Jeremia, 1 Kapitlet

                         Profetens kallelse.

  1.  Detta är vad som talades av Jeremia, Hilkias son, en av
      prästerna i Anatot i Benjamins land.
      >Jos. 21,18. 1 Kon. 2,26.
  2.  Till honom kom HERRENS ord i Josias, Amons sons, Juda konungs,
      tid, i hans trettonde regeringsår,
      >2 Kon. 21,24.
  3.  Och sedan i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, tid, intill
      slutet av Sidkias, Josias sons, Juda konungs, elfte regeringsår,
      då Jerusalems invånare i femte månaden fördes bort i fångenskap.
      >Kon. 23,34. 24,17. 25,8,11. 2 Krön. 36,10.
  4.  HERRENS ord kom till mig; han sade:
  5.  "Förrän jag danade dig i moderlivet, utvalde jag dig, och förrän
      du utgick ur modersskötet, helgade jag dig; jag satte dig till
      en profet för folken."
      >Jes. 49,1. Syr. 49,7. Gal. 1,15.
  6.  Men jag svarade: "Ack Herre HERRE!  Se, jag förstår icke att
      tala, ty jag är för ung.
      >2 Mos. 4,10. 6,12.
  7.  Då sade HERREN till mig: "Säg icke: 'Jag är för ung', utan gå
      åstad vart jag än sänder dig, och tala vad jag än bjuder dig.
  8.  Frukta icke för dem; ty jag är med dig och vill hjälpa dig,
      säger HERREN."
      >5 Mos. 31,6. Jos. 1,5 f.
  9.  Och HERREN räckte ut sin hand och rörde vid min mun; och HERREN
      sade till mig: "Se, jag lägger mina ord i din mun.
      >Jes. 6,7.
 10.  Ja, jag sätter dig i dag över folk och riken, för att du skall
      upprycka och nedbryta, förgöra och fördärva, uppbygga och
      plantera."
      >Jer. 5,14. 18,7, 9. 31,28. 2 Kor. 10,4 f.
 11.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade: "Vad ser du, Jeremia?"
      Tag svarade: "Jag ser en gren av ett mandelträd[1]."
 12.  Och HERREN sade till mig: "Du har sett rätt, ty jag skall
      vaka[2] över mitt ord och låta det gå i fullbordan."
 13.  Och HERRENS ord kom till mig för andra gången; han sade: "Vad
      ser du?"  Jag svarade: "Jag ser en sjudande gryta; den synes åt
      norr till."
      >Hes. 11,7, 11.
 14.  Och HERREN sade till mig: "Ja, från norr skall olyckan bryta in
      över alla landets inbyggare.
      >Jer. 4,6. 5,16. 6,1, 22.
 15.  Ty se, jag skall kalla på alla folkstammar i rikena norrut,
      säger HERREN; och de skola komma och resa upp var och en sitt
      säte vid ingången till Jerusalems portar och mot alla dess
      murar, runt omkring, och mot alla Juda städer.
      >Jer. 25,9. 52,4.
 16.  Och jag skall gå till rätta med dem för all deras ondska, därför
      att de hava övergivit mig och tänt offereld åt andra gudar och
      tillbett sina händers verk.
 17.  Så omgjorda nu du dina länder, och stå upp och tala till dem
      allt vad Jag bjuder dig.  Var icke förfärad för dem, på det att
      jag icke må låta vad förfärligt är komma över dig inför dem.
      >Luk. 12,35. Ef. 6,14. 1 Petr. 1,13.
 18.  Ty se, jag själv gör dig i dag till en fast stad och till en
      järnpelare och en kopparmur mot hela landet, mot Juda konungar,
      mot dess furstar, mot dess präster och mot det meniga folket,
      >Jer. 15,20. Hes. 3,8 f.
 19.  så att de icke skola bliva dig övermäktiga, om de vilja strida
      mot dig; ty jag är med dig, säger HERREN, och jag vill hjälpa
      dig."

[1]  Hebr. scakéd.
[2]  Hebr. schokéd.



                         Jeremia, 2 Kapitlet

                Israels otacksamhet och trolöshet mot
                               sin Gud.

  1.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
  2.  Gå åstad och predika för Jerusalem och säg: Så säger HERREN:

            Jag kommer ihåg, dig till godo, din ungdoms kärlek,
            huru du älskade mig under din brudtid,
        huru du följde mig i öknen,
        i landet där man intet sår.
      >Hes. 16,8.
  3.    Ja, en HERRENS heliga egendom är Israel,
            förstlingen av hans skörd;
        alla som vilja äta därav ådraga sig skuld,
            olycka kommer över dem,
            säger HERREN.
      >Jak. 1,18.

  4.    Hören HERRENS ord, I av Jakobs hus,
        I alla släkter av Israels hus.
  5.    Så säger HERREN:
        Vad orätt funno edra fäder hos mig,
        eftersom de gingo bort ifrån mig
        och följde efter fåfängliga avgudar
        och bedrevo fåfängligbet?
      >2 Kon. 17,15. Mik. 6,3 f. Rom. 1,21.
  6.    De frågade icke: "Var är HERREN,
        han som förde oss upp ur Egyptens land,
        han som ledde oss i öknen,
        det öde och oländiga landet,
        torrhetens och dössskuggans land,
        det land där ingen vägfarande färdades,
        och där ingen människa bodde?"
      >5 Mos. 8,15.
  7.    Och jag förde eder in i det bördiga landet,
        och I fingen äta av dess frukt och dess goda.
        Men när I haden kommit ditin, orenaden I mitt land
        och gjorden min arvedel till en styggelse.
      >Jer. 16,18.
  8.    Prästerna frågade icke: "Var är HERREN?"
        De som hade lagen om händer ville icke veta av mig,
        och herdarna avföllo från mig;
        profeterna profeterade i Baals namn
        och följde efter sådana som icke kunde hjälpa.
      >1 Sam. 2,12. 12,21.
  9.    Därför skall jag än vidare gå till rätta med eder, säger HERREN,
        ja, ännu med edra barnbarn skall jag gå till rätta.

 10.    Dragen bort till kitteernas öländer
            och sen efter,
        sänden bud till Kedar
            och forsken noga efter;
        sen till, om något sådant där har skett.
 11.    Har väl något hednafolk bytt bort sina gudar?
            Och dock äro dessa inga gudar.
        Men mitt folk har bytt bort sin ära
            mot en avgud som icke kan hjälpa.
      >Ps. 106,20.
 12.    Häpnen häröver, I himlar;
            förskräckens och bäven storligen, säger HERREN.
      >5 Mos. 32,1. Jes. 1,2.
 13.    Ty mitt folk har begått
            en dubbel synd:
        mig hava de övergivit,
            en källa med friskt vatten,
        och de hava gjort sig brunnar,
        usla brunnar,
        som icke hålla vatten.
      >Ps. 36,10. Jer. 17,13. Joh. 4,13 f.

 14.    Är väl Israel en träl
            eller en hemfödd slav,
        eftersom han så har lämnats till plundring?
 15.    Lejon ryta mot honom,
            de låta höra sitt skri.
        De göra hans land till en ödemark,
        hans städer brännas upp,
            så att ingen kan bo i dem.
      >Jes. 5,29. Jer. 4,7.
 16.    Till ooh med Nofs oeh Tapanhes' barn
            avbeta dina berg.
      >Jes. 19,13
 17.    Men är det ej du själv som vållar dig detta,
        därmed att du övergiver HERREN din Gud,
        när han vill leda dig på den rätta vägen?
      >Jer. 4,18.
 18.    Varför vill du nu gå till Egypten
        och dricka av Sihors vatten?
        Och varför vill du gå till Assyrien
        och dricka av flodens vatten?
      >Jes. 31,1.
 19.    Det är din ondska som bereder dig tuktan,
        det är din avfällighet som ådrager dig straff.
        Märk därför och besinna
        vilken olycka och sorg det har med sig
        att du övergiver HERREN, din Gud,
        och icke vill frukta mig,
        säger Herren, HERREN Sebaot.
      >Jes. 3,9. Hos. 5,5.

 20.    Ty för länge sedan
            bröt du sönder ditt ok
        och slet av dina band
            och sade: "Jag vill ej tjäna."
        Och på alla höga kullar
        och under alla gröna träd
        lade du dig ned för att öva otukt.
      >Jes. 57,5 f. Jer. 3,6.
 21.    Jag hade ju planterat dig såsom ett ädelt vinträd
        av alltigenom äkta art;
        huru har du då kunnat förvandlas för mig
        till vilda rankor av ett främmande vinträd?
      >2 Mos. 15,l7. Ps. 44,3. 80,9. Jes. 5,1 f. Matt. 21,33. Mark. 12,1.
      > Luk. 20,9.
 22.    Ja, om du ock tvår dig med lutsalt
        och tager än så mycken såpa,
        så förbliver dock din missgärning oren inför mig,
        säger Herren, HERREN.
 23.    Huru kan du säga: "Jag har ej orenat mig,
        jag har icke följt efter Baalerna"?
        Besinna vad du har bedrivit i dalen,
        ja, betänk vad du har gjort.
        Du är lik ett ystert kamelsto, som löper hit och dit.
 24.    Du är lik en vildåsna,
            fostrad i öknen,
        en som flåsar i sin brunst,
            och vars brånad ingen kan stävja;
        om någon vill till henne,
            behöver han ej löpa sig trött;
        när hennes månad kommer,
            träffar man henne.
 25.    Akta din fot, så att den icke tappar skon,
            och din strupe, så att den ej bliver torr av törst.
        Men du svarar: "Du mödar dig förgäves.
            Nej, jag älskar de främmande,
            och efter dem vill jag följa."
      >Jer. 18,11 f.
 26.    Såsom tjuven står där med skam, när han ertappas,
        så skall Israels hus komma på skam,
        med sina konungar, och furstar,
        med sina präster och profeter,
 27.    dessa som säga till trästycket:
            "Du är min fader",
        och säga till stenen:
            "Du har fött mig."
        Ty de vända ryggen till mig
            och icke ansiktet;
        men när olycka är på färde, ropa de:
            "Upp och fräls oss!"
      >Jer. 32,33.
 28.    Var äro då dina gudar,
            de som du gjorde åt dig?
        Må de stå upp.  Kunna de frälsa dig
            i din olyckas tid?
        Ty så många som dina städer äro,
        så många hava dina gudar blivit, du Juda.
      >5 Mos. 32,37 f. Dom. 10,14. Jer. 11,13.

 29.    Huru kunnen I gå till rätta med mig?
        I haven ju alla avfallit från mig, säger HERREN.
 30.    Förgäves har jag slagit edra barn;
        de hava icke velat taga emot tuktan.
        Edert svärd har förtärt edra profeter,
        såsom vore det ett förhärjande lejon.
      >1 Kon. 19,10. Jes. 1,5. Jer. 5,8. 17,23. Matt. 23,34.
 31.    Du onda släkte, giv akt på HERRENS ord.
        Har jag då för Israel varit en öken
            eller ett mörkrets land,
        eftersom mitt folk säger: "Vi hava gjort oss fria,
            vi vilja ej mer komma till dig"?
 32.    Icke förgäter en jungfru sina smycken
            eller en brud sin gördel?
        Men mitt folk har förgätit mig
            sedan urminnes tid.
      >Jer. 3,21.
 33.    Huru skickligt går du icke till väga,
            när du söker älskog!
        Därför har du ock blivit förfaren
            på det ondas vägar.
 34.    Ja, på dina mantelflikar finner man blod
        av arma och oskyldiga, som du har dödat,
        icke därför att de ertappades vid inbrott,
        nej, därför att din håg står till allt sådant.
 35.    Och dock säger du: "Jag går fri ifrån straff;
        hans vrede mot mig har förvisso upphört."
        Nej, jag vill gå till rätta med dig,
        om du än säger: "Jag har icke syndat."
 36.    Varför har du nu så brått
        att vandra åstad på en annan väg?
        Också med Egypten skall du komma på skam,
        likasom du kom på skam med Assyrien.
      >2 Krön. 28,20. Jes. 30,3 f.
 37.    Också därifrån skall du få gå din väg,
        med händerna på huvudet.
        Ty HERREN förkastar dem som du förlitar dig på,
        och du skall icke bliva lyckosam med dem.
      >2 Sam. 13,19.



                         Jeremia, 3 Kapitlet

               Judas och Israels obotfärdighet.  Maning
                           till omvändelse.

  1.  Det är sagt: Om en man skiljer sig från sin hustru, och hon så
      går bort ifrån honom och bliver en annan mans hustru, icke får
      han då åter komma tillbaka till henne?  Bleve icke då det landet
      ohelgat?  Och du, som har bedrivit otukt med så många älskare,
      du vill ändå få komma tillbaka till mig!  säger HERREN.
      >5 Mos. 24,4 f.

  2.    Lyft upp dina ögon till höjderna och se:
            var lät du icke skända dig?
        Vid vagarna satt du och spejade efter dem,
            såsom en arab i öknen,
        och ohelgade landet genom din otukt
            och genom din ondska.
      >1 Mos. 38,14 f.
  3.    Väl blevo regnskurarna förhållna,
            och intet vårregn föll;
        en du hade en äktenskapsbryterskas panna,
            du ville icke blygas.
      >5 Mos. 11,16 f. Hes. 3,7.
  4.    Och ändå har du nyss ropat till mig: "Min fader!",
        Min ungdoms vän är du!"
  5.    "Skulle han kunna behålla vrede evinnerligen,
            skulle han framhärda så för alltid?"
        Så talar du och gör dock vad ont är,
            ja, fullbordar det ock.
      >Ps. 103,9.

  6.  Och HERREN sade till mig i konung Josias tid: Har du sett vad
      Israel, den avfälliga kvinnan, har gjort?  Hon gick upp på alla
      höga berg och bort under alla gröna träd och bedrev där otukt.
      >2 Kon. 17 10. Jer. 2,20.
  7.  Och jag tänkte att sedan hon hade gjort allt detta, skulle hon
      vända tillbaka till mig.  Men hon vände icke tillbaka.  Och hennes
      syster Juda, den trolösa kvinnan, såg det.
      >Hes. 16,46. 23,2 f.
  8.  Och jag såg, att fastän jag hade skilt mig från Israel, den
      avfälliga, och givit henne skiljebrev just för hennes
      äktenskapsbrotts skull, så skrämdes dock hennes syster Juda den
      trolösa, icke därav, utan gick likaledes åstad och bedrev otukt
      >5 Mos. 24,1. 2 Kon. 17,18 f.
  9.  och ohelgade så landet genom sin lättfärdiga otukt, i det hon
      begick äktenskapsbrott med sten och trä.
 10.  Ja, oaktat allt detta vände hennes syster Juda, den trolösa,
      icke tillbaka till mig av fullt hjärta, utan allenast med
      skrymteri, säger HERREN.

 11.  Och HERREN sade till mig: Israel, den avfälliga, har bevisat sig
      rättfärdigare än Juda, den trolösa.
      >Hes. 16,51 f. 23,11 f.
 12.  Gå bort och predika så norrut och säg: Vänd om, Israel, du
      avfälliga, säger HERREN, så vill jag icke längre med ogunst se
      på eder; ty jag är nådig, säger HERREN, jag behåller icke vrede
      evinnerligen.
      >Ps. 86,15. 145,8.
 13.  Allenast må du besinna din missgärning, att du har varit
      avfällig från HERREN, din Gud, och lupit hit och dit till
      främmande gudar under alla gröna träd; ja, I haven icke velat
      höra min röst, säger HERREN.
      >PS. 32,5. Ords. 28,13.
 14.  Vänden om, I avfälliga barn, säger HERREN, ty jag är eder rätte
      herre; så vill jag hämta eder, en från var stad och två från var
      släkt, och föra eder till Sion.
 15.  Och jag vill giva eder herdar efter mitt hjärta, och de skola
      föra eder i bet med förstånd och insikt.
      >Jer. 23,4. Hes. 34,23.
 16.  Och det skall ske, att när I på den tiden föröken eder och
      bliven fruktsamma i landet, säger HERREN, då skall man icke mer
      tala om HERRENS förbundsark eller tänka på den; man skall icke
      komma ihåg den eller sakna den, och man skall icke göra någon ny
      sådan.
      >Jer. 31,33.
 17.  Utan på den tiden skall man kalla Jerusalem "HERRENS tron"; och
      dit skola församla sig alla hednafolk, till HERRENS namn i
      Jerusalem.  Och de skola icke mer vandra efter sina onda
      hjärtans hårdhet.
      >Jes. 2,2 f. Mik. 4,1 f.
 18.  På den tiden skall Juda hus gå till Israels hus, och tillsammans
      skola de komma fran nordlandet in i det land som jag gav edra
      fäder till arvedel.

 19.  Jag tänkte: "Vilken plats
            skall jag ej förläna dig bland barnen,
        och vilket ljuvligt land
            skall jag icke giva dig,
        den allra härligaste arvedel bland folken!"
        Och jag tänkte: "Då skolen I kalla mig fader
        och icke mer vika bort ifrån mig."
 20.    Men såsom när en hustru är trolös mot sin make,
        så haven I av Israels hus varit trolösa mot mig, säger HERREN.
 21.    Därför höras rop på höjderna,
        gråt och böner av Israels barn;
        ty de hava gått på förvända vägar
        och förgätit HERREN, sin Gud.
      >Jer. 2,32.
 22.    Så vänden nu om, I avfälliga barn,
        så vill jag hela eder från edert avfall.

        Ja se, vi komma till dig,
        ty du är HERREN, vår Gud.
 23.    Sannerligen, bedrägligt var vårt hopp till höjderna,
            blott tomt larm gåvo oss bergen.
        Sannerligen, det är hos HERREN, vår Gud,
            som frälsning finnes för Israel.
      >Ps. 3,9. 68,2O f. 121,1 f.
 24.    Men skändlighetsguden har förtärt
            frukten av våra fäders arbete,
            allt ifrån vår ungdom,
        deras får och fäkreatur,
            deras söner och döttrar.
 25.    Så vilja vi nu ligga här i vår skam,
            och blygd må hölja oss.
        Ty mot HERREN, vår Gud, hava vi syndat,
            vi och våra fäder,
            ifrån vår ungdom ända till denna dag;
        vi hava icke velat höra HERRENS, vår Guds, röst.
      >Dan. 9,7 f.



                         Jeremia, 4 Kapitlet

                 Förnyad maning till omvändelse.  Den
                  kommande domen.  Profetens klagan.

  1.    om du omvänder dig, Israel, säger HERREN,
            skall du få vända tillbaka till mig;
        och om du skaffar bort dina styggelser från min åsyn,
            skall du slippa vandra flyktig omkring.
  2.    Då skall du svärja i sanning, rätt och rättfärdighet:
            "Så sant HERREN lever",
        och hednafolken skola välsigna sig i honom
            och berömma sig av honom.
      >1 Mos. 22,18. 5 Mos. 6,13. Jes. 45,25. 48,1. 65,16. 2 Kor. 10,17.
  3.    Ja, så säger HERREN
        till Juda män och till Jerusalem:
        Bryten eder ny mark,
            och sån ej bland törnen.
      >Hes. 18,31. Hos. 10,12. Matt. 13,7, 22.
  4.    Omskåren eder åt HEREN; skaffen bort
            edert hjärtas förhud,
        I Juda män och I Jerusalems invånare.
        Eljest skall min vrede bryta fram såsom en eld
            och brinna så, att ingen kan utsläcka den,
            för edert onda väsendes skull.
      >5 Mos. 10,16. 30,6. Jes. 65,5. Jer. 21,12. Rom. 2,28 f. Kol. 2,11.

  5.    Förkunnen i Juda,
        kungören i Jerusalem och påbjuden,
        ja, stöten i basun i landet,
        ropen ut med hög röst och sägen:
        "Församlen eder och låt oss fly
            in i de befästa städerna."
      >Jer. 8,14.
  6.    Resen upp ett baner som visar åt Sion,
            bärgen edert gods och dröjen icke
        ty jag skall låta olycka komma från norr,
            med stor förstöring.
      >Jer. 1,14 f. 6,1.
  7.    Ett lejon drager fram ur sitt snår
        och en folkfördärvare bryter upp,
            han går ut ur sin boning,
        för att göra ditt land till en ödemark;
            då bliva dina städer förstörda,
        så att ingen kan bo i dem.
      >Jes. 5,29. Jer. 2,15. 5,6.
  8.    Så höljen eder nu i sorgdräkt,
            klagen och jämren eder,
        ty HERRENS vredes glöd
            upphör icke över oss.
      >Jer. 6,26.

  9.  På den tiden, säger HERREN, skall det vara förbi med konungens
      och furstarnas mod, och prästerna skola bliva förfärade och
      profeterna stå häpna.
 10.  Men jag sade: "Ack Herre, HERRE, svårt bedrog du sannerligen
      detta folk och Jerusalem, då du sade: "Det skall gå eder väl."
      Svärdet är ju nära att taga vårt liv.
      >2 Kon. 22,18 f. Jer. 6,14. 14,13 f.
 11.  På den tiden skall det sägas om detta folk och om Jerusalem: En
      brännande vind från höjderna i öknen kommer emot dottern mitt
      folk, icke en sådan vind som passar, när man kastar säd eller
      rensar korn;
 12.  nej, en våldsammare vind än som så låter jag komma.  Ja, nu vill
      jag gå till rätta med dem!

 13.    Se, såsom ett moln kommer han upp
            och såsom en stormvind äro hans vagnar;
        hans hästar äro snabbare än örnar,
            ve oss, vi äro förlorade!
      >Jes. 5,28. Hab. 1,8.

 14.  Så två nu ditt hjärta rent från ondska, Jerusalem, för att du må
      bliva frälst.  Huru länge skola fördärvets tankar bo i ditt
      bröst?
      >Jes. 1,16.
 15.  Från Dan höres ju en budbärare ropa, och från Efraims bergsbygd
      en som bådar fördärv.
      >Jer. 8,16.
 16.  Förkunnen för folken, ja, kungören över Jerusalem att en
      belägringshär kommer ifrån fjärran land och häver upp sitt rop
      mot Juda städer.
 17.  Såsom väktare kring ett åkerfält samla de sig runt omkring
      henne, därför att hon har varit gensträvig mot mig, säger
      HERREN.
      >Luk. 19,43.
 18.  Ja, ditt eget leverne och dina egna varningar vålla dig detta;
      det är din ondskas frukt att det bliver dig så bittert, och att
      plågan träffar dig ända in i hjärtat.
      >Ps. 107,17. Jes. 50,1. Jer. 2,17, 19. Hos. 13,9.

 19.    I mitt innersta våndas jag,
            i mitt hjärtas djup.
        Mitt hjärta klagar i mig,
            jag kan icke tiga,
        ty basunljud hör du, min själ,
            och krigiskt härskri.
      >Jes. 22,4. Jer. 9,1.
 20.    Olycka efter olycka ropas ut,
            ja, hela landet bliver förött;
        plötsligt bliva mina hyddor förödda,
            i ett ögonblick mina tält.
 21.    Huru länge skall jag se stridsbaneret
            och höra basunljud?

 22.    Ja, mitt folk är oförnuftigt,
            de vilja ej veta av mig.
        De äro dåraktiga barn
            och hava intet förstånd.
        Visa äro de till att göra vad ont är,
            men att göra vad gott är förstå de ej.
      >Rom. 16,19.

 23.    Jag såg på jorden,
            och se, den var öde och tom,
        och upp mot himmelen,
            och där lyste intet ljus.
      >Jes. 5,30. 50,3.
 24.    Jag såg på bergen,
            och se, de bävade,
        och alla höjder vacklade.
 25.    Jag såg mig om,
            och då fanns där ingen människa,
        och alla himmelens fåglar
            hade flytt bort.
      >Jer. 9,10. Sef. 1,2 f.
 26.    Jag såg mig om,
            och då var det bördiga landet en öken,
        och alla dess städer voro nedbrutna,
            för HERRENS ansikte,
            för hans vredes glöd,
 27.    Ty så säger HERREN:
            Hela landet skall bliva en ödemark,
        om jag än ej alldeles vill göra ände därpå.
      >Jer. 5,18. 30,11. 46,28.
 28.    Därför sörjer jorden,
        och himmelen därovan kläder sig i sorgdräkt,
        därför att jag så har talat och beslutit
        och ej kan ångra det eller taga det tillbaka.

 29.    För larmet av ryttare och bågskyttar
            tager hela staden till flykten.
        Man giver sig in i skogssnåren
            och upp bland klipporna.
        Alla städer äro övergivna,
            ingen människa bor mer i dem.
 30.    Vad vill du göra i din förödelse?
        Om du än kläder dig i scharlakan,
        om du än pryder dig med gyllene smycken
        om du än söker förstöra dina ögon genom smink,
        så gör du dig dock skön förgäves.
        Dina älskare förakta dig,
            ja, de stå efter ditt liv.
 31.    Ty jag hör rop såsom av en barnaföderska,
            nödrop såsom av en förstföderska.
        Det är dottern Sion som ropar;
            hon flämtar, hon räcker ut sina händer:
        "Ack, ve mig!  I mördares våld
        försmäktar min själ."



                         Jeremia, 5 Kapitlet

                   Domens orsaker: folkets otrohet,
                   förblindelse och orättfärdighet.

  1.    Gån omkring på gatorna i Jerusalem,
            och sen till och given akt;
        söken på dess torg
            om I finnen någon,
        om där är någon som gör rätt
            och beflitar sig om sanning;
        då vill jag förlåta staden.
      >1 Mos. 18,23 f.
  2.    Men säga de än: "Så sant HERREN lever",
            så svärja de dock falskt.
  3.    HERRE, är det ej sanning dina ögon söka?
        Du slog dem,
            men de kände ingen sveda.
        Du förgjorde dem,
            men de ville ej taga emot tuktan.
        De gjorde sina pannor hårdare än sten,
            de ville icke omvända sig.
      >Jes. 1,5. 9,13. Jer. 2,30. 17,23.
  4.    Då tänkte jag:
        "Detta är allenast de ringa i folket;
            de äro dåraktiga,
        ty de känna icke HERRENS väg,
            sin Guds rätt.
  5.    Jag vill nu gå till de stora
            och tala med dem;
        de måste ju känna HERRENS väg,
            sin Guds rätt."
        Men ock dessa hade alla brutit sönder oket
            och slitit av banden.
      >Ps. 2,8.
  6.    Därför bliva de slagna av lejonet från skogen
        och fördärvade av vargen från hedmarken;
        pantern lurar vid deras städer,
        och envar som vågar sig ut därifrån bliver ihjälriven.
        Ty många äro deras överträdelser
        och talrika deras avfällighetssynder.
      >Jer. 4,7. Hos. 13,7.

  7.  Huru skulle jag då kunna förlåta dig?  Dina barn hava ju
      övergivit mig och svurit vid gudar som icke äro gudar.  Jag gav
      dem allt till fyllest, men de blevo mig otrogna och samlade sig
      i skaror till skökhuset.
  8.  De likna välfödda, ystra hästar de vrenskas var och en efter sin
      nästas hustru.
      >Hes. 22,10.
  9.  Skulle jag icke för sådant hemsöka dem?  säger HERREN.  Och skulle
      icke min själ hämnas på ett sådant folk som detta är?
      >Jer. 9,9.
 10.  Stormen då hennes murar och för stören dem, dock utan att
      alldeles göra ände på henne.  Riven bort hennes vinrankor, de äro
      ju icke HERRENS.
      >Jer. 2,21.
 11.  Ty både Israels hus och Juda hus hava varit mycket trolösa mot
      mig, säger HERREN.
 12.  De hava förnekat HERREN och sagt: "Han betyder intet.  Olycka
      skall icke komma över oss, svärd och hunger skola vi icke se.
      >5 Mos. 29,19. Jes. 28,15.
 13.  Men profeterna skola försvinna såsom en vind, och han som säges
      tala är icke i dem; dem själva skall det så gå."
 14.  Därför säger HERREN, härskarornas Gud: Eftersom I fören ett
      sådant tal, se, därför skall jag göra mina ord i din mun till en
      eld, och detta folk till ved, och elden skall förtära dem.
 15.  Se, jag skall låta komma över eder, I av Israels hus, ett folk
      ifrån fjärran land, säger HERREN, ett starkt folk, ett urgammalt
      folk, ett folk vars tungomål du icke känner, och vars tal du
      icke förstår.
      >5 Mos. 28,49 f. Jes. 5,26 f. Jer. 1,15. 6,1, 22.
 16.  Deras koger är en öppen grav; de äro allasammans hjältar.
 17.  De skola förtära din skörd och ditt bröd, de skola förtära dina
      söner och döttrar, de skola förtära dina får och fäkreatur, de
      skola förtära dina vinträd och fikonträd.  Dina befästa städer,
      som du förlitar dig på, dem skola de förstöra med svärd.
      >3 Mos. 26,16. 5 Mos. 28,31 f.
 18.  Dock vill jag på den tiden, säger HERREN, icke alldeles göra
      ände på eder.
      >Jer. 4,27.
 19.  Och om I då frågen: "Varför har HERREN, vår Gud, gjort oss allt
      detta?", så skall du svara dem: "Såsom I haven övergivit mig och
      tjänat främmande gudar i edert eget land, så skolen I nu få
      tjäna främlingar i ett land som icke är edert."
      >5 Mos. 29,24 f. Jer. 16,10 f.

 20.  Förkunnen detta i Jakobs hus, kungören det i Juda och sägen:
 21.  Hör detta, du dåraktiga och oförståndiga folk, I som haven ögon,
      men icke sen, I som haven öron, men icke hören.
      >Jes. 6,9 f. 42,18 f.
 22.  Skullen I icke frukta mig, säger HERREN, skullen I icke bäva för
      mig, for mig som har satt stranden till en damm for havet, till
      en evärdlig gräns, som det icke kan överskrida, så att dess
      böljor, huru de än svalla, ändå intet formå, och huru de än
      brusa, likväl icke kunna överskrida den?
      >Job 26,10. 38,8 f. Ps. 104,9.
 23.  Men detta folk har ett gensträvigt och upproriskt hjärta; de
      hava avfallit och gått sin väg.
 24.  De sade icke i sina hjärtan: "Låtom oss frukta HERREN, vår Gud,
      honom som giver regn i rätt tid, både höst och vår, och som
      ständigt beskär oss de bestämda skördeveckorna."
      >5 Mos. 11,14. Apg. 14,17.

 25.  Edra missgärningar hava nu fört dessa i olag, ooh edra synder
      hava förhållit för eder detta goda.
 26.  Ty bland mitt folk finnas ogudaktiga människor: de ligga i
      försåt, likasom fågelfängaren ligger på lur, de sätta ut giller
      till att fånga människor.
 27.  Såsom när en bur är full av fåglar, så äro deras hus fulla av
      svek.  Därigenom hava de blivit så stora och rika; de hava
      blivit feta och skinande.
 28.  För sina ogärningar veta de icke av någon gräns, de hålla icke
      rätten vid makt, icke den faderlöses rätt, till att främja den;
      och i den fattiges sak fälla de icke rätt dom.
      >Jes. 1,23. Sak. 7,10.
 29.  Skulle jag icke för sådant hemsöka dem?  säger HERREN.  Skulle
      icke min själ hämnas på ett sådant folk som detta är?
 30.  Förfärliga och gruvliga ting ske i landet.
 31.  Profeterna profetera lögn, och prästerna styra efter deras råd;
      och mitt folk vill så hava det.  Men vad skolen I göra, när änden
      på detta kommer?
      >Jes. 10,3. Jer. 23,25 f. Hes. 13,6. Matt. 23,1 f.



                         Jeremia, 6 Kapitlet

                   Fienden inför Jerusalem.  Folkets
                   obotfärdighet.  Fruktlösheten av
                        profetens verksamhet.

  1.    Bärgen edert gods ut ur Jerusalem,
            I Benjamins barn,
        stöten i basun i Tekoa,
            och resen upp ett högt baner
            ovanför Bet-Hackerem;
        ty en olycka hotar från norr,
            med stor förstöring.
      >Jer. 1,14. 4,6.
  2.    Hon som är så fager och förklemad, dottern Sion,
            henne skall jag förgöra.
  3.    Herdar skola komma över henne
            med sina hjordar;
        de skola slå upp sina tält runt omkring henne,
            avbeta var och en sitt stycke.
      >Jer. 4,17.
  4.    Ja, invigen eder tili strid mot henne.
            "Upp, låt oss draga åstad, medan middagsljuset varar!
            Ack att dagen redan lider till ända!
            Ack att aftonens skuggor förlängas!
  5.        Välan, så låt oss draga ditupp om natten
            och förstöra hennes palatser."

  6.    Ty så säger HERREN Sebaot:
        Fällen träd och kasten upp vallar
            emot Jerusalem.
        Hon är staden som skall hemsökas,
            hon som i sig har idel förtryck
  7.    Likasom en brunn låter vatten välla fram,
            så låter hon ondska framvälla.
        Våld och förödelse hör man där,
            sår och slag
            äro beständigt inför min åsyn.
  8.    Låt varna dig, Jerusalem, så att min själ
            ej vänder sig ifrån dig,
        så att jag icke gör dig till en ödemark,
            till ett obebott land.

  9.    Så säger HERREN Sebaot:
        En efterskörd, likasom på ett vinträd,
            skall man hålla på kvarlevan av Israel.
        Räck ut din hand åter och åter,
            såsom när man plockar av druvor från rankorna.

 10.    Men inför vem skall jag tala
            och betyga för att bliva hörd?
        Se, deras öron äro oomskurna,
            så att de icke kunna höra.
        Ja, HERRENS ord har blivit till smälek bland dem;
            de hava intet behag därtill.
      >Apg. 7,61.
 11.    Därför är jag uppfylld av HERRENS vrede,
            jag förmår icke hålla den inne.
        Utgjut den over barnen på gatan
        och över alla de unga männens samkväm;
        ja, både man och kvinna skola drabbas därav,
        jämval den gamle och den som har fyllt sina dagars mått.
      >Jer. 15,17.
 12.    Och deras hus skola gå över i främmandes ägo
        så ock deras åkrar och deras hustrur,
        ty jag vill uträcka min hand
        mot landets inbyggare, säger HERREN.
      >5 Mos. 28,30. Jer. 8,10 f. Klag. 5,2.
 13.    Ty alla, både små och stora,
            söka där orätt vinning,
        och både profeter och präster
            fara allasammans med lögn,
      >Jes. 56,11.
 14.    de taga det lätt med helandet
            av mitt folks skada;
        de säga: "Allt står väl till, allt står väl till",
         och dock står icke allt väl till.
      >Hes. 13,10. Am. 6,6. Mik. 3,6. 1 Tess. 5,3.
 15.    De skola komma på skam, ty de övade styggelse.
        Likväl känna de alls icke någon skam
        och veta icke av någon blygsel.
        Därför skola de falla bland de andra;
        när min hemsökelse träffar dem,
        skola de komma på fall, säger HERREN,

 16.  Så sade HERREN: "Ställen eder vid vägarna och sen till, och
      frågen efter forntidens stigar, frågen vilken väg som är den
      goda vägen, och vandren på den, så skolen I finna ro för edra
      själar."  Men de svarade: "Vi vilja icke vandra på den."
      >Jes. 28,12. Matt. 11,29. 23,37.
 17.  Och när jag då satte väktare över eder och sade: "Akten på
      basunens ljud", svarade de: "Vi vilja icke akta därpå."
      >Jes. 21,6, 11. Hes. 3,17. 33,7.

 18.  Hören därför, I hednafolk, och märk, du menighet, vad som sker
      bland dem.
 19.  Ja hör, du jord: Se, jag skall låta olycka komma över detta
      folk, såsom en frukt av deras anslag, eftersom de icke akta på
      mina ord, utan förkasta min lag.
 20.  Vad frågar jag efter rökelse, komme den ock från Saba, eller
      efter bästa kalmus ifrån fjärran land?  Edra brännoffer täckas
      mig icke, och edra slaktoffer behaga mig icke.
      >Jes. 1,11. Jer. 7,22. 14,12. Am. 5,21 f. Mik. 6,6.
 21.  Därför säger HERREN så: Se, jag skall lägga stötestenar för
      detta folk; och genom dem skola både fader och söner komma på
      fall, den ene borgaren skall förgås med den andre.

 22.  Så säger HERREN:
        Se, ett folk kommer
            från nordlandet,
        ett stort folk reser sig
            vid jordens yttersta ända.
      >5 Mos. 28,49 f. Jes. 5,26. Jer. 5,15. 10,22. 50,41 f.
 23.    De föra båge och lans,
        de äro grymma och utan förbarmande.
        Dånet av dem är såsom havets brus,
            och på sina hästar rida de fram,
        rustade såsom kampar till strid,
            mot dig, du dotter Sion.
 24.    När vi höra ryktet om dem,
            sjunka våra händer ned,
        ängslan griper oss,
            ångest lik en barnaföderskas.
      >Jer. 4,31. 49,24.
 25.    Gå icke ut på marken,
            och vandra ej på vägen,
        ty fienden bär svärd;
            skräck från alla sidor!
 26.    Du dotter mitt folk, höll dig i sorgdräkt,
            vältra dig i aska,
        höj sorgelåt likasom efter ende sonen,
            och håll bitter dödsklagan;
        ty plötsligt kommer förhÄrjaren över oss.
      >Jer. 4,8.

