misshagligt.
13. Därför säger Herren, HERREN så:
Se, mina tjänare skola äta,
men I skolen hungra;
se, mina tjänare skola dricka,
men I skolen törsta;
se, mina tjänare skola glädjas,
men I skolen få blygas.
14. Ja, mina tjänare skola jubla
i sitt hjärtas fröjd,
men I skolen ropa
i edert hjärtas plåga
och jämra eder i förtvivlan.
15. Och I skolen lämna edert namn
till ett förbannelsens ord,
så att mina utkorade skola säga:
"Sådan död give dig Herren, HERREN."
Men åt sina tjänare skall han giva ett annat namn:
16. den som då välsignar sig i landet skall välsigna sig
i "den sannfärdige Guden",
och den som svär i landet, han skall svärja
vid "den sannfärdige Guden".
Ty de förra bedrövelserna äro då förgätna
och dolda för mina ögon.
17. Ty se, jag vill skapa nya himlar
och en ny jord;
och man skall ej mer komma ihåg det förgångna
eller tänka därpå.
18. Nej, I skolen fröjdas och jubla till evig tid
över det som jag skapar;
ty se, jag vill skapa Jerusalem till jubel
och dess folk till fröjd.
19. Och jag skall jubla över Jerusalem
och fröjda mig över mitt folk,
och där skall icke mer höras gråt
eller klagorop.
20. Där skola icke mer finnas barn som leva
allenast några dagar,
ej heller gamla män, som icke fylla
sina dagars mått;
nej, den som dör ung skall dö
först vid hundra års ålder,
och först vid hundra års ålder skall syndaren
drabbas av förbannelsen.
21. När de bygga hus,
skola de ock få bo i dem;
när de plantera vingårdar,
skola de ock få äta deras frukt.
22. När de bygga hus,
skall det ej bliva andra, som få bo i dem;
när de plantera något,
skall det ej bliva andra, som få äta därav.
Ty samma ålder, som ett träd uppnår,
skall man uppnå i mitt folk,
och mina utkorade skola själva njuta
av sina händers verk.
23. De skola icke möda sig förgäves,
och barnen, som de föda, drabbas ej av plötslig död;
ty de äro ett släkte
av HERRENS välsignade,
och deras avkomlingar få leva kvar bland dem.
24. Och det skall ske, att förrän de ropa,
skall jag svara,
och medan de ännu tala,
skall jag höra.
25. Då skola vargar gå i bet
tillsammans med lamm,
och lejon skola äta halm
likasom oxar,
och stoft skall vara ormens föda.
Ingenstädes på mitt heliga berg skall man då göra,
vad ont och fördärvligt är,
säger HERREN.
[1] Se Lustgård i Ordförkl.
Jesaja, 66 Kapitlet
Slutdomen över det falska och det sanna
Israel. Frälsningsförkunnelse för
hedningarna. De förskingrade
israeliternas återkomst.
1. Så säger HERREN:
Himmelen är min tron,
och jorden är min fotapall;
vad för ett hus skullen I då kunna bygga åt mig,
och vad för en plats skulle tjäna mig till vilostad?
2. Min hand har ju gjort allt detta,
och så har allt detta blivit till, säger HERREN.
Men till den skådar jag ned,
som är betryckt och har en förkrossad ande,
och till den som fruktar för mitt ord.
3. Den däremot, som slaktar sin offertjur,
men ock är en mandråpare,
den som offrar sitt lamm,
men tillika krossar nacken på en hund,
den som frambär ett spisoffer,
men därvid frambär svinblod,
den som offrar rökelse,
men därunder hyllar en fåfänglig avgud --
likasom det lyster dessa att gå sina egna vägar
och likasom deras själ har behag till deras styggelser,
4. så lyster det ock mig att fara illa fram med dem
och att låta förskräckelse komma över dem,
eftersom ingen svarade, när jag kallade,
och eftersom de icke hörde, när jag talade,
utan gjorde, vad ont var i mina ögon,
och hade sin lust i att göra, vad mig misshagligt var.
5. Hören HERRENS ord,
I som frukten för hans ord.