 27.  Jag har satt dig till en proberare i mitt folk -- saväl som till
      ett fäste -- på det att du må lära känna och pröva deras väg.
      >Jer. 1,18. 15,20.
 28.  De åro allasammans avfälliga och gensträviga, de gå med förtal,
      de äro koppar och järn, allasammans äro de fördärvliga
      människor.
      >Hes. 22,18.
 29.  Blåsbälgen pustar, men ur elden kommer allenast bly fram; allt
      luttrande är förgäves, slagget biiver ändå icke frånskilt.
 30.  "Ett silver som må kastas bort", så kan man kalla dem, ty HERREN
      har förkastat dem.



                         Jeremia, 7 Kapitlet

                   Dom över skrymtaktig gudstjänst.

  1.  Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN; han sade:
  2.  Ställ dig i porten till HERRENS hus, ooh predika där detta ord
      och säg: Hören HERRENS ord, I alla av Juda, som gån in genom
      dessa portar för att tillbedja HERREN.
      >Jer. 26,2.
  3.  Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Bättren edert leverne och
      edert väsende, så vill jag låta eder bo kvar på denna plats.
      >Jer. 18,11. 26,13.
  4.  Förliten eder icke på lögnaktigt tal, när man säger: "Här är
      HERRENS tempel, HERRENS tempel, HERRENS tempel!"
      >Mik. 3,11.
  5.  Nej, om I bättren edert leverne och edert väsende, om I dömen
      rätt mellan man och man,
  6.  om I upphören att förtrycka främlingen, den faderlöse och änkan,
      att utgjuta oskyldigt blod på denna plats och att följa efter
      andra gudar, eder själva till olycka,
      >2 Mos. 22,21 f. Jer. 22,3.
  7.  då vill jag för evärdliga tider låta eder bo på denna plats, i
      det land som jag har givit åt edra fäder.

  8.  Men se, I förliten eder på lögnaktigt tal, som icke kan hjälpa.
  9.  Huru är det?  I stjälen, mörden och begån äktenskapsbrott, I
      svären falskt, I tänden offereld åt Baal och följen efter andra
      gudar, som I icke kännen;
      >Hos. 4,2.
 10.  sedan kommen I hit och träden fram inför mitt ansikte i detta
      hus, som är uppkallat efter mitt namn, och sägen: "Med oss är
      ingen nöd" -- för att därefter fortfara med alla dessa
      styggelser.
 11.  Hållen I det då för en rövarkula, detta hus, som är uppkallat
      efter mitt namn?  Ja, sannerligen, också jag anser det så, säger
      HERREN.
      >Jes. 56,7. Matt. 21,13. Mark. 11,17. Luk. 19,46.
 12.  Gån bort till den plats i Silo, där jag först lät mitt namn bo,
      och sen huru jag har gjort med den, för mitt folk Israels
      ondskas skull.
      >Jos. 18,1. 1 Sam. 4,8 f., 11. Ps. 78,60.
 13.  Och eftersom I haven gjort alla dessa gärningar, säger HERREN,
      OCh icke haven velat höra, fastän jag titt och ofta har talat
      till eder, och icke haven velat svara, fastän jag har ropat på
      eder,
      >2 Kon. 17,13 f. Ords. 1,24 f. Jes. 65,12. 66,4. Jer. 25,4 f.
 14.  därför vill jag nu med detta hus, som är uppkallat efter mitt
      namn, och som I förliten eder på, och med denna plats, som jag
      har givit åt eder och edra fäder, göra såsom jag gjorde med
      Silo.
      >2 Krön. 7,16. Ps. 132,13. Jer. 26,6, 9.
 15.  Och jag skall kasta eder bort ifrån mitt ansikte, såsom jag har
      bortkastat alla edra bröder all Efraims släkt.
      >2 Kon. 17,23. 21,18 f. 24,20.

 16.  Så må du nu icke bedja för detta folk eller frambära någon
      klagan och förbön för dem eller lägga dig ut för dem hos mig, ty
      jag vill icke höra dig.
      >Jer. 11,14. 14,11.
 17.  Ser du icke vad de göra i Juda städer och på Jerusalems gator?
 18.  Barnen samla tillhopa ved, fäderna tända upp eld och kvinnorna
      knåda deg, allt för att baka offerkakor åt himmelens drottning;
      och drickoffer utgjuta de åt andra gudar, mig till sorg.
      >Jer. 44,17 f.
 19.  Men är det då mig som de bereda sorg därmed, säger HERREN, och
      icke fastmer sig själva, så att de komma på skam?
 20.  Därför säger Herren, HERREN så: Se, min vrede och förtörnelse
      skall utgjuta sig över denna plats, över både människor och
      djur, över både träden på marken och frukten på jorden; och den
      skall brinna och icke bliva utsläckt.

 21.  Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Läggen edra brännoffer
      tillhopa med edra slaktoffer och äten så kött.
 22.  Ty på den tid då jag förde edra fäder ut ur Egyptens lånd gav
      jag dem icke någon befallning eller något bud angående
      brännoffer och slaktoffer;
      >1 Sam. 15,22 f. Jes 1,11. Jer. 6,20. Am. 5,21 f. Mik. 6,7 f.
 23.  utan detta var det bud jag gav dem: "Hören min röst, så vill jag
      vara eder Gud, och I skolen vara mitt folk; och vandren i allt
      på den väg som jag bjuder eder, på det att det må gå eder väl."
      >2 Mos. 19,5. 3 Mos. 26,12. 5 Mos. 6,3. 10,12 f.
 24.  Men de ville icke höra eller böja sitt öra till mig, utan
      vandrade efter sina egna rådslag, i sina onda hjärtans hårdhet,
      och veko tillbaka i stället för att gå framåt.
      >Jer. 11,8. 16,12. 17,23.
 25.  Allt ifrån den dag då edra fäder drogo ut ur Egyptens land ända
      till nu har jag dag efter dag, titt och ofta, sänt till eder
      alla mina tjänare profeterna.
      >2 Krön. 36,15 f.
 26.  Men man ville icke höra mig eller böja sitt öra till mig; de
      voro hårdnackade och gjorde ännu mer ont än deras fäder.
 27.  Och om du än säger dem allt detta, så skola de dock icke höra
      dig; och om du än ropar till dem, så skola de dock icke svara
      dig.
 28.  Säg därför till dem: "Detta är det folk som icke vill höra
      HERRENS, sin Guds, röst eller taga emot tuktan.  Sanningen är
      försvunnen och utrotad ur deras mun."

 29.  Skär av dig ditt huvudhår och kasta det bort, och stäm upp en
      klagosång på höjderna.  Ty HERREN har förkastat och förskjutit
      detta släkte, som har uppväckt hans vrede.
 30.  Juda barn hava ju gjort vad ont är i mina ögon, säger HERREN; de
      hava satt upp sina styggelser i det hus som är uppkallat efter
      mitt namn, och de hava så orenat det.
 31.  Och Tofethöjderna i Hinnoms sons dal hava de byggt upp, för att
      där uppbränna sina söner och döttrar i eld, fastän jag aldrig
      har bjudit eller ens tänkt mig något sådant.
      >3 Mos. 18,21. 5 Mos. 18,10. 2 Kon. 23,10.  2 Krön. 33,6. Jer. 19,5 f.
 32.  Se, därför skola dagar komma, säger HERREN, då man icke mer
      skall säga "Tofet" eller "Hinnoms sons dal", utan "Dråpdalen",
      och då man skall begrava i Tofet, därför att ingen annan plats
      finnes.
      >Jer. 19,11.
 33.  Ja, detta folks döda kroppar skola bliva mat åt himmelsns fåglar
      och markens djur, och ingen skall skrämma bort dem.
      >Jer. 34,20.
 34.  Och i Juda städer och på Jerusalems gator skall jag göra slut på
      fröjderop och glädjerop, på rop för brudgum och rop för brud, ty
      landet skall bliva ödelagt.
      >Jes. 24,7. Jer. 16,9. 25,10. 33,11. Hes. 26,13. Hos. 2,11. Bar. 2,23.



                         Jeremia, 8 Kapitlet

                      Dom över obotfärdigheten.

  1.  på den tiden, säger HERREN, skall man kasta Juda konungars och
      furstars ben, och prästernas och profeternas ben, och Jerusalems
      invånares ben ut ur deras gravar
      >Bar. 2,24.
  2.  och kringströ dem inför solen och månen och himmelens hela
      härskara, som de hava älskat, tjänat och efterföljt, sökt och
      tillbett; man skall icke sedan samla dem tillhopa eller begrava
      dem, utan de skola bliva gödsel på marken.
      >5 Mos. 4,19. 17,3. 2 Kon. 21,3.
  3.  Och alla kvarblivna, de som lämnas kvar av detta onda släkte,
      skola hellre vilja dö än leva, vilka än de orter må vara, dit
      dessa kvarlämnade bliva fördrivna av mig, säger HERREN Sebaot.

  4.  Du skall ock säga till dem: Så säger HERREN:

        Om någon faller, står han ju upp igen;
            om någon går bort, vänder han ju tillbaka.
  5.    Varför går det då bort
            i beständig avfällighet,
            detta folk i Jerusalem?
        Varför hålla de fast vid sitt svek
            och vilja icke vända tillbaka?
  6.    Jag har givit akt och hört
            huru de tala vad orätt är;
        ingen enda finnes,
            som ångrar sin ondska,
            ingen säger: "Vad har jag gjort!"
        Alla löpa de bort, lika hästar
        som rusa åstad i striden.
  7.    Till och med hägern under himmelen
            känner ju sin bestämida tid,
        och turturduvan, svalan och tranan
            taga i akt tiden för sin återkomst;
        mitt folk däremot
            känner ej HERRENS rätter.
      >Jes. 1,3.
  8.    Huru kunnen I då säga: "Vi äro visa
        och hava HERRENS lag ibland oss"?
        Icke så, de skriftlärdes lögnpenna
        har förvandlat den i lägn.
  9.    Sådana visa skola komma på skam,
        komma till korta och bliva snärjda.
        De hava ju förkastat HERRENS ord,
            vari äro de då visa?
      >5 Mos. 4,6. Job 5,16. 1 Kor. 3,19.
 10.    Så skall jag nu giva deras hustrur åt andra
            och deras åkrar åt erövrare
        Ty alla, både små och stora,
            söka orätt vinning;
        både profeter och präster
        fara allasammans med lögn,
      >Jes. 56,11. Jer. 6,12 f.
 11.    de taga det lätt med helandet
            av dottern mitt folks skada;
        de säga: "Allt står väl till, allt står väl till",
            och dock står icke allt väl
      >Hes. 13,10.
 12.    De skola komma på skam, övade styggelse.
        Likväl känna de alls icke skam
        och veta icke av att blygas.
        Därför skola de falla bland de andra;
        när hemsökelsen träffar dem,
        skola de komma på fall, säger HERREN.

 13.    Jag skall bortrycka och förgöra dem, säger HERREN.
        Inga druvor vaxa på vinträden,
        och inga fikon på fikonträden,
        utan till och med löven äro vissnade:
        De bud jag gav dem överträda de.
      >Jes. 5,5 f. Matt. 21,19. Luk. 13,6 f.

 14.    Varför sitta vi här stilla?
        Församlen eder och låt oss fly
            in i de befästa städerna
            och förgås där;
        ty HERREN, vår Gud, vill förgöra oss,
            han giver oss gift att dricka
            därför att vi syndade mot HERREN.
      >Jer. 4,5. 9,15. 23,15,
 15.    V bida efter frid,
            men intet gott kommer,
        efter en tid då vi skulle bliva helade,
            men se, förskräckelse kommer.
      >Jer. 14,19.
 16.    Från Dan hör Inan
            frustandet av hans hästar;
        för hans hingstar gnäggande
            bävar hela landet.
        De komma och förtära
            landet med allt vad dari är,
            staden med dem som bo däri.
      >Jer. 4,15.
 17.    Ty se, jag sänder emot eder
            ormar, basilisker,
        mot vilka ingen besvärjelse hjälper,
            och de skola stinga eder,
            säger HERREN.

 18.    Var skall jag finna vederkvickelse i min sorg?
            Mitt hjärta är sjukt i mig.
 19.    Hör, dottern mitt folk ropar
            i fjärran land:
        "Finnes då icke HERREN i Sion?
        Är dennes konung icke mer där?"
        Ja, varför hava de förtörnat mig med sina beläten,
            med sina främmande avgudar?
      >Mik. 4,9.
 20.    Skördetiden är förbi,
            sommaren är till ända,
        och ingen frälsning har kommit oss till del.
 21.    Jag är förkrossad,
            därför att dottern mitt folk så krossas,
        jag går sörjande,
            häpnad har gripit mig.
 22.    Finnes då ingen balsam i Gilead,
            finnes ingen läkare där?
        Eller varför bliver dottern mitt folk
            icke helad från sina sår?
      >Jer. 46,11.



                         Jeremia, 9 Kapitlet

                 Dom över folkets allmänna trolöshet.
                 Rätt berömmelse.  Hemsökelsen över de
                              oomskurna.

  1.  Ack att mitt huvud vore en vattenbrunn
        och mina ögon en tårekalla,
        så att jag kunde gråta dag och natt
        över de slagna hos dottern mitt folk!
      >Jes. 22,4. Jer. 4,19. 14,17. Klag. 1,16. 2,18.
  2.    Ack att jag hade
            ett härbärge i öknen,
        så att jag kunde övergiva mitt folk
            och draga bort ifrån dem!
        Ty de äro allasammans äktenskapsbrytare,
            en församling av trolösa.
      >Ps. 55,7 f.
  3.    Sin tungas båge spänna de
            till att avskjuta lögner,
        och till sanning bruka de icke
            sin makt i landet.
        Nej, de gå från ogärning till ogärning,
        men mig vilja de ej veta av, säger HERREN.
  4.    Var och en tage sig till vara för sin vän,
        och ingen förlite sig på någon sin broder;
        ty den ene brodern gör allt för att bedraga den andre,
        och den ene vännen går omkring och förtalar den andre.
      >Jer. 12,6. Mik. 7,5 f. Matt. 10,35 f.
  5.    Var och en handlar svikligt mot sin vän,
        och ingen talar vad sant är;
        de öva sina tungor i att tala lögn
        de arbeta sig trötta med att göra illa.
      >Pg. 52,4 f.
  6.    Du bor mitt ibland falskhet;
        i sin falskhet vilja de ej veta av mig, säger HERREN.

  7.    Därför säger HERREN Sebaot så.
        Se, jag måste luttra och pröva dem;
        ty vad annat kan jag göra,
        då nu dottern mitt folk är sådan?
      >Jes. 48,10.
  8.    Deras Lunga är en mördande pil;
        vad den talar är svek.
        Med munnen tala de vänligt till sin nästa,
        men i hjärtat lägga de försåt för honom.
      >Ps. 12,2 f. 28,3.
  9.    Skulle jag icke för sådant hemsöka dem?  säger HERREN.
        Skulle icke min själ hämnas
        på ett sådant folk som detta är?
      >Jer. 6,9, 29.

 10.    Över bergen vill jag gråta och sjunga sorgesång;
        jag vill höja klagosång över betesmarkerna i öknen.
        Ty de äro förbrända, så att ingen går där fram
            och inga läten av boskap där höras;
        både himmelens fåglar och fyrfotadjuren
            hava flytt och äro borta.
      >Jer. 4,25, 29. 12,4.
 11.    Jag skall göra Jerusalem till en stenhop,
            till en boning för schakaler,
        och Juda städer till en ödemark, där ingen bor.
      >Ps. 79,1. Jes. 34,13 f. Jer. 10,22. 26,18. Mik. 3,12.

 12.  Vem är en vis man, så att han förstår detta?  Och till vem har
      HERRENS mun talat, så att han kan förklara detta: varför landet
      har blivit så fördärvat, förbränt såsom en öken, där ingen går
      fram?
      >Ps. 107,43.
 13.  Och HERREN svarade: Jo, därför att de hava övergivit min lag,
      den som jag förelade dem, oah icke hava hört min röst och
      vandrat efter den
 14.  utan vandrat efter sina egna hjärtans hårdhet och efterföljt
      Baalerna, såsom deras fader lärde dem.
 15.  Därför säger HERREN Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall giva
      detta folk malört att äta och gift att dricka.
      >Jer. 8,14. 23,15. 25,15.
 16.  Och jag skall förströ dem bland folk som varken de eller deras
      fäder hava känt, och skall sända svärdet efter dem, till dess
      att jag har gjort ände på dem.
      >3 Mos. 26,33. 5 Mos. 28,64.

 17.    Så säger HERREN Sebaot:
        Given akt; tillkallen gråterskor,
            för att de må komma,
        och sänden efter förfarna kvinnor,
            och låten dem komma.
      >2 Krön. 35,25. Am. 5,16.
 18.    Låten dem med hast stämma upp
            sorgesång over ossr
        så att våra ögon flyta i tårar
            och vatten strömmar från våra ögonlock.
 19.    Ty sorgesång höres ljuda fran Sion:
            Huru har ej förstörelse drabbat oss!
        Vi hava kommit illa på skam, vi måste ju övergiva landet,
        ty våra boningar hava de slagit ned.

 20.    Ja, hören, I kvinnor,
            HERRENS ord,
        och edert öra fatte
            hans muns tal.
        Lären edra döttrar sorgesäng;
            ja, lären varandra klagosång.
 21.    Ty döden stiger in genom vara fönster,
            han kommer in i våra palats;
        han utrotar barnen från gatan
        och ynglingarna från torgen.
 22.    Ja, tala: Så säger HERREN:
        Och människornas döda kroppar ligga
            såsom gödsel på marken
        och såsom kärvar efter skördemannen,
            vilka ingen samlar upp.
      >Jer. 8,2. 16,4. 25,33.

 23.    Så säger HERREN:
        Den vise berömme sig icke av sin vishet,
        den starke berömme sig icke av sin styrka,
        den rike berömme sig icke av sin rikedom.
 24.    Nej, den som vill berömma sig, han berömme sig därav
        att han har förstånd till att känna mig:
        att jag är HERREN, som gör nåd,
        rätt och rättfärdighet på jorden.
        Ty till sådana har jag behag, säger HERREN.
      >1 Kor. 1,31. 2 Kor. 10,17.

 25.  Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall hemsöka alla
      omskurna som dock äro oomskurna:
 26.  Egypten, Juda, Edom, Ammons barn, Moab och alla ökenbor med
      kantklippt hår.  Ty hednafolken äro alla oomskurna, och hela
      Israels hus har ett oomskuret hjärta.
      >3 Mos. 19,27. Jer. 4,4. 25,23. 49,32.  Apg. 7,51. Rom. 2,28 f.



                         Jeremia, 10 Kapitlet

                Avgudaväsendets fåfänglighet.  Herrens
               storhet.  Judalandets förödelse.  Bön om
                        lindring av straffet.

  1.  Hören det ord som HERREN talar till eder, I av Israels hus.
      Så säger HERREN:

  2.    I skolen icke vänja eder vid hedningarnas sätt
        och icke förfäras för himmelens tecken,
        därför att hedningarna förfäras för dem.
      >3 Mos. 18,3. Jes. 47,13.
  3.    Ty vad folken predika är fåfängliga avgudar.
        Se, av ett stycke trä från skogen hugger man ut dem,
        och konstnärens händer tillyxa dem;
      >Jes. 40,19 f. 41,29. 44,9 f. Bar. 6,23 f.
  4.    med silver och guld pryder man dem
        och fäster dem med spikar och hammare,
        för att de icke skola falla omkull.
  5.    Lika fågelskrämmor på ett gurkfält
            stå de där och kunna ej tala;
        man måste bära dem,
            ty de kunna ej gå.
        Frukten då icke för dem,
            ty de kunna ej göra något ont;
        och att göra något gott,
            det förmå de ej heller.
      >Ps. 115,6 f. Jes. 46,1, 7. Bar. 6,69.

  6.    Men dig, HERRE,
            är ingen lik;
        du är stor,
            ditt namn är stort i makt.
      >Ps. 86,8. Jer. 32,19.
  7.    Vem skulle icke frukta dig,
            du folkens konung?
            Sådant tillkommer ju dig.
        Ty bland folkens alla vise
            och i alla deras riken
            finnes ingen som är dig lik.
      >Upp. 15,3 f.

  8.    Nej, allasammans äro de oförnuftiga och dårar.
        Avgudadyrkan är att dyrka trä,
      >Hab. 2,18. Sak. 10,2.
  9.    silverplåt, hämtad från Tarsis,
        guld, fört ifrån Ufas,
        arbetat av en konstnär, av en guldsmeds händer.
        I blått och rött purpurtyg stå de klädda,
        allasammans blott verk av konstförfarna män.
      >1 Kon. 10,22. Bar. 6,10 f.
 10.    Men HERREN är en sann Gud,
        han är en levande Gud
        och en evig konung;
        för hans förtörnelse bävar jorden,
        och folken kunna icke uthärda hans vrede.
      >Nah. 1,5.

 11.    Så skolen I säga till dem:
        De gudar som icke hava gjort himmel och jord,
        de skola utrotas från jorden och ej få finnas under himmelen.
 12.    Han har gjort jorden genom sin kraft,
        han har berett jordens krets genom sin vishet,
        och genom sitt förstånd har han utspänt himmelen.
      >1 Mos 1,1. Jes. 45,12. Jer. 51,15 f.
 13.    När han vill låta höra sin röst,
        då brusa himmelens vatten,
        då låter han regnskyar stiga upp från jordens ända;
        han låter ljungeldar komma med regn
        och för vinden ut ur dess för varingsrum.
      >Ps. 135,7.
 14.    Såsom dårar stå då alla människor där och begripa intet;
        guldsmederna komma då alla på skam med sina beläten,
        ty deras gjutna beläten äro lögn,
        och ingen ande är i dem.
      >Jes. 42,17 f. 45,16.
 15.    De äro fåfänglighet, en tillverkning att le åt;
        när hemsökelsen kommer över dem, måste de förgås.
 16.    Men sådan är icke han som är Jakobs del;
        nej, det är han som har skapat allt,
        och Israel är hans arvedels stam.
        HERREN Sebaot är hans namn.
      >5 Mos. 4,10 f. 32,9.

 17.    Samlen edert gods och fören det bort ur landetri
            I som sitten under belägring.
 18.    Ty så säger HERRBN:
        Se, denna gång skall jag slunga bort
            landets inbyggare;
        jag skall bereda dem ångest,
            så att de förnimma det.

 19.    Ve mig, jag är sönderkrossad!
            Oläkligt är mitt sår.
        Men jag säger: Ja, detta är min plåga,
            jag måste bära den!
      >Jer. 14,17. Mik. 7,8.
 20.    Mitt tält är förstört,
            och mina tältstreck äro alla av slitna.
        Mina barn äro borta,
            de finnas icke mer;
        ingen är kvar, som kan slå upp mitt tält
            och sätta upp mina tältdukar.
 21.    Ty herdarna voro oförnuftiga,
            de frågade icke efter HERREN;
        därför hade de ingen framgång,
            och hela deras hjord blev förskingrad.
      >Jer. 23,1.

 22.    Lyssna, något höres!
            Se, det nalkas!
        Ett stort dån kommer
            från nordlandet
        för att göra Juda städer
            till en ödemark,
            till en boning för schakaler.
      >Jer. 1,14. 9,11.

 23.    Jag vet det, HERRE:
            människans väg beror ej av henne,
        det står icke i vandrarens makt
            att rätt styra sina steg.
      >Ords. 16,9.
 24.    Så tukta mig, HERRE
            likväl med måtta;
        icke i din vrede,
            på det att du ej må göra mig till intet.
      >Ps. 6,2. 38,2. Jer. 30,11. Vish. 11,9.
 25.    Utgjut din förtörnelse över hedningarna,
            som icke känna dig,
        och över de släkter
            som ej åkalla ditt namn.
        ty de hava uppätit Jakob,
            ja, uppätit och gjort ände på honom,
        och hans boning hava de förött.
      >Ps. 79,6 f. Jes. 64,10.



                         Jeremia, 11 Kapitlet

                 Juda förbundsbrott och den kommande
               straffdomen.  Mordanslag mot profeten av
                             Anatots män.

  1.  Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN; han sade:
  2.  "Hören detta förbunds ord, och talen till Juda män och till
      Jerusalems invånare;
  3.  säg till dem: Så säger HERREN, Israels Gud: Förbannad vare den
      man som icke hör detta förbunds ord,
      >5 Mos. 27,26. Gal. 3,10.
  4.  det som jag bjöd edra fader på den tid då jag förde dem ut ur
      Egyptens land, den smältugnen, i det jag sade: Hören min röst
      och gören detta, alldeles såsom jag bjuder eder, så skolen I
      vara mitt folk, och jag skall vara eder Gud,
      >2 Mos. 19,5. 5 Mos. 4,20. 29,13. 1 Kon. 8,51. Jer. 7,23.
  5.  på det att jag må hålla den ed som jag har svurit edra fäder:
      att giva dem ett land som flyter av mjölk och honung, såsom ock
      nu har skett."  Och jag svarade och sade: "Ja, amen, HERRE."
      >1 Mos. 12,7. 15,7 f. 26,3. 28,4. 2 Mos. 3,8.

  6.  Och HERREN sade till mig: Predika allt detta i Juda städer och
      på gatorna i Jerusalem och säg: Hören detta förbunds ord och
      gören efter dem.
  7.  Ty både på den dag då jag förde edra fäder ut ur Eyptens land
      och sedan ända till denna dag har jag varnat dem, ja, titt och
      ofta har jag varnat dem och sagt: "Hören min röst";
      >2 Kon. 17,13 f. Jer. 7,13.
  8.  men de ville icke höra eller böja sitt öra därtill, utan
      vandrade var och en i sitt onda hjärtas hårdhet.  Därför lät jag
      ock komma över dem allt vad jag hade sagt i det förbund som jag
      bjöd dem hålla, men som de dock icke höllo.
      >Jer. 7,24, 26.

  9.  Och HERREN sade till mig: Jag vet huru Juda män ooh Jerusalems
      invånare hava sammansvurit sig.
 10.  De hava vänt tillbaka till sina förfäders missgärningar, deras
      som icke ville höra mina ord.  Själva hava de så följt efter
      andra gudar och tjänat dem.  Ja, Israels hus och Juda hus hava
      brutit det förbund som jag slöt med deras fäder.
      >Jer. 9,13.
 11.  Därför säger HERREN så: Se, jag skall låta en olycka komma över
      dem, som de icke skola kunna undkomma; och när de då ropa till
      mig, skall jag icke höra dem.
      >Ps. 18,42. Ords. 1,28. Jes. 1,15. Jer. 14,12. Hes. 8,18. Mik. 3,4.
 12.  Och om så Juda städer och Jerusalems invånare gå bort och ropa
      till de gudar åt vilka de pläga tända offereld, så skola dessa
      alls icke kunna frälsa dem i deras olyckas tid.
      >5 Mos. 32,38.
 13.  Ty så många som dina städer äro, så många hava dina gudar
      blivit, du Juda; och så många som gatorna äro i Jerusalem, så
      många altaren haven I satt upp åt skändlighetsguden: altaren
      till att tända offereld åt Baal.
      >2 Krön. 28,24. Jer. 2,28.

 14.  Så må du nu icke bedja för detta folk eller frambära någon
      klagan och förbön för dem; ty jag vill icke höra, när de ropa
      till mig för sin olyckas skull.
      >Jer. 7,16. 14,11.

 15.  Vad har min älskade att göra i mitt hus, då hon, ja, hela hopen,
      övar sådan skändlighet?  Kan heligt kött komma såsom offer från
      dig?  När du får bedriva din ondska, då fröjdar du dig ju.
 16.  "Ett grönskande olivträd, prytt med sköna frukter", så kallade
      HERREN dig; men nu har han med stort och väldigt dån tänt upp en
      eld omkring det trädet, så att dess grenar fördärvas.
 17.  Ja, HERREN Sebaot, han som planterade dig, har beslutit olycka
      över dig, för den ondskas skull som Israels och Juda hus hava
      bedrivit till att förtörna mig, i det att de hava tänt offereld
      åt Baal.

 18.    HERREN kungjorde det för mig, så att jag fick veta det;
        ja, du lät mig se vad de förehade.
 19.    Själv var jag såsom ett menlöst lamm
        som föres bort till att slaktas;
        jag visste ej att de förehade anslag mot mig:
        "Låt oss fördärva trädet med dess frukt,
        låt oss utrota honom ur de levandes land,
        så att man icke mer kommer ihåg hans namn."
 20.    Men HERREN Sebaot är en rättfärdig domare,
        som prövar njurar ooh hjärta.
        Så låt mig då få se din hämnd på dem,
        ty för dig har jag lagt fram min sak.
      >1 Sam. 16,7. Ps. 7,10. 17,3. Jer. 17,1O 20,12. Upp. 2,23.

 21.  Därför säger HERREN så om Anatots män, dem som stå efter ditt
      liv och säga: "Profetera icke i HERRENS namn, om du icke vill dö
      för vår hand"
 22.  ja, därför säger HERREN Sebaot så: Se, jag skall hemsöka dem;
      deras unga män skola dö genom svärd, deras söner och döttrar
      skola dö genom hunger.
 23.  Och intet skall bliva kvar av dem; ty jag skall låta olycka
      drabba Anatots män, när deras hemsökelses år kommer.



                         Jeremia, 12 Kapitlet

                 Profetens undran över Herrens vägar.
               Straffdom över Herrens arvedel.  Israels
                               grannar.

  1.    HERRE, om jag vill gå till rätta med dig,
        så behåller du dock rätten.
        Likväl måste jag tala med dig om vad rätt är.
        Varför går det de ogudaktiga så väl?
        Varför hava alla trolösa så god lycka?
      >Job 21,7. Ps. 73,3. Hab. 1,13. Mal. 3,15.
  2.    Du planterar dem, och de slå rot;
        de växa och bära frukt.
        Nära är du i deras mun,
        men fjärran är du från deras innersta.
      >Jes. 29,13.
  3.    Men du, HERRE, känner mig;
        du ser mig och prövar
            huru mitt hjärta är mot dig.
        Ryck dem bort såsom får till att slaktas,
        och invig dem till en dödens dag.
      >Ps. 139,1 f.

  4.    Huru länge skall landet ligga sörjande
        och gräset på marken allestädes förtorka,
        så att både fyrfotadjur och fåglar förgås
        för inbyggarnas ondskas skull,
        under det att dessa säga:
        "Han skall icke se vår undergång"
      >Jes. 24,6. Jer. 4,25. 9,10.

  5.    Om du icke orkar löpa
            i kapp med fotgängare,
        huru vill du då taga upp
            tävlan med hästar?
        Och om du nu känner dig trygg
            i ett fredligt land,
        huru skall det gå dig
        bland Jordanbygdens snår?
  6.    Se, till och med dina bröder
            och din faders hus
            äro ju trolösa mot dig;
        till och med dessa ropa
            med full hals
            bakom din rygg.
        Du må icke tro på dem,
        om de ock tala vänligt till dig.
      >Jer. 9,4.

  7.    Jag har övergivit mitt hus,
            förskjutit min arvedel;
        det som var kärast för min själ
            lämnade jag i fiendehand.
  8.    Hon som är min arvedel blev mot mig
            såsom ett lejon i skogen;
        hon har höjt sin röst mot mig,
            därför har jag fattat hat till henne.
  9.    Skall min arvedel vara mot mig såsom en brokig rovfågel --
            då må ock rovfåglar komma emot henne från alla sidor.
        Upp, samlen tillhopa alla markens djur,
            och låten dem komma för att äta!
      >Jes. 56,9.

 10.    Herdar i mängd fördärva min vingård
            och förtrampa min åker;
        de göra min sköna åker
            till en öde öken.
        Man gör den till en ödemark;
 11.        sörjande och öde ligger den framför mig.
        Hela landet ödelägges,
            ty ingen finnes, som vill akta på.
 12.    Över alla höjder i öknen
            rycka förhärjare fram,
        ja, HERRENS svärd förtär allt,
        från den ena ändan av landet till den andra;
            intet kött kan finna räddning.
 13.    De hava sått vete,
            men skördat tistel;
        de hava mödat sig fåfängt.
        Ja, I skolen komma på skam med eder gröda
            för HERRENS glödande vredes skull.
      >3 Mos. 26,16. 5 Mos. 28,38. Mik. 6,16. Hagg. 1,6.

 14.  Så säger HERREN om alla de onda grannar som förgripa sig på den
      arvedel jag har givit åt mitt folk Israel: Se, jag skall rycka
      dem bort ur deras land, och Juda hus skall jag rycka undan ifrån
      dem.
 15.  Men därefter, sedan jag har ryckt dem bort, skall jag åter
      förbarma mig över dem och låta dem komma tillbaka, var och en
      till sin arvedel ocb var och en till sitt land.
 16.  Om de då rätt lära sig mitt folks vägar, så att de svärja vid
      mitt namn: "Så sant HERREN lever", likasom de förut lärde mitt
      folk att svärja vid Baal, då skola de bliva upprättade mitt
      ibland mitt folk.
      >5 Mos. 6,13. 10,20. Jer. 4,2. Ef. 2,19 f.
 17.  Men om de icke vilja höra, så skall jag alldeles bortrycka och
      förgöra det folket, säger HERREN.



                         Jeremia, 13 Kapitlet

                Profetens gördel.  Juda under bilden av
                 ett vinkärl.  Fångenskapen såsom ett
                straff för folkets ondska och otrohet.

  1.  Så sade HERREN till mig: "Gå bort och köp dig en linnegördel,
      och sätt den omkring dina länder, men låt den icke komma i
      vatten."
  2.  Och jag köpte en gördel, såsom HERREN hade befallt, och satte
      den omkring mina länder.
  3.  Då kom HERRENS ord till mig för andra gången; han sade:
  4.  "Tag gördeln som du har köpt, och som du bär omkring dina
      länder, och stå upp och gå bort till Frat, och göm den där i en
      stenklyfta."
  5.  Och jag gick bort och gömde den vid Frat, såsom HERREN hade
      bjudit mig.
  6.  Sedan, en lång tid därefter, sade HERREN till mig: "Stå upp och
      gå bort till Frat, och hämta därifrån den gördel som jag bjöd
      dig gömma där."
  7.  Och jag gick bort till Frat och grävde upp gördeln och hämtade
      fram den från det ställe där jag hade gömt den.  Och se, gördeln
      var fördärvad, så att den icke mer dugde till något.

  8.  Då kom HERRENS ord till mig; han sade:
  9.  Så säger HERREN: På samma sätt skall jag sända fördärv över
      Judas och Jerusalems stora högmod.
 10.  Detta onda folk, som icke vill höra mitt ord, utan vandrar i
      sitt hjärtas hårdhet och följer efter andra gudar och tjänar och
      tillbeder dem, det skall bliva såsom denna gördel vilken icke
      duger till något.
 11.  Ty likasom en mans gördel sluter sig tätt omkring hans länder,
      så lät jag hela Israels hus och hela Juda hus sluta sig till
      mig, säger HERREN, på det att de skulle vara mitt folk och bliva
      mig till berömmelse, lov och ära; men de ville icke höra.
      >5 Mos. 26,19.

 12.  Säg därför till dem detta ord: Så säger HERREN, Israels Gud:
      Alla vinkärl äro till för att fyllas med vin.  Och när de då säga
      till dig: "Skulle vi icke veta att alla vinkärl äro till för att
      fyllas med vin?",
 13.  så svara dem: Så säger HERREN: Se, jag skall fylla detta lands
      alla inbyggare, konungarna som sitta på Davids tron, och
      prästerna och profeterna, ja, alla Jerusalems invånare, så att
      de bliva druckna.
      >Jer. 25,15 f. Hes. 23,33.
 14.  Och jag skail krossa dem, den ene mot den andre, både fäder ocb
      barn, säger HERREN.  Jag skall icke hava någon misskund, icke
      skona och icke förbarma mig, så att jag avstår från att fördärva
      dem.
      >Jer. 6,21.

 15.    Hören och lyssnen härtill, varen icke övermodiga;
            ty HERREN har talat.
 16.    Given HERREN, eder Gud, ära,
            förrän han låter mörkret komma,
        och förrän edra fötter snubbla på bergen,
            när det skymmer;
        ty det ljus I förbiden skall han byta i dödsskugga
            och göra till töcken.
      >Ps. 44,20. Jes. 8,22. 59,9.

 17.  Men om I icke hören härpå, så måste min sjal i lönndom sörja
      över sådant övermod, och mitt öga måste bitterligen gråta och
      flyta i tårar, därför att HERRENS hjord då bliver bortförd i
      fångenskap.
      >Jer. 9,1. 14,17. Klag. 1,2, 16. 2,18.