Edra bröder, som hata eder
och stöta eder bort för mitt namns skull,
de säga: "Må HERREN förhärliga sig,
så att vi få se eder glädje."
Men de skola komma på skam.
6. Hör, huru det larmar i staden,
hör dånet i templet!
Hör dånet, när HERREN vedergäller
sina fiender, vad de hava gjort!
7. Innan Sion har känt någon födslovånda,
föder hon barnet;
innan kval har kommit över henne,
bliver hon förlöst med ett gossebarn.
8. Vem har hört något sådant,
vem har sett något dylikt?
Kan då ett land komma till liv
på en enda dag,
eller kan ett folk födas
i ett ögonblick,
eftersom Sion födde fram sina barn,
just då våndan begynte?
9. Ja, ty skulle jag väl låta fostret bliva fullgånget,
men icke giva kraft att föda fram det?
säger HERREN.
Eller skulle jag giva kraft att föda,
men sedan hålla fostret tillbaka?
säger din Gud.
10. Glädjens med Jerusalem
och fröjden eder över henne, alla I som haven henne kär;
jublen högt med henne,
alla I som haven sörjt över henne.
11. Så skolen I få dia eder mätta
vid hennes hugsvalelses bröst;
så skolen I få suga med lust
av hennes rika barm.
12. Ty så säger HERREN:
Se, jag vill låta frid komma över henne
såsom en ström
och folkens rikedomar
såsom en översvämmande flod,
och I skolen så få dia,
I skolen bliva burna på armen
och skolen få sitta i knäet
och bliva smekta.
13. Såsom en moder tröstar sin son,
så skall jag trösta eder;
ja, i Jerusalem skolen I få tröst.
14. Och edra hjärtan skola glädja sig, när I fån se detta,
och benen i edra kroppar skola hava livskraft såsom spirande gräs;
och man skall förnimma, att HERRENS hand är med hans tjänare
och att ogunst kommer över hans fiender.
15. Ty se, HERREN skall komma i eld,
och hans vagnar skola vara såsom en stormvind;
och han skall låta sin vrede drabba med hetta
och sin näpst med eldslågor.
16. Ty HERREN skall hålla dom med eld,
och med sitt svärd skall han slå allt kött,
och många skola de vara, som bliva slagna av HERREN.
17. De som låta inviga sig och rena sig till gudstjänst i
lustgårdar[1], anförda av en som står där i mitten, de som äta
svinkött och annan styggelse, ja, också möss, de skola
allasammans förgås, säger HERREN.
18. Jag känner deras gärningar och tankar. Den tid kommer, då jag
skall församla alla folk och tungomål; och de skola komma och se
min härlighet.
19. Och jag skall göra ett tecken bland dem; och några av dem som
bliva räddade skall jag sända såsom budbärare till hednafolken,
till Tarsis, till Pul och Lud, bågskyttfolken, till Tubal och
Javan, till havsländerna i fjärran, som icke hava hört något om
mig eller sett min härlighet; och de skola förkunna min
härlighet bland folken.
20. Och på hästar och i vagnar och bärstolar och på mulåsnor och
dromedarer skola de från alla folk föra alla edra bröder fram
till mitt heliga berg i Jerusalem såsom ett spisoffer åt HERREN,
säger HERREN, likasom Israels barn i rena kärl föra fram
spisoffer till HERRENS hus.
21. Och jämväl sådana skall jag taga till mina präster, till mina
leviter, säger HERREN.
22. Ty likasom de nya himlar och den nya jord, som jag vill göra,
bliva beståndande inför mig, säger HERREN, så skall det ock vara
med edra barn och med edert namn.
23. Och nymånadsdag efter nymånadsdag och sabbatsdag efter
sabbatsdag skall det ske, att allt kött kommer och tillbeder
inför mig, säger HERREN.
24. Och man skall gå ut och se med lust, huru de människor, som
avföllo från mig, nu ligga där döda; ty deras mask skall icke
dö, och deras eld skall icke utsläckas, och de skola vara till
vämjelse för allt kött.
[1] Se Lustgård i Ordförkl.
|