 18.  Säg till konungen och konungamodern:
        Sätten eder lågt ned,
        ty den härlighetens krona som prydde edert huvud
            har fallit aY eder.
      >Jer. 36,30. Klag. 5,16. Hes. 21,26.
 19.    Städerna i Sydlandet äro tillslutna,
            och ingen finnes, som öppnar dem;
        hela Juda är bortfört i fångenskap,
            ja, bortfört helt och hållet.
 20.    Lyften upp edra ögon och sen
            huru de komma norrifrån.
        Var är nu hjorden som var dig given,
            den hjord som var din ära?
 21.    Vad vill du säga, när han sätter
            till herrar över dig män
        som du själv har lärt att komma
            till dig såsom älskare?
        Skulle du då icke gripas av vånda
            såsom en kvinna i barnsnöd?
      >Jer. 6,24.
 22.    Men om du säger i ditt hjärta:
            "Varför har det gått mig så?",
        så vet: for din stora missgärnings skull blev ditt mantelsläp upplyft
            och dina fötter nesligt blottade.
      >Jes. 47,2 f. Jer. 5,19. 16,10 f. Nah. 3,5.

 23.    Kan väl en etiopier förvandla sin hud
            eller en panter sina fläckar?
        Då skullen också I kunna göra något gott,
            I som ären så övade i ondska.
 24.    Välan, jag vill förskingra dem såsom strå
            som far bort för öknens vind.
      >Job 21,18. Ps. 1,4.
 25.    Detta skall vara din lott och din beskärda del från mig,
            säger HERREN,
        därför att du har förgätit mig
            och förlitat dig på lögn.
 26.    Därför skall jag ock draga upp
            ditt mantelslap över ditt ansikte,
            så att man får se din skam.
 27.    Din otukt, ditt vrenskande,
            ditt skändliga otuktsväsen --
        på höjderna, på fältet
            har jag sett dina styggelser.
        Ve dig, Jerusalem!
        Du kommer icke att bliva ren --
            på huru lång tid ännu?
      >Jer. 6,8. Hes. 22,9 f,



                         Jeremia, 14 Kapitlet

                Den stora torkan och profetens förbön.

  1.  Detta är det HERRENS ord som kom till Jeremia angående torkan.

  2.    Juda ligger sörjande,
            dess portar äro förfallna,
        likasom i sorgdräkt
            luta de mot jorden,
        och ett klagorop stiger
            upp från Jerusalem.
      >Jes, 3,6. Jer. 12,4. Klag. 1,4. 2,8.
  3.    Stormännen dä
            sända de små efter vatten,
        men när de komma till dammarna,
            finna de intet vatten;
        de måste vända tillbaka
            med tomma kärl.
        De stå där med skam och blygd
            och måste hölja över sina huvuden.
  4.    För markens skull, som ligger vanmäktig,
        därför att intet regn faller på jorden,
        stå åkermännen med skam
            oCh måste hölja över sina huvuden.
      >Joel 1,11.
  5.    Ja, också hinden på fältet
            övergiver sin nyfödda kalv,
            därför att intet grönt finnes
      >Joel 1,18.
  6.    Och vildåsnorna stå på höjderna
        och flämta såsom schakaler;
        deras ögon försmäkta,
            därför att gräset är borta.

  7.    Om än våra missgärningar
            vittna emot oss,
        så hjälp dock, HERRE,
            för ditt namns skull.
        Ty vår avfällighet är stor;
            mot dig hava vi syndat.
  8.    Du Israels hopp
            dess frälsare i nödens tid,
        varför är du såsom en främling i landet,
        lik en vägfarande som slår upp sitt tält
            allenast för en natt?
  9.    Varför är du lik en rådlös man,
        lik en hjälte som icke kan hjälpa?
        Du bor ju dock mitt ibland oss, HERRE,
        och vi äro uppkallade efter ditt namn;
        så övergiv oss då icke.

 10.    Så säger HERREN om detta folk:

        På detta sätt driva de gärna omkring,
        de hålla icke sina fötter i styr.
        Därför har HERREN intet behag till dem;
        nej, han kommer nu ihåg deras missgärning
        och hemsöker deras synder.
      >Jer. 2,23, 31. Hos. 8,3. 9,9.

 11.  Och HERREN sade till mig: Du må icke bedja om något gott för
      detta folk.
      >Jer. 7,16. 11,14.
 12.  Ty om de än fasta, så vill jag dock icke höra deras rop, och om
      de än offra brännoffer och spisoffer så har jag intet behag till
      dem, utan vill förgöra dem med svärd, hungersnöd och
      pest.
      >Ords. 1,28. Jes. 1,15. Jer. 6,20. 11,11. Hes. 8,18. Am. 5,22.
      >Mik. 3,4.
 13.  Då sade jag: "Ack Herre, HERRE!  Profeterna säga ju till dem: I
      skolen icke se något svärd, ej heller skall hungersnöd träffa
      eder, nej, en varaktig frid skall jag giva eder på denna plats."
      >Jer. 5,12.
 14.  Men HERREN sade till mig: Profeterna profetera lögn i mitt namn;
      jag har icke sänt dem eller givit dem någon befallning eller
      talat till dem.  Lögnsyner och tomma spådomar och fåfängligt tal
      och sina egna hjärtans svek är det de profetera för eder.
      >Jer. 23,21. 27,14 f. 29,8 f.
 15.  Därför säger HERREN så om de profeter som profetera i mitt namn,
      fastän jag icke har sänt dem, och som säga att svärd och
      hungersnöd icke skola komma i detta land: Jo, genom svärd och
      hunger skola dessa profeter förgås.
 16.  Och folket som de profetera för, både män och hustrur, både
      söner och döttrar, skola komma att ligga på Jerusalems gator,
      slagna av hunger och svärd, och ingen skall begrava dem; och jag
      skall utgjuta deras ondska över dem.
 17.  Men du skall säga till dem detta ord:

        Mina ögon flyta i tårar
            natt och dag
            och få ingen ror
        ty jungfrun, dottern mitt folk
            har drabbats av stor förstöring,
            av ett svårt och oläkligt sår.
      >Jer. 9,1. 10,19. 13,17. 30,12. Klag. 1,2, 18. 2,18. 3,48.
 18.    Om jag går ut på marken,
            se, då ligga där svärdsslagna män;
        och kommer jag in i staden,
            så mötes jag där av hungerns plågor.
        Ja, både profeter och präster
            nödgas draga från ort till ort,
            till ett land som de icke känna.

 19.    Har du då alldeles förkastat Juda?
        Har din själ begynt försmå Sion?
        Eller varför har du slagit oss så,
            att ingen kan hela oss?
        Vi bida efter frid,
            men intet gott kommer,
        efter en tid då vi skulle bliva helade,
            men se, förskräckelse kommer.
      >Jer. 8,15.
 20.    HERRE, vi känna vår ogudaktighet,
            våra fäders missgärning,
            ty vi hava syndat mot dig.
      >Ps. 106,6. Jer. 3,25. Dan. 9,8.
 21.    För ditt namns skull,
            förkasta oss icke,
        låt din härlighets tron
            ej bliva föraktad;
        kom ihåg ditt förbund med oss,
            och bryt det icke.
      >Jer. 3,17.
 22.    Finnas väl bland hedningarnas
            fåfängliga avgudar
            sådana som kunna giva regn?
        Eller kan himmelen av sig själv
            låta regnskurar falla?
        Är det icke dig,
            HERRE, vår Gud,
            som vi måste förbida?
        Det är ju du
            som har gjort allt detta.
      >Job 5,10. Ps. 135,7. 147,8. Apg. 14,15 f.



                         Jeremia, 15 Kapitlet

                     Herrens samtal med profeten.

  1.  Men HERREN sade till mig; Om än Mose och Samuel trädde inför
      mig, så skulle min själ dock icke vända sig till detta
      folk.  Driv dem bort ifrån mitt ansikte och låt dem gå.
      >2 Mos. 32,11 f. 4 Mos 14,13 f.  1 Sam. 7,9 f. Ps. 99,6.
      >Hes. 14,14, 16.

  2.  Och om de fråga dig: "Vart skola vi gå?", så skall du svara dem:
      Så säger HERREN: I pestens våld den som hör pesten till, i
      svärdets våld den som hör svärdet till, i hungerns våld den som
      hör hungern till, i fångenskapens våld den som hör fångenskapen
      till.
      >Jer. 43,11. Sak. 11,9.
  3.  Fyra slags hemsökelser skall jag låta komma över dem, säger
      HERREN: svärdet, som skall dräpa dem, hundarna, som skola släpa
      bort dem, himmelens fåglar och vilddjuren på marken, som skola
      äta upp och fördärva dem.
      >3 Mos. 26,16. 5 Mos. 28,26.
  4.  Och jag skall göra dem till en varnagel för alla riken på
      jorden, till straff för det som Manasse, Hiskias son, Juda
      konung, har gjort i Jerusalem.
      >5 Mos. 28,25. 2 Kon. 21,11. 23,26. 24,3. 2 Krön. 29,8. 33,19.
      >Jer. 24,9.

  5.    Ty vem kan hava misskund med dig, Jerusalem,
            och vem kan ömka dig,
        och vem kan vilja komma för att fråga
            om det står väl till med dig?
  6.    Du själv försköt mig, säger HERREN;
            du gick din väg bort.
        Därför uträckte jag mot dig min hand och fördärvade dig;
            jag hade tröttnat att förbarma mig.
  7.    Ja, jag kastade dem med kastskovel
            vid landets portar,
        jag gjorde föräldrarna barnlösa, jag förgjorde mitt folk,
            då de ej ville vända om från sina vägar.
  8.    Deras änkor blevo genom mig
            talrikare än sanden i havet;
        över mödrarna till deras unga
            lät jag förhärjare komma
            mitt på ljusa dagen;
        plötsligt lät jag ångest och förskräckelse
            falla över dem.
  9.    Om en moder än hade sju söner,
            måste hon dock giva upp andan i sorg;
        hennes sol gick ned, medan det ännu var dag,
            hon måste bliva till skam och blygd.
        Och vad som är kvar av dem skall
            jag giva till pris
        åt deras fienders svärd, säger HERREN

 10.    "Ve mig, min moder, att du har fött mig,
        mig som är till kiv och träta för hela landet!
        Jag har icke drivit ocker,
        ej heller har någon behövt ockra på mig;
        likväl förbanna de mig alla."
      >Job 3,1 f. 10,18. Jer. 20,1 f., 14. 26,7 f. 38,6.

 11.  Men HERREN svarade: "Sannerligen, jag skall styrka dig och låta
      det gå dig väl.  Sannerligen, jag skall så göra, att dina fiender
      komma och bönfalla inför dig i olyckans och nödens
      tid.
      >Jer. 21,1 f. 37,3. 42,1 f.
 12.  Kan man bryta sönder järn, järn från norden, eller koppar?"  --
 13.  Ditt gods och dina skatter skall jag lämna till plundring, och
      det utan betalning, till straff för allt vad du har syndat i
      hela ditt land.
      >Ps. 44,13. Jes. 52,3. Jer. 17,3 f.
 14.  Och jag skall låta dina fiender föra dig in i ett land som du
      icke känner.  Ty min vredes eld är upptänd; mot eder skall det
      brinna.
      >5 Mos. 32,22 f.

 15.    HERRE, du vet det.
        Tänk på mig och låt dig vårda om mig,
        och skaffa mig hämnd på mina förföljare;
        tag mig icke bort, du som är långmodig.
        Betänk huru jag bär smälek för din skull
 16.    När jag fick dina ord, blevo de min
        spis
        ja, dina ord blevo för mig
        mitt hjartas fröjd och glädje;
        ty jag är uppkallad efter ditt nanln,
        HERRE, härskarornas Gud.
 17.    Jag har icke suttit i gyoklares samkväm
            och förlustat mig där;
        för din hands skull har jag måst sitta ensam,
            ty du har uppfyllt mig med förgrymmelse.
      >Jes. 8,11. Jer. 6,11. Hes. 3,14.
 18.    Varför skall jag då plågas så oavlåtligt,
            och varför är mitt sår så ohelbart?
            Det vill ju icke läkas.
        Ja, du bliver för mig såsom en för sinande bäck,
            så som ett vatten som ingen kan lita på.

 19.    Därför säger HERREN så:
        Om du vänder åter, så vill jag låta dig komma åter
            och bliva min tjänare.
        Och om du frambär ädel metall utan slagg,
            så skall du få tjäna mig såsom mun.
        Dessa skola då vända åter till dig,
            men du skall icke vända åter till dem.
 20.    Och jag skall göra dig inför detta folk
        till en fast kopparmur,
        så att de icke skola bliva dig övermäktiga,
        om de vilja strida mot dig;
        ty jag är med dig ooh vill frälsa dig
        och vill hjälpa dig, säger HERREN.
      >Jer. 1,18. 6,27. 20,11.
 21.    Jag skall hjälpa dig ut ur de ondas våld
        och skall förlösa dig ur våldverkarnas hand.



                         Jeremia, 16 Kapitlet

                     Straffdomar och nådelöften.

  1.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
  2.  Du skall icke taga dig någon hustru eller skaffa dig några söner
      och döttrar på denna plats.
  3.  Ty så säger HERREN om de söner och döttrar som bliva I födda på
      henna plats, och om mödrarna som hava fött dem, och om fäderna
      som hava avlat dem i detta land:
  4.  Av svåra sjukdomar skola de dö; man skall icke hålla dödsklagan
      efter dem eller begrava dem, utan de skola bliva gödsel på
      marken.  Och genom svärd och hunger skola de förgås, och deras
      döda kroppar skola bliva mat åt himmelens fåglar och markens
      djur.  I
      >Jer. 7,33. 8,2. 9,22. 25,33.

  5.  Ty så säger HERREN: Du skall icke gå in i något sorgehus och
      icke begiva dig åstad för att hålla dödsklagan, ej heller ömka
      dem; ty jag har tagit bort min frid ifrån detta folk, säger
      HERREN, ja, min nåd och barmhärtighet.
  6.  Och både stora och små skola dö i detta land, utan att bliva
      begravna; och man skall icke hålla dödsklagan efter dem, och
      ingen skall för deras skull rista märken på sig eller raka sitt
      huvud.
      >5 Mos. 14,1. Jer. 41,5. Mik.1,16.
  7.  Man skall icke bryta bröd åt någon, för att trösta honom i
      sorgen efter en död, och icke giva någon tröstebägaren att
      dricka, när han har förlorat fader eller moder.
      >Hes. 24,17, 22 f.
  8.  Och i gästabudshus skall du icke heller gå in för att sitta med
      dem och äta och dricka.
  9.  Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, inför edra ögon, och
      medan I ännu leven, skall jag på denna plats göra slut på
      fröjderop och glädjerop, på rop för brudgum och rop för brud.  I
      >Jer. 7,84. 25,10. 33,11. Hes. 26,18.

 10.  När du nu förkunnar alla dessa ord för detta folk och de då
      fråga dig: "Varför har HERREN uttalat över oss all denna stora
      olycka?  Och vari består den missgärning och synd som vi hava
      begått mot HERREN, vår Gud?",
      >Jer. 5,19. 13,22.
 11.  då skall du svara dem: "Jo, edra fäder övergåvo mig, säger
      HERREN, och följde efter andra gudar och tjänade och tillbådo
      dem; ja, mig övergåvo de och höllo icke min lag.
 12.  Och I själva haven gjort ännu mer ont, än edra fäder gjorde; ty
      se, I vandren var och en efter sitt onda hjärtas hårdhet, och I
      viljen icke höra mig.
 13.  Därför skall jag ock slunga eder bort ur detta land, till ett
      land son varken I eller edra fäder haven känt, och där Skolen I
      få tjäna andra gudar både daG och natt; ty jag skall icke hava
      någon misskund med eder."
      >5 Mos. 4,27 f. 28,36, 64. Jer. 5,19.

 14.  Se, därför skola dagar komma, säger HERREN, då man icke mer
      skall säga: "Så sant HERREN lever, han som har fört Israels barn
      upp ur Egyptens land",
      >Jer. 23,7 f.
 15.  utan: "Så sant HERREN lever, han som har fört Israels barn upp
      ur nordlandet, och ur alla andra länder till vilka han hade
      drivit dem bort."  Ty jag skall föra dem tillbaka till deras
      land, det som jag gav åt deras fäder.
 16.  Se, jag skall sända bud efter många fiskare, säger HERREN, och
      de skola fiska upp dem; och sedan skall jag sända bud efter
      många jägare, och de skola jaga dem ned fran alla berg och alla
      höjder och ut ur stenklyftorna.
      >Hab. 1,14 f.
 17.  Ty mina ögon äro riktade på alla deras vägar; de kunna icke
      gömma sig för mitt ansikte och deras missgärning är icke fördold
      för mina ögon.
      >Job 34,21 f. Ps. 90,8. Ords. 5,21. Jer. 23,24. 32,19. Hebr. 4,13.
 18.  Och först skall jag i dubbelt mått vedergälla dem för deras
      missgärning och synd, för att de hava oskärat mitt land, i det
      att de hava uppfyllt min arvedel med sina styggeliga och
      skändliga avgudars döda kroppar.
      >3 Mos. 26,30. Jes. 65,7. Jer. 2,7.

 19.    HERRE, du min starkhet och mitt värn,
        du min tillflykt på nödens dag,
        till dig skola hedningarna komma
        från jordens ändar och skola säga:
        "Allenast lögn hava våra fäder fått i arv.
        fåfängliga avgudar, av vilka ingen kan hjälpa.
      >Ps. 8,2 f. 46,2. Jes. 2,2 f. Jer. 3,17. Mik. 4,1 f. Sak. 8,20 f.
 20.    Kan väl en människa göra sig gudar?
        Nej, de gudarna äro inga gudar.
      >Jes. 40,19 f. 44,9 f. Jer. 2,11. 10,3.
 21.    Därför vill jag nu denna gång låta dem förnimma det,
        jag vill låta dem känna min hand och min makt,
        för att de må veta att mitt namn är HERREN.



                         Jeremia, 17 Kapitlet

                       Juda synd.  Sabbatsbudet.

  1.  Juda synd är uppskriven med järnstift, med diamantgriffel; den
      är inistad på deras hjärtas tavla och på edra altarens horn,
  2.  så visst som deras barn vid gröna träd och på höga kullar komma
      ihåg sina altaren och Aseror.
  3.  Du mitt berg på fältet, ditt gods, ja, alla dina skatter skall
      jag lämna till plundring, så ock dina offerhöjder, till straff
      för vad du har syndat i hela ditt land.
      >Jer. 15,13 f. 21,13.
  4.  Och du skall nödgas avstå -- och detta genom din egen förskyllan
      -- från den arvedel som jag har givit dig; och jag skall låta
      dig tjäna dina fiender i ett land som du icke känner.  Ty I haven
      upptänt min vredes eld, och den skall brinna till evig tid.

  5.  Så säger HERREN:
        Förbannad är den man
        som förtröstar på människor
        och sätter kött sig till arm
        och med sitt hjärta viker av ifrån HERREN.
      >2 Krön. 32,8.
  6.    Han skall bliva såsom en torr buske på hedmarken
        och skall icke få se något gott komma,
        utan skall bo på förbrända platser i öknen,
        i ett land med salthedar, där ingen bor.
      >Jer. 48,6.

  7.    Men välsignad är den man
        som förtröstar på HERREN,
        den som har HERREN till sin förtröstan.
      >PS. 2,12. 34,9. 40,5. 84,13. Ords. 16,20.
  8.    Han är lik ett träd som är planterat vid vatten,
        och som sträcker ut sina rötter till bäcken;
        ty om än hetta kommer, så förskräckes det icke,
        utan bevarar sina löv grönskande;
        och om ett torrt år kommer, så sörjer det icke
        och upphör ej heller att bara frukt.
      >Ps. 1,3.

  9.    Ett illfundigt och fördärvat ting
            är hjärtat framför allt annat;
            vem kan förstå det?
 10.    Dock, Jag, HERREN, utrannsakar hjärtat
            och prövar njurarna,
        och giver så åt var och en efter hans vägar,
            efter hans gärningars frukt.
      >1 Sam. 16,7. Ps. 7,10. Jer. 11,20. 20,12. Rom. 2,6. Upp. 2,23.

 11.    Lik en rapphöna som ruvar på ägg, vilka hon ej själv har lagt,
        är den som samlar rikedom med orätt;
        i sina halva dagar måste han lämna den
        och vid sitt slut skall han stå såsom en dåre.

 12.    En härlighetens tron,
            en urgammal höjd
            är vår helgedoms plats.
 13.    HERREN är Israels hopp;
        alla som övergiva dig komma på skam.
        de som vika av ifrån mig likna en skrift i sanden;
        ty de hava övergivit HERREN,
        källan med det friska vattnet.
      >Ps. 36,10. Jer. 2,13. Joh. 4,14.

 14.  Hela du mig, HERRE, så varde jag helad;
      fräls mig du, så varder jag frälst.
      Ty du är mitt lov.
      >5 Mos. 10,21.

 15.    Se, dessa säga till mig:
        "Vad bliver av HERREMS ord?
            Må det fullbordas!"
      >Jes. 5,19. Hes. 12,12. Petr. 3,4.
 16.    Det är ju så, att jag ej har undandragit mig
            herdekallet i din efterföljd,
        och fördärvets dag
            har jag icke åstundat;
            du vet det själv.
        Vad mina läppar hava uttalat,
            det har talats inför ditt ansikte.
 17.    Så bliv då icke
            till skräck för mig;
        du som är min tillflykt
            på olyckans dag.
 18.    Låt dem som förfölja mig
            komma på skam,
        men låt icke mig
            komma på skam;
        låt dem bliva förfärade,
            men låt ej mig bliva förfärad.
        Låt en olycksdag komma över dem,
        och krossa dem i dubbelt mått.
      >Ps. 35,4. 40,15.

 19.  Så sade HERREN till mig: Gå åstad och ställ dig i
      Menighetsporten, där Juda konungar gå in och gå ut, och sedan i
      Jerusalems alla andra portar;
 20.  och säg till dem: Hören HERRENS ord, I Juda konungar med hela
      Juda, och I alla Jerusalems invånare som gån in genom dessa
      portar.
      >Jer. 22,2.
 21.  Så säger HERREN: Tagen eder val till vara för att på
      sabbatsdagen bära någon börda eller föra in någon sådan genom
      Jerusalems portar.
      >Neh 13,19.
 22.  Och fören icke på sabbatsdagen någon börda ut ur edra hus, och
      gören ej heller något annat arbete, utan helgen sabbatsdagen,
      såsom jag bjöd edra fäder,
      >2 Mos. 20,8 f. 23,12, 31,13. 5 Mos. 5,12 f.
 23.  fastän de icke ville höra eller böja sitt öra därtill, utan voro
      hårdnackade, så att de icke hörde eller togo emot tuktan.
      >Jer 2,30. 5,3.
 24.  Men om I viljen höra mig, säger HERREN, så att I på sabbatsdagen
      icke fören någon börda in genom denna stads portar, utan helgen
      sabbatsdagen, så att I på den icke gören något arbete,
      >Jes. 56,2. 58,13 f.
 25.  då skola konungar och furstar som komma att sitta på Davids tron
      få draga in genom denna stads portar, på vagnar och hästar,
      följda av sina furstar, av Juda man och Jerusalems invånare; och
      denna stad skall då förbliva bebodd evinnerligen.
      >Jer. 22,4.
 26.  Och från Juda stader, från Jerusalems omnejd och från Benjami
      land, från Låglandet, Bergsbygden och Sydlandet skall man komma
      oeh frambära brännoffer, slaktoffer, spisoffer och rökelse och
      frambära lovoffer till HERRENS hus.
      >Jer. 32,44. 33,13.
 27.  Men om I icke hören mitt bud att helga sabbaten och att icke
      bära någon börda in genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då
      skall jag tända eld på dess portar, och elden skall förtära
      Jerusalems palatser och skall icke kunna utsläckas.
      >Hes. 20,47. Hos. 8,14.



                         Jeremia, 18 Kapitlet

               Lärdom hämtad från krukmakarens arbete.
                   Strafftal.  Anslag mot profeten.
                    Profetens bön om motståndarnas
                            bestraffning.

  1.  Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN; han sade
  2.  "Stå upp och gå ned till krukmakarens hus; där vill jag låta dig
        höra mina ord."
  3.  Då gick jag ned till krukmakarens hus och fann honom upptagen
        med arbete på krukmakarskivan.
  4.  Och när kärlet som krukmakare höll på att göra av leret
        misslyckades i hans hand, begynte han omigen, och gjorde därav
        ett annat kärl så, som han ville hava det gjort.
  5.  Och HERRENS ord kom till mig han sade:
  6.  Skulle jag icke kunna göra med eder, I är Israels hus, såsom
      denne krukmakare gör?  säger HERREN Jo, såsom leret är i
      krukmakarens hand, så ären ock I i min hand, I av Israels hus.
      >Jes. 45,9. Vish. 15,7. Rom. 9,21,
  7.  Den ena gången hotar jag ett folk och ett rike att jag vill
      upprycka, nedbryta och förgöra det;
      >Jer. 1,10. 31,28.
  8.  men om då det folket omvänder sig från det onda väsende mot
      vilket jag vände mitt hot, så ångrar jag det onda som jag hade
      tänkt att göra dem.
      >Hes. 18,21. 33,11. Jon. 3,10.
  9.  En annan gång lovar jag ett folk och ett rike att jag vill
        uppbygga och plantera det;
 10.  men om det då gör vad ont är i mina ögon och icke hör min röst,
        så ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville göra
        dem.
 11.  Så säg du nu till Juda man och Jerusalems invånare: Så säger
      HERREN: Se, jag bereder åt eder en olycka, och jag har i sinnet
      ett anslag mot eder.  Vänden därför om, var och en från sin onda
      väg, och bättren edert leverne ooh edert väsende.
      >2 Krön. 17,13. Jer. 7,3. 25,5. 35,15.
 12.  Men de skola svara: "Du mödar dig förgäves.  Vi vilja följa vara
      egna tankar och göra var och er efter sitt onda hjärtas hårdhet.
      >Jes. 65,2. Jer. 2,25. 44,16 f

 13.  Därför säger HERREN så:
        Frågen efter bland hednafolken
            om någon har hört något sådant.
        Alltför gruvliga ting
            har jungfrun Israel bedrivit.
      >Jer. 2,10. Hos. 6,10,
 14.  Övergiver då Libanons snö
        sin upphöjda klippa,
      eller sina de friska vatten ut,
        som strömma ifrån fjärran,
      eftersom mitt folk förgäter mig
        och tander offereld åt avgudar?
 15.  Se, av dem skola de bringas på fall,
        när de gå sin gamla stråt
      och vandra på villostigar,
        på obanade vägar.
      >Jer. 2,32. 3,21.
 16.    Så göra de sitt land till ett föremål för häpnad,
            för begabberi evinnerligen;
        alla som gå där fram skola häpna
            och skaka buvudet.
      >Jer. 19,8.
 17.    Såsom en östanvind skall jag förskingra dem,
            när fienden kommer;
        jag skall visa dem ryggen och icke ansiktet,
            på deras ofärds dag.
      >Jes. 27,8.

 18.  Men de sade: "Kom, låt oss tänka ut något anslag mot Jeremia.  Ty
      prästerna skola icke komma till korta med undervisning, ej
      heller de vise med råd, ej heller profeterna med
      förkunnelse.  Ja, kom, låt oss fälla honom med vara tungor, vi
      behöva alls icke akta på vad han säger."
      >Hes. 7,26. Mal. 2,7.

 19.    HERRE, akta du på mig,
        och hör rad mina motståndare tala.
 20.    Skall man få vedergälla gott med ont,
        eftersom dessa hava grävt en grop för mitt liv?
        Tänk på huru jag har stått inför ditt ansikte
        för att mana gott för dem,
        till att avvända från dem din vrede.
      >Ps. 35,12. Ords. 17,13. Rom. 12,17.
 21.    Därför må du överlämna deras barn åt hungersnöden
        och giva dem själva till pris åt svärdet,
        så att deras hustrur blira barnlösa och änkor,
        deras män dräpta av pesten,
        och deras ynglingar slagna med svärd striden.
      >Ps. 109,10 f.
 22.    Må klagorop höras från deras hus,
        i det att du plötsligt låter rövarskaror komma över dem.
        Ty de hava grävt en grop för att fånga mig,
        och snaror hava de lagt ut för mina fötter.
 23.    Men du, HERRE, känner
        alla deras mordiska anslag mot mig;
        så må du då icke förlåta dem deras missgärning
        eller utplåna deras synd ur din åsyn.
        Må de bringas på fall inför dig;
        ja, utför ditt verk mot dem på din vredes tid.



                         Jeremia, 19 Kapitlet

                Juda skall krossas såsom en lerkruka.

  1.  Så sade HERREN: Gå åstad och köp dig en lerkruka av krukmakaren;
      och tag med dig några av de äldste i folket och av de äldste
      bland prästerna,
  2.  och gå ut till Hinnoms sons dal, soln ligger framför
      Lerskärvsporten, och predika där de ord som jag skall tala till
      dig.
  3.  Du skall säga: "Hören HERRENS ord, I Juda konungar och I
      Jerusalems invånare: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se,
      jag skall låta en sådan olycka komma över denna plats, att det
      skall genljuda i öronen på var och en som får höra det.
      >1 Sam. 3,11. 2 Kon. 21,12.
  4.  Eftersom de hava övergivit mig och icke aktat denna plats, utan
      där tänt offereld åt andra gudar, som varken de själva eller
      deras fäder eller Juda konungar hava känt, och eftersom de hava
      uppfyllt denna plats med oskyldigas blod,
  5.  och byggt sina Baalshöjder, för att där bränna upp sina barn i
      eld, till brännoffer åt Baal, fastän jag aldrig har bjudit eller
      talat om eller ens tänkt mig något sådant,
      >Jer. 7,31 f. 32,35. Hes. 16,20. 23,37.
  6.  se, därför skola dagar komma, säger HERREN, då man icke mer
      skall kalla denna plats "Tofet" eller "Hinoms sons dal", utan
      "Dråpdalen".
  7.  Och då skall jag på denna plats göra om intet Judas och
      Jerusalems råd, och jag skall låta dem falla för deras fienders
      svärd och för de mäns hand, som stå efter deras liv och jag
      skall giva deras döda kroppar till mat åt himmelens fåglar och
      markens djur.
      >Jer. 16,4.
  8.  Och jag skall göra denna stad till ett föremål för häpnad och
      begabberi; alla som gå där från skola häpna ooh vissla vid
      tanken på alla dess plågor.
      >Jer. 18,16.
  9.  Och jag skall låta dem äta sina egna söners och döttrars kött,
      ja, den ene skall nödgas äta den andres kött.  I sådan nöd och
      sådant trångmål skola de komma genom sina fiender och genom dem
      som stå efter deras liv."
      >3 Mos.26.29. 5 Mos. 28,53 f. Klag. 2,20. 4,10. Luk. 19,43 f.

 10.  Och du skall slå sönder krukan inför de mäns ögon, som hava gått
      med dig,
 11.  och du skall säga till dem: "Så säger HERREN Sebaot: Jag skall
      sönderslå detta folk och denna stad, på samma sätt som man slår
      sönder ett krukmakarkärl, så att det icke kan bliva helt igen;
      och man skall begrava i Tofet, därför att ingen annan plats
      finnes att begrava på.
      >Jer. 7,32.
 12.  Så skall jag göra med denna plats, säger HERREN, och med dess
      invånare; jag skall göra denna stad lik Tofet.
 13.  Och husen i Jerusalem och Juda konungars hus, de orena, skola
      bliva såsom Tofetplatsen, ja, alla de hus på vilkas tak man har
      tänt offereld åt himmelens hela härskara och utgjutit drickoffer
      åt andra gudar."
      >Jer. 32,29. 44,17 f. Sef. 1,5.
 14.  När sedan Jeremia kom igen från Tofet, dit HERREN hade sänt
      honom för att profetera, ställde han sig i förgården till
      HERBENS hus och sade till allt folket:
 15.  "Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, över denna stad med
      alla dess lydstäder skall jag låta all den olycka komma, som jag
      har beslutit över den -- detta därför att de hava varit
      hårdnackade och icke velat höra mina ord."
      >Jer. 7,26. 17,.



                         Jeremia, 20 Kapitlet

                  Jeremia och Pashur.  Profetkallets
               vedervärdigheter.  Profeten förbannar sin
                             födelsedag.

  1.  Då nu Pashur, Immers son, prästen, som var överuppsyningsman i
      HERRENS hus, hörde Jeremia profetera detta,
      >Jer. 38,1.
  2.  lät han hudflänga profeten Jeremi och satte honom i stocken i
      Övre Benjaminsporten till HERRENS hus.
      >Jer. 29,26 . 37,15.
  3.  Men när Pashur dagen därefter släppte Jeremia lös ur stocken,
      sade Jeremia till honom: "Pashur är icke det namn varmed HERREN
      benämner dig, utan Magor-Missabib[1];
  4.  ty så säger HERREN: Se, jag skall göra dig till skräck såväl för
      dig själv som för alla dina vänner; och de skola falla för sina
      fienders svärd, i din egen åsyn.  Och hela Juda skall jag giva i
      den babyloniske konungens hand, och han skall föra dem bort till
      Babel och dräpa dem med svärd.
  5.  Och jag skall giva denna stads alla rikedomar, allt dess gods
      och alla dyrbarheter däri, ja, Juda konungars alla skatter skall
      jag giva i deras fienders hand; och de skola göra det till sitt
      byte och taga det och föra det till Babel.
      >2 Kon. 20,17. Jes. 39,6. Jer. 15,13. 17,8.
  6.  Och du själv, Pashur, skall gå i fångenskap, med alla som bo i
      ditt hus.  Du skall komma till Babel; där skall du dÖ, och där
      skall du begravas, Sjungen till HERRENS ära, jämte alla dina
      vänner, för vilka du har profeterat lögn."

  7.    Du, HERRE, övertalade mig, och jag lät mig övertalas;
            du grep mig och blev mig övermäktig.
        Så har jag blivit ett ständigt åtlöje;
            var man bespottar mig.
      >Jer. 1,6 f.
  8.    Ty' så ofta jag talar, måste jag klaga;
        jag måste ropa över våld och förtryck,
        ty HERRENS ord har blivit mig
        tilI smälek och hån beståndigt.
  9.    Men när jag sade: "Jag vill icke tänka på honom
        eller vidare tala i hans namn",
        då blev det i mitt hjärta såsom brunne där en eld,
            instängd i mitt innersta;
        jag mödade mig med att uthärda den,
            men jag kunde det icke.
 10.    Ty jag hör mig förtalas av många;
            skräck från alla sidor!
        "Anklagen honom!" "Ja, vi vilja anklaga honom!"
        Alla som hava varit mina vanner
            vakta på att jag skall falla:
        "Kanhända skall han låta locka sig,
            så att vi bliva honom övermäktiga
        och få taga hämnd på honom."
      >Ps. 31,14.
 11.    Men HERREN är med mig
            såsom en väldig hjälte;
        därför skola mina förföljare komma på fall
            och intet förmå.
        Ja, de skola storligen komma på skam,
            därför att de ej hade förstånd;
        de skola drabbas av en evig blygd,
            som icke skall varda förgäten
      >Jer. 15,20. 17,18. 23,40.
 12.    Ty HERREN Sebnot prövar med rättfärdighet,
        han ser njurar och hjärta.
        Så skall jag då få se din hämnd på dem,
        ty för dig har jag lagt fram min sak.
      >1 Sam. 16,7. Ps. 7,10. Jer. 11,20. 17,10.
 13.    Sjungen till HERRENS ära,
            loven HERREN;
        ty han räddar den fattiges själv
            ur de ondas hand.

 14.    Förbannad vare den dag
            på vilken jag föddes;
        utan välsignelse blive den dag
            då min moder födde mig.
      >Job 3,1 f. 10,18. Jer. 15,10.
 15.    Förbannad vare den man
            som förkunnade för min fader: "Ett
        gossebarn är dig fött",
            och så gjorde honom stor glädje.
 16.    Gånge det den mannen såsom det gick de städer
        som HERREN omstörtade utan förbarmande.
        Må han få höra klagorop om morgonen
        och härskri om middagen.
      >1 Mos. 19,24 f. Jes. 13,19. Jer. 50,40.  Hes. 16,49 f.
      >Hos. 11,8. Am. 4,11. Luk. 17,29. Judas v. 7.
 17.    därför att han icke dräpte mig strax i moderlivet,
        så att min moder fick bliva min grav
        och hennes liv vara havande för evigt.
 18.    Varför kom jag ut ur moderlivet
        och fick se olycka och bedrövelse,
        så att mina dagar måste försvinna i skam?

[1]  D. ä. skräck från alla sidor; jfr Jer. 6:25.



                         Jeremia, 21 Kapitlet

                   Konung Sidkias bud till Jeremia.
                            Jeremias svar.

  1.  Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN, när konung
      Sidkia sände till honom Pashur, Malkias son, och prästen
      Sefanja, Maasejas son, och lät säga:
  2.  "Fråga HERREN för oss, då nu Nebukadressar, konungen i Babel,
      har angripit oss; kanhända vill HERREN handla med oss i enlighet
      med alla sina förra under, så att denne lämnar oss i fred.
  3.  Jeremia svarade dem:

      Så skolen I säga till Sidkia:
  4.  Så säger HERREN, Israels Gud Se, de vapen i eder hand, med nlk I
      utanför muren striden mot konungen i Babel och kaldeerna, som
      elägra eder, dem skall jag vända om och skall famla dem inne i
      denna stad.
  5.  Och jag skall själv strida mot eder med uträckt hand ooh stark
      arm, vrede och harm och stor förtörelse.
      >5 Mos. 29.28
  6.  Och jag skall slå dem som bo i denna stad, både människor och
      djur; i svår pest skola de dö.
  7.  Och därefter, säger HERREN, skall jag låta Sidkia, Juda konung,
      oh hans tjänare och folket, dem som i denna stad äro kvar efter
      pesten svärdet och hungersnöden, falla i Nebukadressars, den
      babyloniske konungens, hand och i deras fienders hand, i de mäns
      hand, som stå efter deras liv.  Och han skall slå dem med
      svärdsegg; han skall icke skona dem och icke hava någon misskund
      eller något förbarmande.
      >Jer. 32,3 f.
  8.  Och till detta folk skall du säga Så säger HERREN: Se, jag
      förelägger eder vägen till livet och vägen till döden.
      >5 Mos 11,26. 30,15, 19.
  9.  Den som stannar kvar i denna stad, han skall dö genom svärd
      eller hunger eller pest, men den som går ut och giver sig åt
      kaldeerna, som belägra eder, han skall få leva och vinna sitt
      liv såsom ett byte.
      >Jer. 38,2. 39,18. 45,5.
 10.  Ty jag har vänt mitt ansikte mot denna stad, till dess olycka
      och icke till dess lycka, säger HERREN.  Den skall bliva given i
      den babyloniske konungens hand, och han skall bränna upp den i
      eld.

 11.  Och till Juda konungs hus skall du säga: Hören HERRENS ord:
 12.  I av Davids hus, så säger HERREN: "Fällen var morgon rätt dom,
      och rädden den plundrade ur förtryckarens hand, för att icke min
      vrede må bryta fram såsom en eld och brinna så, att ingen kan
      utsläcka den" -- detta för deras onda väsendes skull.
      >Jer. 4,4. 22,3.

 13.  Se, jag skall vända mig mot dig, du som bor i dalen, du
      bergfäste på slätten, säger HERREN, ja, mot eder som sägen: "Vem
      kan falla över oss, och vem kan tränga in i våra boningar?"
      >Jer. 17,3.
 14.  Jag skall hemsöka eder efter edra gärningars frukt, säger
      HERREN.  Ja, jag skall tända upp en eld i deras skog, och den
      skall fortära allt där runt omkring.
      >Ords. 1,31.



                         Jeremia, 22 Kapitlet

                 Profetior mot judakonungarna Sallum
                 (Joahas), Jojakim och Konja (Jekonja
                           eller Jojakin).

  1.  Så sade HERREN: Gå ned till Juda konungs hus och tala där
      följande ord;
  2.  säg: Hör HERRENS ord, du Juda konung, som sitter på Davids tron,
      hör det du med dina tjänare och ditt folk, I som gån in genom
      dessa portar.
      >Jer. 17,20.
  3.  Så säger HERREN: Öven rätt och rättfärdighet, och rädden den
      plundrade ur förtryckarens hand; förorätten icke främlingen, den
      faderlöse och änkan, gören icke övervåld mot dem, och utgjuten
      icke oskyldigt blod på denna plats.
      >Jer. 21,12.
  4.  Ty om I gören efter detta ord, så skola konungar som komma att
      sitta på Dacids tron få draga in genom portarna till detta hus,
      på vagnar och hästar, följda av sina tjänare och sitt folk.
      >Jer. 17,25.
  5.  Men om I icke hören dessa ord, då har jag svurit vid mig själv,
      säger HERREN, att detta hus skall bliva ödelagt.
  6.  Ty så säger HERREN om Juda konungs hus:

        Väl är du för mig såsom ett Gilead,
            såsom Libanons topp;
        men jag skall sannerligen göra dig till en öken,
        till obebodda städer.
  7.    Och jag skall inviga fördärvare till att komma över dig,
            var och en med sina vapen,
        och de skola hugga ned dina väldiga cedrar
            och kasta dem i elden

  8.  Och många folk skola gå fram vid denna stad, och man skall fråga
      varandra: "Varför har HERREN gjort så mot denna stora stad?"
      >5 Mos, 29,24. 1 Kon. 9,8 f.
  9.  Och man skall då svara Därför att de övergåvo HERREN sin Guds,
      forbund och tillbådo andra gudar och tjänade dem."

 10.    Gråten icke över en död man,
            och ömken honom icke;
        men gråten bitterligen över honom som har måst vandra bort,
            ty han skall icke mer komma tillbaka
        och återse sitt fadernesland.

 11.  Ty så säger HERREN om Sallum, Josias son, Juda konung, som blev
      konung efter sin fader Josia, och som har dragit bort ifrån
      denna plats: Han skall icke mer komma hit tillbaka,
      >2 Kon. 23,30.
 12.  utan på den ort dit han har blivit bortförd i fångenskap, där
      skall han dö; detta land skall han icke mer få återse.

 13.    Ve dig, du som bygger ditt hus med orättfärdighet
            och dina salar med orätt,
        du som låter din nästa arbeta för intet
            och icke giver honom hans lön,
      >3 Mos. 19,13. 5 Mos. 21,14 f. Hab. 2,9. Jak. 5,4.
 14.    du som säger: "Jag vill bygga mig ett stort hus
            med rymliga salar",
        och så gör åt dig vida fönster
            och belägger huset med cederträ
            och målar det rött med dyrbar färg!
 15.    Kallar du det att rara konung,
            att du ävlas med att bygga cederhus?
        Din fader åt ju och drack,
        dock övade han rätt och rättfärdigbet;
            och då gick det honom väl.
      >2 Kon. 22,2.
 16.    Han skaffade den betryckte och fattige rätt;
            och då gick det väl.
        Är icke detta att känna mig?
            säger HERREN.
 17.    Men dina ögon och ditt hjärta
            stå allenast efter vinning
        och efter att utgjuta den oskyldiges blod
            och att öva förtryck oh våld.

 18.  Därför säger HERREN så om Jojakim, Josias son, Juda konung:

        Man skall ej hålla dödsklagan efter honom och ropa:
            "Ack ve, min broder!  Ack ve, syster!"
        Man skall ej hålla dödsklagan efter honom och ropa:
        "Ack ve, herre!  Ack ve, huru härlig han var!"
 19.    Såsom man begraver en åsna, så skall han begravas;
            han skall släpas ut och kastas bort,
        långt utanför Jerusalems portar.
      >Jer. 36,30.

 20.    Stig upp på Libanon och ropa,
        häv upp din röst i Basan,
        och ropa från Abarim,
        ty alla dina älskare äro krossade.
 21.    Jag talade till dig, när det gick dig väl,
        men du sade: "Jag vill icke höra."
        Sådan har din väg varit allt ifrån din ungdom,
        att du icke har velat höra min röst.
 22.    Alla dina herdar skola nu få en stormvind till sin herde,
        och dina älskare måste gå i fångenskap.
        Ja, då skall du komma på skam och få blygas
            för all din ondskas skull.
 23.    Du som bor på Libanon,
            du som har ditt näste i cedrarna,
        huru skall du icke jämra dig,
            när vånda kommer över dig,
            ångest lik en barnaföderskas!

 24.  Så sant jag lever, säger HERREN, om du, Konja, Jojakims son,
      Juda konung, än vore en signetring på min högra hand, så skulle
      jag dock rycka dig därifrån.
      >Höga V. 8,6. Hagg. 2,24.
 25.  Och jag skall giva dig i de mäns hand, som stå efter ditt liv,
      och i de mäns hans som du fruktar för, nämligen i
      Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand och i kaldeernas
      hand.
      >Jer. 21,7.
 26.  Och dig ooh din moder, den som har fött dig, skall jag slungna
      bort till ett annat land, där I icke ären födda; och där skolen
      I dö.
      >2 Kon. 24,15.
 27.  Till det land dit deras själ längtar att återvända, dit skola de
      icke få vända åter.

 28.  Är då han, denne Konja, ett föraktligt, krossat beläte eller ett
      värdelöst kärl?  Eller varför hava de blivit bortslungade, han
      och hans avkomlingar, och kastade bort till ett land som de icke
      hava känt?
 29.  O land, land, land, hör HERRENS ord!
 30.  Så säger HERREN: Tecknen upp denne man såsom barnlös, såsom en
      man som ingen lycka har haft i sina livsdagar.  Ty ingen av hans
      avkomlingar skall vara så lyckosam att han får sitta på Davids
      tron och i framtiden råda över Juda.



                         Jeremia, 23 Kapitlet

                Ve över otrogna herdar.  Löfte om goda
               herdar och om "en rättfärdig telning" av
                  Davids ätt.  Falska profeters dom.

  1.  Ve över de herdar som fördärva och förskingra fåren i min hjord!
      säger HERREN.
      >Jer. 10,21. Hes. 34,2 f.
  2.  Därför säger HERREN, Israels Gud, så om de herdar som föra mitt
      folk i bet: Det är I som haven förskingrat mina får och drivit
      bort dem och underlåtit att söka deras bästa.  Men se, nu skall
      jag hemsöka eder för edert onda väsendes skull, säger HERREN.
  3.  Och jag skall själv församla kvarlevan av mina får ur alla de
      länder till vilka jag har drivit dem bort, och skall föra dem
      tillbaka till deras betesmarker, och de skola bliva fruktsamma
      oh foröka sig.
      >Hes. 11,17.
  4.  Och jag skall låta herdar uppstå åt dem, vilka skola föra dem i
      bet; och de skola icke mer behöva frukta eller förskräckas och
      skola icke mer drabbas av hemsökelse, säger HERREN.
      >Jes. 40,11. Jer. 3,15. Hes. 34,11 f., 23.

  5.    Se, dagar skola komma, säger HERREN,
            då jag skall låta en rättfärdig telning
            uppstå åt David.
        Han skall regera såsom konung och hava framgång,
            och han skall skaffa rätt
            och rättfärdighet på jorden.
      >Jes. 11,1. 45,8. Jer. 33,15 f. Sak. 3,8. 6,12.
  6.    I hans dagar skall Juda varda frälst
        och Israel bo i trygghet;
        och detta skall vara det namn han skall få:
        HERREN vår rättfärdighet.
      >Sak. 14,11.

  7.  Se, därför skola dagar komma, säger HERREN, då man icke mer
      skall säga: "Så sant HERREN lever, han som har fört Israels barn
      upp ur Egyptens land",
      >Jer. 16,14 f.
  8.  utan: "Så sant HERREN lever, han som har fört upp Israels hus
      släkt och hämtat dem ut ur nordlandet och ur alla andra länder
      till vilka jag hade drivit dem bort."  Och så skola de få bo i
      sitt land.

  9.    Om profeterna.

        Mitt hjärta vill brista i mitt bröst,
        alla ben i min kropp äro vanmäktiga.
        Jag är såsom en drucken man,
        en man överväldigad av vin,
        inför HERREN och inför hans heliga ord.
 10.    Ty landet är fullt av äktenskapsbrytare,
        under förbannelse ligger landet sörjande,
        ooh betesmarkerna i öknen äro förtorkade;
        man hastar till vad ont är
        och har sin styrka i orättrådighet.
      >Jes. 24,6. Jer. 12,4.
 11.    Ty både profeter och präster äro gudlösa;
        ända inne i mitt hur har jag mött deras ondska, säger HERREN.
 12.    Därför skall deras väg bliva för dem
        såsom en slipprig stig i mörkret,
        de skola på den stöta emot och falla.
        Ty jag vill låta olycka drabba dem,
        när deras hemsökelses är kommer, säger HERREN.
      >Ps. 35,6.
 13.    Väl såg jag ock hos Samarias profeter
            vad förvänt var;
        de profeterade i Baals namn
            och förde mitt folk Israel vilse.
 14.    Men hos Jerusalems profeter
            har jag sett de gruvligaste ting:
        de leva i äktenskapsbrott och fara med lögn;
        de styrka modet hos dem som göra ont,
        så att ingen vill omvända sig från sin ondska.
        De äro alla för mig såsom Sodom, och stadens invånare såsom
        Gomorras.
      >1 Moa. 13,13. 5 Mos. 32,32. Jes 1,10. Hes. 13,22. 16,48.

 15.    Därför säger HERREN Sebaot så om profeterna:

        Se, jag skall giva dem malört att äta
        och gift att dricka,
        ty från profeterna i Jerusalem
        har gudlöshet gått ut över hela landet.
      >Jer. 8,14 9,15.

 16.  Så säger HERREN Sebaot: Hören icke på de profeters ord, som
      profetera för eder, ty de bedraga eder; sina egna hjärtans syner
      tala de, icke vad som kommer från HERRENS mun.
      >Jer. 14,14. Hes. 13,2 f. Matt. 7,15.
 17.  De säga alltjämt till dem som förakta mig: "HERREN har så talat:
      Det skall gå ederväl."  Och till var och en som vandrar i sitt
      hjärtas hårdhet säga de: "Ingen olycka skall komna över eder."
      >Jer. 6,14. 8,11. Hes. 13,10
 18.  Vilken av dem har då fått tillträde till HERRENS råd, så att han
      kan förnimma och höra hans ord?  Och vilken har aktat på hans
      ord och lyssnat därtill?
      >Job. 15,8. Jes. 40,13. Rom. 11,34. 1 Kor. 2,16.

 19.    Se, en stormvind från HERREN är här,
        hans förtörnelse bryter fram,
            en virvlande storm!
        Över de ogudaktigas huvuden virvlar den ned.
      >Ps. 11,6. Jer. 30,23 f.
 20.    Och HERRENS vrede skall icke upphöra,
        förrän han har utfört och fullbordat sitt hjärtas tankar;
        i kommande dagar skolen I förvisso förnimma det.

 21.  Jag sände icke dessa profeter, utan själva lupo de åstad; jag
      talade icke till dem, utan själva profeterade de.
      >>Jer. 14,14 f. 27,15. 29,9.
 22.  Om de verkligen hade tillträde till mitt råd, så borde de
      förkunna mina ord för mitt folk och förmå dem att vända om från
      sin onda väg och sitt onda väsende.
 23.  Ar jag väl en Gud allenast på nära håll, säger HERREN, och icke
      en Gud också i fjärran?
      >Apg. 17,27 f.
 24.  Eller skulle någon kunna gömma sig på ett så lönnligt ställe att
      jag icke skulle se honom?  säger HERREN.  Är jag icke den som
      uppfyller himmel och jord?  säger HERREN.
      >1 Kon. 8,27. Ps. 139,8. Jer. 16,17. Am. 9,2 f.
 25.  Jag har hört vad profeterna säga, de som profetera lögn i mitt
      namn; de säga: "Jag har haft en dröm, jag har haft en dröm."
 26.  Huru länge skall detta vara?  Hava de något i sinnet, dessa
      profeter som profetera lögn, och som äro profeter genom sina
      egna hjärtans svek,
 27.  dessa som tänka att de genom sina drömmar; dem som de förtälja
      för varandra, skola komma mitt folk att förgäta mitt namn,
      likasom deras fäder glömde mitt namn för Baal?
      >Dom. 3,7. 8,33.
 28.  Den profet som har haft en dröm, han må förtälja sin dröm; men
      den som bar undfått mitt ord, han må tala mitt ord i
      sanning.  Vad har halmen att skaffa med säden?  säger HERREN.
 29.  Är icke mitt ord såsom en eld, säger HERREN, och likt en hammare
      som krossar sönder klippor?
      >Vish.18,15 f. Hebr. 4,12.
 30.  Se, därför skall jag komma över profeterna, säger HERREN, dessa
      som stjäla mina ord, den ene från den andre;
      >5 Mos. 18,20.
 31.  ja, jag skall komma över profeterna, säger HERREN, dessa som
      frambära sin egen tungas ord, men säga: "Så säger HERREN."
 32.  Ja, jag skall komma över dem; som profetera lögndrömmar, säger
      HERREN, och som, när de förtälja dem, föra mitt folk vilse med
      sina lögner och sin stortalighet, fastän jag icke har sänt dem
      eller givit dem något uppdrag, och fastän de alls icke kunna
      hjälpa detta folk, säger HERREN.
      >Sef. 3,4.

 33.  Om nu detta folk eller en profet eller en präst gör dig denna
      fråga: "Vad förkunnar HERRENS tunga?", så skall du säga till dem
      vad som är den verkliga "tungan"[1], och att jag därför skall
      kasta eder bort, säger HERREN.
 34.  Och den profet eller den präst eller den av folket, som säger
      "HERRENS tunga", den mannen och hans hus skall jag hemsöka.
 35.  Nej, så skolen I fråga varandra och säga eder emellan: "Vad har
      HERREN svarat?", eller: "Vad har HERREN talat?"
 36.  Men Om HERRENS "tunga" mån I icke mer orda; ty en tunga skall då
      vars och ens eget ord bliva för honom, eftersom I förvänden den
      levande Gudens, HERRENS Sebaots, vår Guds, ord.
 37.  Så skall du säga till profeten: "Vad har HERREN svarat dig?",
      eller: vad har HERREN talat?"
 38.  Men om I sägen "HERRENS tunga", då säger HERREN så: "Eftersom I
      sägen detta ord 'HERRENS tunga', fastän jag har sänt bud till
      eder och låtit säga: I skolen icke säga 'HERRENS tunga',
 39.  därför skall jag nu alldeles förgäta eder oeh kasta eder bort
      ifrån mitt ansikte, med den stad som jag har givit åt eder och
      edra fäder.
 40.  Och jag skall låta en evig smälek komma över eder, och en evig
      blygd, som icke skall varda förgäten."
      >Jer. 20,11.

[1]  Hebr. massa, vilket ord har den dubbla betydelsen "profetisk
     utsaga" och "tung börda".



                         Jeremia, 24 Kapitlet

                        De två fikonkorgarna.

  1.  HERREN lät mig se följande syn: Jag fick se två korgar med fi
      kon uppställda framför HERRENS tempel; och det var efter det att
      Nebukadressar, konungen i Babel, hade fört bort ifrån Jerusalem
      Jekonja, Jojakims son, konungen i Juda, så ock Juda furstar,
      jämt timmermännen och smederna, och låtit dem komma till Babel.
      >2 Kon. 24,15 f. 2 Krön. 36,9 f.
  2.  I den ena korgen funnos mycket goda fikon, sådana som fikon
      ifrån förstlingsskörden äro; och i de andra korgen funnos mycket
      usla fikon, så usla att de icke kunde ätas.
  3.  Och HERREN sade till mig: "Vad ser du, Jeremia?"  Jag svarade
      "Fikon; och de goda fikonen är mycket goda, men de usla fikonen
      äro mycket usla, så usla att de icke kunna ätas."

  4.  Och HERRENS ord kom till mig han sade:
  5.  Så säger HERREN, Israels Gud Såsom man med välbebag ser på de
      goda fikonen, så vill jag med välbehag se till de bortförda av
      Juda, dem som jag från denna plats har sänt bort till kaldeernas
      land.
  6.  Jag skall med välbehag vända mitt öga till dem och låta dem
      komma tillbaka till detta land.  Jag skall uppbygga dem och icke
      slå ned dem; jag skall plantera dem och icke upprycka dem.
      >Jer. 31,28.
  7.  Och jag skall giva dem hiärtan till att känna att jag är HERREN;
      ooh de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud.  Ty de
      skola omvända sig till mig av allt sitt hjärta.
      >5 Mos. 30,6. Jer. 30,22. 31,33 f. 32,38 f.  Hes. 11,19 f. 36,26
      >Hebr. 8,10.
  8.  Men såsom man gör med usla fikon, som äro så usla att de icke
      kunna ätas, likaså, säger HERREN, skall jag göra med Sidkia,
      Juda konung, och med hans furstar och med kvarlevan i Jerusalem,
      ja, både med dem som hava blivit kvar här i landet och med dem
      som hava bosatt sig i Egyptens land.
      >2 Kon. 25,2 f. Jer. 29,17. 43,5 f.
  9.  På alla orter dit jag fördriver dem skall jag göra dem till en
      varnagel och en skräckbild för alla riken jorden, till en
      smälek, till ett ordspråk och en visa, och till ett exempel som
      man nämner, när man förbannar.
      >5 Mos. 28,25, 87. 1 Kon. 9,7. 2 Krön. 7,20. Jer. 25,9, 18.
      >42,17 f. 44,12. Hes. 5,15 . Bar. 2,4.
 10.  Och jag skall sända bland dem svärd, hungersnöd och pest, till
      dess att de blica utrotade ur det land som jag har givit åt dem
      ooh deras fäder.
      >Jer. 29,18. Hes. 6,12. 14,21.



                         Jeremia, 25 Kapitlet

               Profetia om en sjuttioårig fångenskap i
                     Babel.  Herrens vredes kalk.

  1.  Detta är det ord som kom till Jeremia angående hela Juda folk, i
      Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjärde regeringsår, vilket
      var Nebukadressars, den babyloniske konungens, första
      regeringsår.
      >Jer. 1,2.
  2.  Och detta ord talade profeten Jeremia till hela Juda folk och
      till alla Jerusalems invånare; han sade:

  3.  Allt ifrån Josias, Amons sons, Juda konungs, trettonde
      regeringsår ända till denna dag, eller nu under tjugutre år, har
      HERRENS ord kommit till mig; men fastän jag titt och ofta har
      talat till eder, haven I icke velat höra.
  4.  Och fastän HERREN titt och ofta har sänt till eder alla sina
      tjänare profeterna, haven I icke velat höra.  I böjden icke edra
      öron till att höra,
      >2 Kon. 17,13 f. Jer. 7,13, 25 f. 26,5. 35,15. 44,4 f.
  5.  när de sade: "Vänden om, var och en från sin onda väg och sitt
      onda väsende, så skolen I för evärdliga tider få bo kvar i det
      land som HERREN har givit åt eder och edra fäder.
      >Jer. 18,11. Sak. 1,4.
  6.  Och följen icke efter andra gudar, så att I tjänen och
      tillbedjen dem; och förtörnen mig icke genom edra händers verk,
      på det att jag icke må låta olycka komma över eder.
      >Jes. 3,9.
  7.  I villen icke höra på mig, säger HERREN, och så förtörnaden I
      mig genom edra händers verk, eder själva till olycka.

  8.  Därför säger HERREN Sebaot så: Eftersom I icke villen höra mina
      ord,
  9.  därför skall jag sända åstad och hämta alla nordens folkstammar,
      säger HERREN, och skall sända bud till min tjänare
      Nebnkadressar, konungen i Babel; och jag skall låta dem komma
      över detta land och dess inbyggare, så ock över alla folken här
      runt omkring.  Och dem skall jag giva till spillo, och skall göra
      dem till ett föremål för häpnad och begabberi, och låta deras
      land bliva ödemarker för evärdlig tid.
      >Jer. 1,15. 27,6.
 10.  Och jag skall i dem göra slut på fröjderop och glädjerop, på rop
      för brudgum och rop för brud, på buller av kvarn och ljus från
      lampa.
      >Jer. 7,34. 16,9. 33,11. Upp. 18,22 f.
 11.  Ja, hela detta land skall bliva ödelagt och förött, och dessa
      folk skola vara Babels konung underdåniga i sjuttio år.

 12.  Men när sjuttio år äro till ända skall jag hemsöka konungen i
      Babel och folket där för deras missgärning, säger HERREN, och
      hemsöka kaldeernas land och göra det till en ödemark för
      evärdlig tid.
      >2 Krön. 36,21 f. Esr. 1,1. Jer.29,10. Dan. 9,2. Sak. 1,12.
 13.  Och jag skall på det landet låta alla de ord fullbordas, som jag
      har talat mot det, allt vad som är skrivet i denna bok, och vad
      Jeremia har profeterat mot alla dessa folk.
 14.  Ty också dem skola mäktiga folk och stora konungar göra sig
      underdåniga, och jag skall vedergälla dem efter deras gärningar
      och deras händers verk.

 15.  Ty så sade HERREN, Israels Gud, till mig: "Tag denna kalk med
      vredesvin ur min hand, och giv alla de folk till vilka jag
      sänder dig att dricka därur.
      >Jer. 51,7. Upp. 14,10. 16,19.
 16.  Må de dricka, så att de ragla och mista sansen, när det svärd
      kommer, som jag skall sända ibland dem."
 17.  Och jag tog kalken ur HERRENS hand och gav alla de folk att
      dricka, till vilka HERREN sände mig,
 18.  nämligen Jerusalem med Juda stader och med dess konungar och
      furstar, för att så göra dem till en ödemark, och till ett
      föremål för häpnad och begabberi, och till ett exempel som man
      nämner, när man förbannar, såsom ock nu har skett;
 19.  vidare Farao, konungen i Egypten, med hans tjänare, hans furstar
      och allt hans folk,
      >Jer. 46,2 f.
 20.  så ock allt Erebs folk med alla konungar i Us' land och alla
      konungar i filisteernas land, både Askelonn och Gasa och Ekron
      och kvarlevan i Asdod;
      >Jer.47,1 f.
 21.  vidare Edom, Moab och Ammons barn;
      >Jer. 48,1 f. 49,1 f., 7 f.
 22.  vidare alla konungar i Tyrus, alla konungar i Sidon ooh
      konungarna i kustländerna på andra sidan havet;
      >Jes. 23,1 f. Jer. 9,26.
 23.  vidare Dedan, Tema, Bus ooh alla dem som hava kantklippt hår;
 24.  vidare alla konungar i Arabien och alla konungar över Erebs
      folk, som bo i öknen,
 25.  så ock alla konungar i Simri, alla konungar i Elam och alla
      konungar i Medien,
 26.  slutligen alla konungar i nordlandet -- både dem som bo nära och
      dem som bo fjärran, den ene såväl som den andre -- och alla
      övriga riken i världen, utöver jordens yta.  Och Sesaks[1] konung
      skall dricka efter dem.

 27.  Och du skall säga till dem: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud:
      Dricken, så att I bliven druckna, och spyn, oah falIen omkull
      utan att kunna stå upp; ja, fallen, när det svärd kommer, som
      jag skall sända bland eder.  --
 28.  Men om de icke vilja taga emot kalken ur din hand och dricka, så
      säg till dem: Så säger HERREN Sebaot: I måsten dricka.
 29.  Ty se, med den stad som är uppkallad efter mitt namn skall jag
      begynna hemsökelsen.  Skullen då I bliva ostraffade?  Nej, I
      skolen icke bliva ostraffade, utan jag skall båda upp ett svärd
      mot jordens alla inbyggare, säger HERREN Sebaot.
      >Jer. 49,12. Hes. 9,6. 1 Petr. 4,17.

 30.  Och du skall profetera för dem allt detta ooh säga till dem:

        HERREN upphäver ett rytande från höjden
        och från sin heliga boning låter han höra sin röst;
        ja, han upphäver ett högt rytande över sin ängd
        och höjer skördeskri, såsom en vintrampare,
        över alIa jordens inbyggare.
      >Jer. 51,14. Joel 3,16. Am. 1,2.
 31.    Dånet höres intill jordens ända,
        ty HERREN har sak med folken,
        han går till rätta med allt kött;
        de ogudaktiga giver han till pris åt svärdet, säger HERREN.

 32.  Så säger HERREN Sebaot: Se, en olycka går fram ifrån det ena
      folket till det andra, och ett stort oväder stiger upp från
      jordens yttersta ända.
 33.  Och de som bliva slagna av HERREN på den tiden skola ligga
      strödda från jordens ena ända till den andra; man skall icke
      hålla dödsklagan efter dem eller samla dem tillhopa och begrava
      dem, utan de skola bliva gödsel på marken.
      >Jes. 66,16. Jer. 8,2.  9,22  16,4.

 34.    Jämren eder, I herdar, och klagen;
        vältren eder på marken, I väldige i hjorden;
        ty tiden är inne, att I skolen slaktas.
        I skolen bliva förskingrade, I skolen komma på fall,
        såsom det händer jämväl ett dyrbart kärl.
 35.    Då finnes icke mer någon undflykt för herdarna,
        icke mer någon räddning för de väldige i hjorden.
 36.    Hör huru herdarna ropa,
        huru de väldige i hjorden jämra sig!
        Ty HERREN ödelägger deras betesmark,
 37.    och de fredliga ängderna förgöras
        genom HERRENS vredes glöd.
 38.    Han drager ut såsom ett lejon ur sitt snår.
        Ja, deras land bliver en ödemark
        under förhärjelsens glöd,
        under hans vredes glöd.

[1]  Se Sesak i Ordförkl.



                         Jeremia, 26 Kapitlet

                  Domsprofetia över Juda.  Anslag mot
                     Jeremias liv.  Profeten Uria.

  1.  I begynnelsen av Jojakims, Josias sons, Juda konungs, regering
      kom detta ord från HERREN; han sade:
  2.  Så säger HERREN: Ställ dig i förgrården till HERRENS hus och
      tala mot alla Juda städer, från vilka man kommer för att
      tillbedja i HERRENS hus, tala alla de ord som jag har bjudit dig
      tala till dem; tag intet därifrån.
      >5 Mos. 4,2. Jer. 7,2.
  3.  Kanhända skola de då höra och vända om, var och en från sin onda
      väg; då vill jag ångra det onda som jag har i sinnet att göra
      med dem för deras onda väsendes skull.
      >Jer. 18,8, 11. 36,3, 7. Jon. 3,10.
  4.  Du skall säga till dem: Så säger HERREN: Om I icke viljen höra
      mig och vandra efter den lag som jag har förelagt eder,
  5.  och höra vad mina tjänare profeterna tala -- de som jag titt och
      ofta sänder till eder, fastän I icke viljen höra --
      >2 Kon. 17,13 f. Jer. 7,13 f. 25,4. 35,15.
  6.  då skall jag göra med detta hus såsom jag gjorde med Silo, och
      skall låta denna stad för alla jordens folk bliva ett exempel
      som man nämner, när man förbannar.
      >1 Sam. 4,8, 11. Ps. 78,60. Jer. 7,12, 14. 24,9.
  7.  Och prästerna och profeterna och allt folket hörde Jeremia tala
      dessa ord i HERRENS hus.
  8.  Och när Jeremia hade slutat att tala allt vad HERREN hade bjudit
      honom tala till allt folket, grepo honom prästerna och
      profeterna och allt folket och sade: "Du måste döden dö.
  9.  Huru djärves du profetera i HERRENS namn och säga: 'Det skall gå
      detta hus likasom det gick Silo, och denna stad skall ödeläggas,
      så att ingen mer bor däri'?"  Och allt folket församlade sig mot
      Jeremia i HERRENS hus.

 10.  Då nu Juda furstar hörde detta, gingo de från konungshuset upp
      till HERRENS hus och satte sig vid ingången till HERRENS nya
      port.
 11.  Då sade prästerna och profeterna till furstarna ocb till allt
      folket sålunda: "Denne man förtjänar döden, ty han har
      profeterat mot denna stad, såsom I haven hört med egna öron."
      >Apg. 6,13.
 12.  Men Jeremia svarade alla furstarna och allt folket och sade:
      "Det är HERREN som har sänt mig att profetera mot detta hus och
      denna stad allt det som I haven hört.
 13.  Så bättren nu edert leverne och edert väsende, och hören
      HERRENS, eder Guds, röst; då vill HERREN ångra det onda som han
      har talat mot eder.
      >Jer. 7,3. 18,8.
 14.  Och vad mig angår, så är jag i eder hand; gören med mig vad eder
      gott och rätt synes.
 15.  Men det skolen I veta, att om I döden mig, så dragen I oskyldigt
      blod över eder och över denna stad och dess invånare; ty det är
      i sanning HERREN som har sänt mig till eder att tala allt detta
      inför eder."
      >Matt. 23,35.
 16.  Då sade furstarna och allt folket till prästerna och profeterna:
      "Denne man förtjänar icke döden, ty i HERRENS, vår Guds, namn
      har han talat till oss.

 17.  Och några av de äldste i landet stodo upp och sade till folkets
      hela församling sålunda:
 18.  "Morastiten Mika profeterade i Hiskias, Juda konungs, tid och
      sade till hela Juda folk:

        'Så säger HERREN Sebaot:
        Sion skall varda upplöjt till en åker,
        och Jerusalem skali bliva en stenhop
        och tempelberget en skogbevuxen höjd.'
      >Jer. 9 11. Mik. 1,1. 3,12.

 19.  Men lät väl Hiskia, Juda konung, med hela Juda, döda honom?
      Fruktade han icke i stället HERREN och bönföll inför honom, så
      att HERREN ångrade det onda som han hade beslutit över dem,
      medan tvärtom vi nu stå färdiga att draga över oss själva så
      mycket ont?"

 20.  Där var ock en annan man, Uria, Semajas son, från
      Kirjat-Hajearim, som profeterade i HERRENS namn; och han
      profeterade mot denna stad och detta land alldeles såsom Jeremia
      hade gjort.
 21.  När då konung Jojakim med alla sina hjältar och alla furstar
      hörde vad han sade, ville han döda honom.  Men när Uria fick höra
      härom, blev han förskräckt och flydde och kom till Egypten.
 22.  Då sände konung Jojakim några män till Egypten, nämligen Elnatar
      Akbors son, och några andra med honom, in i Egypten.
      >Jer. 36,12, 25.
 23.  Och dessa hämtade Uria ut ur Egypten och förde honom till konung
      Jojakim; och denne lät dräpa honom med svärd, och lät så kasta
      hans döda kropp på den allmänna beravningsplatsen.

 24.  Men Ahikam, Safans son, höll sin hand över Jeremia, så att man
      icke lämnade honom i folkets hand till att dödas.
      >2 Kom 22,12, 14, 25,22. Jer. 39,14.



                         Jeremia, 27 Kapitlet

               Profetia om Babels ok över Juda och över
                             andra folk.

  1.  I begynnelsen av Jojakims, Josias sons, Juda konungs, regering
      kom detta ord till Jeremia från HERREN;
      >Jer. 28,1,
  2.  han sade: Så har HERREN sagt till mig: Gör dig band och ok och
      sätt detta på din hals.
  3.  Sänd det sedan till konungen i Edom, konungen i Moab, konungen
      över Ammons barn, konungen i Tyrus och konungen i Sidon, genom
      de sändebud som hava kommit till Sidkia, Juda konung, i
      Jerusalem.
  4.  Och bjud dem med dessa ord framföra sitt budskap till sina
      herrar: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Så skolen I säga
      till edra herrar:
  5.  Jag är den som genom min stora kraft och min uträckta arm har
      gjort jorden, med de människor och djur som äro på jorden; och
      jag giver den åt vem jag vill.
      >Jer. 32,17. Dan. 4,29.
  6.  Så giver jag nu alla dessa länder i min tjänare Nebukadnessars,
      den babyloniske konunges, han; ja ock markens djur giver jag
      honom för att de må tjäna honom.
      >Jer. 25,9. 28,14. Dan. 2,37 f.
  7.  Och alla folk skola vara honom och hans son och hans sonson
      underdåniga, till dess att också för hans land tiden är inne,
      att mäktiga folk och stora konungar skola göra honom sig
      underdånig.
      >Jer. 25,12, 14.
  8.  Och det folk ooh det rike som icke vill vara honom,
      Nebukadnessar, konungen i Babel, underdånigt, och som icke vill
      giva sin hals under den babyloniske konungens ok, det folket
      skall jag hemsöka med svärd, hungersnöd och pest, säger HERREN,
      till dess att jag har förgjort dem genom hans hand.
  9.  Därför mån I icke höra på edra profeter och spåman, på edra
      drömmar, på edra teckentydare och trollkarlar, när dessa säga
      till eder: "I skolen icke komma att tjäna konungen i Babel";
      >Jer.29,8 f.
 10.  ty de profetera lögn för eder, och komma så åstad att I bliven
      förda långt undan från edert land, i det jag måste driva eder
      bort, så att I förgåns.
 11.  Men det folk som böjer sin hals under den babyloniske konungens
      ok och tjänar Lonom, det skall jag låta få ro i sitt land, säger
      HERREN, så att de kunna bruka det och bo däri.
      >Bar. 2,21.

 12.  Till Sidkia, Juda konung, talade jag på alldeles samma sätt; jag
      sade: Böjen eder hals under den babyloniske konungens ok, och
      tjänen honom och hans folk, så skolen I få leva.
 13.  Icke viljen I dö, du och ditt folk, genom svärd, hunger och
      pest, såsom HERREN har sagt att det skall ske med det folk som
      icke vill tjäna konungen i Babel?
 14.  Hören alltså icke på de profeters ord, som säga till eder "I
      skolen icke komma att tjäna konungen i Babel"; ty de profetera
      lögn för eder.
 15.  Jag har icke sänt dem, säger HERREN; det är de själva som
      profetera lögn i mitt namn, och de komma så åstad att jag måste
      driva eder bort, så att I förgåns, jämte de profeter som
      profetera för eder.
      >Jer. 14,14. 23,21, 20, 29,9.

 16.  Och till prästerna och till hela detta folk talade jag ooh sade:
      Så säger HERREN: Hören icke på edra profeters ord, när de
      profetera för eder och säga: "Se, de kärl som höra till HERRENS
      hus skola nu snart föras tillbaka från Babel"; ty de profetera
      lögn för eder.
      >Jer. 28,3.
 17.  Hören icke på dem, utan tjänen konungen i Babel, så skolen I få
      leva.  Icke viljen I att denna stad skall bliva ödelagd?
 18.  Om de verkligen äro profeter och hava HERRENS ord, så må de
      lägga sig ut hos HERREN Sebaot, för att de kärl som ännu äro
      kvar i HERRENS hus och i Juda konungs hus och i Jerusalem icke
      också må föras bort till Babel
 19.  Ty så säger HERREN Sebaot om pelarna och havet och bäckenställen
      och det övriga som ännu är kvar här i staden,
      >1 Kon. 7,15, 23, 27. 2 Kon. 25,13 f.
 20.  darför att Nebukadnessar, konungen i Babel, icke tog det med
      sig, när han förde bort Jekonja, Jojakims son, Juda konung, från
      Jerusalem till Babel, jämte alla ädlingar i Juda och Jerusalem
      --
      >2 Kon. 24,12 f.
 21.  ja, så säger HERREN Sebaot, Israels Gud, om det som ännu är kvar
      här i HERRENS hus och i Juda konungs hus och i Jerusalem:
 22.  Till Babel skall det föras, och där skall det förbliva ända till
      den dag då jag ser därtill, säger HERREN, och för det upp till
      denna plats igen.
      >>2 Krön. 36,22. Esr. 1,1, 7. Jer. 29,10.



                         Jeremia, 28 Kapitlet

               Jeremia och den falske profeten Hananja.

  1.  Men samma år, i begynnelsen av Sidkias, Juda konungs, regering,
      i femte månaden av hans fjärde regeringsår, talade profeten
      Hananja, Assurs son, från Gibeon, så till mig i HERRENS hus, i
      prästernas och allt folkets närvaro; han sade:
  2.  "Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Jag skall sönderbryta den
      babyloniske konungens ok.
  3.  Inom två års tid skall jag föra tillbaka till denna plats alla
      de kärl i HERRENS hus, som Nebukadnessar, konungen i Babel, har
      tagit bort ifrån denna plats och fört till Babel.
      >Jer. 27,16.
  4.  Och Jekonja, Jojakims son, Juda konung, och alla fångar ifrån
      Juda, som hava kommit till Babel, skall jag föra tillbaka till
      denna plats, säger HERREN; ty jag skall sönderbryta den
      babyloniske konungens ok."

      >2 Kon. 24,12 f.
  5.  Men profeten Jeremia svarade profeten Hananja, i närvaro av
      prästerna och allt det folk som stod i HERRENS hus;
  6.  profeten Jeremia sade: "Amen.  Så göre HERREN.  Det som du har
      profeterat må HERREN uppfylla, i det att han för tillbaka från
      Babel till denna piats de kärl som funnos i HERRENS hus, så ock
      alla fångarna.
  7.  Men hör dock detta ord som jag vill tala inför dig och allt
      folket.
  8.  Forna tiders profeter, de som hava varit före mig och dig, hava
      mot mäktiga länder och stora riken profeterat om krig, olycka
      och pest.
  9.  Därför, om nu en profet profeterar om lycka, så kan man först då
      när den profetens ord går i fullbordan veta att han är en profet
      som HERREN i sanning har sänt."
      >5 Mos. 18,21 f.

 10.  Då tog profeten Hallanja oket från profeten Jeremias hals och
      bröt sönder det.
      >Jer. 27,2.
 11.  Och Hananja sade i allt folkets närvaro: "Så säger HERREN: Just
      så skall jag inom två års tid bryta sönder den babyloniske
      konungen Nebukadnessars ok och taga det från alla folkens hals."
      Men profeten Jeremia gick sin väg.
 12.  Sedan, efter det att profeten Hananja hade brutit sönder oket
      och tagit det från profeten Jeremias hals, kom HERRENS ord till
      Jeremia; han sade:
 13.  "Gå åstad och säg till Hananja: Så säger HERREN: Ett ok av trä
      har du brutit sönder, men i dess ställe har du skaffat ett ok av
      järn.
 14.  Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ett ok av järn skall jag
      sätta på alla dessa folks hals, för att de må tjäna
      Nebukadnessar, konungen i Babel; ty honom skola de tjäna.  Ja ock
      markens djur har jag givit honom."
      >Jer.27,6.
 15.  Och profeten Jeremia sade ytterligare till profeten Hananja:
      "Hör, du Hananja: HERREN har icke sänt dig; du har förlett detta
      folk att sätta sin lit till lögn.
 16.  Därför säger HERREN så: Se, jag skall taga dig bort ifrån
      jorden.  I detta år skall du dö, eftersom du har predikat avfall
      från HERREN."
      >Jer. 29,32.
 17.  Och samma år, i sjunde månaden, dog profeten Hananja.



                         Jeremia, 29 Kapitlet

               Brev från Jeremia till de fångna judarna
               i Babel.  Två falska profeter.  Straffdom
                             över Semaja.

  1.  Detta ar vad som stod i det brev som profeten Jeremia sände från
      Jerusalem till de äldste som ännu levde kvar i fångenskapen, och
      till prästerna och profeterna och allt folket, dem som
      Nebukadnessar hade fört bort ifrån Jerusalem till Babel,
  2.  sedan konung Jekonja hade givit sig fången i Jerusalem, jämte
      konungamodern och hovmännen, Judas och Jerusalems furstar, så
      ock timmermännen och smederna.
      >2 Kon. 24,12 f. Jer. 24,1.
  3.  Han sände brevet genom Eleasa, Safans son, och Gemarja, Hilkias
      son, när Sidkia, Juda konung, sände dessa till Babel, till
      Nebukadnessar, konungen i Babel; det lydde så:

  4.  Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud, till alla de fångar som jag
      har låtit föra bort ifrån Jerusalem till Babel:
  5.  Byggen hus och bon i dem; planteren trädgårdar ooh äten deras
      frukt.
  6.  Tagen hustrur, och föden söner och döttrar; och tagen hustrur åt
      edra söner och given edra döttrar åt män, och må dessa föda
      söner och döttrar; och föröken eder där, och förminskens icke.
  7.  Och söken den stads bästa, dit sag har fört eder bort i
      fångenskap, och bedjen för den till HERREN; ty då det går den
      väl, så går det ock eder val.
      >Bar. 1,11.
  8.  Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Låten icke bedraga eder
      av de profeter som äro bland eder, ej heller av edra spåman, och
      akten icke på de drömmar som I drömmen.
      >Jer. 27,9 f., 14 f.
  9.  Ty man profeterar lögn för eder i mitt namn; jag har icke sänt
      dem, säger HERREN.
      >Jer. 14,14. 23,21.

 10.  Ty så säger HERREN: Först när sjuttio år hava gått till ända i
      Babel, skall jag se till eder och uppfylla på eder mitt
      löftesord att föra eder tillbaka till denna plats.
      >2 Krön. 36,21 f. Esr. 1,1. Jer. 25,12. 27,22. Dan. 9,2. Sak. 1,12.
 11.  Jag vet väl vilka tankar jag har för eder, säger HERREN,
      nämligen fridens tankar och icke ofärdens, till att giva eder en
      framtid och ett hopp.
      >Ords. 23,18. 24,20.
 12.  Och I skolen åkalla mig och gå åstad och bedja till mig, och jag
      vill höra på eder.
      >Matt. 7,7.
 13.  I skolen söka mig, och I skolen ock finna mig, om I frågen efter
      mig av allt edert hjärta.
      >5 Mos. 4,29.
 14.  Ty jag vill låta mig finnas av eder, säger HERREN; och jag skall
      åter upprätta eder och skall församla eder från alla de folk och
      alla de arter till vilka jag har drivit eder bort, säger HERREN;
      och jag skall låta eder komma tillbaka till denna plats,
      varifrån jag har lålit föra eder bort i fångenskap.
      >5 Mos. 30,1 f. Ps. 106,45. Jer. 30,3, 18. 33,7, 26. 2 Mack. 2,18.
 15.  Detta skriver jag, därför att I sägen: "HERREN har låtit
      profeter uppstå åt oss i Babel."

 16.  Ty så säger HERREN om den konung som sitter på Davids tron, och
      om allt det folk som bor i denna stad, edra bröder som icke hava
      med eder gått bort i fångenskap,
 17.  ja, så säger HERREN Sebaot: Se, jag skall sända mot dem svärd,
      hungersnöd och pest, och låta dem räknas lika med odugliga
      fikon, som äro så usla att man icke kan äta dem.
      >Jer. 24,8 f.
 18.  Ja, jag skall förfölja dem med svärd, hungersnöd och pest, och
      göra dem till en varnagel för alla riken på jorden, till ett
      exempel som man nämner, när man förbannar, till ett föremål för
      häpnad, begabberi och smälek bland alla de folk tiil vilka jag
      skall driva dem bort --
 19.  detta därför att de icke ville höra mina ord, säger HERREN, när
      jag titt och ofta sände till dem mina tjällare profeterna.  Ty I
      villen ju icke höra, säger HERREN.
      >Jer. 7,25 f. 25,4 f.

 20.  Men hören nu I HERRENS ord, alla I fångna som jag från Jerusalem
      har sänt bort till Babel:
 21.  Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud, om Ahab, Kolajas son, och
      om Sidkia, Maasejas son, som i mitt namn profetera lögn för
      eder: Se, jag skall giva dem i Nebukadressars, den babyloniske
      konungens, hand, och han skall låta dräpa dem inför edra ögon.
 22.  Och alla fångar ifrån Juda, som äro i Babel, skola från dem
      hämta ett förbannelsens ord; de skola "HERREN göre med dig såsom
      med Sidkia och Ahab, vilka Babels konung lät steka i eld."
 23.  De hava ju gjort vad som är ens galenskap i Israel, de hava
      begått äktenskapsbrott med varaandras hustrur och hava fört
      lögnaktigt tal i mitt namn, sådant som jag icke hade bjudit
      dem.  Jag är den som vet det och betygar det, säger HERREN.
      >Jer. 23,14,

 24.  Och till nehelamiten Semaja skall du säga sålunda:
 25.  Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Du har i ditt namn sänt
      brev till allt folket i Jerusalem oah till prästen Sefanja,
      Maasejas son, och till alla de andra prästerna, så lydande:
 26.  "HERREN har satt dig till präst i prästen Jojadas ställe, för
      att i HERRENS hus skall finnas tillsyningsmän över alla
      vanvettingar som profetera, så att du kan sätta sådana i stock
      och halsjärn.
 27.  Varför har du då icke näpst Jeremia från Anatot, som profeterar
      för eder?
 28.  Därigenom att du har underlåtit detta har han kunnat sända bud
      till oss i Babel och låta säga: 'Ännu är lång tid kvar, byggen
      eder hus och bon i dem, och planteren trädgårdar och äten deras
      frukt.'"
 29.  Och prästen Sefanja har läst upp detta brev för profeten
      Jeremia.
 30.  Och nu har HERRENS ord kommit till Jeremia, han har sagt:
 31.  Sänd bud till alla de fångna och låt säga dem: Så säger HERREN
      om nehelarniten Semaja: Eftersom Semaja, utan att vara sänd av
      mig, har profeterat för eder oah förlett eder att sätta eder lit
      till lögn,
 32.  därför säger HERREN så: Se, jag skall hemsöka nehelamiten Semaja
      och hans avkomlingar.  Ingen av dem skall få bo ibland detta
      folk, och han skall icke få se det goda som jag vill göra med
      mitt folk, säger HERREN.  Ty han har predikat avfall från
      HERREN.
      >Jer. 28,16.



                         Jeremia, 30 Kapitlet

                      Förlossningen ifrån Babel.

  1.  Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN; han sade:
  2.  Så säger HERREN, Israels Gud: Teckna upp åt dig i en bok alla de
      ord som jag har talat till dig.
  3.  Ty se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag åter skall
      upprätta mitt folk, Israel och Juda, säger HERREN, och låta dem
      komma tillbaka till det land som jag har givit åt deras fäder;
      och de skola taga det i besittning.
      >Jer. 29,14
  4.  Och detta är vad HERREN har talat om Israel och Juda.
  5.  Så säger HERREN:

        Ett förfärans rop fingo vi höra;
            förskräckelse utan någon räddning!
  6.    Frågen efter och sen till:
            pläga då män föda barn?
        Eller varför ser jag alla män
        hålla sina händer på länderna såsom kvinnor i barnsnöd, och
        varför hava alla ansikten blivit så dödsbleka?
      >Jer. 13,8. Jer. 4,31.
  7.    Ve!  Detta är en stor dag,
            en sådan att ingen är den lik.
        Ja, en tid av nöd är inne för Jakob;
            dock skall han bliva frälst därur.
      >Joel 2,11. Am. 5,18. Sef. 1,15.
  8.    Och det skall ske på den tiden,
            Säger HERREN Sebaot,
        att jag skall bryta sönder oket och taga det från din hals
            och slita av dina band.
        Ja, inga främmande skola längre
            tvinga honom att tjäna sig,
  9.    utan han skall få tjäna HERREN, sin Gud,
            och David, sin konung,
        ty honom skall jag låta uppstå åt dem.
      >Hes. 34,23. 37,24. Hos. 3,5.
 10.    Så frukta nu icke, du min tjänare Jakob, säger HERREN.
            och var ej förfärad du Israel;
        ty se, jag skall frälsa dig ur det avlägsna landet,
            och dina barn ur deras fångenskaps land.
        Och Jakob skall få komma tillbaka
            och leva i ro och säkerhet,
            och ingen skall förskräcka honom.
      >Jer. 41,13 f. 43,5. 44,2. Jer. 46,27 f.
 11.    Ty jag är med dig, säger HERREN, till att frälsa dig.
        Ja, jag skall göra ände på alla de folk;
        bland vilka jag har förstrött dig;
        men på dig vill jag icke alldeles göra ände,
        jag vill blott tukta dig med måtta;
        ty alldeles ostraffad kan jag ju ej låta dig bliva.
      >Jer. 4,27. 5,18. 10,24.

 12.    Ty så säger HERREN:
        Ohelbar är din skada,
            oläkligt det sår du har fått.
      >Jer. 14,17. 15,18. Klag. 2,13.
 13.    Ingen tager sig an din sak, så att han sköter ditt sår;
            ingen helande läkedom finnes för dig.
      >Jer. 46,11.
 14.    Alla dina älskare hava förgätit dig;
            de fråga icke efter dig.
        Ty såsom man slår en fiende, så har jag slagit dig,
            med grym tuktan,
        därför att din missgärning var så stor
            och dina synder så många.
 15.    Huru kan du klaga över din skada,
            över att bot ej finnes för din plåga?
        Därför att din missgärning var så stor
            och dina synder så många,
            har jag gjort dig detta.

 16.    Så skola då alla dina uppätare
            nu bliva uppätna,
        och alla dina ovänner skola allasammans gå i fångenskap;
        dina skövlare skola varda skövlade,
        och alla dina plundrare skall jag lämna till plundring.
      >Jes. 33,1.
 17.    Ty jag vill hela dina sår
        och läka dig från de slag du har fått, säger HERREN,
        då man nu kallar dig "den fördrivna",
        "det Sion som ingen frågar efter".
      >Jer. 33,6.

 18.    Så säger HERREN:
        Se, jag skall åter upprätta Jakobs hyddor
        och förbarma mig över hans boningar;
        staden skall åter bliva uppbyggd på sin höjd,
        och palatset skall stå på sin rätta plats.
 19.    Ifrån folket skall ljuda tacksägelse
        och rop av glada människor.
        Jag skall föröka dem, och de skola icke förminskas;
        jag skall låta dem komma till ära, och de skola ej aktas ringa.
      >Jes. 51,3.
 20.    Hans söner skola varda såsom fordom,
        hans menighet skall bestå inför mig,
        jag skall hemsöka alla hans förtryckare.
 21.    Hans väldige skall stamma från honom själv,
        och hans herre skall utgå från honom själv,
        och honom skall jag låta komma mig nära och nalkas mig;
        ty vilken annan vill våga sitt liv
        med att nalkas mig?  säger HERREN.
 22.    Och I skolen vara mitt folk
        och jag skall vara eder Gud.
      >Jer. 24,7. 31,1, 33.

 23.    Se, en stormvind från HERREN är här,
        hans förtörnelse bryter fram,
            en härjande storm!
        Över de ogudaktigas huvuden virvlar den ned.
      >Jer. 23,19 f.
 24.    HERRENS vredes glöd skall icke upphöra,
        förrän han har utfört och fullbordat sitt hjärtas tankar;
        i kommande dagar skolen I förnimma det.
31:1. [1]

[1]  Jer 30:1 hör egentligen hit, men återfinns nedan.  --Red
     för den elektroniska utgåvan.



  1.  På den tiden, säger HERREN, skall jag vara alla Israels
      släkters Gud, och de skola vara mitt folk.

                         Jeremia, 31 Kapitlet

                 Israels frälsning i kommande dagar.

  2.  Så säger HERREN:
            Det folk som undslipper svärdet
        finner nåd i öknen;
        Israel får draga åstad dit där det får ro.
  3.    Fjärran ifrån uppenbarade sig HERREN för mig:
        "Ja, med evig kärlek har jag älskat dig;
        därför låter jag min nåd förbliva över dig.
      >Jes. 54,8.
  4.    Ännu en gång skall jag upprätta dig,
        så att du varder upprättad, du jungfru Israel;
        ännu en gång skall du få utrusta dig med puka
        och draga ut i dans bland dem som göra sig glada.
      >2 Mos. 15,20. Dom. 11,34. Ps. 68,26.
  5.    Ännu en gång skall du få plantera vingårdar
        på Samariens berg,
        och planteringsmännen skola själva skörda frukten.
  6.    Ty en dag kommer, då vaktare skola ropa
        på Efraims berg:
        'Upp, låt oss draga till Sion,
        upp till HERREN, vår Gud.'"
      >Jes. 2,3. Mik. 4,2.

  7.    Ty så säger HERREN:
        Jublen i glädje över Jakob,
        höjen fröjderop över honom som är huvudet bland folken,
        Låten lovsång ljuda och sägen:
        HERRE, giv frälsning åt ditt folk,
        åt kvarlevan av Israel."
  8.    Ja, jag skall föra dem från nordlandet
        och församla dem från jordens yttersta ända --
        bland dem både blinda och halta,
        både havande kvinnor och barnaföderskor;
        i en stor skara skola de komma hit tillbaka.
  9.    Under gråt skola de komma,
        men jag skall leda dem, där de gå bedjande fram;
        Jag skall föra dem till vattenbäckar,
        på en jämn väg, där de ej skola stappla.
        Ty jag har blivit en fader för Israel,
        och Efraim är min förstfödde son.
      >2 Mos. 4,22. Jes. 63,16. Jer. 50,4.

 10.    Hören HERRENS ord, I hedna folk,
        och förkunnen det i havsländerna i fjärran;
        sägen: Han som förskingrade Israel skall ock församla det
        och bevara det, såsom en herde sin hjord.
      >Ps. 23,1. Jes. 40,11. Jer. 23,4. Hes. 34,23, 37,24. Joh. 10,11.

 11.    Ty HERREN skall förlossa Jakob
        och lösköpa honom ur den övermäktiges hand.
 12.    Och de skola komma och jubla på Sions höjd
        och strömma dit där HERRENS goda är,
        dit där man får säd, vin och olja
        och unga hjordar av får och fä;
        deras själ skall vara lik en vattenrik trädgård,
        och de skola icke vidare försmäkta.
      >Jes. 35,10. 58,11.
 13.    Då skola jungfrurna förlusta sig med dans;
        unga och gamla skola glädja sig tillsammans.
        Jag skall förvandla deras sorg i fröjd,
        trösta dem och glädja dem efter deras bedrövelse.
      >Ps. 30,12. 148,12 f. Joh. 16,20.
 14.    Och prästerna skall jag vederkvicka med feta rätter;
        och mitt folk skall bliva mättat av mitt goda, säger HERREN.

 15.  Så säger HERREN:
        Ett rop höres i Rama,
            klagan oeh bitter gråt;
        det är Rakel som begråter sina barn,
            hon vill icke låta trösta sig
        i sorgen över att hennes barn icke mer äro till.
      >Matt. 2,18.
 16.    Men så säger HERREN:
        Hör upp med din högljudda gråt,
        och låt dina ögon icke mer fälla tårar;
        ty ditt verk skall få sin lön, säger HERREN,
        och de skola vända tillbaka från sina fienders land.
 17.    Ja, det finnes ett hopp för din framtid, säger HERREN;
        dina barn skola vända tillbaka till sitt land.
      >Jer. 29,11.
 18.    Jag har nogsamt hört
            huru Efraim klagar:
        "Du har tuktat mig, ja, jag har blivit tuktad
            såsom en otämd kalv;
        tag mig nu åter, så att jag får vända åter;
            du är ju HERREN, min Gud.
      >Klag. 5,21.
 19.    Ty sedan jag har vänt mitt sinne,
            ångrar jag mig,
        och sedan jag har kommit till besinning,
            slår jag mig på länden;
        jag både blyges och skämmes,
            då jag nu bär min ungdoms smälek."
 20.    Är då Efraim for mig en så dyrbar son,
            är han mitt älsklingsbarn,
        eftersom jag alltjämt tänker på honom,
            huru ofta jag än har måst hota honom?
        Ja, så mycket ömkar sig mitt hjärta över honom;
        jag måste förbarma mig över honom,
            säger HERREN.

 21.    Sätt upp vägmärken för dig,
        res åt dig vägvisare;
        giv akt på vägen,
        på stigen där du vandrade.
        Och vänd så tillbaka, du jungfru Israel,
        vänd tillbaka till dessa dina städer.
 22.    Huru länge skall du göra bukter hit och dit,
        du avfälliga dotter?
        Se, HERREN vill skapa något nytt i landet:
        det bliver nu kvinnan som tager mannen i sitt beskärm.

 23.  Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: I Juda land med dess städer
      skall man ännu en gång, när jag åter har upprättat det, få säga
      det ordet: "HERREN välsigne dig, du rättfärdighetens boning, du
      heliga berg."
      >Jes. 1,26. 11,9. Sak. 8,3.
 24.  Och Juda folk med alla sina städer skall samlat bo däri, åkermän
      jämte vandrande herdar.
 25.  Ty jag skall vederkvicka trötta själar, ocll alla försmäktande
      själar skall jag mätta.
      >Ps.107,9. Matt. 11,28.

 26.  (Härvid uppvaknade jag och såg mig om, och min sömn hade varit
      ljuvlig.)

 27.  Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall beså Israels
      land och Juda land med säd av människor och med säd av djur.
 28.  Och likasom jag har vakat över dem till att upprycka, nedbryta,
      fördärva, förgöra och plåga, så vill jag nu vaka över dem till
      att uppbygga och plantera, säger HERREN.
      >Jes. 1,10. 18,7,9. 24,6.
 29.  På den tiden skall man icke mer säga: "Fäderna hava ätit sura
      druvor, och barnens tänder bliva ömma därav."
      >Klag. 5,7. Hes. 18,2. Syr. 30,10.
 30.  Nej, var och en skall dö genom sin egen missgärning; var man som
      äter sura druvor, hans tänder skola bliva ömma därav.

 31.    Se, dagar skola kommn, säger HERREN,
        då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus;
      >Jer. 32.40. Hebr. 8,8 f.
 32.    icke ett sådant förbund som det jag slöt med deras fäder
        på den dag då jag tog dem vid handen
        till att föra dem ut ur Egyptens land
        det förbund med mig, som de bröto,
        fastän jag var deras rätte herre, säger HERREN.
 33.    Nej, detta är det förbund som jag skall sluta med Israels hus
        i kommande dagar, säger HERREN:
        Jag skall lägga min lag i deras bröst
        och i deras hjärtan skall jag skriva den,
        och jag skall vara deras Gud,
        och de skola vara mitt folk.
      >Jer. 24,7 Hes. 11,19. 36,26. 2 Kor. 6,16.
 34.    Då skola de icke mer behöva undervisa varandra,
        icke den ene brodern den andre, och säga:
        "Lär känna HERREN";
        ty de skola alla känna mig,
        från den minste bland dem till den
        störste, säger HERREN.
        Ty jag skall förlåta deras missgärning,
        och deras synd skall jag icke mer komma ihåg.
      >Jes. 54,13. Mik. 7,18f. Joh. 6,46. Apg 10,43. Rom. 11,27.

 35.    Så säger HERREN,
        han som har satt solen till att lysa om dagen
        och månen och stjärnorna till att lysa om natten, i ordnad gång,
        han som rör upp havet, så att dess böljor brusa,
        han vilkens namn är HERREN Sebaot:
      >1 Mos. 1,14 f. Ps. 136,7 f. Jes. 51,15.
 36.    Först när denna ordning icke mer består inför mig, säger HERREN,
        först då skall Israels släkt upphöra
        att inför mig alltjämt vara ett folk.
      >Jer. 33,20 f., 25 f.
 37.    Ja, så säger HERREN:
        Först när himmelen varder uppmätt därovan
        och jordens grundvalar utrannsakade därnere,
        först då skall jag förkasta all Israels släkt,
        till straff för allt vad de hava gjort, säger HERREN.

 38.  Se, dagar skola komma, säger HERREN, då staden åter skall varda
      uppbyggd till HERRENS ära, från Hananeltornet intill Hörnporten.
      >Neh. 3,1. Sak. 14,10.
 39.  Och mätsnöret skall vidare dragas rätt fram mot Garebshöjden och
      skall sedan vändas mot Goa.
 40.  Och hela lik- och askdalen och alla fälten intill bäcken Kidron
      och intill hörnet vid Hästporten österut skola vara helgade åt
      HERREN.  Aldrig mer skall där tima någon omstörtning eller någon
      förstöring



                         Jeremia, 32 Kapitlet

                    Jeremias återköp under stadens
                  belägring.  Profetia om Judafolkets
                           återupprättelse.

  1.  Detta är det ord som från HERREN kom till Jeremia i Sidkias,
      Juda konungs, tionde regeringsår, vilket var Nebukadressars
      adertonde regeringsår.
  2.  Vid den tiden belägrade den babyloniske konungens här Jerusalem,
      och profeten Jeremia låg då fången i fängelsegården i Juda
      konungs hus.
      >2 Kon. 25,1 f.
  3.  Ty Sidkia, Juda konung, hade låtit spärra in honom, i det han
      sade: "Huru djärves du profetera och säga: 'Så säger HERREN: Se,
      jag skall giva denna stad i de babyloniske konungens hand, och
      han skall intaga den.
      >Jer. 21,7. 27,6. 34,2 f. 38,3.
  4.  Och Sidkia, Juda konung, skall icke undkommn kaldéernas hand,
      utan skall förvisso bliva given i den babyloniske konungens
      hand, så att han nödgas muntligen tala med honom ooh stå inför
      honom, öga mot öga.
      >Jer. 38,23. 39,7.
  5.  Och Sidkia skall av honom föras till Babel och skall förbliva
      där, till dess jag ser till honom, säger HERREN.  När I striden
      mot kaldeerna, skolen I icke hava någon framgång."

  6.  Och Jeremia sade: "HERRENS ord kom till mig; han sade:
  7.  Se, Hanamel, din farbroder Sallums son, skall komma till dig och
      säga: 'Köp du min åker i Anatot, ty du har såsom bördeman rätt
      att köpa den.'"
      >8 Mos. 25,24 f. Rut 4,9 f.
  8.  Och Hanamel, min farbroders son, kom till mig i fängelsegården,
      såsom HERREN hade sagt, och sade till mig: "Köp min åker i
      Anatot, i Benjamins land, ty du har arvsrätt därtill och är
      bördeman; så köp den då åt dig."  Då förstod jag att det var
      HERRENS ord
  9.  och köpte åkern av Hanamel, min farbroders son, i Anatot, och
      vägde upp penningarna åt honom, sjutton siklar silver.
 10.  Jag skrev ett köpebrev och förseglade det och tillkallade
      vittnen och vägde upp penningarna på en våg.
 11.  Och jag tog köpebrevet, såväl det förseglade, som innehöll
      avtalet och de särskilda bestämmelserna, som ock det öppna
      brevet,
 12.  och gav köpebrevet åt Baruk, son till Neria, son till Mahaseja,
      i närvaro av min frände Hanamel och de vittnen som hade
      underskrivit köpebrevet, och alla andra judar som voro
      tillstädes i fängelsegården.
 13.  Och jag bjöd Baruk, i deras närvaro, och sade:
 14.  Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Tag du dessa brev, både
      detta förseglade köpebrev och detta öppna brev, och lägg dem i
      ett lerkärl, för att de må vara i behåll för lång tid.
 15.  Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ännu en gång skall man
      komma att i detta land köpa hus och åkrar och vingårdar."

 16.  Och sedan jag hade givit köpebrevet åt Baruk, Nerias son, bad
      jag till HERREN och sade:
 17.  "Ack Herre, HERRE, du är ju den som har gjort himmel och jord
      genom din stora kraft och din uträckta arm.  Intet är så
      underbart att du icke skulle förmå det,
      >1 Mos. 18,14. Jer. 27,5. Luk. 1,37.
 18.  du som gör nåd med tusenden och vedergäller fädernas missgärning
      i deras barns sköte efter dem; du store och väldige Gud, vilkens
      namn är HERREN Sebaot;
      >2 Mos. 20,5 f. 34,7. 5 Mos. 5,9.
 19.  du som är stor i råd och mäktig i gärningar; du vilkens ögon äro
      öppna över människobarnens alla vägar, så att du giver åt var
      och en efter hans vägar och efter hans gärningara frukt;
      >2 Krön. 6,30. Job 34,21. Ps. 62,13. Ords. 5,21. Jer. 10,6.
      >16,17. 17,10.
 20.  du som gjorde tecken och under i Egyptens land, och som har
      gjort sådana intill denna dag, både i Israel och bland andra
      människor, och som har gjort dig ett namn, som är detsamma än i
      dag.
 21.  Du förde ditt folk Israel ut ur Egyptens land med tecken och
      under, med stark hand och uträckt arm, och genom stor
      förskräckelse.
      >2 Mos. 6,6. 13,3, 14. 32,11. 5 Mos. 4,34. 2 Sam. 7,23.
      >1 KrÖn. 17,21.
 22.  Och du gav dem detta land, som du med ed hade lovat deras fäder
      att giva dem, ett land som flyter av mjölk och honung.
      >Jer. 11,5.
 23.  Och de kommo och togo det i besittning, men de ville icke höra
      din röst och vandrade icke efter din lag; de gjorde intet av det
      du hade bjudit dem att göra.  Därför lät du all denna olycka
      vederfaras dem.
 24.  Se, belägringsvallarna gå redan så långt fram mot staden, att
      man kan intaga den och genom svärd, hungersnöd ooh pest är
      staden given i de kaldeiska belägrarnas hand.  Vad du hotade med,
      det har skett, och du har det nu inför dina ögon.
 25.  Och likvälj fastän staden är given i kaldeernas hand, sade du,
      Herre HERRE, till mig: 'Köp du åkern för penningar, och tag
      vittnen därpå'!"

 26.  Och HERRENS ord kom till Jeremia han sade: Se,
 27.  jag är HERREN, allt kötts Gud; skulle något vara så underbart
      att jag icke förmådde det?
      >4 Mos. 16,22.
 28.  Därför säger HERREN så: Se, jag vill giva denna stad i
      kaldeernas och Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand,
      och han skall intaga den.
 29.  Och kaldeerna, som belägra denna stad, skola komma och tända eld
      på staden och bränna upp den, tillika med de hus på vilkas tak
      man har tänt offereld åt Baal och utgjutit drickoffer åt andra
      gudar, till att förtörna mig.
      >Jer. 19,13.
 30.  Ty allt ifrån sin ungdom hava Israels barn och Juda barn
      allenast gjort vad ont är i mina ögon; ja, Israels barn hava med
      sina händers verk berett mig allenast förtörnelse, säger HERREN.
 31.  Ty allt ifrån den dag då denna stad byggdes ända till nu har den
      uppväckt min vrede och förtörnelse, så att jag måste förkasta
      den från mitt ansikte,
 32.  för all den ondskas skull som Israels barn och Juda barn med
      sina konungar, furstar, präster och profeter, både Juda män och
      Jerusa lems invånare, hava bedrivit, till att förtörna mig.
      >Neh. 9,34. Jer. 2,26 f. Dan. 9,8.
 33.  De vände ryggen till mig och icke ansiktet; och fastän de titt
      och ofta blevo varnade, ville de icke höra och taga emot tuktan.
 34.  De satte upp sina styggelser i det hus som är uppkallat efter
      mitt namn och orenade det så;
      >2 Kon. 21,4 f. Jer. 7,30 f. 23,11.
 35.  och Baalshöjderna i Hinnoms sons dal byggde de upp, för att där
      offra sina söner och döttrar åt Molok, fastän jsg aldrig kade
      bjudit dem att göra sådan styggelse eller ens tänkt mig något
      sådant; och så förledde de Juda till synd.
      >Mos. 18,21. Jer. 19,5.

 36.  Men så säger nu HERREN, Israels Gud, om denna stad, som I menen
      vara genom svärd, hungersnöd och pest given i den babyloniske
      konungens hand:
 37.  Se, jag skall församla dem ur alla de länder till vilka jag i
      min vrede och harm och stora förtörnelse har fördrivit dem, och
      jag skall föra dem tillbaka till denna plats och låta dem bo bär
      i trygghet.
      >5 Mos. 30,3. Jer. 30,10 f., 16 f.
 38.  Och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud.
      >Jer. 24,7. 30,22. 31,33.
 39.  Och jag skall giva dem alla ett och samma hjärta och lära dem en
      och samma väg, så att de frukta mig beständigt; för att det må
      gå dem väl, och deras barn efter dem.
      >Hes. 11,19 f. 36,26.
 40.  Och jag skall sluta med dem ett evigt förbund, så att jag icke
      upp hör att följa dem och göra dem gott; och min fruktan skall
      jag ingiva i deras hjärtan, så att de icke vika av ifrån mig.
      >Jer. 31,31 f.
 41.  Och jag skall hava min fröjd i att göra dem gott, och skall
      plantera dem i detta land med trofasthet, av allt mitt hjärta
      och all min själ.
      >5 Mos. 30,9.

 42.  Ty så säger HERREN: Likasom jag har låtit all denna stora olycka
      komma över detta folk, så skall jag ock låta allt det goda som
      jag lovade dem komma dem till del.
      >Jer. 18,7 f. 31,28.
 43.  Och man skall komma att köpa åkrar i detta land, om vilket I
      sägen att det är en ödemark, där varken människor eller djur
      kunna bo, och att det är givet i kaldeernas hand.
 44.  Ja, åkrar skall man köpa för penningar, och man skall skriva och
      försegla köpebrev och tillkalla vittnen i Benjamins land, i
      Jerusalems omnejd och i Juda städer, både i Bergsbygdens och i
      Låglandets och i Sydlandets städer; ty jag skall åter upprätta
      dem, säger HERREN.



                         Jeremia, 33 Kapitlet

                     Löften om Judas och Israels
                återupprättelse och om "en rättfärdig
                       telning" av Davids ätt.

  1.  Och HERRENS ord kom till Jeremia för andra gången, medar han
      ännu var inspärrad i fängelsegården; han sade:
      >Jer. 32,2
  2.  Så säger HERREN, han som ock utför sitt verk, HERREN, som
      bereder det för att låta det komma till stånd, han vilkens namn
      är HERREN:
      >2 Mos. 15,3.
  3.  Ropa till mig, så vill jag svara dig och förkunna för dig stora
      och förunderliga ting, som du icke känner.
  4.  Ty så säger HERREN, Israels Gud, om husen i denna stad och om
      Juda konungars hus, som nu brytas ned för belägringsvallarna och
      värden:
      >Jes. 22,10.
  5.  Man har kommit hitin för att strida med kaldeerna, och man skall
      så fylla husen med döda kroppar av människor som jag har slagit
      i min vrede och förtörnelse, människor som genom all sin ondska
      hava vållat att jag har måst dölja mitt ansikte för denna stad.
  6.  Dock, jag skall hela dess sår och skaffa läkedom och läka dem,
      och jag skall låta dem skåda frid och trygghet i överflöd.
      >Jer. 30,17
  7.  Och jag skall åter upprätta Juda och Israel och uppbygga dem, så
      att de bliva såsom förut.
      >Jer. 29,14.
  8.  Och jag skall rena dem från all missgärning varmed de hava
      syndat mot mig, och förlåta alla missgärningar genom vilka de
      hava syndat mot mig och avfallit från mig.
      >Jer. 31,34. Hes. 36,25. Sak. 13,1. Apg. 10,43.
  9.  Och staden skall bliva mig till fröjd och berömmelse, och till
      lov ooh ära inför alla jordens folk, när de få höra allt det
      goda som jag gör med dem; och de skola förskräckas och darra vid
      åsynen av all den lycka och all den framgång som jag bereder
      henne.

 10.  Så säger HERREN: På denna plats, om vilken I sägen att den är så
      öde att varken människor eller djur kunna bo där, ja, här i Juda
      städer och på Jerusalems gator, som äro så ödelagda att inga
      människor, inga invånare, inga djur där finnas,
      >Jer. 3#,43.
 11.  här skall man ännu en gång höra fröjderop och glädjerop, rop för
      brudgum och rop för brud, rop av människor som säga: "Tacken
      HERREN Sebaot, ty HERREN är god, ty hans nåd varar
      evinnerligen", och av människor som frambära lovoffer i HERRENS
      hus.  Ty jag vill åter upprätta landet, så att det bliver såsom
      förut, säger HERREN.
      >Jer. 7,34. 16,9. 25,10. Ps. 118,1. 136,1 f.

 12.  Så säger HERREN Sebaot: På denna plats, som nu är så öde att
      varken människor eller ens djur kunna bo här, ja ock i alla
      hithörande städer, här skola åter en gång finnas betesmarker där
      herdar kunna låta sina hjordar lägra sig.
 13.  I Bergsbygdens, Låglandets och Sydlandets städer, i Benjamins
      land i Jererusalems omnejd och i andra Juda städer skola ännu en
      gång hjordar draga fram, förbi herdar som räkna dem, säger
      HERREN.
      >Jer. 17,26.

 14.  Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall uppfylla det
      löftesord som jag har talat om Israels hus och angående Juda
      hus.
      >Jer. 29,10

 15.    I de dagarna och på den tiden
            skall jag låta en rättfärdig telning
            växa upp åt David.
        Han skall skaffa rätt
            och rättfärdighet på jorden.
      >Jes. 11,1. Jer. 23,5 f. Sak. 3,8. 6,12.
 16.    I de dagarna skall Juda varda frälst
        och Jerusalem bo i trygghet;
        och man skall kalla det så:
        HERREN vår rättfärdighet.

 17.  Ty så säger HERREN: Aldrig skall den tid komma, då icke en
      avkomling av David sitter på Israels hus' tron,
      >2 Sam. 7,16. 1 Kon. 2,4. 8,25. 9,5.
 18.  aldrig den tid då icke en avkomling av de levitiska prästerna
      gör tjänst inför mig och alla dagar bär fram brännoffer och
      förbränner spisoffer och anställer slaktoffer.

 19.  Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade:
 20.  Så säger HERREN: Först när I gören om intet mitt förbund med
      dagen och mitt förbund med natten, så att det icke bliver dag
      och natt i rätt tid,
 21.  först då skall mitt förbund med min tjänare David bliva om
      intet, så att icke längre en avkomling av honom sitter såsom
      konung på hans tron, och först då mitt förbund med de levitiska
      prästerna, som göra tjänst åt mig.
 22.  Lika oräknelig som himmelens härskara är, och lika otalig som
      sanden är i havet, lika talrik skall jag låta min tjänare Davids
      säd bliva och lika många leviterna, som göra tjänst åt mig.
      >1 Mos. 15,5. 22,17.

 23.  Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade:
 24.  Har du icke märkt huru detta folk talar och säger: "De båda
      släkter som HERREN utvalde, dem har han förkastat"?  Och så säga
      de föraktligt om mitt folk att det icke mer synes dem vara ett
      folk.
 25.  Men så säger HERREN: Om mitt förbund med dag och natt icke är
      beståndande, och om jag icke har stadgat en fast ordning för
      himmel och jord,
 26.  allenast då skall jag förkasta Jaobs och Davids, min tjänares,
      säd, så att jag icke mer av hans säd tager dem som skola råda
      över Abranams, Isaks och Jakobs säd.  Ty jag skall åter upprätta
      dem och förbarma mig över dem.



                         Jeremia, 34 Kapitlet

                  Sidkias blivande öde.  Friårsbrott.

  1.  Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN, när
      Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin här och med alla
      de riken på jorden, som lydde under hans välde, och med alla
      folk angrep Jerusalem och alla dess lydstader; han sade:
      >2 Kon. 25,1 f.
  2.  Så säger HERREN, Israels Gud: Gå åstad och säg till Sidkia, Juda
      konung, ja, säg till honom: Så säger HERREN: Se, jag skall giva
      denna stad i den babyloniske konungens hand, och han skall
      bränna upp den i eld.
      >Jer. 32,3 f. 38,3.
  3.  Och du själv skall icke kunna undkomma hans hand, utan skall
      förvisso bliva gripen och given i hans hand, så att du nödgas
      stå inför konungen i Babel, öga mot öga; och han skall muntligen
      tala med dig, och du skall komma till Babel.
  4.  Men hör HERRENS ord, du Sidkia, Juda konung: Så säger HERREN om
      dig: Du skall icke dö genom svärd.
  5.  Nej, i frid skall du dö; och likasom man har anställt
      förbränning till dina fäders, de förra konungarnas, ära, deras
      som hava varit före dig, så skall man ock anställa förbränning
      till din ära och hålla dödsklagan efter dig: "Ack ve, Herre!"
      Ty detta har jag talat, säger HERREN.
      >2 Krön. 16,14. Jer. 22,18.

  6.  Och profeten Jeremia talade till Sidkia, Juda konung, allt detta
      i Jerusalem,
  7.  under det att den babyloniske konungens här belägrade Jerusalem
      och allt som ännu återstod av städer i Juda, nämligen Lakis och
      Aseka; ty dessa voro de enda av Juda städer, som ännu voro kvar
      och voro befästa.
      >Jos. 15,35, 39 2 Krön 11,5, 9.

  8.  Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN, sedan konung
      Sidkia hade slutit ett förbund med allt folket i Jerusalem därom
      att de bland sig skulle utropa frihet,
  9.  så att var och en skulle släppa sin träl och sin trälinna fria,
      om det var en hebreisk man eller kvinna, på det att icke den ene
      juden skulle hava den andre till träl.
 10.  Och detta hörsammades av alla furstarna och allt folket, av dem
      som hade varit med om forbundet och lovat att var och en skulle
      släppa sin träl och sin trälinna fria, så att han icke mer
      skulle hava dem till trälar; de hörsammade det och släppte dem.
 11.  Men sedermera andrade de sig och togo tillbaka de trälar och
      tralinnor som de hade släppt fria, och gjorde dem åter till
      tralar och trälinnor.
 12.  Då kom HERRENS ord till Jeremia från HERREN; han sade:
 13.  Så säger HERREN, Israels Gud: Jag själv slöt ett förbund med
      edra fäder på den tid då jag förde dem ut ur Egyptens land, ur
      träldomshuset; jag sade:
 14.  "När sju år äro förlidna, skall var Dch en av eder släppa sin
      broder, hebreen, som har sålt sig åt dig och tjänat dig i sex
      år; du skall då släppa honom fri ur din tjänst."  Dock ville edra
      fäder icke höra på mig eller böja sina öron därtill.
      >2 Mos. 21,2. 3 Mos. 25,39 f. 5 Mos. 15,12.
 15.  Men I haven nyss vänt om och gjort vad rätt är i mina ögon, i
      det att I haven utropat frihet var och en för sin broder.  Och I
      haven härom slutit ett förbund inför mitt ansikte, i det hus som
      är uppkallat efter mitt namn.
 16.  Men nu haven I åter ändrat eder och ohelgat mitt namn och tagit
      tillbaka var och en sin träl och sin trälinna, dem som I haden
      släppt fria till att gå vart de ville; ja, I haven nu åter gjort
      dem till edra trälar och trälinnor.
 17.  Därför säger HERREN så: I haven icke hört på mig och utropat
      frihet var och en för sin broder och sin nästa Så utropar då
      jag, säger HERREN, för eder frihet att hemfalla åt svärd, pest
      och hungersnöd; ja, jag skall göra eder till en varnagel för
      alla riken på jorden.
 18.  Och de män som hava överträtt mitt förbund och icke hållit
      förplikelserna vid det förbund de slöto inför mitt ansikte --
      vid kalven som av dem blev huggen i två stycken, mellan vilka de
      gingo --
      >1 Mos. 15,10.
 19.  dessa män, nämligen Judas och Jerusalems furstar, hovmännen och
      prästerna och allt folket i landet, som gingo mellan styckena av
      kalven,
 20.  dem skall jag giva i deras fienders hand, i de mäns hand, som
      stå efter deras liv; och deras döda kroppar skola bliva mat åt
      himmelens fåglar och markens djur.
      >5 Mos. 28,26. Jer. 7,33. 16,4.
 21.  Och Sidkia, Juda konung, med hans furstar skall jag giva i deras
      fienders hand, i de mäns hand, som stå efter deras liv, och i
      händerna på den babyloniske konungens här, som nu har dragit
      bort ifrån eder.
 22.  Se, jag skall giva dem befallning, säger HERREN, att de åter
      skola draga mot denna stad oah belägra den; och de skola då
      intaga den och bränna upp den i eld.  Och Juda städer skall jag
      göra till en ödemark, där ingen bor.
      >2 Kon. 25,9. Jer. 37,8.



                         Jeremia, 35 Kapitlet

               Rekabiternas trofasthet och Judafolkets
                              trolöshet.

  1.  Detta ar det ord som kom till Jeremia från HERREN i Jojakims,
      Josias sons, Juda konungs, tid; han sade
  2.  Gå bort till rekabiternas släkt och tala med dem, och för dem
      till HERRENS hus, in i en av kamrarna, och giv dem vin att
      dricka.
      >1 Kron. 2,55.

  3.  Då tog jag med mig Jaasanja, son till Jeremia, son till
      Habassinja, jämte hans bröder och alla hans söner ooh
      rekabiternas hela övriga släkt,
  4.  och förde dem till HERRENS hus, in i den kammare som innehades
      av sönerna till gudsmannen Hanan, Jigdaljas son, den kammare som
      ligger bredvid furstarnas, ovanom dörrvaktaren Maasejas, Sallums
      sons, kammare.
  5.  Och jag satte fram för rekabiternas släkt kannor, fulla med vin,
      så ock bägare, och sade till dem: "Dricken vin?"
  6.  Men de svarade: "Vi dricka icke vin.  Ty vår fader Jonadab,
      Rekabs son, har bjudit oss och sagt: 'I och edra barn skolen
      aldrig dricka vin;
      >2 Kon. 10,15.
  7.  och hus skolen I icke bygga, och säd skolen I icke så, och
      vingårdar skolen I icke plantera, ej heller äga sådana, utan I
      skolen bo i tält i all eder tid, för att I mån länge leva i det
      land där I bon såsom främlingar.'
  8.  Och vi hava hörsammat vår fader Jonadabs, Rekabs sons,
      befallning, i allt vad han har bjudit oss, så att vi med våra
      hustrur och våra söner och döttrar aldrig dricka vin,
  9.  ej heller bygga hus till att bo i, ej heller äga vingårdar eller
      åkrar eller säd.
 10.  Vi hava alltså bott i tält och hava hörsammat ooh gjort allt vad
      vår fader Jonadab har bjudit oss.
 11.  Men när Nebukadressar, konungen i Babel, drog upp och föll in i
      landet, sade vi: 'Välan, vi vilja begiva oss till Jerusalem,
      undan kaldeernas och arameernas här.'  Och så bosatte vi oss i
      Jerusalem."

 12.  Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade:
 13.  Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Gå åstad och säg till Juda
      män och till Jerusalems invånare: Skolen I då icke taga emot
      tuktan, så att I hören mina ord, säger HERREN?
 14.  Det bud som Jonadab, Rekabs son, gav sina barn, att de icke
      skulle dricka vin, det har blivit iakttaget, och ännu i dag
      dricka de icke vin, av hörsamhet mot sin faders bud.  Men själv
      har jag titt och ofta talat till eder, och I haven dock icke
      hörsammat mig.
 15.  Och titt och ofta har jag sänt till eder alla mina tjänare
      profeterna och låtit säga: "Vänden om, var och en från sin onda
      väg, och bättren edert väsende, och följen icke efter andra
      gudar, så att I tjänen dem; då skolen I få bo i det land som jag
      har givit åt eder och edra fäder."  Men I böjden icke edert öra
      därtill och hörden icke på mig.
      >2 Kon. 17,13. Jer. 18,11. 25,4 f.
 16.  Eftersom nu detta folk icke har hörsammat mig, såsom Jonadabs,
      Rekabs sons, barn hava iakttagit det bud som deras fader gav
      dem,
 17.  därför säger HERREN, härskarornas Gud, Israels Gud, så: Se, över
      Juda och över alla Jerusalems invånare skall jag låta all den
      olycka komma, som jag har förkunnat över dem, därför att de icke
      hörde, när jag talade till dem, och icke svarade, när jag
      kallade på dem.
      >Jes. 65,12. 66,4. Jer. 7,18.

 18.  Och till rekabiternas släkt sade Jeremia: Så säger HERREN
      Sebaot, Israels Gud: Därför att I haven hörsammat eder fader
      Jonadabs bud och hållit alla hans bud och i alla stycken gjort
      såsom han har bjudit eder,
 19.  därför säger HERREN Sebaot, Israels Gud, så: Aldrig skall den
      tid komma, då icke en avkomling av Jonadab, Rekabs son, står
      inför mitt ansikte.



                         Jeremia, 36 Kapitlet

               Jeremia låter uppteckna sina profetior.
                    De brännas upp av Jojakim, men
                   upptecknas på nytt.  Profetia mot
                               Jojakim.

  1.  I Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjärde regeringsår kom
      detta ord till Jeremia från HERREN; han sade:
      >Jer. 25,1 f.
  2.  Tag dig en bokrulle och teckna däri upp allt vad jag har talat
      till dig angående Israel och Juda och alla hednafolk, från den
      dag då jag först talade till dig i Josias tid ända till denna
      dag.
      >Jer. 30,2.
  3.  Kanhända skall Juda hus, när de höra all den olycka som jag har
      i sinnet att göra dem, vända om, var och en från sin onda vag,
      och så skall jag förlåta dem deras missgärning och synd.
      >Jer. 26,3.

  4.  Då kallade Jeremia till sig Baruk, Nerias son; och efter
      Jeremias diktamen tecknade Baruk i en bokrulle upp alla de ord
      som HERREN hade talat till honom.
      >Jer. 32,12.
  5.  Och Jeremia bjöd Baruk och sade: "Jag är själv under tvång, så
      att jag icke kan begiva mig till HERRENS hus.
  6.  Men gå du dit; och ur den rulle som du har skrivit efter min
      diktamen må du därpå fastedagen läsa UPP HERRENS ord inför
      folket i HERRENS hus.  Inför hela Juda, så många som komma in
      från sina städer, må du ock läsa upp dem.
  7.  Kanhända skola de då bönfalla inför HERREN och vända om, var och
      en från sin onda väg.  Ty stor är den vrede och förtörnelse som
      HERREN har uttalat över detta folk."
  8.  Och Baruk, Nerias son, gjorde alldeles såsom profeten Jeremia
      hade bjudit honom: i HERRENS hus läste han ur boken upp HERRENS
      ord.

  9.  I Jojakims, Josias sons, Juda konungs, femte regeringsår, i
      nionde månaden, utlystes nämligen en fasta inför HERREN, vilken
      hölls av allt folket i Jerusalem och av allt det folk som från
      Juda städer hade kommit till Jerusalem.
 10.  Då läste Baruk ur boken upp Jeremias ord; han läste upp dem i
      HERRENS hus, i sekreteraren Gemarjas, Safans sons, kammare på
      den övre förgården, vid ingången till nya porten på HERRENS hus,
      inför allt folket.
      >Jer. 26,10.
 11.  När nu Mika; son till Gemarja, son till Safan, hade hört alla
      HERRENS ord uppläsas ur boken,
 12.  gick han ned till konungshuset och in i sekreterarens kammare;
      där sutto då alla furstarna: sekreteraren Elisama, Delaja,
      Semajas son, Elnatan, Akbors son, Gemarja, Safans son, Sidkia,
      Hananjas son, och alla de andra furstarna.
 13.  Och Mika omtalade för dem allt vad han hade hört Baruk läsa upp
      ur boken inför folket.
 14.  Då sände alla furstarna Jehudi, son till Netanja, son till
      Selemja, Kusis son, åstad till Baruk och läto säga honom: "Tag
      med dig den rulle varur du har läst infor folket, och kom hit."
      Och Baruk, Nerias son, tog rullen med sig och kom till dem.
 15.  Då sade de till honom: "Sätt dig ned och läs den inför oss."
      Och Baruk läste inför dem.
 16.  När de då hörde allt som stod där, sågo de med förskräckelse på
      varandra och sade till Baruk: "Vi måste omtala för konungen allt
      som står här."
 17.  Och de frågade Baruk och sade: "Tala om för oss huru det skedde
      att du efter hans diktamen tecknade upp allt detta."
 18.  Baruk svarade dem: "Han dikterade för mig allt detta, och jag
      tecknade upp det i boken med bläck.
 19.  Då sade furstarna till Baruk: "Gå och göm dig, du jämte Jeremia,
      och låten ingen veta var I ären."

 20.  Därefter, sedan de hade lämnat rullen i förvar i sekreteraren
      Elisamas kammare, gingo de in till konungen på förgården och
      omtalade så allt för konungen.
 21.  Då sände konungen Jehudi att hämta rullen; och denne hämtade den
      från sekreteraren Elisamas kammare.  Sedan läste Jehudi upp den
      inför konnngen och inför alla furstarna, som stodo omkring
      konungen.
 22.  Konungen bodde då i vinterhuset, ty det var den nionde
      månaden.  Och kolpannan stod påtänd framför honom;
 23.  och så ofta Jehudi hade läst tre eller fyra spalter, skar han av
      rullen med pennkniven och kastade stycket på elden i kolpannan,
      ända till dess att hela rullen var förtörd av elden i kolpannan.
 24.  Och varken konungen själv eller någon av hans tjänare blev
      förskräckt eller rev sönder sina kläder, när de hörde allt detta
      som upplästes.
      >2 Kon. 22,11.
 25.  Och fastän Elnatan, Delaja och Gemarja bådo konungen att han
      icke skulle bränna upp rullen, lyssnade han icke till dem.
 26.  I stället bjöd konungen Jerameel, konungasonen, och Seraja,
      Asriels son, och Selemja, Abdeels son, att de skulle gripa
      skrivaren Baruk och profeten Jeremia.  Men HERREN gömde dem
      undan.

 27.  Men sedan konungen hade bränt upp rullen med det som Baruk efter
      Jeremias diktamen hade skrivit däri, kom HERRENS ord till
      Jeremia; han sade:
 28.  Tag dig nu åter en annan rulle och teckna däri upp allt vad som
      förut stod i den förra rullen, den som Jojakim, Juda konung,
      brände upp.
 29.  Men angående Jojakim, Juda konung, skall du säga: Så säger
      HERREN: Du har bränt upp denna rulle och sagt: "Huru kunde du
      skriva däri att konungen i Babel förvisso skall komma och
      fördärva detta land, och göra slut på både människor och djur
      däri?"
 30.  Därfor säger HERREN så om JoJakim, Juda konung: Ingen ättling av
      honom skall sitta på Davids tron; och hans egen döda kropp skall
      komma att ligga utkastad, prisgiven åt hettan om dagen och åt
      kölden om natten.
      >Jer. 22,19.
 31.  Och jag skall hemsöka honom och hans avkomlingar och hans
      tjänare för deras missgärnings skull, och över dem och över
      Jerusalems invånare och över Juda män skall jag låta all den
      olycka komma, som jag har förkunnat över dem, fastän de icke
      hava velat höra.
      >Jer. 35,17.

 32.  Då tog Jeremia en annan rulle och gav den åt skrivaren Baruk,
      Nerias son; och efter Jeremias diktamen tecknade denne däri upp
      allt vad som hade stått i den bok som Jojakim, Juda konung, hade
      bränt upp i eld.  Och till detta lades ytterligare mycket annat
      av samma slag.



                         Jeremia, 37 Kapitlet

               På konung Sidkias tillfrågan profeterar
                  Jeremia om Jerusalems förstöring.
                          Profeten fängslas.

  1.  Och Sidkia, Josias son, blev konung i stället för Konia,
      Jojakims son; ty Nebukadressar, konungen i Babel, gjorde honom
      till konung i Juda land.
      >2 Kon. 24,17 f. Jer. 52,1 f.
  2.  Men varken han eller hans tjänare eller folket i landet hörda på
      HERRENS ord, dem som han talad genom profeten Jeremia.
  3.  Dock sände konung Sidkia åstad Jehukal, Selemjas son, och
      prästen Sefanja, Maasejas son, till profeten Jeremia och lät
      säga: "Bed för oss till HERREN, vår Gud."
      >Jes. 37,2 f. Jer. 42,2 f.
  4.  Jeremia gick då ännu ut och in bland folket, ty man hade ännu
      icke satt honom i fängelse.
  5.  Och Faraos här hade då dragit ut från Egypten; och när
      kaldeerna, som belägrade Jerusalem, hade fått höra ryktet därom,
      hade de dragit sig tillbaka från Jerusalem.
  6.  Då kom HERRENS ord till profeten Jeremia; han sade:
  7.  Så säger HERREN, Israels Gud: Så skolen I svara Juda konung, som
      har sänt eder till mig för att fråga mig: "Se, Faraos här, som
      har dragit ut till eder hjälp, skall vända tillbaka till sitt
      land Egypten.
  8.  Sedan skola kaldeern komma tillbaka och belägra denna stad och
      de skola då intaga den och bränna upp den i eld.
      >Jer. 34,22.
  9.  Därför säger HERREN så: Bedragen icke eder själva med att tänka:
      'Kaldeerna skola nu en gång för alla draga bort ifrån oss'; ty
      de skola icke draga bort.
 10.  Nej, om I än så slogen kaldeernas hela här, när de strida mot
      eder, att allenast några svårt sårade män blevo kvar av dem, så
      skulle dessa resa sig upp, var och en i sitt tält, och skulle
      bränna upp denna stad i eld.

 11.  Men när kaldeernas här hade dragit sig tillbaka från Jerusalem
      för Faraos har,
 12.  ville Jeremia lämna Jerusalem ooh begiva sig till Benjamins
      land, för att där taga i besittning en jordlott bland folket.
 13.  När han då kom tiil Benjaminsporten, stod där såsom vakthavande
      en man vid namn Jiria, son till Selemja, son till Hananja; denne
      grep profeten Jeremia och sade: "Du vill gå över till
      kaldeerna."
      >Jer. 20,2.
 14.  Jeremia svarade: "Det är icke sant; jag vill icke gå över till
      kaldeerna", men ingen hörde på honom.  Och Jiria grep Jeremia
      och förde honom till furstarna.
 15.  Och furstarna förtörnades på Jeremia och läto hudflänga honom
      och satte honom i häkte i sekreteraren Jonatans hus, ty detta
      hade de gjort till fängelse.

 16.  Men när Jeremia hade kommit i fängelsehålan, ned i fångvalven,
      och suttit där en lång tid,
      >Jer. 38,6.
 17.  sände konung Sidkia och lät hämta honom; och hemma hos sig
      frågade konungen honom hemligen och sade: "Har något ord kommit
      från HERREN Jeremia svarade: "Ja"; och han tillade: "Du skall
      bliva given i den babyloniske konungens hand.
      >Jer. 34,21.
 18.  Därefter frågade Jeremia konung Sidkia: "Varmed har jag
      försyndat mig mot dig och dina tjänare och detta folk, eftersom
      I haven satt mig i fängelse?
 19.  Och var äro nu edra profeter, som profeterade för eder och sade:
      'Konungen i Babel skall icke komma över eder och över detta
      land'?
 20.  Så hör mig nu, herre konung; värdes upptaga min bön: sänd mig
      icke tillbaka till sekreteraren Jonatans hus, på det att jag
      icke må dö där."
 21.  På konung Sidkias befallning satte man då Jeremia i förvar i
      fängelsegården, och gav honom en kaka bröd om dagen från
      Bagargatan, till dess att det var slut på allt brödet i
      staden.  Så stannade Jeremia i fängelsegården.
      >Jer. 32,2. 38,9. 52,6.



                         Jeremia, 38 Kapitlet

                  Profeten sättes fången i en brunn.
               Konungen låter hämta honom upp därur och
                       frågar honom till råds.

  1.  Men Sefatja, Mattans son, och Gedalja, Pashurs son, och Jukal,
      Selemjas son, och Pashur, Malkias son, hörde huru Jeremia talade
      till allt folket och sade:
      >Jer. 20,1.
  2.  "Så säger HERREN: Den som stannar kvar i denna stad, han skall
      dö genom svärd eller hunger eller pest, men den som giver sig åt
      kaldeerna, han skall få leva, ja, han skall vinna sitt liv såsom
      ett byte och få leva.
      >Jer. 21,9.
  3.  Ty så säger HERREN: Denna stad skall förvisso bliva given i
      händerna på den babyloniske konungens här, och han skall intaga
      den.
      >Jer. 32,3.
  4.  Då sade furstarna till konungen: "Denne man bör dödas, eftersom
      han gör folket modlöst, både det krigsfolk som ännu är kvar här
      i staden och jämväl allt det övrig: folket, i det att han talar
      sådan: ord till dem.  Ty denne man söker icke folkets välfärd,
      utan dess olycka.
      >Am. 7,10 f.
  5.  Konung Sidkia svarade: "Välan han är i eder hand; ty konungen
      förmår intet mot eder."
  6.  Då togo de Jeremia och kastad honom i konungasonen Malkias brunn
      på fängelsegården; de släppte Jeremia ditned med tåg.  I brunnen
      var intet vatten, men dy, och Jeremia sjönk ned i dyn.
      >Jer. 37,16.

  7.  När nu etiopiern Ebed-Melek, en hovman, som befann sig i
      konungshuset, under det att konungen uppehöll sig i
      Benjaminsporten, fick höra att de hade sänkt Jeremia ned i
      brunnen,
  8.  begav han sig åstad från konungshuset och talade till konungen
      och sade:
  9.  "Min herre konung, dessa män hava handlat illa i allt vad de
      hava gjort mot profeten Jeremia; ty de hava kastat honom i
      brunnen, där han strax måste dö av hunger, då nu intet bröd
      finnes i staden.
      >Jer. 37,21.
 10.  Då bjöd konungen etiopiern Ebed-Melek och sade: "Tag med dig
      härifrån trettio män, och drag profeten Jeremia upp ur brunnen,
      innan han dör."
 11.  Så tog då Ebed-Melek männen med sig och begav sig till
      konungshuset, till rummet under skattkammaren, och hämtade
      därifrån trasor av sönderrivna och utslitna kläder och lät sänka
      ned dem med tåg till Jeremia i brunnen.
 12.  Och etiopiern Ebed-Melek sade till Jeremia: "Lägg trasorna av de
      sönderrivna och utslitna kläderna under dina armar, mellan dem
      och tågen."  Och Jeremia gjorde så.
 13.  Sedan drogo de med tågen Jeremia upp ur brunnen.  Men Jeremia
      måste stanna i fängelsegården.

 14.  Därefter sände konung Sidkia åstad och lät hämta profeten
      Jeremia till sig vid tredje ingången till HERRENS hus.  Och
      konungen sade till Jeremia: "Jag vill fråga dig något dölj intet
      för mig."
 15.  Jeremia sade till Sidkia: "Om jag säger dig något, så kommer du
      förvisso att låta döda mig; och om jag giver dig ett råd, så hör
      du icke på mig."
 16.  Då gav konung Sidkia Jeremia sin ed, hemligen, och sade: "Så
      sant HERREN lever, han som har givit oss detta vårt liv: jag
      skall icke låta döda dig, ej heller skall jag lämna dig i
      händerna på dessa män som stå efter ditt liv."
 17.  Då sade Jeremia till Sidkia: "Så säger HERREN, härskarornas Gud,
      Israels Gud: Om du giver dig åt den babyloniske konungens
      furstar, så skall du få leva, och denna stad skall då icke bliva
      uppbränd i eld, utan du och ditt hus skolen få leva.
 18.  Men om du icke giver dig åt den babyloniske konungens furstar,
      då skall denna stad bliva given i kaldeernas hand, och de skola
      bränna upp den i eld, och du själv skall icke undkomma deras
      hand."
 19.  Konung Sidkia svarade Jeremia: "Jag rädes för de judar som hava
      gått över till kaldeerna; kanhända skall man lämna mig i deras
      händer, och de skola då hantera mig skändligt."
 20.  Jeremia sade: "Man skall icke göra det.  Hör blott HERRENS röst i
      vad jag säger dig, så skall det gå dig väl, och du skall få
      leva.
 21.  Men om du vägrar att giva dig, så är detta vad HERREN har
      uppenbarat för mig:
 22.  Se, alla de kvinnor som äro kvar i Juda konungs hus skola då
      föras ut till den babyloniske konungens furstar; och kvinnorna
      skola klaga:

        'Dina vänner sökte förleda dig,
        och de fingo makt med dig.
        Dina fötter fastnade i dyn;
            då drogo de sig undan'
      >Ob. v. 7.

 23.  Och alla dina hustrur och dina barn skall man föra ut till
      kaldéerna, och du själv skall icke undkoma deras hand, utan
      skall varda gripen av den babyloniske konungens hand och bliva
      en orsak till att denna stad brännes upp i eld."
      >Jer. 32,4. 34,2 f.

 24.  Då sade Sidkia till Jeremia: "Låt ingen få veta vad här har
      blivit talat; eljest måste du dö.
 25.  Och om furstarna få höra att jag har talat med dig, och de komma
      till dig och säga till dig: 'Låt oss veta vad du har sagt till
      konungen; dölj intet för oss, så skola vi icke döda dig; säg oss
      ock vad konungen har sagt till dig' --
 26.  då skall du svara dem: 'Jag bönföll inför konungen att han icke
      skulle sända mig tillbaka till Jonatans hus för att dö där.'"
      >Jer. 37,20.
 27.  Och alla furstarna kommo till Jeremia ooh frågade honom; men han
      svarade dem alldeles såsom konungen hade bjudit honom.  Då tego
      de och gingo bort ifrån honom, eftersom ingen hade hört huru det
      verkligen hade gått till.
 28.  Men Jeremia fick stanna i fängelsegården ända till den dag då
      Jerusalem blev intaget.



                         Jeremia, 39 Kapitlet

                Uppfyllelse av profetian om Jerusalems
                  förstöring och Sidkias fångenskap.
                 Nebukadressars omvårdnad om Jeremia.
                  Profetia om etiopiern Ebed-Meleks
                              räddning.

      Sedan nu Jerusalem hade blivit intaget
  1.  -- efter det att Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin
      här hade kommit till Jerusalem och begynt belägra det i Sidkia,
      Juda konungs, nionde regeringsår, i tionde månaden,
      >2 Kon. 25,1 f. Jer. 52,4 f.
  2.  och efter det att staden; hade blivit stormad i Sidkias elfte
      regeringsår, i fjärde månaden, på nionde dagen månaden
  3.  drogo alla den babyloniske konungens furstar därin och stannad i
      Mellersta porten: nämligen Nergal Sareser, Samgar-Nebo,
      Sarsekim, överste hovmannen, Nergal-Sareser, överste magern, och
      alla den babyloniske konungens övriga furstar.
  4.  Och när Sidkia, Juda konung, med allt sitt krigsfolk fick se
      dem, flydde de och drogo om natten ut ur staden, på den väg som
      ledde till den kungliga trädgården, genom porten mellan de båda
      murarna; och han tog vägen bort åt Hed marken till.
  5.  Men kaldeernas här förföljde dem och de hunno upp Sidkia på
      Jeriko hedmarker.  Och de togo fatt honom och förde honom till
      Nebukadressar, den babyloniske konungen, i Ribla i Hamats land;
      dar höll denne rannsakning och dom med honom.
  6.  Och den babyloniske konunge lät i Ribla slakta Sidkias barn
      inför hans ögon; också alla andra Juda ädlingar lät konungen i
      Babel slakta.
  7.  Och på Sidkia själv lät han sticka ut ögonen och lät fängsla
      honom med kopparfjättrar, för att föra honom till Babel.
  8.  Och kaldeerna brände upp i eld både konungens hus och folkets
      hus och bröto ned Jerusalems murar.
  9.  Och återstoden av folket, dem som voro kvar i staden, och de
      över löpare som hade gått över till honom, och vad som för
      övrigt var kvar av folket, dem förde Nebusaradan, översten för
      drabanterna, bort till Babel.
 10.  Men av de ringaste bland folket, av dem som ingenting hade,
      lämnade Nebusaradan, översten för drabanterna, några kvar i Juda
      land, och gav dem samtidigt vingårdar och åkerfält.

 11.  Och Nebukadresar, konungen Babel, gav genom Nebusaradan,
      översten för drabanterna, befallning angående Jeremia och sade:
 12.  "Tag honom och se i honom till godo, och gör honom icke något
      ont, utan gör med honom efter som han själv begär av dig."
 13.  Då sände Nebusaradan, översten för drabanterna, och Nebusasban,
      överste hovmannen, och Nergal-Sareser, örerste magern, och alla
      den babyloniske konungens övriga väldige --
 14.  dessa sände bort och läto hämta Jeremia ifrån fängelsegården och
      lämnade honom at Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, på
      det att denne skulle föra honom hem; så fick han stanna där
      bland folket.
      >Jer. 38,13, 28.

 15.  Men HERRENS ord hade kommit till Jeremia, medan han var
      inspärrad i fängelsegården; han hade sagt:
 16.  Gå och säg till etiopiern Ebed-Melek: Så säger HERREN Sebaot,
      Israels Gud: Se, vad jag har förkunnat, det skall jag låta komma
      över denna stad, till dess olycka och icke till dess lycka, och
      det skall uppfyllas i din åsyn på den dagen.
      >Jer. 38,7.
 17.  Men dig skall jag rädda på den dagen, säger HERREN, och du skall
      icke bliva given i de mäns hand, som du fruktar för.
 18.  Ty jag skall förvisso låta dig komma undan, och du skall icke
      falla för svärd, utan vinna ditt liv såsom ett byte, därför att
      du har förtröstat på mig, säger HERREN.



                         Jeremia, 40 Kapitlet

                  Nebusaradan och Jeremia.  Gedalja.

  1.  Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN, sedan
      Nebusaradan, översten för drabanterna, hade släppt honom lös
      från Rama; denne lät nämligen hämta honom, där han låg bunden
      med kedjor bland alla andra fångar ifrån Jerusalem och Juda, som
      skulle föras bort till Babel.
  2.  Översten för drabanterna lät alltså hämta Jeremia och sade till
      honom: "HERREN, din Gud, hade förkunnat denna olycka över denna
      plats;
  3.  och HERREN har låtit den komma och har gjort såsom han hade
      sagt.  I haden ju syndat mot HERREN och icke hört hans röst, och
      därför har detta vederfarits eder.
  4.  Och se, nu löser jag dig i dag ur kedjorna som dina händer hava
      varit bundna med.  Om du är sinnad att komma med mig till Babel,
      så kom, och jag skall då se dig till godo; men om du icke är
      sinnad att komma med mig till Babel, så gör det icke.  Se, hela
      landet ligger öppet för dig; dit dig synes gott och rätt att gå,
      dit må du gå."
  5.  Och då han ännu dröjde att vända tillbaka, tillade han: "Vänd
      tillbaka till Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, som
      konungen i Babel har satt över Juda städer, och stanna hos honom
      bland folket.  Eller gå åt vilket annat håll som helst dit det
      behagar dig att gå."  Och översten för drabanterna gav honom
      vägkost och skänker och lät honom gå.
  6.  Så begav sig då Jeremia till Gedalja, Ahikams son, i Mispa och
      stannade hos honom bland folket som var kvar i landet.

  7.  När då alla krigshövitsmännen på landsbygden jämte sina män
      fingo höra att konungen i Babel hade satt Gedalja, Ahikams son,
      över landet, och att han hade anförtrott åt honom män kvinnor
      och barn, och dem av de ringaste i landet, som man icke hade
      fört bort till Babel,
  8.  kommo de till Gedalja i Mispa, nämligen Ismael, Netanjas son,
      Johanan och Jonatan, Kareas söner, Seraja, Tanhumets son,
      netofatiten Ofais söner och Jesanja, maakatitens son, med sina
      män.
      >2 Kon. 25,23 f.
  9.  Och Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, gav dem och deras
      män sin ed och sade: "Frukten icke för att tjäna
      kaldeerna.  Stannen kvar i landet, och tjänen konungen i Babel,
      så skall det gå eder väl.
 10.  Se, själv stannar jag kvar i Mispa, för att vara till tjänst åt
      kaldeer som komma till oss; men I mån insamla vin och frukt och
      olja och lägga det i edra kärl, och stanna kvar i de städer som
      I haven tagit i besittning."
 11.  Då nu också alla de judar som voro i Moabs och Ammons barns och
      Edoms land, och de som voro i andra länder hörde att konungen i
      Babel hade låtit några av judarna bliva kvar, och att han hade
      satt över dem Gedalja, son till Ahikam, son till Safan,
 12.  vände alla dessa judar tillbaka från alla de orter dit de hade
      blivit fördrivna, och kommo till Juda land, till Gedalja i
      Mispa.  Och de inbärgade vin och frukt i stor myckenhet.

 13.  Men Johanan, Kareas son, och alla krigshövitsmännen på
      landsbygden kommo till Gedalja i Mispa
 14.  och sade till honom: "Du vet väl att Baalis, Ammons barns
      konung, har sänt hit Ismael, Netanjas son, för att slå ihjäl
      dig?"  Men Gedalja, Ahikams son, trodde dem icke.
 15.  Och Johanan, Kareas son, sade i hemlighet till Gedalja i Mispa:
      "Låt mig gå åstad och dräpa Ismael, Netanjas son; ingen skall få
      veta det.  Varför skulle han få slå ihjäl dig och så bliva en
      orsak till att vi judar, som hava församlats till dig,
      allasammans förskingras, och vad som är kvar av Juda förgås?"
 16.  Men Gedalja, Ahikams son, sade till Johanan, Kareas son: "Du får
      icke göra detta; ty vad du säger om Ismael är icke sant."



                         Jeremia, 41 Kapitlet

                      Gedalja dräpes av Ismael.

  1.  Men i sjunde månaden kom Ismael, son till Netanja, son till
      Elisama, av konungslig börd och en av konungens väldige, med tio
      män till Gedalja, Ahikams son, i Mispa, ooh de höllo måltid
      tillsammans i Mispa.
      >2 Kon. 25,25.
  2.  Och Ismael, Netanjas son, jämte de tio män som voro med honom,
      överföll då Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, och slog
      honom till döds med svärd, honom som konungen i Babel hade satt
      över landet.
  3.  Därjämte dräpte Ismael alla de judar som voro hos Gedalja i
      Mispa, så ock alla de kaldeer som funnos där, och som tillhörde
      krigsfolket.

  4.  Dagen efter den då han hade dödat Gedaljs, och innan ännu någon
      visste av detta,
  5.  kom en skara av åttio män från Sikem, Silo och Samaria; de hade
      rakat av sig skägget och rivit sönder sina kläder och ristat
      märken på sig, och hade med sig spisoffer och rökelse till att
      frambära i HERRENS hus.
      >3 Mos. 19,27 f. 5 Mos. 14,1.
  6.  Och Ismael, Netanjas son, gick ut emot dem från Mispa, gråtande
      utan uppehåll.  Och när han mötte dem, sade han till dem: "Kommen
      in till Gedalja, Ahikams son."
  7.  Men när de hade kommit in i staden, blevo de nedstuckna av Is
      mael, Netanjas son, och de män som voro med honom, och kastade i
      brunnen.
  8.  Men bland dem funnos tio män som sade till Ismael: "Döda oss
      icke; ty vi hava förråd av vete, korn, olja och honung gömda på
      landsbygden."  Då lät han dem vara och dödade dem icke med de
      andra.
  9.  Och brunnen i vilken Ismael kastade kropparna av alla de män som
      han hade dräpt, när han dräpte Gedalja, var densamma som konung
      Asa hade låtit göra, när Baesa, Israels konung, anföll honom;
      denna fylldes nu av Ismael, Netanjas son, med ihjälslagna män.
      >1 Kon. 15,22.
 10.  Därefter bortförde Ismael såsom fångar allt det folk som var
      kvar i Mispa, konungadöttrarna och allt annat folk som hade
      lämnats kvar i Mispa, och som Nebusaradan, översten för
      drabanterna, hade anförtrott åt Gedalja, Ahikams son; dem
      bortförde Ismael, Netanjas son; såsom fångar och drog åstad bort
      till Ammons barn.

 11.  Men när Johanan, Kareas son, och alla de krigshövitsmän som voro
      med honom fingo höra om allt det onda som Ismael, Netanjas son,
      hade gjort,
 12.  togo de alla sina män och gingo åstad för att strida mot Ismael,
      Netanjas son; och de träffade på honom vid det stora vattnet i
      Gibeon.
      >2 Sam. 2,13.
 13.  Då nu hela skaran av dem som Ismael förde med sig fick se
      Johanan, Kareas son, och alla de krigshövitsmän som voro med
      honom, blevo de glada;
 14.  och de vände om, hela skaran av dem som Ismael hade bortfört
      såsom fångar ifrån Mispa, och gåvo sig åstad tillbaka till
      Johanan, Kareas son.
 15.  Men Ismael, Netanjas son, räddade sig med åtta män undan Johanan
      och begav sig till Ammons barn.

 16.  Och Johanan, Kareas son, och alla de krigshövitsmän som voro med
      honom togo med sig allt som var kvar av folket, dem av Mispas
      invånare, som han hade vunnit tillbaka från Ismael, Netanjas
      son, sedan denne hade dräpt Gedalja, Ahikams son: både krigsmän
      och kvinnor och barn och hovmän, som han hade hämtat tillbaka
      från Gibeon.
 17.  Och de drogo åstad; men i Kimhams härbärge invid Bet-Lehem
      stannade de, för att sedan draga vidare och komma till Egypten,
      >2 Sam. 19,38.
 18.  undan kaldeerna; ty de fruktade för dessa, eftersom Ismael,
      Netanjas son, hade dräpt Gedalja, Ahikams son, vilken konungen i
      Babel hade satt över landet



                         Jeremia, 42 Kapitlet

                Jeremia avråder från utvandringen till
                               Egypten.

  1.  Då trädde alla krigshövitsmännen fram, jämte Johanan, Kareas
      son, och Jesanja, Hosajas son, så ock allt folket, både små och
      stora,
  2.  och sade till profeten Jeremia: "Värdes upptaga vår bön: bed för
      oss till HERREN, din Gud, för hela denna kvarleva -- ty vi äro
      blott några få, som hava blivit kvar av många; du ser med egna
      ögon att det är så med oss.
      >Jes. 37,4. Jer. 37,3.
  3.  Ma så HERREN, din Gud, kungöra för oss vilken väg vi böra gå,
      och vad vi hava att göra."
  4.  Profeten Jeremia svarade dem: "Jag vill lyssna till eder.  Ja,
      jag vill bedja till HERREN, eder Gud, såsom I haven begärt.  Och
      vadhelst HERREN svarar eder skall jag förkunna för eder; intet
      skall jag undanhålla för eder."
  5.  Då sade de till Jeremia: "HERREN vare ett sannfärdigt och
      osvikligt vittne mot oss, om vi icke i alla stycken göra efter
      det ord varmed HERREN, din Gud, sänder dig till oss.
      >2 Mos. 19,8. 24,3, 7.
  6.  Det må vara gott eller ont, så vilja vi höra HERRENS, vår Guds,
      röst, hans som vi sända dig till; på det att det må gå oss väl,
      när vi höra HERRENS, vår Guds, röst."

  7.  Och tio dagar därefter kom HERRENS ord till Jeremia.
  8.  Då kallade han till sig Johanan, Kareas son, och alla de
      krigshövitsmän som voro med honom, och allt folket, både små och
      stora,
  9.  och sade till dem: Så säger HERREN, Israels Gud, han som I haven
      sänt mig till, för att jag skulle hos honom bönfalla för eder:
 10.  Om I stannen kvar i detta land, så skall jag uppbygga eder och
      ej mer slå eder ned; jag skall plantera eder och ej mer upprycka
      eder.  Ty jag ångrar det onda som jag har gjort eder.
      >Ps. 28,5. Jer. 18,7 f. 24,6. 31,4. 33,7.
 11.  Frukten icke mer för konungen i Babel, som I nu frukten för,
      frukten icke för honom, säger HERREN.  Ty jag är med eder och
      vill frälsa eder och rädda eder ur hans hand.
 12.  Jag vill låta eder finna barmhärtighet; ja, han skall bliva
      barmhärtig mot eder och låta eder vända tillbaka till edert
      land.
 13.  Men om I sägen: "Vi vilja icke stanna i detta land", om I alltså
      icke hören HERRENS, eder Guds, röst,
 14.  utan tänken: "Nej, vi vilja begiva oss till Egyptens land, där
      vi slippa att se krig och höra basunljud och hungra efter bröd,
      där vilja vi bo" --
 15.  välan, hören då HERRENS ord, I kvarblivna av Juda: Så säger
      HERREN Sebaot, Israels Gud: Om I verkligen ställen eder färd
      till Egypten och kommen dit, för att bo där såsom främlingar,
 16.  så skall svärdet, som I frukten för, hinna upp eder där i
      Egyptens land, och hungersnöden, som I rädens för, skall följa
      efter eder dit till Egypten, och där skolen I dö.
 17.  Ja, de människor som ställa sin färd till Egypten, för att bo
      där, skola alla dö genom svärd, hunger och pest, ooh ingen av
      dem skall slippa undan och kunna rädda sig från den olycka som
      jag skall låta komma över dem.
 18.  Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Likasom min vrede och
      förtörnelse har utgjutit sig över Jerusalems invånare, så skall
      ock min förtörnelse utgjuta sig öcer eder, om I begiven eder
      till Egypten, oeh I skolen bliva ett exempel som man nämner, när
      man förbannar, och ett föremål för häpnad, bannande och smälek,
      och I skolen aldrig mer få se denna ort.
      >Jer. 7,20. 18,16. 24,9. 25,9, 18, 44,8, 12.
 19.  Ja, HERREN säger till eder, I kvarblivna av Juda: Begiven eder
      icke till Egypten.  Märken väl att jag i dag har varnat eder.
 20.  Ty I bedrogen eder själva, när I sänden mig till HERREN, eder
      Gud, och saden: "Bed för oss till HERREN, vår Gud; och vadhelst
      HERREN, vår Gud, säger, det må du förkunna för oss, så vilja vi
      göradet."
 21.  Jag har nu i dag förkunnat det för eder.  Men I haven icke velat
      höra HERRENS, eder Guds, röst, i allt det varmed han har sänt
      mig till eder.
 22.  Så veten nu att I skolen dö genom svärd, hunger och pest, på den
      ort dit I åstunden att komma, för att bo där såsom främlingar.



                         Jeremia, 43 Kapitlet

                  Judarnas utvandring till Egypten.
                   Profetia om Egyptens erövring av
                            Nebukadressar.

  1.  Men när Jeremia hade talat till allt folket alla HERRENS, deras
      Guds, ord, med vilka HERREN, deras Gud, hade sänt honom till
      dem, allt som sagt är,
  2.  då svarade Asarja, Hosajas son, och Johanan, Kareas son, och
      alla de övriga fräcka männen -- dessa svarade Jeremia: "Det är
      icke sant vad du säger; HERREN, vår Gud, har icke sänt dig och
      låtit säga: 'I skolen icke begiva eder till Egypten, för att bo
      där såsom främlingar.'
  3.  Nej, det är Baruk, Nerias son, som uppeggar dig mot oss, på det
      att vi må bliva givna i kaldeernas hand, för att dessa skola
      döda oss eller föra oss bort till Babel."
  4.  Och varken Johanan, Kareas son, eller någon av krigshövitsmännen
      eller någon av folket ville höra HERRENS röst och stanna kvar i
      Juda land.
  5.  I stället togo Johanan, Eareas son, och alla krigshövitsmännen
      med sig alla de kvarblivna av Juda, dem som från alla de folk
      till vilka de hade varit fördrivna hade kommi tillbaka, för att
      bo i Juda land,
      >Jer. 40,11 f.
  6.  både män, kvinnor ooh barn, där till konungadöttrarna och alla
      andra som Nebusaradan, översten för drabanterna, hade lämnat
      kvar hos Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, jämväl
      profeten Jeremia och Baruk, Nerias son,
      >Jer. 41,10.
  7.  och begåvo sig till Egyptens land, ty de ville icke höra HERRENS
      röst.  Och de kommo så fram till Tapanhes.

  8.  Och HERRENS ord kom till Jeremia i Tapanhes; han sade:
  9.  Tag dig några stora stenar och mura in dem i murbruket, där
      tegelgolvet lägges, vid ingången till Faraos hus i Tapanhes; gör
      detta inför judiska mäns ögon
 10.  och säg till dem: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag
      skall sända åstad och hämta min tjänare Nebukadressar, konungen
      i Babel, och hans tron skall jag sätta upp ovanpå de stenar som
      jag har låtit mura in har, och han skall på dem breda ut sin
      tronmatta.
 11.  Ty han skall komma och slå Egyptens land och giva i pestens våld
      den som hör pesten till, i fångenskapens våld den som hör
      fångenskapen till, i svärdets våld den som hör svärdet
      till.
      >Jer. 15,2. Sak. 11,9.
 12.  Och jag skall tända eld på Egyptens gudahus, och han skall
      bränna upp dem och föra gudarna bort.  Och han skall rensa
      Egyptens land från ohyra, likasom en herde rensar sin mantel;
      sedan skall han draga därifrån i god ro.
      >Jer. 46,25.
 13.  Och han skall slå sönder stoderna i Bet-Semes i Egyptens land,
      och Egyptens gudahus skall han bränna upp i eld.



                         Jeremia, 44 Kapitlet

                  Strafftal till judarna i Egypten.

  1.  Detta är det ord som kom till Jeremia angående alla de judar som
      bodde i Egyptens land, dem som bodde i Migdol, Tapanhes, Nof och
      Patros' land; han sade:
  2.  "Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: I haven sett all den
      olycka som jag har låtit komma över Jerusalem och över alla Juda
      städer -- Se, de äro nu ödelagda, och ingen bor i dem;
  3.  detta för den ondskas skull som de bedrevo till att förtörna
      mig, i det att de gingo bort ooh tände offereld och tjänade
      andra gudar, som varken I själva eller edra fäder haden känt.
  4.  Och titt och ofta sände jag till eder alla mina tjänare
      profeterna och lät säga: 'Bedriven icke denna styggelse, som jag
      hatar.'
      >Jer. 25,4. 35,15.
  5.  Men de ville icke höra eller böja sitt öra därtill, så att de
      omvände sig från sin ondska och upphörde att tända offereld åt
      andra gudar.
  6.  Därför blev min förtörnelse och vrede utgjuten, och den brann i
      Juda städer och på Jerusalems gator, så att de blevo ödelagda
      och förödda, såsom de nu äro.
  7.  Och nu säger HERREN, härskaror nas Gud, Israels Gud, så: Varför
      bereden I eder själva stor olycka?  I utroten ju ur Juda både
      man och kvinna, både barn och spenabarn bland eder, så att ingen
      kvarleva av eder kommer att återstå;
  8.  I förtörnen ju mig genom edra händers verk, i det att I tänden
      offereld åt andra gudar i Egyptens land, dit I haven kommit, för
      att bo där såsom främlingar.  Härav måste ske att I varden
      utrotade, och bliven ett exempel som man nämner, när man
      förbannar, och ett föremål för smälek bland alla jordens folk.
  9.  Haven I förgätit edra fäders onda gärningar och Juda konungars
      onda gärningar och deras hustrurs onda gärningar och edra egna
      onda gärningar och edra hustrurs onda gärningar, vad de gjorde i
      Juda land och på Jerusalems gator?
 10.  Ännu i dag äro de icke ödmjukade; de frukta intet och vandra
      icke eifer min lag och mina stadgar, dem som jag förelade eder
      och edra fäder.
 11.  Därför säger HERREN Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall vända
      mitt ansikte mot eder till eder olycka, till att utrota hela
      Juda.
      >3 Mos. 17,10. Am. 9,4.
 12.  Och jag skall gripa de kvarblivna av Juda, som hava ställt sin
      färd till Egyptens land, för att bo där såsom främlingar.  Och de
      skola allasammans förgås, i Egyptens land skola de falla; genom
      svärd och hunger skola de förgås, både små och stora, ja, genom
      svärd och hunger skola de dö.  Och de skola bliva ett exempel som
      man nämner, när man förbannar, och ett föremål för häpnad,
      bannande och smälek.
      >Jer. 42,17 f.
 13.  Och jag skall hemsöka dem som bo i Egyptens land, likasom jag
      hemsökte Jerusalem, med svärd, hunger och pest.
 14.  Och bland de kvarblivna av Juda, som hava kommit för att bo
      såsom främlingar där i Egyptens land, skall ingen kunna rädda
      sig och slippa undan, så att han kan vända tillbaka till Juda
      land, dit de dock åstunda att få vända tillbaka, för att bo
      där.  Nej, de skola icke få vända tillbaka dit, förutom några få
      som bliva räddade."

 15.  Då svarade alla männen -- vilka väl visste att deras hustrur
      tände offereld åt andra gudar -- och alla kvinnorna, som stodo
      där i en stor hop, så ock allt folket som bodde i Egyptens land,
      i Patros, de svarade Jeremia och sade:
 16.  "I det som du har talat tilI oss i HERRENS namn vilja vi icke
      hörsamma dig,
      >Jes. 42,20. 53,1. Jer. 6,16 f 18,12.
 17.  utan vi vilja göra allt vad vår mun har lovat, nämligen tända
      offereld åt himmelens drottning och utgjuta drickoffer åt henne,
      såsom vi och våra fader, våra konungar och furstar gjorde i Juda
      städer och på Jerusalems gator.  Då hade vi bröd nog, och det
      gick oss väl, och vi sågo icke till någon olycka.
      >Jer. 7,18.
 18.  Men från den stund då vi upphörde att tända offereld åt
      himmelens drottning och utgjuta drickoffer åt henne hava vi
      lidit brist på allt, och förgåtts genom svärd och hunger.
 19.  Och när vi nu tända offereld åt himmelens drottning och utgjuta
      drickoffer åt henne, är det då utan våra mäns samtycke som vi åt
      henne göra offerkakor, vilka äro avbilder av henne, och som vi
      utgjuta drickoffer åt henne?"
      >4 Mos. 30,7 f.

 20.  Men Jeremia sade till allt folket, till männen och kvinnorna och
      allt folket, som hade givit honom detta svar, han sade:
 21.  "Förvisso har HERREN kommit ihåg och tänkt på huru I haven tänt
      offereld i Juda städer och på.  Jerusalems gator, både I själva
      och edra fäder, både edra konungar och furstar och folket i
      landet.
 22.  Och HERREN kunde icke längre hava fördrag med eder för edert
      onda väsendes skull, och för de styggelsers skull som I
      bedreven, utan edert land blev ödelagt oeh ett föremål för
      häpnad och förbannelse, så att ingen kunde bo där, såsom vi nu
      se.
 23.  Därför att I tänden offereld och syndaden mot HERREN och icke
      villen höra HERRENS röst eller vandra efter hans lag, efter hans
      stadgar och vittnesbörd, därför har denna olycka träffat eder,
      såsom vi nu se".

 24.  Och Jeremia sade ytterligare till allt folket och till alla
      kvinnorna: "Hören HERRENS ord, I alla av Juda, som ären i
      Egyptens land,
 25.  Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: I och edra hustrur haven
      med edrs händer fullgjort vad I taladen med eder mun, när I
      saden: 'Förvisso vilja vi fullgöra de löfteni som vi gjorde, att
      tända offereld åt himmelens drottning och utgjuta drickoffer åt
      henne.'  Välan, I mån hålla edra löften och fullgöra edra
      löften;
 26.  men hören då också HERRENS ord, I alla av Juda, som bon i
      Egyptens land: Se, jag svär vid mitt stora namn, säger HERREN,
      att i hela Egyptens land mitt namn icke mer skall varda nämnt av
      någon judisk mans mun, så att han säger: 'Så sant Herren, HERREN
      lever.'
 27.  Ty se, jag skall vaka över dem, till deras olycka, och icke till
      deras lycka, och alla män av Juda, som äro i Egyptens land,
      skola förgås genom svärd och hunger, till dess att de hava fått
      en ände.
      >Jer. 31,28.
 28.  Och allenast några som undkomma svärdet skola få vända tillbaka
      från Egyptens land till Juda land, en ringa hop.  Och så skola
      alla kvarblivna av Juda, som hava kommit till Egyptens land, för
      att bo där såsom främlingar, få förnimma vilkens ord det är som
      bliver beståndande, mitt eller deras.

 29.  Och detta skall för eder vara tecknet till att jag skall hemsöka
      eder på denna ort, säger HERREN, och I skolen så förnimma att
      mina ord om eder förvisso skola bliva beståndande, eder till
      olycka:
 30.  Så säger HERREN: Se, jag skall giva Farao Hofra, konungen i
      Egypten i hans fienders hand och i de mäns hand, som stå efter
      hans liv, likasom jag har givit Sidkia, Juda konung, i
      Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand, hans som var
      hans fiende, och som stod efter hans liv."
      >Jer. 46,24 f.



                         Jeremia, 45 Kapitlet

                        Trösteord till Baruk.

  1.  Detta är det ord som profeten Jeremia talade till Baruk, Nerias
      son, när denne efter Jeremias diktamen tecknade upp dessa tal i
      en bok, under Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjärde
      regeringsår; han sade:
      >Jer. 36,1 f., 32.
  2.  Så säger HERREN, Israels Gud, om dig, Baruk:
  3.  Du säger: "Ve mig, ty HERREN har lagt ny sorg till min förra
      plåga!  Jag är så trött av suckande och finner ingen ro."
      >Ps. 6,7.
  4.  Men så skall du svara honom: Så säger HERREN: Se, vad jag har
      byggt upp, det måste jag riva ned, och vad jag har planterat,
      det måste jag rycka upp; och detta gäller hela jorden.
  5.  Och du begär stora ting för dig!  Begär icke något sådant; ty
      se, jag skall låta olycka komma över all kött, säger HERREN, men
      dig skall jag låta vinna ditt liv såsom ett byte, till vilken
      ort du än må gå.
      >Jer. 21,9. 38,2. 39,18.



                         Jeremia, 46 Kapitlet

                         Profetia om Egypten.

  1.  Detta är vad som kom till profeten Jeremia såsom HERRENS ord om
      hednafolken.

  2.  Om Egypten, angående den egyptiske konungen Farao Nekos här, som
      stod invid floden Frat, vid Karkemis, och som blev slagen av
      Nebukadressar, konungen i Babel, i Jojakims, Josias sons, Juda
      konungs, fjärde regeringsår.
      >2 Kon. 24,7. Jes. 19,1 f. Hes. 29,2 f. 30,4 f.

  3.    Reden till sköld och skärm,
            och rycken fram till strid.
  4.    Spännen för hästarna och bestigen springarna,
            och ställen upp eder,
            med hjälmarna på.
        Gören spjuten blanka,
            ikläden eder pansaren.

  5.    Men varav kommer detta som jag nu ser?
            De äro förfärade.
        De vika tillbaka;
            deras hjältar bliva slagna.
        De taga till flykten
            utan att vända sig om.
        Skräck från alla sidor!
            säger HERREN.
  6.    Ej ens den snabbaste kan flg undan,
            ej ens hjälten kan rädda sig.
        Norrut, invid floden Frat,
            där stappla de och falla.
      >Am. 2,14.

  7.    Vem är denne som stiger upp såsom Nilfloden,
        denne vilkens vatten svalla såsom strömmar?
  8.    Det är Egypten som stiger upp såsom Nilfloden,
        och såsom strömmar svalla hans vatten.
        Han säger: "Jag vill stiga upp och övertäcka landet;
        jag vill fördärva städerna och dem som bo därinne."
      >Jes. 8,7 f. Jer. 47,2.
  9.    Ja, dragen ditupp, I hästar;
            stormen fram, I vagnar.
        Må hjältarna tåga fram,
            etiopier och puteer,
            rustade med sköldar,
        och ludeer, rustade med bågar,
        bågar som de spänna.
 10.    Ty detta är Herrens; HERREN Sebaots, dag,
        en hämndedag, då han skall hamnas på sina motståndare;
        nu skall svärdet frossa sig mätt
        och dricka sig rusigt av deras blod.
        Ty ett slaktoffer vill Herren, HERREN Sebaot, anställa
        i nordlandet vid floden Frat.
      >Jes. 34,5 f.
 11.    Drag upp till Gilead och hämta balsam,
        du jungfru dotter Egypten.
        Men förgäves skaffar du dig läkemedel i mängd;
        du kan icke bliva helad.
      >Jer. 30,12 f.
 12.    Folken få höra om din skam,
        och av dina klagorop blivar jorden full;
        ty den ene hjälten stapplar på den andre,
        och de falla båda tillsammans.

 13.  Detta är det ord som HERREN talade till profeten Jeremia om att
      Nebukadressar, konungen i Babel, skulle komma och slå Egyptens
      land:

 14.    Förkumlen i Egypten
            och kungören i Migdol,
        ja, kungören i Nof,
            så ock i Tapanhes,
        och sägen: "Träd fram och gör dig redo,
        ty svärdet frossar runt omkring dig."
 15.    Varför äro dina väldige slagna till marken?
        De kunde ej hålla stånd, ty HERREN stötte dem bort.
 16.    Han kom många att stappla,
        och så föllo de, den ene över den andre;
        de ropade: "Upp, låt oss vända tillbaka till vårt folk
        och till vårt fädernesland,
        undan det härjande svärdet."
      >Jer. 50,16.
 17.    Ja, man ropar där:
        "Farao ar förlorad, Egyptens konung!
        Han har förfelat sin tid.
 18.    Så sant jag lever, säger konungen,
        han vilkens namn är HERREN Sebaot,
        en skall komma, väldig såsom Tabor ibland bergen,
        såsom Karmel vid havet.
      >Ps. 24,10. Jer. 48,15.
 19.    Så reden nu till åt eder, I dottern Egyptens inbyggare,
        vad man behöver, när man skall gå i landsflykt.
        Ty Nof skall bliva en ödemark
        och varda uppbränt, så att ingen kan bo där.
      >Hes. 12,3 f.

 20.    En skön kviga är Egypten;
        men en broms kommer farande norrifrån.
      >Jes. 7,18.
 21.    Också de legoknektar hon har i sitt land,
            lika gödda kalvar,
        ja, också de vända då om och fly allasammans,
            de kunna icke hålla stånd.
        Ty deras ofärds dag har kommit över dem,
            deras hemsökelses tid.
 22.    Tyst smyger hon undan såsom en krälande orm,
            ty med härsmakt draga de fram,
        och med yxor komma de över henne,
            såsom gällde det att hugga ved.
 23.    De fälla hennes skog, säger HERREN,
            ty ogenomtränglig är den;
        talrikare äro de än gräshoppor,
            ja, de kunna ej räknas.
 24.    På skam kommer dottern Egypten;
            hon bliver given i nordlandsfolkets hand.
      >Jer. 44,30.

 25.  Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall hemsöka Amon
      från No, så ock Farao och Egypten med dess gudar och dess
      konungar, ja, både Farao och dem som förlita sig på honom.
      >2 Mos. 12,12. Jer. 43,12. Nah. 3,8.
 26.  Och jag skall giva dem i de mans hand, som stå efter deras liv,
      i Nebukadressars, den babyloniske konungens, och i hans tjänares
      hand.  Men därefter skall landet bliva bebott såsom i forna
      dagar, säger HERREN.
      >Jer. 48,47. 49,6, 39. Hes. 29,13 f.

 27.    Så frukta då icke, du min tjänare Jakob,
            och var ej förfärad, du Israel;
        ty se, jag skall frälsa dig ur det avlägsna landet,
            och dina barn ur deras fångenskaps land.
        Och Jakob skall få komma tillbaka
            och leva i ro och säkerhet,
            och ingen skall förskräcka honom.
      >Jes. 41,13 f. 43,5. 44,2. Jer. 30,10 f.
 28.    Ja, frukta icke, du min tjänare Jakob, säger HERREN,
            ty jag är med dig.
        Och jag skall göra ände på alla de folk
        till vilka jag har drivit dig bort;
        men på dig vill jag ej alldeles göra ände,
        jag vill blott tukta dig med måtta;
        ty alldeles ostraffad kan jag ju ej låta dig bliva.
      >Jer. 10,24.



                         Jeremia, 47 Kapitlet

                       Profetia om filistéerna.

  1.  Detta är vad som kom till profeten Jeremia såsom HERRENS ord om
      filisteerna, förrän Farao hade intagit Gasa.
      >Jes. 14,29 f. Hes. 25,15 f. Am. 1,6 f. Sef: 2,5 f. Sak. 9,5 f.
  2.    Så säger HERREN:
        Se, vatten stiga upp norrifrån
            och växa till en översvämmande ström;
        de översvämma landet och allt vad däri är,
            städerna med dem som bo därinne.
        Och människorna ropa,
            alla landets inbyggare jämra sig
      >Jes. 8,7. 28,2. Jer. 46,8.
  3.    När bullret höres av hans hingstars hovslag,
            när hans vagnar dåna,
            när hans hjuldon rassla,
        då se ej fäderna sig om efter barnen,
            så maktlösa stå de
  4.    inför den dag som kommer
            med fordärv över alla filisteer,
        med undergång för alla dem som äro kvar
            till att försvara Tyrus och Sidon.
        Ty HERREN skall fördärva filistéerna,
            kvarlevan från Kaftors ö.
      >5 Mos. 2,23. Am. 9,7.
  5.    Skallighet stundar för Gasa,
            det är förbi med Askelon,
        med kvarlevan i deras dalbygd.
            Huru länge skall du rista märken på dig?
      >Jer. 16,6.

  6.    Ack ve!  Du HERRENS svärd,
            när skall du äntligen få ro,
        Drag dig tillbaka i din skida,
            vila dig och var stilla.
  7.    Dock, huru skulle det kunna få ro,
            då det är HERRENS bud det utför?
        Mot Askelon, mot Kustlandet vid havet,
            mot dem har han bestämt det.



                         Jeremia, 48 Kapitlet

                          Profetia om Moab.

  1.    Om Moab.

        Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud:
        Ve över Nebo, ty det är förstört!
        Kirjataim har kommit på skam och är intaget,
        fästet har kommit på skam och ligger krossat.
      >Hes 25,9 f. Am. 2,1 f.
  2.    Moabs berömmelse är icke mer.
        I Heabon förehar man onda anslag mot det:
        "Upp, låt oss utrota det, så att det icke mer är ett folk."
        Också du, Madmen, skall förgöras,
        svärdet skall följa dig i spåren.
  3.    Klagorop höras fran Horonaim,
        förödelse ooh stort brak.
  4.    Ja, Moab ligger förstört;
        högljutt klaga dess barn.
  5.    Uppför Halluhots höjd stiger man under gråt,
        och på vägen ned till Horonaim
        höras ångestfulla klagorop över förstörelsen.
      >Jes. 15,5.
  6.    Flyn, rädden edra liv,
        och bliven som torra buskar i öknen.
      >Jer. 17,6.
  7.    Ty därför att du förlitar dig på dina verk
        och dina skatter, skall ock du bliva intagen;
        och Kemos skall gå bort i fångenskap
        och hans präster och furstar med honom.
      >4 Mos. 21,29. 1 Kon. 11,7. Jer. 49,3.
  8.    Och en förhärjare skall komma över var stad,
        så att ingen stad skall kunna rädda sig;
        dalen skall bliva förstörd och slätten ödelagd,
        såsom HERREN har sagt.
  9.    Given vingar åt Moab,
        ty flygande måste han fly bort.
        Hans städer skola bliva mark,
        och ingen skall bo i dem.
 10.    Förbannad vare den som försumligt
            utför HERRENS verk,
        förbannad vare den som dröjer
            att bloda sitt svärd.

 11.    I säkerhet har Moab levat från sin ungdom
            och har legat i ro på sin drägg;
        han har icke varit tömd ur ett kärl i ett annat,
            icke vandrat bort i fångenskap;
        därför har hans smak behållit sig,
            och hans lukt har ej förvandlats.
      >Sef. 1,12.
 12.    Se, därför skola dagar komma, säger HERREN,
        då jag skall sända till honom vintappare,
            som skola tappa honom
        och tömma hans kärl
            och krossa hans krukor.
 13.    Då skall Moab komma på skam med Kemos,
        likasom Israels hus kom på skam med Betel,
            som det förlitade sig på.
      >1 Kon. 12,28 f.
 14.    Huru kunnen I säga: "Vi äro hjältar
            och tappra män i striden"?
 15.    Moab skall ändå bliva förstört,
            dess städer skola gå upp i rök,
        och dess utvalda unga manskap
            måste ned till att slaktas;
        så säger konungen,
            han vilkens namn är HERREN Sebaot.
 16.    Snart kommer Moabs ofärd,
            och hans olycka hastar fram med fart.
 17.    Ömken honom, I alla som bon omkring honom,
            I alla som kännen hans namn.
        Sägen: "Huru sönderbruten är icke den starka spiran,
            den präktiga staven!"

 18.    Stig ned från din härlighet och sätt dig på torra marken,
            du dottern Dibons folk;
        ty Moabs förhärjare drager upp mot dig
            och förstör dina fästen.
 19.    Ställ dig vid vägen och spela omkring dig,
            du Aroers folk;
        fråga männen som fly och kvinnorna som söka rädda sig,
            säg: "Vad har hänt?"
 20.    Moab har kommit på skam, ja, det är krossat;
            jämren eder och ropen
        Förkunnen vid Arnon
            att Moab är förstört.

 21.  Domen har kommit över slättlan det, över Holon, Jahas och
      Mofaat,
 22.  över Dibon, Nebo och Bet-Diblataim,
 23.  över Kirjataim, Bet-Gamul och Bet-Meon,
 24.  över Keriot och Bosra och över alla andra städer i Moabs land,
      vare sig de ligga fjärran eller nära.
 25.  Avhugget ar Moabs horn, och hans arm är sönderbruten, säger
      HERREN.
      >Ps. 75,11.

 26.    Gören honom drucken, ty han har förhävt sig mot HERREN;
            ja, må Moab ragla omkull i sina egna spyor
        och bliva till åtlöje, också han.
      >Jes. 63,6. Jer. 25,15 f., 27.
 27.    Eller var icke Israel till ett åtlöje för dig?
        Blev han då ertappad bland tjuvar,
        eftersom du skakar hucudet, så ofta du talar om honom

 28.    Övergiven edra städer
            och byggen bo i klipporna,
            I Moabs inbyggare,
        och bliven lika duvor
            som bygga sina nästen
            bortom klyftans gap.

 29.    Vi hava hört om Moabs högmod,
            det övermåttan höga,
        om hans stolthet, högmod och högfärd
            och hans hjärtas förhävelse.
      >Jes. 16,6 f. Sef. 2,8 f.
 30.    Jag känner, säger HERREN, hans övermod och opålitlighet,
            hans lösa tal ooh opålitliga handlingssätt.
 31.    Därför måste jag jämra mig för Moabs skull;
            över hela Moab måste jag klaga.
        Över Kir-Heres' män må man sucka.
 32.    Mer än Jaeser gråter, måste jag gråta över dig,
            du Sibmas vinträd,
        du vars rankor gingo över havet
            och nådde till Jaesers hav;
        mitt i din sommar oah din vinbärgning
            har ju en förhärjare slagit ned.
 33.    Glädje och fröjd är nu avbärgad
            från de bördiga fälten
            och från Moabs land.
        På vinet i pressarna har jag gjort slut;
            man trampar ej mer vin under skördeskri,
            skördeskriet är intet skördeskri mer.
 34.    Från Hesbons jämmerstaden, ända till Eleale,
             ända till Jahas upphäver man rop,
        och från Soar ända till Horonaim,
             till Eglat-Selisia;
        ty också Nimrims vatten
             bliva torr ökenmark.
      >Jes. 15,4 f.
 35.    Och jag skall i Moab så göra, säger HERREN,
            att ingen mer frambär offer på offerhöjden
        och ingen mer tänder offereld åt sin gud.

 36.  Därför klagar mitt hjärta såsom en flöjt över Moab, ja, mitt
      hjärta klagar såsom en flöjt över Kir-Heres' män: vad de hava
      kvar av sitt förvärv går ju förlorat.
 37.  Ty alla huvuden äro skalliga och alla skägg avskurna; på alla
      händer äro sårmärken och omkring länderna
      säcktyg.
      >Jer. 47,5. Hes. 7,18
 38.  På alla Moabs tak och på dess torg höres allenast dödsklagan, ty
      jag har krossat Moab såsom ett värdelöst kärl, säger HERREN.
      >Jer. 22,28. Hos. 8,8.

 39.  Huru förfärad är han icke!  I mån jämra eder.  Huru vänder icke
      Moab ryggen till med blygd!  Ja, Moab bliver ett åtlöje och en
      skräck för alla dem som bo däromkring.

 40.  Ty så säger HERREN: Se, en som liknar en örn svävar fram och
      breder ut sina vingar över Moab.
      >Jer. 49,22.
 41.  Keriot bliver intaget, bergfästenA bliva erövrade.  Och Moabs
      hjältars hjärtan bliva på den dagen såsom en kvinnas hjärta, när
      hon är barnsnöd.
 42.  Ja, Moab skall förgöras så att det icke mer är ett folk, ty det
      har förhävt sig mot HERREN.

 43.  Faror, fallgropar och fällor vänta eder, I Moabs inbyggare,
      säger HERREN.
      >Jes. 24,17 f.
 44.  Om någon flyr undan faran, så störtar han i fallgropen, och om
      han kommer upp ur fallgropen, så fångas han i fällan.  Ty jag
      skall låta ett hemsökelsens år komma över dem, över Moab, säger
      HERREN.
      >Am. 5,19.
 45.  I Hesbons skugga stanna de, det är ute med flyktingarnas kraft.

        Ty eld gick Ut från Hesbon,
        en låga från Sihons land;
        och den förtärde Moabs tinning,
        hjässan på stridslarmets söner.
      >4 Mos. 21,28 f. 24,17.
 46.    Ve dig, Moab!
        Förlorat är Kemos' folk.
        Ty dina söner äro tagna till fånga,
        och dina döttrar förda bort i fångenskap.

 47.  Men i kommande dagar skall jag åter upprätta Moab, säger HERREN.

      Så långt om domen över Moab.
      >Jer. 46,26. 49,6, 39.



                         Jeremia, 49 Kapitlet

                   Profetior om Ammons barn, Edom,
               Damaskus, Kedar, Hasors riken och Elam.

  1.  Om Ammons barn.

        Så säger HERREN:
        Har Israel nu inga barn,
        eller har han ingen arvinge mer?
        Eller varför har Malkam tagit arv, efter Gad,
        och varför bor hans folk i dess städer?
      >1 Kon. 11,5. Hes. 21,28 f. 25,2 f. Am. 1,13 f.
  2.    Se, därför skola dagar komma, säger HERREN
        då jag skall låta höra ett härskri
        mot Rabba i Ammons barns land;
        och då skall det bliva en öde grushög,
        och dess lydstäder skola brännas upp i eld;
        och Israel skall då taga arv
        efter dem som hava tagit hans arv, säger HERREN.
  3.    Jämra dig, du Hesbon, ty Ai är förstört;
        ropen, I Rabbas döttrar.
        Höljen eder i sorgdräkt, klagen,
        och gån omkring i gårdarna;
        ty Malkam måste vandra bort i fångenskap,
        och hans präster och furstar med honom.
      >Jer. 48,7.

  4.  Varför berömmer du dig av dina dalar, av att din dal flödar
      över, du avfälliga dotter?  Du som förlitar dig på dina skatter
      och säger: "Vem skall väl komma åt mig?",
  5.  se, jag skall låta förskrackelse komma över dig från alla dem
      som bo omkring dig, säger Herren, HERREN Sebaot.  Och I skolen
      varda bortdrivna, var och en åt sitt håll och ingen skall
      församla de flyktande.
  6.  Men därefter skall jag åter upprätta Ammons barn, säger HERREN.
      >Jer. 46,26. 48,47.

  7.  Om Edom.

        Så säger HERREN Sebaot:
        Finnes då ingen vishet mer i Teman?
        Har all rådighet försvunnit ifrån de förståndiga?
            Är deras vishet uttömd?
      >Jes. 21,11 f. Hes. 25,12 f. Am. 1,11 f. Ob. v.1 f.
  8.    Flyn, vänden om, gömmen eder djupt nere,
            I Dedans inbyggare.
        Ty över Esau skall jag låta ofärd komma
            på hans hemsökelses tid.
  9.    När vinbärgare komma över dig,
            skola de icke lämna kvar någon efterskörd.
        När tjuvar komma om natten,
            skola de fördärva så mycket dem lyster.
 10.    Ty jag skall blotta Esau,
            jag skall uppenbara hans gömslen,
        och han skall icke lyckas hålla sig dold;
        fördärv skall drabba hans barn, hans bröder och grannar,
            och han skall icke mer vara till.
 11.    Bekymra dig ej om dina faderlösa, jag vill behålla deln vid liv;
            och må dina änkor förtrösta på mig.

 12.  Ty så säger HERREN: Se, de som icke hade förskyllt att dricka
      kalken, de nödgas att dricka den; skulle då du bliva ostraffad?
      Nej, du skall icke bliva ostraffad, utan skall nödgas att dricka
      den.
      >Jer. 25,29. Klag. 4,21. 1 Petr. 4,17.
 13.  Ty vid mig själv har jag svurit, säger HERREN, att Bosra skall
      bliva ett föremål för häpnad och smälek; det skall förödas och
      bliva ett exempel som man nämner, när man förbannar; och alla
      dess lydstäder skola bliva ödemarker för evärdlig tid.

 14.    Ett budskap har jag hört från HERREN,
            och en budbärare är utsänd bland folken:
        "Församlen eder och kommen emot det,
            och stån upp till strid.
 15.    Ty se, jag skall göra dig ringa bland folken,
            föraktad bland människorna.
 16.    Den förfäran du väckte har bedragit dig,
            ja, ditt hjärtas övermod,
        där du sitter ibland bergsklyftorna
            och håller dig fast högst uppe på höjden.
        Om du än byggde ditt näste så högt uppe som örnen,
        så skulle jag dock störta dig ned därifrån, säger HERREN.
      >Jer. 51,53.

 17.  Och Edom skall bliva ett föremål för häpnad; alla som gå där
      fram skola häpna och vissla vid tanken på alla dess plågor.
      >Jer. 19,8. 50,13.
 18.  Likasom när Sodom och Gomorra med sina grannstäder omstörtades,
      säger HERREN, så skall ingen mer bo där och intet människobarn
      där vistas.
      >1 Mos. 19,24 f. Jer. 50,40.

 19.  Se, lik ett lejon som drager upp från Jordanbygdens snår och
      bryter in på frodiga betesmarker skall jag i ett ögonblick jaga
      dem bort därifrån; och den som jag utväljer skall jag sätta till
      herde över dem.  Ty vem är min like, och vem kan ställa mig till
      ansvar?  Och vilken är den herde som kan bestå inför mig?
      >Job 41,2. Jer. 50,44.
 20.  Hören därför det råd som HERREN har lagt mot Edom, och de tankar
      som han har mot Temans inbyggare: Ja, herdegossarna skola
      sannerligen släpas bort; sannerligen, deras betesmark skall
      häpna över dem.
 21.  Vid dånet av deras fall bävar jorden; man skriar så, att ljudet
      höres ända borta vid Röda havet.
 22.  Se, en som liknar en örn lyfter sig och svävar fram och breder
      ut sina vingar över Bosra.  Och Edoms hjältars hjärtan bliva på
      den dagen såsom en kvinnas hjärta, när hon är i barnsnöd.
      >Jer. 48,40 f.

 23.  Om Damaskus.

        Hamat och Arpad komma på skam;
        ty ett ont budskap få de höra,
            och de betagas av ångest.
        I havet råder oro;
            det kan ej vara stilla.
      >Jes. 17,1 f. 57,20. Am. 1,8 f.
 24.    Damaskus förlorar modet,
            det vänder sig om till flykt,
            ty skräck har fattat det;
        ångest och vånda har gripit det,
            lik en barnafoderskas.
 25.    Varför lät man den icke vara,
            den berömda staden,
            min glädjes stad?
 26.    Så måste nu dess unga män
            falla på dess gator,
        och alla dess stridsmän
            förgöras på den dagen,
        säger HERREN Sebaot.
      >Jer. 50,30 f.
 27.    Och jag skall tända eld
            på Damaskus' murar,
        och elden skall förtära
            Ben-Hadads palatser.

 28.  Om Kedar och Hasors riken, som blevo slagna av Nebukadressar,
      konungen i Babel.

      Så säger HERREN:
        Upp, ja, dragen åstad upp mot Kedar,
        och fördärven Österlandets söner.
      >Jes. 21,13 f.
 29.    Deras hyddor och deras hjordar må man taga,
        deras tält och allt deras bohag
        och deras kameler må föras bort ifrån dem
        och man må ropa över dem; "Skräck från alla sidor!"
      >Jer. 6,25. 46,5.
 30.    Flyn, ja, flykten med hast,
        gömmen eder djupt nere, I Hasors inbyggare, säger HERREN,
        ty Nebukadressar, konungen i Babel,
        har lagt råd mot eder
        och tänkt ut mot eder ett anslag.
 31.    Upp, säger HERREN, ja, dragen ditupp
        mot ett fredligt folk, som bor där i trygghet,
        utan både portar och bommar,
        i sin avskilda boning.
      >4 Mos. 23,9.  Dom. 18,7.
 32.    Deras kameler skola bliva edert byte,
        och deras myckna boskap skall bliva edert rov;
        och jag skall förströ dem åt alla väderstreck,
        männen med det kantklippta håret
        och från alla sidor skall jag låta ofärd
        komma över dem, säger HERREN.
      >Jer. 9,25 f.
 33.    Och Hasor skall bliva en boning för schakaler
        en ödemark till evärdlig tid;
        ingen skall mer bo där
        och intet människobarn där vistas.

 34.  Detta är vad som kom till profeten Jeremia såsom HERRENS ord om
      Elam, i begynnelsen av Sidkias, Juda konungs, regering; han
      sade:
      >Jes. 21,2. Jer. 25,25.
 35.  Så säger HERREN Sebaot: Se, jag skall bryta sönder Elams båge,
      deras yppersta makt.
 36.  Och från himmelens fyra ändar skall jag låta fyra vindar komma
      mot Elam, och skall förströ dess folk åt alla dessa väderstreck;
      och intet folk skall finnas, dit icke de fördrivna ifrån Elam
      skola komma.
 37.  Och jag skall göra elamiterna förfärade för sina fiender och för
      dem som stå efter deras liv, och jag skall låta olycka komma
      över dem, min vredes glöd, säger HERREN.  Jag skall sända
      svärdet efter dem, till dess att jag har gjort ände på dem.
 38.  Och jag skall sätta upp min tron i Elam och förgöra där både
      konung och furstar, säger HERREN.
 39.  Men i kommande dagar skall jag åter upprätta Elam, säger HERREN.
      >Jer. 48,47.



                         Jeremia, 50 Kapitlet

                          Profetia om Babel.

  1.  Detta är det ord som HERREN talade om Babel, om kaldeernas land,
      genom profeten Jeremia.
      >Jes. 13,1 f.

  2.  Förkunnen detta bland folken och kungören det, och resen upp ett
      baner; kungören det, döljen det icke.  Sägen: Babel är intaget,
      Bel har kommit på skam, Merodak är krossad, ja, dess avgudar
      hava kommit på skam, dess eländiga avgudar äro krossade.
  3.  Ty ett folk drager upp mot det norrifrån, som skall göra dess
      land till en ödemark, så att ingen kan bo däri; både människor
      och djur skola fly bort.
      >Jer. 9,10.

  4.  I de dagarna och på den tiden, säger HERREN, skola Israels barn
      komma vandrande tillsammans med Juda barn; under gråt skola de
      gå åstad och söks HERREN, sin Gud.
      >Jer. 3,18, 21. 31,9.
  5.  De skola fråga efter Sion; hitåt skola deras ansikten vara
      vända: "Kommen!  Må man nu hålla fast vid HERREN i ett evigt
      förbund, som aldrig varder förgätet."

  6.  En vilsekommen hjord var mitt folk.  Deras herdar hade fört dem
      vilse ooh läto dem irra omkring på bergen.  Så strövade de från
      berg till höjd och glömde sin rätta lägerplats.
  7.  Alla som träffade på dem åto upp dem, och deras ovänner sade:
      "Vi ådraga oss ingen skuld därmed."  Så skedde, därför att de
      hade syndat mot HERREN, rättfärdighetens boning, mot HERREN,
      deras fäders hopp.
      >Jer. 2,3. 40,3.

  8.  Flyn ut ur Babel, dragen bort ifrån kaldeernas land, och bliven
      lika bockar som hasta framför hjorden.
      >Jes. 48,20. Jer. 51,6, 45. Upp. 18,4.
  9.  Ty se, jag skall uppväcka från nordlandet en hop av stora folk
      och föra dem upp mot Babel, och de skola rusta sig till strid
      mot det; från det hållet skall det bliva intaget.  Deras pilar
      skola vara såsom en lyckosam hjältes, som icke vänder tillbaka
      utan seger.
 10.  Och Kaldeen skall lämnas till plundring; dess plundrare skola
      alla få nog, säger HERREN.
 11.  Ja, om I än glädjens och fröjden eder, I som skövlen min
      arvedel, om I än hoppen såsom kvigor på tröskplatsen och frusten
      såsom hingstar
 12.  eder moder skall dock komma storligen på skam; hon som har fött
      eder skall få blygas.  Se, bland folken skall hon bliva den
      yttersta -- en öken, ett torrt land och en hedmark!
 13.  För HERRENS förtörnelses skull måste det ligga obebott och
      alltigenom vara en ödemark.  Alla som gå fram vid Babel skola
      häpna och vissla vid tanken på alla dess plågor.
      >Jer. 25,12. 49,17.

 14.  Rusten eder till strid mot Babel från alla sidor, I som spännen
      båge; skjuten på henne, sparen icke på pilarna; ty mot HERREN
      har hon syndat.
 15.  Höjen segerrop över henne på alla sidor: "Hon har måst giva sig;
      fallna äro hennes stödjepelare, nedrivna hennes murar!"  Detta är
      ju HERRENS hämnd, så hämnens då på henne.  Såsom hon har gjort,
      så mån I göra mot henne.
      >Ps. 137,8. Upp. 18,2, 6.
 16.  Utroten ur Babel både dem som så och dem som i skördens tid föra
      lien.  Undan det härjande svärdet må envar nu vända om till sitt
      folk och envar fly hem till sitt land.

 17.  Israel var ett vilsekommet får som jagades av lejon.  Först åts
      det upp av konungen i Assyrien, och sist har Nebuk adressar, ko
      nungen i Babel, gnagt dess ben.
      >2 Kon. 17,5 f. 25,1 f.
 18.  Därför säger HERREN Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall
      hemsöka konungen i Babel och hans land, likasom jag har hemsökt
      konungen i Assyrien.
 19.  Och jag skall föra Israel tillbaka till hans betesmarker, och
      han skall få gå bet på Karmel och i Basan; och på Efraims berg
      och i Gilead skall han få äta sig mätt.
      >Jer. 29,10. Dan. 9,2. Mik. 7,14.
 20.  I de dagarna och på den tider säger HERREN, skall man söka efter
      Israels missgärning, och den skall icke mer vara till, och efter
      Juda synder, och de skola icke mer bliva funna; ty jag skall
      förlåta dem som jag låter leva kvar.
      >Dan. 9,24.

 21.  Drag ut mot Merataims[1] land och mot inbyggarna i
      Pekod[1].  Förfölj dem och döda dem och giv dem till spillo,
      säger HERREN, och gör i alla stycken såsom jag har befallt dig.
 22.  Krigsrop höras i landet, och stort brak.
 23.  Huru sönderbruten och krossad är den icke, den hammare som slog
      hela jorden!  Huru har icke Babel blivit tiil häpnad bland
      folken!
      >Jer. 51,20.
 24.  Jag lade ut en snara för dig, och så blev du fångad, Babel,
      förrän du visste därav; du blev ertappad och gripen, ty det var
      med HERREN som du hade givit dig i strid.
 25.  HERREN öppnade sin rustkammare och tog fram sin vredes vapen.  Ty
      ett verk hade Herren, HERREN Sebaot, att utföra i kaldeernas
      land.
 26.  Ja, kommen över det från alla sidor, öppnen dess förrådskammare,
      kasten i en hög vad dar finnes, såsom man gör med säd, och given
      det till spillo; låten intet därav bliva kvar.
 27.  Nedgören alla dess tjurar, fören dem ned till att slaktas.  Ve
      dem, ty deras dag har kommit, deras hemsökelses tid!
 28.  Hör huru de fly och söka rädda sig ur Babels land, för att i
      Sion förkunna HERRENS, vår Guds, hämnd, hämnden för hans tempel.
      >Jer. 51,11.

 29.  Båden upp mot Babel folk i mängd, allt vad bågskyttar heter;
      lägren eder runt omkring det, låten ingen undkomma.  Vedergällen
      det efter dess gärningar; gören mot det alldeles såsom det
      självt har gjort.  Ty mot HERREN har det handlat övermodigt, mot
      Israels Helige.
 30.  Därför skola dess unga man falla på dess gator, och alla dess
      stridsmän skola förgöras på den dagen, säger HERREN.
      >Jer. 49,26.

 31.  Se, jag skall vända mig mot dig, du övermodige, säger Herren,
      HERREN Sebaot, ty din dag har kommit, den tid då jag vill
      hemsöka dig.
 32.  Då skall den övermodige stappla och falla, och ingen skall kunna
      upprätta honom.  Och jag skall tända eld på hans städer, och
      elden skall förtära allt omkring honom.

 33.  Så säger HERREN Sebaot: Förtryckta äro Israels barn, och Juda
      oarn jämte dem.  Alla de som hava fart dem i fångenskap hålla dem
      fast och vilja icke släppa dem.
 34.  Men deras förlossare är stark; HERREN Sebaot ar hans namn.  Han
      skall förvisso utföras deras sak, så att han skaffar ro åt
      jorden -- men oro åt Babels invånare.
      >Jes. 14,7.

 35.  Svärd komme över kaldeerna, säger HERREN, över Babels invånare,
      över dess furstar och dess visa män!
 36.  Svärd komme över lögnprofeterna, så att de stå där såsom dårar!
      Svärd komme över dess hjältar, så att de bliva förfärade!
 37.  Svärd komme över dess hästar och vagnar och över allt främmande
      folk därinne, så att de bliva såsom kvinnor!  Svärd komme over
      dess skatter, så att de bliva tagna såsom byte!
 38.  Torka komme över dess vatten, så att de bliva uttorkade!  Ty det
      är ett belatenas land, och skräckgudar dyrka de såsom vanvettiga
      människor.
 39.  Därför skola nu schakaler bo där tillsammans med andra ökendjur,
      och strutsar skola där få sin boning.  Aldrig mer skall det bliva
      bebyggt, från släkte till släkte skall det vara
      obebott.
      >Jes. 13,19 f. 34,14 f.
 40.  Likasom när Sodom och Gomorra med sina grannstäder omstörtades
      av Gud, säger HERREN, så skall ingen mer bo där och intet
      människobarn där vistas.
      >Jer. 49,18.

 41.  Se, ett folk kommer norrifrån; ett stort folk och många konungar
      resa sig och komma från jordens yttersta ända.
      >Jes. 13,17 f. Jer. 6,22 f.
 42.  De föra båge och lans, de äro grymma och utan förbarmande.  Dånet
      av dem är såsom havets brus, och på sina hästar rida de fram,
      rustade såsom kämpar till strid, mot dig, du dotter Babel.
 43.  När konungen i Babel hör ryktet om dem, sjunka hans händer ned;
      ängslan griper honom, ångest lik en barnaföderskas.

 44.  Se, lik ett lejon som drager upp från Jordanbygdens snår och
      bryter in på frodiga betesmarker skall jag i ett ögonblick jaga
      dem bort därifrån; och den som jag utväljer skall jag sätta till
      herde över dem.  Ty vem är min like, och vem kan ställa mig till
      ansvar?  Och vilken är den herde som kan bestå inför mig?
      >Jer. 49,19 f.
 45.  Hören därför det råd som HERREN har lagt mot Babel, och de
      tankar som han har mot kaldeernas land: Ja, herdegossarna skola
      sannerligen släpas bort; sannerligen, deras betesmark skall
      häpna över dem.
 46.  När man ropar: "Babel är intaget", då bävar jorden, och ett
      skriande höres bland folken.

[1]  Merataim, "tvefaldig gensträvighet", och Pekod, "hemsökelse",
     här namn på Kaldeen.



                         Jeremia, 51 Kapitlet

                 Fortsättning på profetian om Babel.

  1.  Så säger HERREN: Se, jag skall uppväcka mot Babel oah mot
      Leb-Kamais[1] inbyggare fördärvares ande.
  2.  Och jag skall sända främlingar mot Babel, och de skola kasta det
      med kastskovlar och ödelägga dess land.  Ja, från alla sidor
      skola de komma emot det på olyckans dag.
  3.  Skyttar skola spänna sina bågar mot dem som där spänna båge, och
      mot dem som där yvas i pansar Skonen icke dess unga män, given
      hela dess här till spillo.
  4.  Dödsslagna män skola då falla i kaldeernas land och genomborrade
      man på dess gator.
  5.  Ty Israel och Juda äro icke änkor som hava blivit övergivna av
      sin Gud, av HERREN Sebaot, därför att deras land var fullt av
      skuld mot Israels Helige.
  6.  Flyn ut ur Babel; må var och en söka rädda sitt liv, så att I
      icke förgås genom dess missgärning.  Ty detta är för HERREN en
      hämndens tid, då han vill vedergälla det vad det har gjort.
      >Jes. 34,8. 63,4. Jer. 50,8. Upp. 18,4, 6.

  7.  Babel var i HERRENS hand en gyllene kalk som gjorde hela jorden
      drucken.  Av dess vin drucko folken, och så blevo folken såsom
      vanvettiga.
      >Ps. 75,9. Jer. 25,15. Hab. 2,15 f.
  8.  Men plötsligt är nu Babel fallet och krossat.  Jämren eder över
      henne, hämten balsam för hennes plåga, om hon till äventyrs kan
      helas.
      >JeB. 21,9. Jer. 46,11. Upp. 14,8. 18,2.
  9.  "Ja, vi hava sökt hela Babel, men hon har icke kunnat helas; låt
      oss lämna henne och gå var och en till sitt land.  Ty hennes
      straffdom räcker upp till himmelen och når allt upp till
      skyarna.
 10.  HERREN har låtit vår rätt gå fram; kom, låt oss förtälja i Sion
      HERRENS, vår Guds, verk."

 11.  Vässen pilarna, fatten sköldarna HERREN har uppväckt de mediska
      konungarnas ande; ty hans tankar äro vända mot Babel till att
      fördärva det.  Ja, HERRENS hämnd är här, hämnden för hans tempel.
      >Jer. 50,28.
 12.  Resen upp ett baner mot Babels murar, hållen sträng vakt,
      ställen ut väktare, laggen bakhåll; ty HERREN har fattat sitt
      beslut, och han gör vad han har talat mot Babels invånare.
 13.  Du som bor vid stora vatten och är så rik på skatter, din ände
      har nu kommit, din vinningslystnads mått är fyllt.
      >Upp. 17,1.
 14.  HERREN Sebaot har svurit vid sig själv: sannerligen, om jag än
      har uppfyllt dig med människor så talrika som gräshoppor, så
      skall man dock få upphäva skördeskri över dig.

 15.    Han har gjort jorden genom sin kraft,
        han har berett jordens krets genom sin vishet,
        och genom sitt förstånd har han utspänt himmelen.
      >Jer. 10,12 f.
 16.    När han vill låta höra sin röst,
        då brusa himmelens vatten,
        då låter han regnskyar stiga upp från jordens ända;
        han låter ljungeldar komma med regn
        och för vinden ut ur dess förvaringsrum.
 17.    Såsom dårar stå då alla människor där och begripa intet;
        guldsmederna komma då alla på skam med sina beläten,
        ty deras gjutna beläten äro lögn,
        och ingen ande är i dem.
 18.    De äro fåfänglighet, en tillverkning att le åt;
        när hemsökelsen kommer över dem, måste de förgås.
 19.    Men sådan är icke han som är Jakobs del;
        nej, det är han som har skapat allt,
        och särskilt sin arvedels stam.
        HERREN Sebaot är hans namn.

 20.    Du var min hammare, mitt stridsvapen;
        med dig krossade jag folk, med dig fördärvade jag riken.
      >Jer. 50,28.
 21.    Med dig krossade jag häst och ryttare;
        med dig krossade jag vagn och körsven.
 22.    Med dig krossade jag man och kvinna;
        med dig krossade jag gammal och ung;
        med dig krossade jag yngling och jungfru.
 23.    Med dig krossade jag herden och hans hjord;
        med dig krossade jag åkermannen och hans oxpar;
        med dig krossade jag ståthållare och landshövding.

 24.  Men nu skall jag vedergälla Babel och alla Kaldeens inbyggare
      allt det onda som de hava förövat mot Sion, inför edra ögon,
      säger HERREN.
 25.  Se, jag skall vända mig mot dig, du fördärvets berg, säger
      HERREN, du som fördärvade hela jorden; och jag skall uträcka min
      hand mot dig och vältra dig ned från klipporna och göra dig till
      ett förbränt berg,
 26.  så att man icke av dig skall kunna taga vare sig hörnsten eller
      Krundsten, utan du skall bliva en ödemark för evärdlig tid,
      säger HERREN.

 27.  Resen upp ett baner på jorden, stöten i basun ibland folken,
      invigen folk till strid mot det, båden upp mot det riken, både
      Ararats, Minnis och Askenas', tillsätten hövdingar mot det,
      dragen ditupp med hästar som likna borstiga gräshoppor.
 28.  Invigen folk till strid mot det: Mediens konungar, dess
      ståthållare och alla dess landshövdingar, och hela det land som
      lyder under deras välde.
 29.  Då darrar jorden och bävar, ty nu fullbordas vad HERREN tänkte
      mot Babel: att han ville göra Babels land till en ödemark, där
      ingen skulle bo.
 30.  Babels hjältar upphöra att strida, de sitta stilla i sina
      fästen; deras styrka har försvunnit, de hava blivit såsom
      kvinnor.  Man har tänt eld på dess boningar; dess bommar äro
      sönderbrutna.
      >Jer. 50,37.
 31.  Löparna löpa mot varandra, den ene budbäraren korsar den andres
      väg, med bud till konungen i Babel om att hela hans stad år
      intagen,
 32.  att vadställena äro besatta och dammarna förbrända i eld och
      krigsmännen gripna av skräck.

 33.  Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Dottern Babel är såsom
      en tröskplats, när man just har trampat till den; ännu en liten
      tid, och skördetiden kommer för henne.

 34.  Uppätit mig och förgjort mig har han, Nebukadressar, konungen i
      Babel.  Han har gjort mig till ett tomt kärl; lik en drake har
      han uppslukat mig, han har fyllt sin buk med mina läckerheter
      och drivit mig bort.
 35.  "Den orätt mig har skett och det som har vederfarits mitt kött,
      det komme över Babel", så må Sions invånare säga; och "Mitt blod
      komme över Kaldeens inbyggare", så må JerusaIem säga.

 36.  Därför säger HERREN så:
        Se, jag skall utföra din sak
            och utkräva din hämnd.
        Jag skall låta dess hav sina bort
            och dess brunn uttorka,
 37.    och Babel skall bliva en stenhop,
            en boning för schakaler,
        ett föremål för häpnad och begabberi,
            så att ingen kan bo dar.
 38.    Alla ryta de nu såsom lejon;
        de skria såsom lejonungar.
 39.    Men när de äro som mest upptända,
            skall jag tillreda åt dem ett gästabud;
        jag skall göra dem druckna,
            så att de jubla.
        Så skola de somna in i en evig sömn,
            ur vilken de aldrig skola uppvakna,
            säger HERREN.
 40.    Jag skall föra dem ned till att slaktas såsom lamm,
        likasom vädurar och bockar.

 41.    Huru har icke Sesak[2] blivit intaget
        och hon som var hela jordens berömmelse erövrad!
        Huru har icke Babel blivit ett föremål
        för häpnad bland folken!
      >Jer. 25,26.
 42.    Havet steg upp över Babel;
        av dess brusande böljor blev det övertäckt.
 43.    Så blev av dess städer en ödemark,
        ett torrt land och en hedmark,
        ett land där ingen bor,
        och där intet människobarn går fram.
 44.    Ja, jag skall hemsöka Bel i Babel
        och taga ut ur hans gap vad han har slukat;
        och folken skola icke mer strömma till honom.
        Babels murar skola ock falla.
      >Jer. 50,2.

 45.  Dragen ut därifrån, mitt folk; må var och en söka rädda sitt liv
      undan HERRENS vredes glöd.
 46.  Varen icke försagda i edra hjärtan, och frukten icke för de
      olycksbud som höras i landet, om än ett olycksbud kommer det ena
      året och sedan nästa år ett nytt olycksbud, och om än våld råder
      på jorden och härskare står mot härskare.

 47.  Se, darför skola dagar komma, då jag skall hemsöka Babels
      beläten, ooh då hela dess land skall stå med skam och alla skola
      falla slagna därinne.
 48.  Då skola himmel och jord jubla över Babel, de och allt vad i dem
      är, då nu förhärjarna komma över det norrifrån, säger HERREN.
      >Upp. 18,20.
 49.  Ja, I slagna av Israel, också Babel måste falla, likasom för
      Babel människor föllo dagna över hela jorden.

 50.  I som haven lyckats rädda eder undan svärdet, gån åstad, stannen
      icke.  Kommen ihåg HERREN, i fjärran land, och tänken på
      Jerusalem.
      >Ps. 137,5 f.
 51.  Vi stå här med skam, ja vi måste höra smädelse; blygsel höljer
      vårt ansikte, ty främlingar hava kastat sig över vad heligt som
      fanns i HERRENS hus.
 52.  Se, därför skola dagar komma, säger HERREN, då jag skall hemsöka
      dess beläten, och då slagna män skola jämra sig i hela dess
      land.
 53.  Om Babel än stege upp till himmelen, och om det gjorde sin
      befästning än så hög och stark så skulle dock förhärjare ifrån
      mig komma över det, säger HERREN.
      >Jes. 14,13 f.

 54.  Klagorop höras från Babel, och stort brak från kaldeernas land.
 55.  Ty HERREN förhärjar Babel och gör slut på det stora larmet
      därinne.  Och deras böljor brusa såsom stora vatten; dånet av dem
      ljuder högt.
 56.  Ty över det, över Babel, kommer en förhärjare, och dess hjältar
      tagas till fånga, deras bågar brytas sönder.  Se, HERREN är en
      vedergällningensssss Glud; han lönar tillfullo.
      >Ps. 94,1.
 57.  Ja, jag skall göra dess furstar druckna, så ock dess visa män,
      dess ståthållare, dess landshövdingar och dess hjältar, och de
      skola somna in i en evig sömn, ur vilken de aldrig skola
      uppvakna, säger konungen, han vilkens namn är HERREN Sebaot.

 58.  Så säger HERREN Sebaot:
        Det vida Babels murar
            skola i grund omstörtas,
        och dess höga portar
            skola brännas upp i eld.
        Så möda sig folken
            för det som skall bliva till intet,
        och folkslagen arbeta sig trötta
            för det som skall förbrännas av elden.
      >Hab. 2,13.

 59.  Detta är vad profeten Jeremia bjöd Seraja, son till Neria, son
      till Mahasejat när denne begav sig till Babel med Sidkia, Juda
      konung, i hans fjärde regeringsår.  Seraja var nämligen den som
      hade bestyret med lägerplatserna.
 60.  Och Jeremia tecknade i en och samma bok upp alla de olyckor som
      skulle komma över Babel, allt detta som nu är skrivet om Babel.
 61.  Jeremia sade till Seraja: "När du kommer till Babel, så se till,
      att du läser upp allt detta.
 62.  Och du skall säga: 'HERRE, du har själv talat om denna ort att
      du vill fördärva den, så att ingen mer skall bo där, varken
      någon människa eller något djur; ty den skall vara en ödemark
      för evärdlig tid.'
 63.  Och när du har läst upp boken till slut, så bind en sten vid den
      och kasta den ut i Frat,
      >Upp. 18,21.
 64.  och säg: 'På detta sätt skall Babel sjunka ned och icke mer
      komma upp, för den olyckas skull som jag skall låta komma över
      det, mitt under deras ävlan.'"

      Så långt Jeremias ord.

[1]  Se Leb-Kamai i Ordförkl.
[2]  Se Sesak i Ordförkl.



                         Jeremia, 52 Kapitlet

                   Sidkia konung i Juda.  Jerusalems
               förstöring genom Nebukadressar och Juda
                 rikes undergång.  Jojakins benådning.

  1.  Sidkia var tjuguett år gammal, när han blev konung, och han
      regerade elva år i Jerusalem.  Hans moder hette Hamital, Jeremias
      dotter, från Libna.
      >2 Kon. 24,18 f. 2 Krön. 36,11 f. Jer. 37,1 f.
  2.  Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon, alldeles såsom Jojakim
      hade gjort.
  3.  Ty på grund av HERRENS vrede skedde vad som skedde med Jerusalem
      och Juda, till dess att han kastade dem bort ifrån sitt ansikte.

      Och Sidkia avföll från konungen i Babel.
  4.  Då, i hans nionde regeringsår, i tionde månaden, på tionde dagen
      i månaden, kom Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin här
      till Jerusalem, och de belägrade det; och de byggde en
      belägringsmur runt omkring det.
      >2 Kon. 25,1 f. Jer. 39,1 f.
  5.  Så blev staden belägrad och förblev så ända till konung Sidkias
      elfte regeringsår.
  6.  Men i fjärde månaden, på nionde dagen i månaden, var
      hungersnöden så stor i staden, att mängden av folket icke hade
      något att äta.
  7.  Och staden stormades, och allt krigsfolket flydde och drog ut ur
      staden om natten genom porten mellan de båda murarna (den port
      som ledde till den kungliga trädgården), medan kaldeerna lågo
      runt omkring staden; och de togo vägen åt Hedmarken till.
  8.  Men kaldeernas här förföljde konungen, och de hunno upp Sidkia
      på Jerikos hedmarker, sedan hela hans här hade övergivit honom
      och skingrat sig.
  9.  Och de grepo konungen och förde honom till den babyloniske
      konungen i Ribla i Hamats land; där höll denne rannsakning och
      dom med honom.
 10.  Och konungen i Babel lät slakta Sidkias barn inför hans ögon;
      därjämte lät han ock slakta alla Juda furstar i Ribla.
 11.  Och på Sidkia själv lät han sticka ut ögonen och lät fängsla
      honom med kopparfjättrar.  Och konungen i Babel förde honom
      därefter till Babel och lät honom sitta i fängelsehuset ända
      till hans dödsdag.

 12.  I femte månaden, på tionde dagen i månaden, detta i den
      babyloniske konungen Nebukadressars nittonde regeringsår, kom
      Nebusaradan, översten för drabanterna; denne var den babyloniske
      konungens förtroendeman vid Jerusalem.
 13.  Han brände upp HERRENS hus och konungshuset; ja, alla hus i
      Jerusalem, i synnerhet alla de förnämas hus, brände han upp i
      eld.
 14.  Och alla murar runt omkring Jerusalem brötos ned av hela den här
      av kaldeer, som översten för drabanterna hade med sig.
 15.  Och en del av de ringaste bland folket och den övriga återstoden
      av folket, dem som voro kvar i staden, och de överlöpare som
      hade gått över till konungen i Babel, så ock det hantverksfolk
      som fanns kvar, dem förde Nebusaradan, översten för drabanterna,
      bort i fångenskap.
 16.  Men av de ringaste i landet lämnade Nebusaradan, översten för
      drabanterna, några kvar till vingårdsmän ooh åkermän.

 17.  Kopparpelarna i HERRENS hus, bäckenställen och kopparhavet i
      HERRENS hus slogo kaldeerna sönder och förde all kopparen till
      Babel.
      >Jer. 27,19 f.
 18.  Och askkärlen, skovlarna, knivarna, de båda slagen av skålar och
      alla kopparkärl som hade begagnats vid gudstjänsten togo de
      bort.
 19.  Likaledes tog översten för drabanterna bort faten, fyrfaten,
      offerskålarna, askkärlen, ljusstakarna, de andra skålarna och
      bägarna, allt vad som var av rent guld eller av rent silver.
 20.  Vad angår de två pelarna, havet som var allenast ett, och de
      tolv kopparoxarna under bäckenställen, som konung Salomo hade
      låtit göra till HERRENS hus, så kunde kopparen i alla dessa
      föremål icke vägas.
      >1 Kon. 7,15 f., 23 f. 2 Krön. 3,15.
 21.  Och vad pelarna angår, så var den ena pelaren aderton alnar hög,
      och en tolv alnar lång tråd mätte dess omfång, och den var fyra
      finger tjock ooh ihålig.
 22.  Och ovanpå den var ett pelarhuvud av koppar; och detta ena
      pelarhuvud var fem alnar högt, och ett nätverk och granatäpplen
      funnos på pelarhuvudet runt omkring, alltsammans av koppar.  Och
      likadant var det på den andra pelaren med fina granatäpplen.
 23.  Och granatäpplena voro nittiosex utåt; men tillsammans voro
      granat äpplena på nätverket runt omkring ett hundra.

 24.  Och översten för drabanterna tog översteprästen Seraja jämte
      Sefanja prästen näst under honom, så ock de tre som höllo vakt
      vid tröskeln,
 25.  och från staden tog han en hovman, den som var anförare för
      krigsfolket, och sju av konungens närmaste män, som påträffades
      i staden, så ock härhövitsmannens sekreterare, som plägade
      utskriva folket i landet till krigstjänst, och sextio andra män
      av landets folk, som påträffades i staden --
 26.  dessa tog Nebusaradan, översten för drabanterna, ooh förde dem
      till den babyloniske konungen i Ribla.
 27.  Och konungen i Babel lät avliva dem där, i Ribla i Hamats land.
      Så blev Juda bortfört från sitt land.

 28.  Detta är antalet av dem som Nebukadressar förde bort: i det
      sjunde året tre tusen tjugutre judar,
 29.  och i Nebukadressars adertonde: regeringsår åtta hundra
      trettiotvå personer från Jerusalem.
 30.  Men i Nebukadressars tjugutredje regeringsår bortförde
      Nebusaradan, översten för drabanterna, av judarna sju hundra
      fyrtiofem personer.  Hela antalet utgjorde fyra tusen sex hundra
      personer.

 31.  Men i det trettiosjunde året sedan Jojakin, Juda konung, hade
      blivit bortförd i fångenskap, i tolfte månaden, på tjugufemte
      dagen i månaden, tog Evil-Merodak, konungen i Babel -- samma år
      han blev konung -- Jojakin, Juda konung, till nåder och förde
      honom ut ur fängelset.
 32.  Och han talade vänligt med honom och gav honom översta platsen
      bland de konungar som voro hos honom i Babel.
 33.  Han fick lägga av sin fångdräkt och beständigt äta vid hans
      bord, så länge han levde.
 34.  Och ett standigt underhåll gavs honom från konungen i Babel,
      visst för var dag, ända till hans dödsdag, så länge han levde.

Книго

[X]